Monthly Archives: november 2014

JULTÄVLING: i morgon SMÄLLER det av fråga nummer ett

Standard
JULTÄVLING: i morgon SMÄLLER det av fråga nummer ett
JULTÄVLING
Missa inte min tävling då du kan vinna mina böcker!
Start 1 december (konstigt tid va)
Jag delar ut tre av mina böcker.
Den 1 december kommer det en fråga på den här sidan som ni ska svara på,
och dagen efter kommer svaret.
Sen kommer fem frågor till innan den 12 december,och de tre med flest rätt vinner.
Boken skickas till dig eller hämtas hos mig om du bor här i närheten. (då bjuder jag på kaffe och glögg).
I morgon beger vi oss till trädgården (fråga 1) sen tar vi oss till Afrika (fråga nummer 4 och 5)
och däremellan kommer…
Lycka till!
Stina 

Eko av natt som e-bok

Standard
Eko av natt som e-bok

Pappersboken ”Eko av natt” är en av vinsterna i Jultävlingen.

Imorgon börjar det…

Eko av natt kom till så här:

Det var en barndomsbild som spökade i min hjärna. En tavla som hade hängt på väggen i vardagsrummet och som femåring hade jag tyckt att den var ganska märklig. Men drogs till den och ett leende lekte på mina läppar varje gång.
Det stod, ”Ka do ikke se den er gal” , tror jag, och allt var galet i den. I tavlan fanns inte ett rätt utan bara fel.
Och jag minns hur märklig jag tyckte att den var. Men idag är det en värme som sprider sig gott när jag tänker på den.
Jag måste ha, redan där och då, gillat det annorlunda och det som var snett och galet, för jag får en himla massa JAG känsla av den.
Den är som ”Eko av natt”, det som jag vill förmedla i den.
Vad passar bättre än den, tänkte jag och blev svettig. Hjärtat bankade fortare när jag hittade ett foto av ett kök som passade och vred till det som jag ville ha det. Så som känslan hade varit i tavlan, då när jag var fem år och det kittlade i mig av spänning.
Och mitt i det galna köket satte jag fyra grafikbilder med kvinnoansikten i en ram.
Perfekt, en känsla av vanmakt och panik, ett kaos i huvudpersonens inre.
Det är vad det handlade om i romanen ”Eko av natt”, det är ju exakt det jag vill säga. Tydligare än så kan du ju inte vara, tänkte jag och vi började vrida och dra.

Röster från tidningar:

Tidningen kulturen
Det dramatiska känsloläget läggs fram redan i det inledande kapitlet: ” Hon springer ut i nattlinnet. Hennes andning är häftig. Den stannar i bröstet. Något har brustit inom henne. Något skär som knivar i hennes kropp. Håret är fuktigt av rädslan. Det sitter som klister runt hennes ovala ansikte. Det tränger in i munnen. Men hon känner inget.
Det lägger sig över ena ögat. Men hon vet inte. Hon ser inte. Det lilla av ögonen man ser är fyllt av skräck.”
Här finns en stark ambition att visa känslor med poetisk glöd vilket nog kan tilltala läsare med liknande upplevelser och ge en del inspiration att fortsätta läsning av romaner och lyrik i denna genre, där det finns en hel del att hämta.

Lars Jonsson
Kulturmagasinet Kulturbloggen
Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.
Jenny Bång

Vi ”syns” i morgon.

Lycka till!

Stina

Diktbok Luftens sötma VINST I MIN JULTÄVLING

Standard
Diktbok Luftens sötma VINST I MIN JULTÄVLING
JULTÄVLING
Missa inte min tävling då du kan vinna mina böcker!
Start 1 december (konstigt tid va)
Jag delar ut tre priser till tre vinnare och den ena vinsten är min diktbok Luftens sötma.
Den 1 december kommer det en fråga på den här sidan som ni ska svara på,
och dagen efter kommer svaret.
Sen kommer fem frågor till innan den 12 december,och de tre med flest rätt vinner.
Boken skickas till dig eller hämtas hos mig om du bor här i närheten. (då bjuder jag på kaffe och glögg).
Lycka till!
Stina 
Några recensioner av Luftens sötma:
Luftens sötma
Tidningen kulturen
Stina skriver om det stor och det lilla och hon låter dessa mötas i många av dikterna. Ett mikro- och makrokosmos som tydligt är åtskilda men som kommer att mötas och bli ett. Den lilla människan i det oändliga universum, där fruktan och längtan efter det oändliga blir till en mänsklig företeelse, ett mikrofenomen i det faktiska oändliga universum.
Luftens sötma
Hanneles bokparadis
Luftens sötma har en härlig närvaro, glädje över att finnas till, den känslan smittar till läsaren, ”att vara helt uppslukad av en bok är ju som att vara i en bok”.http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2014/03/luftens-sotma.html

