Vårbilder

Standard
Vårbilder

bild-skugga

Såg en koltrast bredvid jasminen som sambon har ”rakat” av ”skägget” på, man ser numera de små krokusen och snödropparna. Tomten har plötsligt blivit större, och koltrasten blänkte vackert svart i solskenet.
Den gula näbben är så häftigt gul och blir ännu gulare mot det svarta. Den är så vacker, tänkte jag där jag stod vid det lilla fönstret. Då kastade den sig ner med näbben före, ner i ett litet hål som för mig var osynligt.
Upp drog den en lång lång mask som för mig såg ut att vara meterlång(men det var den ju inte). Mot koltrastens lilla gestalt var den i alla fall dubbelt så lång, och den drog och drog, det såg ut att aldrig ta slut.
När masken väl var ovanför marken så tittade sig koltrasten runt omkring hela tiden under tiden som den smaskade i sig godsaken.
Det var en så himla fin bild så jag stod som klistrad vid fönstret en lång stund. En evighet kändes det som.
När jag sneglade mot dörren stod Majsan där och ville ut.
”Inte än”, sa jag, ”koltrasten måste få äta klart”.
Majsan tittade på mig och väntade. Och jag kunde inte sluta titta. Jag ville inte missa en millimeter, inte en sekund, helt fascinerad av stundens hetta såg jag hur masken aldrig tog slut.
Ett evighetsmål för koltrasten. Räcker länge gör det som är stort, den som spar han har.

image-krokus

I rabatten vimlar det av färger i gult, lila och vitt. Och det gröna är inte att leka med, precis ”nygrönt”. Finns det något finare?
Det kanske är känslan av det nya och att det är en kontrast mot den grå och färglösa runt omkring som gör att ett lugn infinner sig.
Ett lugn att allt fortsätter som vanligt, att allt är i harmoni och, herregud vad jag har saknat det!

I träden klättrar inte bara fåglarna omkring, nej nu är det långa ben och armar också. Ett ansikte framför den blå himlen, nej två, som sticker fram mellan päronträdets grenar.
Sambon och dotterns pojkvän står på ostadiga ben och svajar. Sågar så det står härliga ting. Grenar ryker och solen glittrar mellan grenarna.
Blommorna syns inte längre, hela marken runt päronträdet täcks av grenar. Men plötsligt är det tomt på marken och det lila, gula och vita kan åter visa sin skönhet. Jag njuter, jag tittar, och jag blundar mot solen.

Är det inte det våren är? Man tittar mer, stannar till för mer än en sekund, och man skriker ut mer. Redan nu kan man höra mer glädjetjut och skratt. Gråt och ”tandagnissel” också för den delen, men det jag ville säga är att folk LÅTER mer och ÄR ute mer.
Höjer de inte rösten en aning också? Jo, ja, nog gör de det! Eller är det bara jag som gör det?

”Det som göms i snö, kommer upp i tö. Pling pling.”
Tänk om jag hittar min ring i trädgården? Tänk om, tänk om…

blandat röda stan 561

Jag tänker på kaffe och dricker kaffe. Bra! Tankarna är fokuserade.
En kopp kaffe i solen på min sambos hemsnickrade vackra bänk och i bakgrunden hörs grenar som knäcks och trädet som beskärs sakta men säkert. Det är ju bara toppen på en glasspinne, det fina i kråksången.
På den fantastiska bilden i min själ, bakom ögonlocken, skymtar en gestalt. Svart och orange, mjuk och varm stryker den sig runt mina ben.

bild-majsan

Må så gott i sol och regn!

Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

2 responses »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s