Jo nu kommer jag med fortsättningen på novellen, en novell som handlar om…

Standard
Jo nu kommer jag med fortsättningen på novellen, en novell som handlar om…

FÖNSTRET
av
Stina Nilsson Bassell

Fortsättning från igår se här

Del 2

Inne i huset sken solen starkt i vardagsrummet. Man kunde se allt därute, så fint fönstren var putsade och den vita gardinens vithet, log Ruben och tänkte på sin stränga men ändå duktiga hustru. Han tyckte om att se ut, se allt.
Agnes hon tänkte i helt andra banor, suckade Ruben när han ställde in sina varor i kylen.
Grannarnas blickar var det Agnes tänkte, inte så mycket vad de höll på med, jo det också, men mest vad de skulle säga om fönstren inte var putsade tänkte Ruben och vek ihop påsen i en prydlig hög för att lägga den i lådan. Men den här dagen ville han vara lite busig, så han la den i tredje lådan istället.
Nöjd över det kändes det som om han hade visat Agnes hur lite han brydde sig om putsade fönster för grannarnas skull.
Han visste vad som var viktigt i livet, och inte var det putsade fönster inte, konstaterade han. Han kände ända in i magen vad han tyckte var viktigt. Lugn och ro, sa han för sig själv, lugn och ro och god mat. Det är så, det är stort, tänkte han när hans finurliga min spred sig över hela ansiktet.
”Vad är det nu då?”, sa Agnes plötsligt och tittade misstänksamt på Ruben.
”Ja, nej, det var bara det strålande fina vädret idag, som gör de vita gardinerna ännu vitare,” log han och såg hur Agnes sken upp och stolt sköt fram hakan.
Både hakan och näsan åkte upp en bra bit när hon gick ut som i marsch, tänkte Ruben som visste precis vad han gjorde.

Solen var stark, ja starkare än för ett par veckor sedan, tänkte Katarina. Starkare blir den och jag känner mig allt svagare, pustade hon där hon stod utanför huset.
De skulle gå till lekparken. Men där stod de nu, mitt på gatan och knölade. Ja knölade, tänkte Katarina.
Hon och dottern Sabina bråkade om vantar, vantars vara eller icke vara och om det var kallt eller varmt nu.
Katarina kände hur tålamodet sjönk i samma takt som ölet i glaset försvinner ned för strupen, hon riktigt längtade efter den känslan istället för den här.
För det här var inte lika gott, tänkte hon surt, det här hade en besk smak i munnen istället. En som växte sig större och större tills, ja hon vågade inte tänka längre på den laddningen som skulle mynna ut i en explosion.
Och mot sitt eget barn.

Sabina vägrade vantar. Hon ville känna den spirande värmen mot sin hud. Doften av nästan-vår komma springande mot henne och hur hon då grep tag i den med fingrarna. Ja, nu sa hon inte så men andemeningen förstod Katarina var så.
Hon kände hopplösheten sprida sig som ånga runt sina fotleder. Det är fortfarande kallt, det är inte bra för händerna, och så vidare.
Det här hade hon sagt förut.
Mot husväggen såg hon Ruben stå i solen. Hon ville vinka glatt, men hon var inte glad.
Hon kände bara hur fel allting blev. En sådan här solig fin dag, då det är alldeles blått däruppe, och grenarna söker sig uppåt mot himlen. Och fåglarna kvittrar som om de också tror att det är vår, hur kan ett barn tro något annat, frågade sig Katarina.

Hon kände det som om hon sjönk ner mer och mer, samtidigt som om hon tornade upp sig som en skräckfigur framför sin femåring.
Och nu började lille Axel att gny i sin vagn. Det var bara att ge upp.
Katarina stegade med långa kliv in i huset igen med Axel på armen. Han ville ha mat. Har vi stått här så länge, tänkte Katarina med en irriterad känsla.
Väl inne satt hon i soffan och ammade Axel. Då blev hon lugn.
Hon tittade ut genom fönstret där Sabina hade ritat en hage på trottoaren. Hon lekte så nöjt med sig själv.
Katarina såg inte om hon hade vantarna på sig eller inte för fönstren var så smutsiga. Det brydde hon sig inte om.
Varken att de var smutsiga eller om Sabina hade vantar på sig. Hon klarar sig, hon kommer in om hon fryser, tänkte hon och gäspade.
Fönstren måste putsas till påsk, hörde hon som en svag röst från hennes före detta svärmor. Till påsk och till jul och till födelsedagar och, så kunde hon hålla på att tjata min före detta svärmor, tänkte Katarina och insåg hur skönt det var med orden före detta. Svärmor Lisa visste minsann hur allt skulle strykas och vilken ordning man skulle ha i kylen. Hon gick alltid till köket och öppnade kylen.
”Så här kan ni väl inte ha det”, suckade hon alltid och vände sig till alltid till Lars som genast ordnade om allting.
Katarina förstod inte hur en människa kan göra anspråk på någon annans saker. Visst, det var hennes son, men där var jag också, tänkte hon och irritationen blossade upp igen, men la sig snabbt när hon tittade på Axel.
Hon kände bara det välbehag och det lite sömniga som spred sig genom kroppen, Axels värme. Han sov nu mot Katarinas axel.
Katarina vände blicken ut mot köket och julstjärnan i fönstret. Den var kvar trots att de var inne i februari, så brukar det vara, gäspade Katarina och log, så brukar det bli.
Varje år vittnar den om att den tiden kommer snart igen, och vi gillar det, tänkte hon. Både Martin och jag gillar det, gäspade hon och stängde ögonen.

Stina

Förstabild tavla av mig, även omslag till Luftens sötma

barn-tavla                                                Fortsättning i morgon 19 mars del 3


Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

One response »

  1. Pingback: …en fortsättningen på novellen, en novell som handlar om… | stina nilsson bassell

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s