Monthly Archives: oktober 2015

”en klapp på axeln”

Standard
”en klapp på axeln”

 

Inom ett år har jag haft den stora äran och den stora lyckan att få tre stipendier. Jag har varken trott mina ögon eller öron. Det har inte handlat om mig, har jag tänkt. Men det har det.
Jag tackar och bugar för den känsla av stolthet ni gett mig. Den känsla av stolthet som bär upp mig hela vägen till nästa bok.
Ödmjukhet inför vetskapen om att vi är så många som skulle behöva ”en klapp på axeln”. Ett ”bra, fortsätt med ditt skrivande”, ”du arbetar med svetten rinnande och det ger resultat”.
”Du” är lika mycket författare som vem som helst, du är värd ett pris. ”Du” är alla vi som skriver en bok eller en dikt och som vill göra det för att sedan sprida det med vinden.

Kram Stina

collage-stipendier-2015

 

Sveriges Författarfonds 1-årigt arbetsstipendium,2015

Sveriges Författarförbund stipendium, 2015

Region Östergötland Honnörsstipendium,2015

Motivering Honnörsstipendium:

bild-stipendium

”Stina Nilsson Bassell tilldelas Region Östergötlands honnörsstipendium för sitt enastående författarskap som rymmer många av livets frågeställningar kring det personliga och det allmänmänskliga.

Hennes inlevelseförmåga och erfarenheter som gestaltas i hennes skrivande gör hennes böcker till meningsskapande och till levande litteratur för läsaren.”

Var säljs mina böcker?
Fråga efter böckerna i din närmsta bokhandel. De går också att beställa via Bokus, Adlibris m.fl.

Adlibris, Bokus

Ebes förlag (I mjölnarens spår, Mannen i rocken)

 

Mormor Olga Wass

Standard
Mormor Olga Wass

Per August Svensson.

Född 1848-09-29 i Sjöstorp, Viresjö, Åtvid
Flyttade som brukare 1876 från Sjöstorp, Viresjö, Åtvid till
Fjärsbo, Kättilstad
Levde som brukare 1889 i Fjärsbo, Kättilstad .
Levde som brukare 1894 i
Fjärsbo, Kättilstad
Död av magkatarr 1897-11-28 i Fjärsbo, Kättilstad .

mormorsmor AnnaKarin-Olgas mor

Bild Monica Stangel Löfvall,

mormors mor:

Anna Katarina Svensdotter.

Född 1853-12-31 i Hårsbo, Kättilstad
Levde som bonddotter 1876 i Hårsbo, Kättilstad
Flyttade som gift 1876 från Hårsbo, Kättilstad till
Fjärsbo, Kättilstad.
Levde som gift 1889 i Fjärsbo, Kättilstad.
Levde som änka 1899 i Fjärsbo,
Kättilstad
Död 1927-08-26 i Fjärsbo

Barn:
Karl Erik Svensson. Nämdeman, hemmansbrukare.
Född 1877-01-14 i Fjärsbo, Kättilstad .
Död 1946-01-10 i Stora, Örsätter, Åtvid

Johan August Petersson. Arrendator.
Född 1879-01-11 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1940-04-23 i Stensäter,Adelsnäs, Åtvid.

Axel Julius Petersson.
Född 1881-04-10 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1923-08-20 i
Norra Ålunda, Åtvidaberg,
Dödsorsak: Sarkem.

Johanna Charlotta Persdotter.
Född 1883-06-03 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1957-07-01 i Åtvid

Augusta Matilda Petersson.
Född 1886-03-04 i Fjärsbo, Kättilstad
Flyttade 1912 från Fjärsbo, Kättilstad
Död som ogift 1980-01-15 i Landeryd

Sven Artur Petersson.
Född 1888-02-11 i Fjärsbo, Kättilstad
Levde som jordbruksarbetare 1910 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1923-04-19 i Långtorp, Västra Stenby

Helga Katarina Petersson.
Född 1891-07-05 i Fjärsbo, Kättilstad
Flyttade 1909 från Fjärsbo, Kättilstad till Skärkind
Död 1982-02-12 i Drättinge, Hägerstad

mormor:

Olga Charlotta Petersson.