JULTÄVLING ”VINN MINA BÖCKER”

Standard
JULTÄVLING  ”VINN MINA BÖCKER”
JULTÄVLING
Missa inte min tävling då du kan vinna mina böcker!
Start 1 december (konstigt tid va)
Jag delar ut tre priser till tre vinnare och det ena är min roman Eko av natt, och det andra är min andra roman Andetag, och det tredje är min diktbok Luftens sötma.Den 1 december kommer det en fråga på den här sidan som ni ska svara på,
och dagen efter kommer svaret.
Sen kommer fem frågor till innan den 12 december,och de tre med flest rätt vinner.
Boken skickas till dig eller hämtas hos mig om du bor här i närheten. (då bjuder jag på kaffe och glögg).
Lycka till!
Stina  (bild på Andetag e-bok)

Min roman Andetag

Standard
Min roman Andetag

Jag vill ge er några rader från min roman Andetag och några recensioner.
Andetag
”Hon får tårar i ögonen när hon tänker på att den är hennes. Med tårar på kinderna och stolthet glänsande i ögonen smeker hon sin arm. Varsamt och med omsorg. På samma sätt som hon sköter om de vackra detaljerna i hemmet.
Detaljerna som skapar frid i Elsas själ.
Kakelugnen putsas, tavlorna dammas av och det stora klädskåpet görs i ordning minst en gång i veckan. Elsa är nöjd över den ordning hon skapar.”

Och här är några rader till från Andetag.

”Men där står hon. Mitt i rummet av förödmjukelse. Mitt i ett språng av död.
Vad ska hon göra med sin förtärande böld?
Vad ska hon göra av det flinande skrattande ansiktet?
Är det hon eller Bo som hon ser? Flinar som döden? Hon ser sig själv skrika mot Bo och naglarna som skär in i hans kött. Blodet som rinner nedför ansiktet och formar en pöl på mattan.
På den äkta mattan, tänker hon förvirrat. Nej så långt får det inte gå. Så mycket makt ska han inte få.
Hon får tåla sig. Nöja sig med det svaga hånflinande svaret som innebär ett väldigt sväljande och en hel massa tystnader. En tystnad så stark som ett skärande skrik genom tjock is. Som en isklump skär sig Elsa genom dagar och nätter.
Och tro, att det ska ske. Julgardinen är snart uppe. Snart.”
Recensioner

”En klart läsvärd bok som kan väcka tankar och funderingar hos många, och som trovärdigt beskriver fram för allt ett kvinnoliv i förändring och positiv utveckling.”
Rose-Marie Grundström-Linder qoolaqvinnor.se

”Stina Nilsson har gett ut flera diktsamlingar; Eldens aska och Vattnets ådra. Det märks att hon poet, hennes språk är målande. Ibland blir det lite fel, men ofta blir det vackert. Texten vimlar av kreativa bilder. Eller vad sägs som den här skildringen av Elsas hem; ”Hemmet blottar sitt skal. Möblerna darrar i sina kläder”. När Elsa blir upprörd ”bildas det en vak inom henne. ”En person som är glad ler med hela kroppen.” Nilsson är absolut en nyskapande ordkonstnär.”
Tidningen Kulturen

Ni kan läsa mer under ”Tavlor som omslag”.

Stina

Jul snart jul snart jul snart

Standard
Jul snart jul snart jul snart

Jo visst är det så!
Det kan man ana, lukta sig till i varje vrå. Ser man reklam på tv då blixtrar det till av en massa ”jul snart jul”.
Tårarna rinner och det är inte för att det är så fridfullt utan för att det är så mycket glitter.
Men ljus är fint. Och det är mycket som är fint till jul. Vi får inte glömma det i all ”galenskap” av ting som vi bör köpa för att vara så lyckliga som möjligt.
Julklappar är också fint. Det här med att ge är underbart, att få är en spännande och rolig sak. Inte nödvändig, men fin.
Men det trevligaste är dock att ge, helst något man har gjort. Det känns mer från mig då, och att få en sådan present är det högsta av det högsta.
Nå, då har vi ljus och julklappar, men det bästa och högsta är att man ses då, första familjen och andra familjen brukar träffas och man äter gott ser på Kalle Anka och äter igen. Det sorgliga är de som inte har någon familj eller vill inte umgås med dem.
Vad gör de då?
Eller uteliggare som riktigt längtar in till värmen och tryggheten. Jag hoppas att många soppkök har öppet och att det blir jul för dem med.
Sen tänker jag på de som saknar sina familjer, de som har stora avstånd till dem. Hoppas att de ändå ska känna den värmen här i Sverige. Trots kylan som har kommit mer och mer.
Den ska vi mota bort, tro mig, det finns för mycket hjärta så den får inte plats.

