Recension i Corren 1 september

Standard
Recension i Corren 1 september

Stina1_web-inne

(3/2) Stina Nilsson Bassell, född 1963 och bosatt i Norrköping. Hennes åttonde bok ”I mjölnarens spår” är en historisk roman i Åtvidabergsmiljö.
Bassell berör och skakar om

Bokrecension Stina Nilsson Bassell: I mjölnarens spår
Ebes förlag

Det finns en naiv och schablonmässig bild av landsbygden och jordbruksorter som pastorala idyller med glada grisar och goda människor. Som om ondska, hat och avund bara hör hemma i städer och tätorter. Författaren Stina Nilsson Bassell tar läsaren bort från den villfarelsen med sin roman ”I mjölnarens spår”.

Det är en tragisk berättelse om den unga levnadsglada Emma Klasdotter som i slutet på 1800-talet växer upp i en lika barnrik som lycklig familj i trakten av Åtvidaberg. Fattigdomen knackar på dörren då fadern mister sitt arbete. Kanske är det denna utsatthet, i kombination med föräldrarnas godtrogenhet, som leder till att Emma gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Niklasson, trots att hon haft en lycklig relation med drängen Alfred.

Hos Niklas Niklasson på den Havdellska gården stängs världen för Emma och hon finner sig leva i ett fängelse som senare ska vaktas vidare av sonen Axel. Axel är kränkt och utsatt av sin pappa men blir honom allt mer lik. Grannarna tiger och tittar bort, samtidigt som det pratas om mor och son på den Havdallska gården som allt mer förfaller. Fädernas missgärningar går i arv.

Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg. Ett tragiskt drama i en stillsam miljö. Det patriarkala förtrycket ställt mot kvinnor som lider men också kvinnor som räddar. ”I mjölnarens spår” är en berättelse som berör och som säkert rymmer mycket av sanning i sig. Den sanning som aldrig blev uppenbarad för att ingen ville se.

Samtidigt finns det något problematiskt med denna roman. Författaren står sina gestalter nära och är så ivrig att berätta deras historia med inre känslor och tankar, att hon till slut ställer sig i vägen för dem och skymmer sikten för läsaren. Särskilt i romanens första del staplas metaforer ovanpå varandra, utan att de får skapa den eftertanke en metafor är avsedd att vara. Ordrikedomen flödar och blir som en församlingsbo en gång sa om prästens predikan; ”vatten för en drunknande”.

Stina Nilsson Bassell kunde ha skalat av sin berättelse och därmed lämnat större plats för läsaren och även sina romanfigurer. Mot den reservationen står en berättelse och handling som berör och skakar om. Och den läsare som utrustar sig med lite tålamod får en bra läsupplevelse.

Jakob Carlander

665c1-i2bmjolnarens2bsparLÄS PÅ SIDAN

Läs mer här

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s