Född 1891-07-05 i Fjärsbo, Kättilstad
Levde med modern 1899 i Fjärsbo, Kättilstad
Levde med modern 1908 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1979-04-10 i Sanden, Sankt Anna

Amalia Justina Petersson.
Född 1895-06-16 i Fjärsbo, Kättilstad
Död 1984-11-18 i Mjölby

Olika källor bla Torsten Ståhl

——————————-

I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört) och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol.( 1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter) som gjorde att hans liv blev kort.
Troligtvis ingick leveransen av kol i arrendet av Fjärsbo. Vilket han så gjorde till sin död 1897.
När han dog var där nio barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år.
Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var, det vet jag inte. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

”Per August Svensson i Åtvidabergs Kopparverks räkenskaper. Från 1877 så levererade han årligen omkring 30-60 läster kol till Åtvidaberg. Det motsvarar ungefär mellan 1200-2400 liter. Detta gjorde han uppenbarligen nästan fram till sin död 1897.”
Roy Andersson, arkivarie
Brukskultur Åtvidaberg

—————————

släkt:

Sven Persson

Levde som bonde i Pukeberg, Nykil

Gift 1733 med

Kerstin Jonsdotter

Född 1713-05-22 i Drögshult, Nykil

Barn:
Maria Svensdotter.
Född 1733-11-29 i Pukeberg, Nykil
Död 1791-05-05 i Laske-dit, Kuseboholm,

NN Svensdotter.
Född 1736 i Pukeberg, Nykil
Död 1736 i Pukeberg, Nykil

Per Svensson. Torpare.
Född 1737-05-27 i Pukeberg, Nykil

släkt:

Lisken Svensdotter.
Född 1740-12-25 i Pukeberg, Nykil
Levde som änka 1772 i Gårdeby, Kättilstad
Död genom drunkning 1809-04-24 i Hårsbo, Kättilstad

Agneta Svensdotter.
Född 1743-07-16 i Pukeberg, Nykil

Jonas Svensson.
Född 1746-02-15 i Pukeberg, Nykil

Samuel Svensson Nyman.
Född 1748-08-21 i Pukeberg, Nykil

Isak Svensson.
Född 1750-12-30 i Pukeberg, Nykil

Kristina Svensdotter.
Född 1753-07-22 i Pukeberg, Nykil

Lena Svensdotter.
Född 1757-03-19 i Pukeberg, Nykil

Olika källor bla Torsten Ståhl

———————————-

Stina (Christina) Nilsson Bassell

I min släkt har jag kommit ända ner till 1605, Per Hansson Bassell. Men det är Lisken Svensdotter däremellan på 1700-talet, en kvinna som var gift fyra eller fem gånger och som sedan (enligt min fantasi) dränkte sig själv i en ålder på 68 år, som leder oss till Jon Birgersson på 1600-talet.
Hans bror Per Birgersson på 1600-talet bildar en bro med söner och döttrar upp till Tage Danielsson. Så 16 släktingar bort finns den lilla anknytningen.

Lisken Svensdotter på 1700-talet blir jag nyfiken på, vem var hon? Varför dog alla hennes män? För alla dog, det har jag fått fram, och förstått att en kvinna knappt kunde skilja sig på den tiden.
Men hur dog de? Fanns det någon mystisk omständighet som orsakade det eller hade Lisken bara otur? Det var ju trots allt en tid av sjukdomar och få botemedel.
Och de var inte rika mina släktingar, de arbetade som bönder och drängar. Jag har inte hittat så mycket annat, förutom Per Hansson Bassell som var fänrik vid Östgöta Infanteriregemente och tog värvning ca 1630. Han deltog i trettioåriga kriget.

