Snart så kommer julen och här så kommer fortsättningen på novellen och…

Standard
Snart så kommer julen och här så kommer fortsättningen på novellen och…

Kylan fortsättning från den 10 december

Håret hängde i strimlor utmed ansiktet, där syntes det att smutsen hade gjort stora avtryck.
Det var uppenbart att han behövde en dusch, tänkte hon koncentrerat som om hon kunde överföra tanken.
”Hans trötta ansikte och hans ofräscha” hon nöp sig själv hårt i armen för att inte skrika, ”hans kläder som är,” hon pekade övertydligt med hela handen, ”jag menar,” hon suckade högt, ”fattar du inte det? Det är ju som det har varit i alla år. Du vet ju om det Berit”.
”Ja ja ja! Är det bra nu? Är du nöjd Maria? Jag vet att Björn super skallen i bitar! Ja jag vet att han gjorde det innan han träffade dig Maria.
Varför jag inte sa någonting? Ha, men snälla Maria hur skulle det gå till? Va?
Svara mig på det du! Hur i helvete skulle jag säga det utan att Bernt skulle ana att någonting var på tok?”
Berit pustade ut över den sanningen, den som hållit sig så väl dold i alla år. Hon pustade långt in i magen, för hon visste ju.
Hon såg tydligt framför sig hur Bernt granskade varenda liten strimma av nyanser. Varendaste skymt av något som inte skulle vara där, det skymtade alltid fram bakom hans ögonlock tänkte Berit nervöst.
Där i hans guldbeströdda värld, där fanns bara den renaste sanningen som skulle vara vacker, suckade hon.
Om det var någonting som var på skämt, med en gnutta allvar i, så nog kunde han sniffa sig till det. Så det var bara att nysa försiktigt, att inte prata om det överhuvudtaget. Och så var det med det, punkt slut, men nu är jag trött på detta, tänkte Berit och drämde näven i bordet.
”Och”, fortsatte Berit, ”jag vet också att han har haft andra Maria. Jag vet och faktiskt förstår honom. Ja faktiskt,” fortsatte hon övertygad om att hon var på rätt väg, ”så är väl du en sådan typ av tjej som han inte ens tittade åt förut.”
”Det var det jävligaste jag har hört,” spottade Maria.
Hon skakade i hela kroppen, som om hon skrattade, men så var inte fallet.
”Fy fan för dig! Så du menar att de där ludren som han håller på med, är mer hans stil? De är egentligen vad han vill ha? Jaa då säger jag bara varsågod.
Ta dem bara!”
Och sedan skrattade hon så hela munnen tog över ansiktet.

Djupt nere i Marias hjärta kände hon hur hon grät, skrattet blev ett monsterlikt hulkande i en grotesk form. Hur kan det bli annat, tänkte Berit, med ett järnansikte som pryder hennes annars så stela kropp.
Järn som smälter i en ugn och som sakta rinner utmed hakan, och hennes blå ögon som saknar botten. Berit kunde inte hejda sin ilska längre, den bara kom ut i bilder som gick samman med Marias skratt. Din falska hynda, tänkte Berit och såg nu tårarna istället som rann ut och tog med sig all den järnsörja som fanns i hennes ansikte.
”Sluta. Sluta sa jag! Ni, ni är så jävla uppenbara. Så ini helvete osanna och falska! Vad vet ni egentligen? Och vad vill ni veta? Va? Skulle ni vilja veta vad jag har gjort i ett år? Va?”
”Alicia har”, sa hon med bitter röst, ”med sitt ljuva skratt och ljusa långa hår, som pappa alltid säger, varit på behandlingshem. Alicia har mått dåligt, och Alicia behövde vårdas. Det är vad jag har gjort.
Men det är ju ingen jävel som bryr sig,” skrek Alicia när hon kramade sin arm i ett hårt grepp.
”Ingen! Och absolut inte du mamma. Du som har varit alldeles döv för mina små antydningar. Döv! Fattar du.”
”I samma stund som jag har dykt upp på scenen så har det varit Björn. Sanningen om Björn, mamma, sanningen som du var så stolt över att veta om och hemligheten som pappa inte visste om.
Det gjorde dig glad. Jag har sett det på dig.
Jag har sett hur du riktigt har myst av att veta någonting som inte pappa har vetat. Och att den tillfredsställelsen som du har känt över att du också ska hålla tyst om den.
För hans skull mamma. För hans jävla skull! Och så var det för din jävla skull hela tiden! Det är som man…”
Alla tittade nu på Alicia. Som för första gången på mycket länge. De tittade och såg det som de inte hade sett förut. Den slitna och bleka Alicia med tunt hår och magert ansikte.
För stora kläder, för vattniga ögon. För många grova linjer i ansiktet.

Men hon hade lagt över, som ett penseldrag, en hinna med rouge och mascara. En hinna som nu sprack. Den sprack inte ut som blomman från sin knopp med sin klarhet och vackerhet utan som ett sår. Pulserande och smutsigt. En varböld som rann ut med sin kletiga sörja.
Linjerna i hennes ansikte blev bara större och tydligare ju mer hon lät orden komma ut, de andades.
Ut i mörkret klev hennes år av smärta. Från mörker till mörker. Var fanns då ljuset, frågade hon sig? Var fanns då den smulan av brödet som hon nu var beredd att bryta?
Pappa Bernt hade aldrig varit den som hon kunnat bryta brödet med. Han hade sett vad han vill se. Och hon hade gett honom det.
Alla hade gett honom vad han vill se, tänkte Alicia och tittade runt bland ansiktena som bar skuld och smärta.

Stina

Bilden är min diktbok Luftens sötma

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s