Invald som medlem i Sveriges Författarförbund, LYCKA, romanen Andetag, och mina nya manus

Standard
Invald  som medlem i Sveriges Författarförbund, LYCKA, romanen Andetag, och mina nya manus

Jag är invald som medlem i Sveriges Författarförbund.
En otroligt härlig känsla, trevlig och välkommet.
Som jag våndades när jag efter en månads väntan skickade in mina två romaner och en diktbok (efter deras begäran).
Skulle de förkasta det jag gjort? Vad det bara skräp? (i deras ögon)
Efter ytterligare en månads granskning fick jag brevet som gjorde att jag hoppade av glädje.(med ena benet då)
Den som väntar på något gott…
Eller i väntan på Gordon, eller vad han nu hette…
…jag väntar…
På bättre tider?
Sämre?
På mig själv?
Ja, jo, har alltid väntat på mig själv, så jag ska hinna ikapp mig själv, för man vill ju inte missa sig själv.
Tiden är knapp och lång ibland när man väntar.
Ni får ursäkta om jag i min väntan kastar ur mig för mycket. Så många ”väntor” som blir sagda.
Tänk, jag fungerar så i många nervösa situationer, som när en kompis och jag liftade till Barcelona.
Vi kom dit och väl hemma i Sverige, i Örebro närmare bestämt, mitt i natten fick vi lift med en man som visade sig vara galen.
Han var galen och visade det. Genom hans prat och att han körde alldeles för fort förstod vi att vi hade hamnat i en likkista.
Han skulle köra ihjäl oss, och jag babblade som jag aldrig hade gjort förut. Vi klarade oss och någon vecka senare läste vi om att en man vid tidpunkten då vi var i Örebro hade rymt från Örebro sinnessjukhus. Det var han, helt klart att det var han.
Jag glömmer aldrig hans ögon i backspegeln. Hans obehagliga leende som spelade ryckigt i mungiporna.

100_1381
En parantes i min väntan, för nu är det bara några ”väntor” kvar.
Det blir olika ting som speglar min väntan. Under tiden går livet utanför och inne i mig.
Jag har mycket som inte är väntan, och den vräker jag ut till er, förlåt men ni kan bara blunda då.
Så fånga, ta emot, eller förkasta, men kanske att någon tar emot och blir glad/ledsen/arg/…
Jag vet inte mer än du, det är bara att vi har olika sätt att uttrycka oss, och om vi kan lyssna lite innan vi förkastar varandras sätt så skulle vi möta varandra.
Inte älska, bara förstå att vi har olika sätt att visa vad vi känner. Att vi alla har rätt att vara här, och att drömma om ett bättre liv eller MER liv.
Att man gör skäl för sig, eller få lön för mödan, inte att man stjäl för att ro åt sig, eller att det mödosamma inte ger någon lön, utan att det handlar om något större och värdigare.
Att själen ska sträcka på sig och omfamna världen. Det är där jag vill hamna, just precis där vill jag vara, de flesta vill nog det.
Men det är långt dit. På vägen är man lite kantig och ful. Men det får vara så, och så måste vi tänka ”att det ligger en hund begraven” eller att ”det gömmer sig något i garderoben”, eller helt enkelt att det ligger något annat bakom.
Det är en himla massa täcken och kuddar för sanningen, så ”man ser inte skogen för alla träden”.
Tack till alla som står ut med mig och med alla andra som väntar, oroas, eller arbetar så svetten lackar och rinner ut på den nyputsade silversnipan.

Röda Stan 009_v2

Jag firar detta med ett bejakande av mig själv, en recension på en av mina böcker:

Recension av Lingonhjärta från 2013:

”Andetag av Stina Nilsson är en liten bok med stort innehåll som har värmt min hylla jag vet inte hur länge. Ni vet, ibland blir det bara så. Man vill läsa den, planerar att läsa den men det kommer alltid något annat före. Men nu när jag äntligen har läst den så känner jag mig verkligen glad över att jag har gjort det för det är en riktigt fin bok.
     Berättelsen handlar om Elsa som lever i ett dött äktenskap. Hennes man kväver henne långsamt innefrån och är en riktigt otrevlig typ. Elsa som har levt med denne man i så många år har slutit sig från omvärlden och har mer eller mindre slutat leva. Hon har svårt för andra människor och hon upplevs som obehaglig av de flesta hon möter vilket hon är fullkomligt medveten om. I berättelsen får vi följa Elsa i sin ångest, frustration och hennes väg ur denna fångenskap.
     Vi får också möta Pelle i boken som har en liten antikbokhandel och Elsa och Pelles vägar möts tillslut. Dock hade jag nog föredragit om berättelsen bara hade fokuserat på Elsa för blev lite störd när Pelle helt plötsligt fanns där även om han är en intressant gestalt att läsa om.
     Oavsett så är detta en väldigt läsvärd bok och som man läser på en eftermiddag men det jag tyckte mest om i boken är helt klart språket. Det är vackert, flytande och underbart. Lite som att jag fick känslan av att flyta när jag läste den. Helt klart en liten fin bok i fin förpackning och med fint innehåll.”
andetag_web
       andetag_2013_omslag_e

En fin recension som jag bara måste visa igen.

Här är pappersboken  och    här är e-boken.

Mina manus som letar förlag är dessa:

mjolnaren_omslag_skiss_mlogga3-9 april till ebes

En roman på 340 sidor

Här är ett manus på en ny roman ”I mjölnarens spår”. En historisk roman som handlar om ett kvinnoöde.
Det är Emma Klasdotter 22 år som gifter sig med storbonden Niklas Nilsson 44 år.
Den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.
Vi befinner oss i Östergötland utanför Åtvidaberg, åren är 1895 och 1936. Med små utvikningar till andra årtal.
Där vistas vi i både mörker och ljus, mest mörker som i slutet mynnar ut i ett lite ljusare sken.

0000
Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s