Nu när jag har vädrat lite tankar så (javisstja, jag har ju inte pratat väder, okej vi vill att snön ska komma också) vill jag ”göra en tävling” (inte göra en pudel).
Jag delar ut tre priser till tre vinnare och det ena är min roman Eko av natt, och det andra är min andra roman Andetag, och det tredje är min diktbok Luftens sötma.

Den 1 december kommer det en fråga som ni ska svara på och dagen efter kommer svaret.
Sen kommer fem frågor till innan den 12 december på den här sidan, och de tre med flest rätt vinner.
Boken skickas till dig eller hämtas hos mig om du bor här i närheten. (då bjuder jag på kaffe och glögg).

Lycka till!
Stina

Eko av natt, min roman

Standard

Jag ger er lite vad som skrivits om ”Eko av natt”, min roman om Tanja som letar efter en lösning på att göra sig fri från sin före detta man. Hon ser en lösning, griper tag i den och går till handling.

Baksidestext:
”Stina Nilsson ”Eko av natt”. Romanen handlar om Tanja som är nedtryckt och utplånad av sin man, men orkar resa sig….
En mycket spännande roman där Stina Nilsson använder sin stora poetiska förmåga att i ord fånga ångest, vanmakt, hämnd och lättnad.”

Tidningen kulturen
Det dramatiska känsloläget läggs fram redan i det inledande kapitlet: ” Hon springer ut i nattlinnet. Hennes andning är häftig. Den stannar i bröstet. Något har brustit inom henne. Något skär som knivar i hennes kropp. Håret är fuktigt av rädslan. Det sitter som klister runt hennes ovala ansikte. Det tränger in i munnen. Men hon känner inget.
Det lägger sig över ena ögat. Men hon vet inte. Hon ser inte. Det lilla av ögonen man ser är fyllt av skräck.”
Här finns en stark ambition att visa känslor med poetisk glöd vilket nog kan tilltala läsare med liknande upplevelser och ge en del inspiration att fortsätta läsning av romaner och lyrik i denna genre, där det finns en hel del att hämta.

Lars Jonsson
Kulturmagasinet Kulturbloggen
Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.
Jenny Bång

Stina

Mina hjärnblödningar och mina böcker

Standard
Mina hjärnblödningar och mina böcker

Efter sju böcker ska jag ta tag i att skriva om mig själv, om hjärnblödningarna, det har alltid legat där och malt på som i ett inferno.
Jag har redan börjat, och börjat igen, för att sen fortsätta, och snart blir det att vända några blad igen. Svårigheten har varit att hitta en inte alltför tråkig form, en som känns rolig att skriva. Jag är ingen ”full med fakta” människa, men inte heller ”full i sjutton”.
Men nu har jag hittat en känsla i det jag skriver och inte bara MINkänsla. Men först ska jag andas ut efter mitt senaste manus ”I mjölnarens spår”.
Fast än är det inte på långa vägar slut med den, den har inget förlag än. Men jag hoppas och skickar runt så jag blir yr. Men när yrseln lagt sig och nackkragen vilar så ska jag på det igen.

Här är ett par rader från texten om mig själv:

Anteckningar från 1994

”Jag träffade min pojkvän ett halvår innan första hjärnblödningen. Det var en kanonträff, kan man säga. Han fanns kvar efter första och den andra. Den andra som var kraftigare än den första. I det fanns det ingen tvekan om att han verkligen skulle finnas kvar hos mig, vid min säng. Det var inte så romantiskt, men mellan hjärnblödningarna levde vi verkligen ihop. Värre var det efter andra. Då tog det ett tag innan det fanns någon gnista i mig. Jag sade då till honom ett otal gånger: Gå om du bara känner medlidande, seså stick iväg. Men han stod kvar som en eldgaffel som hade funnit sin plats bredvid eldstaden. Som en stark eld i eldstaden som fortfarande brann av kärlek till de falnande kolbitarna”.