”Ingeborg Johansdotter var Per Hansson Bassells hustru f ca 1610 och bodde i Fjärsbo, Kättilstads. Anklagades 1650 17/5 vid tinget för att under sin makes långa frånvaro ha haft olovligt umgänge med makens legodräng Nils Holstensson. Hon ska ha haft ett barn med denne, och fyra barn med fänriken. Hon och drängen dömdes för ”enfalt hoor”, och att plikta efter ”guds lag”, alltså sannolikt till döden. Domen måste ha mildrats av Göta Hovrätt, (vilket f.ö snarast var praxis under denna tid) eftersom båda återfinns i handlingarna ännu många år senare.”
Skrivet och forskat av Lennart Altin

Så, tog Per Hansson Bassell tillbaka sin anklagelse eller hade Ingeborg turen att domen mildrades?
Var det så att Per Hanssom Bassell, väl hemkommen ca 1650 och som 1654 insjuknade i syfilis och dog 1656, blev mildare till hustruns snedsteg?
Varifrån kommer efternamnet Bassell? Han hade lagt till det när han var ute i trettioåriga kriget.
Oavsett var det kommer från så ville jag lägga till det för det ”smakade” gott i munnen. Om han var ”god”eller inte, det vet jag inget om. Men det är min släkts historia, och så långt ner som jag har hamnat, år 1605.
Och därifrån och till min mormor Olga Wass, bodde de i omgångar i Fjärsbo utanför Åtvidaberg.

Jag hade turen att känna de som hyrde Fjärsbo som sommarhus i början på 1990-talet och åkte dit. Tyvärr var deras hus nyare så det kunde inte vara släktens hus, men grunden bredvid berättade min kompis, tillika arkeolog, att där hade ett hus stått.
Vi tittade på det och sen tittade jag på den underbara omgivningen med den lilla sjön nedanför och förstod varför de hade hamnat där. Jo, det var väl inte deras anledning, utan på den tiden var det en fråga om var det fanns ett hus och att man skulle ha råd (närheten verkade ha betydelse, det skulle inte var långt ifrån sina föräldrar).
Men de fick en härlig omgivning, i den mån de kunde njuta, vilket nog inte var så ofta, och jag sjönk in i fantasier om deras liv.

Zackris, Bassell, Regina och Lisken fladdrade förbi, och jag undrade hur deras liv hade sett ut. Regina Hansdotter som kom med sin mamma från Stettin tillsammans med Hans Hansson som också varit med i trettioåriga kriget.
Det finns hur många trådar som helst, men de är väldigt små. Ibland nästan osynliga.
Men de finns där. Dolda bakom namn, hus och bouppteckningar, ja bouppteckningar förresten hittade jag några stycken på Vadstenaarkivet 1990.
En underbar vän ledsagade mig runt i labyrinten och jag fann flera bouppteckningar tack vare honom.
Ni ser, jag har detta träd, så vad döljer sig inte hos er? Det är spännande, jag lovar, så sök med ljus och lykta eller som jag, bara nosa lite.

IMG_0070

Mormor Olga ville nog inte ha det som uppväxten, med åtta syskon och ensam mamma (fadern dog tidigt) och arrenderade av Adelsnäs utanför Åtvidaberg.

Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Thure Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sen arrendera en lanthandel vid kusten. Ett stort kliv rakt ut i havet:)
Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst.
Men de kom dit och kunde överta den för att ge affären ett nytt och större hem. Sen dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

——————-

Peder (Per) Hansson Basell
Född omkring 1605
Begravd 1656-05-16 i Fjärsbo, Kättilstad

Ingeborg Johansdotter
Född omkring 1610
Levde som hustru i Fjärsbo, Kättilstad
Levde ännu som änka 1658 i Fjärsbo, Kättilstad

Barn:
Zachris Persson
Född omkring 1630
Död 1693-12-17 i Fjärsbo, Kättilstad

Israel Persson
Född omkring 1643
Död 1696-10-01 i Fjärsbo, Kättilstad

Olika källor bla Torsten Ståhl

Zachris Persson, du min anfader vars far hette Per Hansson Bassell, han som slogs i trettioåriga kriget. Han som anklagade sin hustru för otrohet och som dömdes för hor tillsammans med den drängen hon var otrogen med. Dömd för hor var samma sak som att bli dömd för döden, men Per Hansson Bassells hustru Ingeborg och drängen blev tydligen benådade för de finns kvar i rullarna.
Han som blev sjuk i syfilis och dog i det boendes i Fjärsbo. Zachris Persson var din son och han gifte sig med Regina Hansdotter, vars far också deltog i trettioåriga kriget, Hans Hansson.

