Jo nu kommer jag med en novell, en novell som handlar om…

Standard

I sju delar

FÖNSTRET
av
Stina Nilsson Bassell

Del 1

KAPITEL 1

Ruben gick fram och tillbaka med kassarna från Konsum. Hans ben svajade till lite när han balanserade på gången.
Solen sken och han njöt av värmen. Äntligen, tänkte han och stannade upp mitt i ett steg.
Han ställde ner kassarna och lutade sig mot väggen.
Alla ljud sipprade in och sipprade ut lika fort. Det var som honung. Han kunde nästan känna doften av honung.
Den lirkade mellan hans fingrar och i hela hans kropp sipprade det av dess mjukhet. Som om han var gjord av honung. Endast honung. Inga tillsatser, inget konstgjort. Han bara var gjord så.

Där han stod hörde han barnets röst. Han log, hon var söt, tänkte han.
Rakt hår till axlarna och blåa ögon.
Sabina var en himla sprallig tös, tänkte Ruben. Vild tyckte Agnes. Det håller jag inte med om, konstaterade Ruben med en klar och tydlig stämma inom sig som alltid förblir där.
Det var, vad ska man säga, liv i henne. Ja det var liv i henne.
Agnes tyckte att hon är jobbig.
Jobbig, hur kan man tycka att ett barn, ja hon Sabina, var jobbig? Men jag säger inget jag. Ingenting.
Det går inte att överrösta Agnes gapande. Ja det var ett himla gapande på henne. Hela tiden.

Ruben lyssnade på Sabinas röst igen, hur hon pratade med sin mamma. Hur mamman, Katarina svarade henne i lugn ton, och Sabina som inte gav sig utan höjde rösten på noll sekunder.
Hon vill vad hon vill, eller säger man att hon vet vad hon vill, tänkte Ruben och log. Han visste inte men var nöjd över att ha de tankarna för sig själv. Ingen Agnes som tjatar om hur fel det är, tänkte Ruben och drog en lättnadens suck, jag kniper igen jag , tänkte han och fick en trotsig uppsyn.
Katarina hade tålamod, ja för det mesta, tänkte Ruben, och det var bra.
Det kändes som att det fanns för lite sådant nu för tiden, ja tålamod, tänkte han.
De tror visst att det är något som går att äta, funderade Ruben och skakade på huvudet.
Det lilla grå hår han hade kvar åkte fram i ansiktet, han viftade bort det med handen.

Katarina och Sabina hade nu höjt sina röster i en skärande volym. Och Sabina höjde sin röst ännu mer. Hur mycket kan ett barn höja sin röst, tänkte Ruben och skakade på huvudet och plirade med ögonen.
Då plötsligt öppnades ytterdörren, och Agnes fyllde hela dörröppningen. Hon var rätt stor, tänkte Ruben och visste med en gång att han var tvungen att gå in. Sådan är lagen, suckade han och lämnade den sköna solen och det livliga skådespelet.
Mer han hann inte tänka förrän Agnes var över honom med dunder och brak. Som åskan mullrade hon och sen slog hon klorna i honom som blixten.
Inombords log han. Där inne visste han vem han var, och där fanns hans egna regler. Där dansade han inte efter hennes ostämda pipa inte, fast hon trodde det.
Det tog inte många sekunder innan hon tog upp grannflickans ohyfsade sätt.
”Så hon skrek”, sa hon, ”och till sin egen mamma till råga på allt”, sa hon och vred sina händer som om hon ville klippa till ungen rakt i ansiktet.
Ruben rös av bilden när Agnes slog till Sabina, ruskiga tanke tänkte han och knep ihop ögonen för att kunna fortsätta lyssna på hennes svada.
”Det skulle aldrig kunnat hända förr, när vi var unga. När allting var så mycket bättre”, underströk hon.

Han ruskade på sig som om kroppen sa att den hade hört det så många gånger. Det kom ett hummande från Ruben som gärna velat tillägga det här med gasspis å trångboddhet. Om smutsen och fattigdomen, men ja, han visste att det inte skulle gå hem. Så han teg, och det var nog bra så, tänkte han och tittade på sina naglar. Hoppsan lite skit under naglarna? Bra det, tänkte han, då syns det att man arbetar.
Ruben log åt att han hade vinkat till Sabina innan han hade gått in.
Agnes hade rynkat på näsan och mumlade något syrligt. Han hoppades att flickan inte hade sett något och skämdes.

Stina

Förstabild Mikael Sjömilla

trad-tavla                                                  Fortsättning i morgon 18 mars del 2

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

One response »

  1. Pingback: stina nilsson bassell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s