Dikt eller påhittat eller drömmar eller…

Standard
Dikt eller påhittat eller drömmar eller…

vatten_web

Min tanke med titlarna på diktböckerna är ELD, VATTEN, LUFT och JORD(de heter ju eldens aska, vattnets ådra och luftens sötma)…så jordens ekrar kommer kanske någon gång, vem vet?

Omslagen är mina tavlor, läs mer under ”Tavlor som omslag”.

luftenssotma_cover_01

Hatthyllan ur Luftens sötma

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan.
Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han kände sig själv som en av dem. Som en intorkad ostbit.
Han tittade upp och suckade. Det var tyst i rummet. Han satt på en hård pinnstol som var röd. Den röda färgen skulle pigga upp. Glädja honom. Men det gjorde den inte. Han bara suckade över raderna han hade läst för hundrade gången. Och som var lika tråkiga även denna gång. Men han var tvungen att göra så. Den behärskade. Allt runt omkring honom behärskade honom.
Mitt på golvet stod hans portfölj. Den var brun och dammig. Allt var dammigt i rummet. Inget hade rörts upp på åratal. Ingen hade upprörts i detta rum på decennier.
Väggen var full av dammiga böcker. En skinnsoffa stod i mitten och dammade ihop.
Han ville bara att tiden skulle komma. Komma in genom dörren och ändra på allt. Lite i taget. Annars skulle det göra så ont. Ögonen skulle tåras. Det blöta skulle sprida sig som askan för vinden. Till slut skulle det plaska om honom och han skulle ha svårt att sitta still. Och det måste han.
Det glimmade till utanför av blixtens skarpa sken. Den nådde inte in till honom. Med sina långa armar vässade den sina klor för att på nytt gå till attack.
De strama bokpärmarna skrattade åt honom där han satt. Förlöjligade honom. Pekade med sina bokstäver på honom och skrattade. Deras sidor vek sig av skratt. De tyckte att han såg löjlig ut i sin bruna kostym och den bruna slipsen. De pratade och viskade om hans underliga sätt gentemot omvärlden.
Han satt och svettades. Svettades och väntade. Som en rädd mus väntade han på ett ljud. Det som skulle befria honom. Det som skulle ta honom till den brännheta stranden med nakna kroppar som var inlindade i bananskal och som skulle få honom att vilja skala av sitt innersta. Det som skulle få honom att aldrig mer sakna rummet. Det rummet han nu vistades i. Satt fången i. Svettades i. Omringade av föremål som bråkade med honom. Och i sin bruna färg talade om hur tråkig han var.
Han sjönk djupare och djupare ner i boken. För att gömma sig. Komma bort från dessa ögon som smärtade så. Den vred sig i varv på varv runt hans höfter. Runt hans nacke. Det plågade honom att känna deras stickande fräna dofter. Deras krampaktiga händer runt hans fingrar.
Han måste stå ut. Han måste härda sig tills tiden kommer.
Det röda äpplet låg på bordet. Det var det enda i rummet som hade färg. Förutom den röda pinnstolen. Hungern slickade honom i ansiktet. Den fick honom ur balans. Han vacklade till på stolen, för ett ögonblick bara. Bara för ett ögonblick. Tiden stod stilla. Tiden stod alltid still nu för tiden. Och hans portfölj stod mitt på golvet och väntade. Brun och dammig. Smörgåsen låg där kladdig och svettig. Precis som han. Precis som alla andra dagar. Han var i ett tillstånd som liknade en seg kola. En seg kola där pappret satt på. Tätt omslöt den kolan som började vitna. Annars var den brun.
Det röda äpplet fick honom att återigen titta upp från boken. Den såg så lycklig ut i sin röda färg. Han kände hur ögonen fuktades igen. Snart. Snart måste det vara dags.
Han stelnade till när han hörde hur dörren öppnades. In kom han och satte ned sitt arbetsredskap på golvet. Nu var det dags.
Han tog fram sina färger och hela rummet sprakade av blått, rött, grönt och gult. Mannen på stolen kunde inte räkna dem alla. Allting blev bara så glatt. Roligt. Spännande. Ett liv fyllt av färger.
Och mannen på stolen steg upp. Gick fram till sin mintgröna portfölj i mitten av rummet där det lyste av strålkastare. Strålkastarna var riktade på portföljen och fick den att gnistra mot mannen. Han tog den i vänsterhanden och log mot mannen med färgerna innan han gick ut ur rummet. Ett leende spred sig över hans ansikte.
Det här är en härlig dag, tänkte han när solen värmde hans ansikte.
En ljuvlig dag.
Också.
Ja.

Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

One response »

  1. här är lite fakta från wikipedia:

    ”Berömda grekiska filosofer som Empedokles, Anaximenes, Platon, och Pythagoras var några av de som under antiken utvecklade idén om världsalltet som inordnat i fyra eller fem element. Inom många religioner, som till exempel islam, judendomen, taoismen och buddhismen, har de fyra grundelementen jord, luft, eld och vatten, spelat en relativt stor roll. Islams kvadrater, moln, blixtar och vågor, kan direkt jämföras med västerländska jord, luft, eld och vatten, de beståndsdelar som i samma sammanhang numera är mest kända av moderna ockultister och mystiker. Under antiken var det dock en mycket logisk föreställning att världsalltet utgjordes av runt fem grundelement: efter ett tag fanns på det stora en ganska exakt bild av universum. Berömda grekiska vetenskapsmän utvecklade följande teori: för att till exempel få en sten, behövde man torra, sträva och hårda element. Det fick man genom en ”blandning” av bl.a. eld och jord. Elementens förhållande till varandra var så genomtänkta att många måste ha funnit dem logiska. Eld stod i starkt förhållande till jord, som ju också var utrustad med eldens värme. Jordens fuktighet stod i förhållande med vattnets väta, och vattnets kyla i förhållande till luften. Ett femte elements (eter) existens var accepterad ända in på artonhundratalet. Etern var i många kulturer platsen där andarna tänktes samlas efter kropparnas död, och etern var det som omgav jorden, jfr rymden. Senare namngavs även ett äkta ämne efter det femte elementet, eter, en kemikalie som används inom den moderna läkartekniken. Dessa fem element, eter, eld, luft, vatten, och jord, skapade tillsammans alltså en rätt så ingående världsbild. Jorden betecknade kraft och massa, luften makt (jämför även tarot), och elden kunde vara energi, tillsammans med vattnet, som ofta blev en symbol för visdom och liv. Tillsammans utgjorde de världen.”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s