Vill visa er den artikeln som var en av de bättre i både text och bild. Den är från tidningen TARA och äntligen kände jag hur fantastiskt det kan vara med en bra artikel.
Tidningarna har annars visat på en öken ibland, ivriga med att göra reportage om min så speciella hjärnblödning, men glömt bort att jag är en människa.
Inte lyssnat på mina behov, bara de har fått en snyfthistoria så har de kunnat vända mig ryggen.

Så nu när jag vill att de skriver om min senaste bok, eller någon av de andra sex, så finns jag inte längre. Då är det de som redan är kända som får ännu mer plats.
Är det inte en galen värld vi lever? Var är givandet och tagandet?
Var är den lilla människan? Var är det här att bry sig om?
Någon gång måste vi ta ansvar för varandra. Riktigt ta ansvar och inte bara låtsas ta ansvar.
Men det här med mig är ändå småpotatis mot det som sker i vår värld. Vårt samhälle börjar krackelera, våra medmänniskor börjar suddas ut.
Det är där vi måste börja ta ansvar och se alla som lika värda, ett liv med innehåll för alla.

Kram Stina

Alla goda ting är tre, eller är de fyra…

Standard
Alla goda ting är tre, eller är de fyra…

bild-den hundrade apan

Lite av det som påverkat mig

”Den hundrade apan” var länge sedan jag läste, men fortfarande sitter den som gjutet i mitt inre:

”En grupp apor på en ö börjar tvätta sötpotatis för att avlägsna sand. En börjar, lär någon annan och så fortsätter det. Det spektakulära är att även aporna på en annan ö, helt utan kontakt med den första, börjar med samma procedur. Keyes menar att när en viss kritisk nivå uppnåtts sker en spridning via ett gruppmedvetande.”

bild-beska humoresker

”Beska humoresker” blev en del i en nätkurs för mig, ”att skriva filmmanus”. Rutin hette novellen.
Fantastiska noveller med ironi och samtidigt med en djup botten. Det bubblade av skratt som blandade sig med små smällar av något hårt som skar i mig.
En svindlande känsla som är härligt att få av en text.

”Mångtydiga, dubbelbottnade satirer där förf. driver med personliga, samhälleliga och (1980) aktuella politiska problem. S.M., 1930- , polsk dramatiker.”

bild-icke brännbara sopor

”Icke brännbara sopor” innehåller noveller, och en av dem arbetade jag med på en nätkurs i ”kreativt skrivande”.
Underbar bok, mumma för själen. Den blev sedan en helt annan story i min roman ”Andetag”, med få undantag.
Läs mer under fliken ”tavlor som omslag”.

”Antologi med moderna japanska noveller. Novellen är en populär litteraturform i Japan och spännvidden är stor. Här finns berättelser som ger exempel på vardagsrealism, surrealism, humor, erotik och mystik.”

Tre böcker som betytt mycket för mig, ville bara säga det!

Stina

Från pappret på hyllan (där den höll på att blåsa bort), till en bok (där den satt fast)

Standard
Från pappret på hyllan (där den höll på att blåsa bort), till en bok (där den satt fast)

Det började…

Medverkan i ”Tjugoen röster”. Då hade jag en novell med:
”Ensam i mörkret”, ”den första tryckta boken”, 2006.
Min andra medverkan i en bok var med dikten ”Längtan” ur Vattnets ådra, 2011.
I antologin ”Over Yonder” var tre av mina dikter översatta till engelska:

”The sweetness of the air”, 2012.
English Translation: Susanne da Silva

Rhythms
On a cool clear morning in spring
My entire body came to a halt
I was awake
Down to my smallest toe
I was awake
My nose vibrated
With the vapours that
whirled past me
They were naked and filled me
Completely they filled me
with delight
The city was known
I was the stranger
But now
Now I am here

Heartbeats
clouds fold
like paper
in the pauper’s hand
they take the shape
of tombs
in the billowing pattern
of the wallpaper
they spread like
stars
on the water
take me
they plead
take me and
carry me across
the river
for there I want to
flow out
into the sand
where the ice
melts
where a breath
stirs
in the heart of waves

Night Knife
For you who
Lie there
Awake
Wishing
The hole out of the pain
The pieces of broken glass
Out of the earth
You know that wood
Never sleeps
It twists and winds
From the mouths
Of emeralds
That are swept
From your grip
The hard exterior
Softens
And sleeps
No more

Stina