Pjäs i dagen om den mörka natten som råder på vår jord

Standard
Pjäs  i dagen om den mörka natten som råder på vår jord

Narkissos och Echo
Scen I

En solig morgon när solens strålar riktigt sken in mellan de vackra guldbladen, promenerade den undersköne Narkissos lugnt och värdigt. Afrodite mötte honom i ilska.

Afrodite
Ve dig du glasaktiga människa. Hur kan du trippa med dina ögon när de borde se skärvorna, skärvorna som smärtar fler och fler själar ju mer du låter ansiktet spela.

Narkissos är ej förvånad över att Afrodite står där. För honom sveper alla förbi som dammkorn. Likgiltig gäspar han stort.

Narkissos
Kvinna, du är blott av luft, trots att ditt namn bär dig högt över människorna.
Jag kan ej förstå din röst å vad som kommer ur den och in i mina öron. Du låter som en som har blivit försmådd?
Dock är jag utan ansvar, ty jag har ej ens rört vid någon själ ej heller talat.
Jag strålar…
Och det borde du också göra, ty annars blir dina ord luft.
Som nu.

Narkissos ser på sina vackra naglar, ser och ser så att ögonen tåras. Han fortsätter:

Jag, jag är vit som snö, en oskuld, ren som bäcken, av guld kunde jag vara stöpt.
Du som är kärlekens gudinna borde veta vad som är rent och sant, och vad som borde begravas.

Afrodite vänder sig mot publiken emedan Narkissos sätter sig på en sten och luktar på blommorna.

Afrodite
Å himmel, så han talar. Om det hoppade grodor ur munnen skulle det vara mer talande.
Men orden är omlindade med guldkorn. Tyvärr är det de guldord som når mina öron.
Det kan inte vara falskare än så!
Det isar i mina ådror. Min mun stramar för varje ord. Ty de är blott luft för honom, såsom jag.

Afrodite vänder sig mot Narkissos:

Jag är dock en gudinna med stora känslor, som de nymfer vars hjärta du låtit frysa så. En av dem kippar så efter luft, likaså efter de egna orden var gång du talar. Men blott säger hennes mun dina ord, dina ord som tillhör ditt hjärta av spegelglas.

Afrodite krossar glas i handen så blodet sakta strilar. Afrodite fortsätter:

Det skär i mig, så ont, så ont…
Då du bara släpper in dig själv. Lås upp och du blir smekt. Men låter du det vara stängt så finns det inget mer för dig.

Narkissos
Ah, tomma hot. Ha, ha, ha, du talar som om du tror att det är sant. Att det är sant det du säger?
Milde himmel, du store Zeus. Vad går du och bär på? Den enda sanningen?
Nej nu måste du inse att jag Narkissos född av flodguden Kefissos, har därav bara rena egenskaper.
Jag bär mitt namn högt och det borde du också göra. Icke svärta det som du nu gör.
Att jag ens lyssnar…
Gå du kvinna av luft! Gå bort och gör nytta någonstans. Stå inte här och bara stör. Jag ska ut och jaga och behöver vara vaken, inte stå här som mitt i en dröm och sova.

Afrodite blev nu så arg att hon stirrade med svarta ögon på Narkissos när han långsamt drar en kam genom sitt långa hår. Han ville vara välkammad när han gav sig ut för att jaga. Narkissos fortsätter:

Jag Narkissos går nu min väg och du är redan långt borta. Bara jag har min sanning och bär den varsamt i mig.
Jag är liksom en dröm i sig. För god för att vara sann.

Långt bort hörs Echos stämma ”att vara sann”.

Scen II

Narkissos jagar och ser en glänsande källa, då han stannar för att dricka. Böjer sig ner mot vattnet och ser den underbaraste gestalt som han någonsin skådat. Det är han själv. Dock förstår han det ej utan försöker fånga den. Under hans tafatta försök att nå sin spegelbild träder Afrodite in på scen, från vänster sida. Säger till publiken:

Afrodite
Ack, ser ni hans enfald, ser ni att han strålar av kärlek.
Kärlek till sig själv. Det är jag Afrodite som har gett honom den gåvan. Vad annars kunde man ge en sådan stackars sate som låter andras hjärtan förblöda.
Ve honom, ty hans hjärta är bortom all slags räddning. Endast döden finns för honom.

In på scen från höger kommer…fortsättning imorgon.

Stina Nilsson Bassell

Trevlig läsning!

Bilden är e-boken Eko av natt.

Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

One response »

  1. Pingback: Pjäs i dagen om den mörka natten som råder på vår jord | stina nilsson bassell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s