I KORSETS TECKEN

Standard

Fortsättning från den 22 december

Poliskonstapeln log mot Vincent. Bägge såg varandra i ögonen. Ett samförstånd vibrerade i rummet.
”Ja jo, fortsatte Vincent, min gode vän Gauguin var hos mig, bodde hos mig. Och jag hade längtat så. Efter något annat än mina färger och penslar. Så han kom. Och han gick. Däremellan hade kniven i min hand skurit bort en bit kött. Hos mig själv konstapeln, bara i mig! Jag ville väl, fast jag inte ville. Vågade inte, och sen blev det…örat. Det var väl den lättaste delen, på nåt sätt. Och jag ville inte höra Gauguin prata, prata och prata. Det var det enda han gjorde konstapeln. Och jag kunde inte…förstår ni?”
”Ja, jag hade, ja vi hade redan läst en artikel av Gauguin där han berättade allting om vistelsen här. Ditt öra., ja om det stod det också. Men min chef ville ändå att jag, vad ska jag säga, han ville att jag skulle fråga och att vi skulle kontrollera. Nu är det gjort! Vi har faktiskt annat! Jag sa det till chefen att vi hade annat som var mer att gå på. Men han var så misstänksam. Vincent van Gogh var där, sa han. En konstnär, som dessutom är förvirrad, sa han. En konstnär vet man aldrig var man har.”
Konstapeln skrattade gott när han härmade sin chef. Konstapeln berättade om sin far som man alltid visste var man hade och att han var konstnär.

Men han berättade inte hur chefen hade fnyst åt att Vincent kallade sig en konstnär. Ingen visste ju vem han var, hade han sagt. Ingen visste vad som rörde sig inuti en sådan, sa han och hade skrynklat ihop näsan.
Vincent van Gogh hade aldrig sålt en tavla. Vincent van Gogh ägde själv alla de tavlor han hade målat.
Vad livet vore enkelt om jag hade det, tänkte Vincent. Sålt en tavla alltså.
”Jag förstår. Gauguin skrev en artikel. Ja då så konstapeln. Då är jag fri alltså? Ingen skugga över mig?”
Ingen skugga sa konstapeln och de tog varandra i hand. De hade rest sig och log mot varandra.
Stolen stod ensam kvar när solen började gå ner. Klockan slog åtta. Tiden var inne.
Vincent längtade efter sina tavlor och färgerna i det gula huset. Kraften riktigt lyste om honom efter samtalet med konstapeln.
Världen öppnade sig och ner föll gult, blått och grönt från skyn.

Stina

Bild nya manuset ”I mjölnarens spår” (som letar förlag)

julkort_1Ha nu en supermysig och harmonisk jul nu. Inte så mycket konstigheter utan bara försöka att lyssna och förstå.

Jag vill ge er en dikt från Luftens sötma:

Lerkärl

Det viskar glädje
Det viskar sång
Det doftar vila på ditt bröst
Din kärlek
Omfamnar världen
Din kärlek viskar en sommarvind

Kram Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s