Recension av min nya roman

Standard
Recension av min nya roman

Otäckt kvinnoförtryck i mjölnarens spår (recension)

I mjölnarens spår
I mjölnarens spår.

Hur kunde så många se på utan att ingripa?

När jag läst ut Stina Nilsson Bassells roman I mjölnarens spår kom Martin Luther Kings ord till mig: ”Den stora tragedin är inte de ondas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Fast jag skulle vilja lägga till ett citationstecken kring ”de goda människorna”, både i Kings citat och i romanen. Kan man vara god samtidigt som man bevittnar ondska utan att ingripa? Har man legitimitet när man säger att man inte vill bli inblandad?

I mjölnarens spår är en långsam roman. Jag får en känsla av inre monolog när jag läser den, fast det finns en berättarröst. Boken växlar mellan tre tidpunkter. Vid en tidpunkt är huvudpersonen Emma ung och förälskad i Alfred. Hon bor med sin familj och är mycket lycklig.

Vid den andra tidpunkten har hon just blivit bortgift med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson och deras son föds och växer upp. Vid den tredje tidpunkten har Emma blivit gammal och bor kvar med sin sinnesförvirrade son i huset på gården. Storbonden är nu död.

Ungdomens lycka kontrasteras mot den vidriga tillvaro Emma får som bortgift med en ondskefull man och senare mot tillvaron med den onda och sinnesförvirrade sonen. Greppet är bra och skildringen av mannens metoder för att bryta ner Emma är intressant men jag tycker att boken skulle vinna på att korta ner första halvan något. Skildringen av lycka kontra olycka känns till slut som en upprepning.

I andra halvan av boken dyker element upp som bryter mönstret av hopp mellan lycka och olycka. Vi läsare får en del förklaringar till hur det kunnat bli så olyckligt som det blivit. Gamla olästa brev dyker upp och i bokens långsamma tempo känns detta som friska fläktar, en form av action. Mot slutet får både vi och Emma träffa en gammal dam vid namn Elsa. Hon är den enda person som handlingskraftigt griper in för att hjälpa Emma. Därefter tar historien en helt ny vändning.

Stina Nilsson Bassell
Stina Nilsson Bassell är poet, sagoberätterska och romanförfattare.

Stina Nilsson Bassell är poet, sagoberätterska och romanförfattare. Det märks i romanen. Författaren har hittills haft ett mycket personligt språk i sina tidigare romaner med många ofullständiga meningar. En del störs av det, andra vänjer sig och upplever det personliga i språket.

I den här romanen, som är mycket längre än de tidigare romanerna har varit, finns det personliga språket där men det är något dämpat vad gäller egensinnighet med grammatik och meningsbyggnad. Det är fortfarande mycket poetiskt och fantasifullt och – bara ibland – inkorrekt. Den konstnärliga friheten bjuder på det.

Även huvudpersonen i boken är en stor sagoberätterska och här kommer ljuset i romanen fram. Fantasin och poesin finns både hos Emma och hos författaren. Där finns livskraften och när Emma bryts ner och förlorar sin skaparkraft finns den fortfarande kvar i språket hos Stina Nilsson Bassell.

Som en tvillingsyster tvinnar författaren kraft, poesi och fantasi i orden. Därmed låter hon oss ana att under allt elände glimmar glöden fortfarande hos Emma. Hennes tankar har fantasi och poesi, till exempel när hon filosoferar över tidens gång: ”Å, gode tid, det är som om ingen tid har gått, men tänker hon och suckar, det har det. Det har gått skägg och mustasch. Och mer mage, ja förresten mer kropp överhuvudtaget.”

Det kvinnoförtryck som Stina Nilsson Bassell tar upp i sin roman känns angeläget. Handlingen i boken utspelar sig mellan 1895 och 1936. Det är inte så länge sedan. Kunde det verkligen gå till så som i boken? Kunde verkligen så många se på utan att ingripa? Händer liknande tragedier i dag?

Vem vill jag vara; modiga och varma Elsa som reagerar och hjälper eller någon av Emmas grannar som gärna för elakt skvaller vidare men låter det skeva vara skevt?

Text: Carina Johansson
Foto: Robert Svensson

ROMAN

I mjölnarens spår
av Stina Nilsson Bassell
Ebes förlag 2015

LÄNKAR
Stina Nilsson Bassell hemsida
Ebes förlag hemsidaboken
Stina Nilsson Bassell. Yrke: författare reportage Kultursidan.nu 3/7 2015

här finns den att köpa:

Bokus

Adlibris

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s