I KORSETS TECKEN, en novell

Standard
I KORSETS TECKEN
av

Stina Nilsson Bassell

Han satt på sitt rum. Naken. Det var för varmt, kände han. Det var så in i helvete varmt. Hade jag inte druckit det sista så hade jag inte blivit så varm, tänkte han.
Absinten var som eld i hans strupe. Som eld i kroppen.
Han skulle vilja kasta sig i vatten. Omslutas av vatten.
Och väl där skulle han vilja sjunka nedåt mot botten. Nej, det är inte sant, tänkte han och slogs vilt för sina egna tankar.
Mitt liv vill jag leva. Här och nu. Nu och sen. Även och trots allt.
Ja jag vet att det ser mörkt ut. Ja jag vet att många andra är bättre än mig. Tänker och gör på annat sätt.
Jag vill inte göra så. Jag måste göra på det här sättet. Men det plågar mig att se andra lida. Plågar mig.
Och nu ska de ha barn också. Ett barn till som måste försörjas.
Men jag vet och jag vet att min bror också vet, att jag måste göra det här. Fast jag tvivlar, så måste jag.
Flyr jag? Flyr jag från livet? Är det därför jag är här?
Är här och är inuti mina penslar. Inuti alla färger.
Så nu är jag sval.
Gauguin var här. Det vet jag. Men hur länge? Och varför åkte han?
Javisstja örat. Det blev för mycket för honom. Varför då? Kan man inte ta en sån sak?
Jag har inga vänner kvar.
Jag har inget att ge mina vänner. Förutom mitt öra.
Och vem vill ha det? Va?
Vem vill inte ha mer än färgerna som jag kan ge? Vem vill inte ha mer än en slags ömhet?
Jag vill ha det! Då, då målar jag människor med den ömhet jag har. De får allt.
Var lite glada för det då!
Titta på dig du vackra kvinna. En sköka men i mina ögon och i mitt hjärta är du en gåva. Så sann och värdig.
Men vem vill se dig på bild? Ingen förutom jag.
Men jag slutar inte ändå och låtar mig infångas av aporna som dansar på borden.
Utan att veta det dansar de på borden och vi andra tittar på.
Förvånad blev du Gauguin när örat var i min hand. Förvånad över min galenskap. Varför då, undrar jag? Varför är mänskligheten så intorkad?
Du blev rädd. Jag tror jag förstår din rädsla, men den är ingenting mot min egen.
Ingenting.
Jag är rädd.
På samma gång som jag inte kan lämna det här. Det finns ingen väg tillbaka. Jag måste. Jag tror att jag också vill.

All absint och den starka solen har gjort mig yr. Men jag måste ut och måla.
Det gula är så vackert. Det gula ljuset är som honung på mina läppar. Jag känner att jag har färgerna i min hand.
Nu äntligen har jag fångat in dem.
Jag har skrivit till Theo att landskapet har stillat sig i mina ögon.
Landskapet ser det jag ser.
Åh, om ögonen kunde vänja sig snabbare. För tiden är knapp.
Mitt gula hus. Mitt rum.
Där är jag inte längre. Jag trodde det. Jag trodde jag såg mina tavlor. Sängen och mitt bord vid sidan av sängen.
Men här finns inget. Så lugnt och tyst. Alldeles fridfullt.
Här kan jag reda upp mina tankar. Här kan jag andas.
Jag kunde inte andas med dig Gauguin. Kunde inte klargöra. Visste inte hur färgerna påverkade livet längre.
Allt jag ville var att prata, umgås med en vän. Sen blev jag som galen i min ensamhet när du kom.
Efter ett tag. Efter för mycket absint. För mycket klara färger. Och för mycket vänskap.

från Tidningen Kulturen
Stina

Bild Vincent Van Gogh (min favvokonstnär)

 

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

One response »

  1. Pingback: 3 december, och jag vill ge er: | stina nilsson bassell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s