Tiden går på lina

Standard
Tiden går på lina

blandat röda stan 233

Idag är det en trött dag, med en stor mysfaktor gömd inuti (lite väl GÖMD enligt mig). Jag pendlar mellan glädje och tårar, men var lugn, insikten kommer snart.
Flyttkartongerna står uppradade utanför sovrummet, bara några än så länge. Snart blir de fler och fler. Då beger de sig av och allt blir tomt.
Jag kommer att sakna strumporna som ligger slängda på golvet. Jag kommer att sakna alla odiskade glas i hennes rum, jag kommer att sakna den fräna doften från hårspray. Jag kommer att vilja se henne i trappan, springandes och stressad till ett möte.
Plötsligt när den lilla manicken i mig sätter igång så stannar motorn tvärt. Nu kan jag inte driva på, det är motorstopp, allt är för ett ögonblick borta.
Jag som ser nya saker och älskar det (för det mesta), kan bara inte se det nya riktigt klart. Men när jag sansat mig så ler jag lyckligt. Det är en jojotid, som i bakgrunden har nyanser av regnbågens färger. Det hela toppas med figurer av Emma och Alfred.
Hon är närvarande när jag håller det i min hand (eller på näthinnan rättare sagt), så tydlig är hon och så tydlig är Axel. När han kommer in i bilden så ryser jag, samtidigt som jag tycker väldigt synd om honom.

mjolnaren_omslag_skiss_mlogga3-9 april till ebes

0000

Figurerna ersätts plötsligt av en man i rock och en ensamstående mamma. Tänk så det är.
Livet kan pendla från en rock till Emma och sedan flytt, för att flyta in i en saknad. Det kan gå från kaffe till solsken för att sedan känna hunger och ett skratt kommer upp från strupen i ensamheten. För visst skriver man ensam, jag förstår inte hur det skulle gå till att skriva ihop med någon annan.
Jag vet, folk gör det, och det blir väldigt bra, men jag skulle inte funka så. Ja, jag menar att diskutera rader hit och handling dit. Det skulle ta kraften från det skrivande. Det som lägger upp sig som ett radband i mitt huvud måste bara få ta form. Om man sedan får stryka och formulera om, det gör inget i min berättelse som bara måste ut.
Jag känner mig som en gläfsande hund som far hit och dit med huvudet i glädje. Ibland snubblar jag fram allting så jag inte hinner med själv, stannar jag upp då? Nej, inte så värst mycket när jag skulle behöva. Men sedan gör jag det och finner då de arabiska meningarna som jag skrattar gott åt.

Skrattet som fastnar på vägen upp av att prata hemförsäkring. Hemförsäkring, skriker jag, vem behöver det? Ja, visstja, hon som ska flytta hemifrån, vårt barn, min dotter. Kommer du att vara mer min dotter nu? Mindre? Lika mycket?
Vem är du vuxna kvinna som står på tröskeln? Är det du som levde här i rummet på övervåningen?
Spännande!
Jobbigt!
Skoj!
Läskigt!

Men vad är en slott på balen, jag menar, en bal på slottet? Om man inte har de rätta skorna? Om man inte kan dansa? Om man bara vill sitta och…
Ni har rätt! En bal är en bal. Det behövs inga rätta skor, inget danstvång, och dansar du så är allt tillåtet.

bild-SFF tidning

Fick tidningen ”författaren” från Sveriges Författarförbund i brevlådan, och vilken fantastisk framsida. Bläddrade i den, och spännande reportage som bara väntar på att bli lästa.
Det här med att vara medlem i SFF, är så mycket mer än att bara vara medlem. Jag har upptäckt en stor trygghetskänsla i deras aktiviteter. De månar om de små, de som behöver hjälp, sådana som jag.

Ha det bra alla!
Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s