Billie Holiday f.7 april 1915, d.17 juli 1959

Standard

B.holiday

I tisdags skulle hon ha blivit 100 år, men hon blev bara 44 år. Denna fantastiska sångerska som har berört mig in i det djupaste.

Det var hennes låtar jag ville sjunga i bandet, det var hennes låtar som betydde mest för mig. Hon kändes ända ner i mina fötter och ut i fingertopparna.
Texterna var, som jag har förstått, inte skrivna av henne (förutom en och annan, och som medförfattare till vissa) men ibland var de skrivna till henne, och det känns verkligen som hennes låtar.
De flesta handlar om katastrofala relationer, om män som svek, män som slog, män som kvinnan längtade efter. Ta bara ”Don’t Explain”, där hon var en av författarna, och som handlar om hur en otrogen man kommer hem och bara lyser av bevis på sin otrohet, men kvinnan bara säger ”Don´t explain”, ”but i love him”, och ”Right or wrong don´t matter, When you with me, sweet”.

Det var som om jag tänkte Billie Holiday direkt, nu har jag inga direkta bevis för denna känsla, men det jag har läst om henne och det jag känner får mig att ”greppa i det sura äpplet.”
Eller som i min älsklingslåt ”The man I love”, där hon inte skrev texten, men likväl kunde den ha varit om henne. Ta bara textraden ”I’m dreaming of the man I love” där texten drömmer om och lever sig in i en förväntansfull och hoppfull värld. Det känns som hon levde så, på drömmen, och att allt däremellan bara var en axelryckning. Även om det i hennes relationer, vad jag förstod, var slag och hårda ord, så blev det som en del på vägen för att nå det hon drömde om.

Men vad var det hon drömde om?

Så kändes hon att sjunga, nära och känslig, där var plötsligt min gråt i strupen. Då var det svårt att sjunga ska jag säga, men ändå så fanns det inga andra låtar som överträffade hennes. De var hon, de blev hennes.
Hennes sånger, de som verkligen blev hennes, finns idag med mig i duschen. Då är det alltid ”Strange fruit”, den som är så sorglig och vacker, som ploppar upp. Vacker i sin sorg eller Sorgligt vacker.

Man riktigt känner blodet som droppar ner från trädet där en människa hänger. En svart människa. ”Strange fruit” är den mannen, kvinnan, eller barnet.
Så starkt, bara att sjunga orden får mig att känna lidandet, det ofattbara och knäppa i att hänga en människa i ett träd för att några tycker sig ha rätt till vår jord.
Orättvisan finns med i varje textrad, jag måste ge er hela texten ”Strange fruit”:

Southern trees bear a strange fruit
Blood on the leaves and blood at the root
Black bodies swingin’ in the Southern breeze
Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South
The bulgin’ eyes and the twisted mouth
Scent of magnolias sweet and fresh
Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck
For the rain to gather, for the wind to suck
For the sun to rot, for the tree to drop
Here is a strange and bitter crop

http://www.azlyrics.com/lyrics/billieholiday/strangefruit.html

Det är raderna med magnolians söta och ljuvliga doft i luften, den som plötsligt får en doft av bränt kött, som får klumpen i halsen att växa.
Det är som om jag känner lite av den smärta som rasism handlar om, plus att det speglar hennes egen smärta.

Tack Billie Holiday för allt du gett mig med din röst och din känsla, din närvaro och din sanning!

Kram Stina

billie holiday sång
Och här lite fakta:

Födelsenamn Eleanora Fagan
Pseudonym(er) Lady Day
Född 7 april 1915

Födelseort Philadelphia, Pennsylvania, USA

Död 17 juli 1959 (44 år)

Dödsort New York, New York, USA

Bakgrund USA

Genre(r) Jazz, blues, swing

Roll Sångare, låtskrivare, skådespelare

År som aktiv 1933 – 1959

Skivbolag Brunswick Records, Vocalion Records, Okeh Records, Bluebird Records, Commodore Records, Capitol Records, Decca, Aladdin Records, Verve, Columbia, MGM

Artistsamarbeten Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Lena Horne, Carmen McRae

Billie Holiday, född Eleanora Fagan, sedan 1920 Eleonora Fagan Gough, även känd som Lady Day, född 7 april 1915 i Philadelphia i Pennsylvania, död 17 juli 1959 i New York i New York, var en amerikansk jazz- och blues-sångerska och låtskrivare. Hon anses ha en unik diktion och dramatisk intensitet och räknas som en av de största jazz- och blues-sångerskorna.
(Wikipedia)

Billie Holiday med louis armstrong
Louis Armstrong, Billie Holiday och Barney Bigard i filmen ”New Orleans” från 1947. Foto: Photos 12 / Alamy
Trefaldig hyllning av ”Lady Day”

B.holiday

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

3 responses »

  1. jag missade det 😦
    var när hur?
    det skulle vara intressant!
    även om jag har sett ett program så kanske inte det var detta…
    läst en bok och sjungit hennes sånger bara.

    ha det gott i jättesol (här)!
    stina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s