Regina Hansdotter

zackris-persson-dombok 1663

Hans Hansson träffade sin kvinna Riska eller Miecha i Polen under kriget. Tog henne och barnet Regina med sig till Sverige och så småningom landade de i Fjärsbo.
Regina och Zachris träffades förmodligen i Fjärsbo. Men vem som bodde där då, det vet jag inte, och inte heller när de träffades. Till 1656 bodde Per Hansson Bassell där, men 1663 bodde familjen Zachris Persson och Regina Hansdotter med deras 11 barn i Fjärsbo.

Det går runt i mitt huvud på ett behagligt sätt. Det gör ingenting att jag inte vet exakt, nyfikenheten ökar för varje liten detalj som jag råkar på. Och jag vet att du var min anfader på mormor Olga Wass sida.( mormor Olga Wass som också växte upp i Fjärsbo utanför Åtvidaberg, en av många i min släkt som brukade dess jord och kanske badade i den lilla sjön)
Du Zachris dog 1693 och din hustru Regina fick leva i fjorton år till. Hon dog 1707 i Fjärsbo. Ett av barnen blev min anfader.

Kram Stina

affären_sanden.                                                        Bild Monica Stangel Löfvall, (Sandens gamla lanthandel)

Lite av varje

Standard
Lite av varje

Stina8gråskala_web

Hej!

Jag har skrivit länge i min hörna och som ni alla vet, ni som skriver (vilket innefattar alla, även minsta lilla matlista kan vara en dikt), är det svårt att få sin bok antagen på ett förlag. Det tog en evighet, kändes det som, men på den steniga stigen skrev jag så datorn skallrade. Det blev nätkurser och det blev två noveller i Tidningen Kulturen. Dikt i Alida bok och dikter i ETC.

Jag skrev och nosade försiktigt då och då. Ville något mer, så det var bara att fortsätta att kämpa. ”Kampen den går vidare, den har bara börjat”, det smög sig in en låttext bara. Jo, var var jag, det liksom började fyllas i mitt huvud av min dotter som är 20 år och har flyttat hemifrån. Hon har alltid funnits där som ett härligt, för det mesta, avbrott, så jag har fått distans till det jag skrivit om just då.

Nu finns min underbara sambo vid min sida och har funnits där i 25 år. I toppar och dalar så har han stått där och hjälpt mig med böckernas omslag. Sju böcker har han fått slita sitt hår med, sju böcker som varje bok har sin historia. Är det inte så med allting?

Allt har sin historia, alla har en möjlighet, alla har vi rätt att få vara här.

Stina1gråskala_web

Idag sitter jag i mitt röda hus i Röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå.

Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite ”galenhet” och klokhet. Samtidigt.

Och i romanens värld går jag in i Emma, Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, av min erfarenhet.

Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen?

Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.

Kram Stina

——————————————————————–

Ebes förlag:

Stina Nilsson Bassell föddes i Västervik 1963 men kom som trettonåring till Linköping. När hon läste journalistlinjen på Bona folkhögskola träffade hon sin nuvarande sambo, han som gjort omslagen till hennes böcker.

Hon frilansade som radioreporter under ett tiotal år och ägnade sig sedan mer och mer åt det egna skrivandet. Har tidigare givit ut tre diktböcker ”Eldens aska”, ”Vattnets ådra” och ”Luftens sötma”, samt två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta – och om trollen och spöket”.

Hon har också medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), ”Tjugoen röster” (blandade dikter och noveller), och ”Svensk poet 2011”(dikter).

Romanen ”Andetag” var hennes debutroman, sedan gav hon ut romanen ”Eko av natt”. Nu kom hennes tredje roman ”I mjölnarens spår”.

Stina är medlem i Sveriges Författarförbund och har tilldelats arbetsstipendium från Sveriges författarfond. Hon sitter i sitt röda hus i Norrköping med sambo och en dotter och skriver. Hon har efter två hjärnblödningar för tjugofyra år sedan, då rollatorn gjorde sitt intåg, hamnat i sitt skrivhörn i Röda stan där fantasin har fått fritt spelrum.

Familjen har ett fadderbarn på Haiti och vill på så sätt försöka sträcka ut handen lite längre än till Östergötland och Sverige.

Stina har många strängar på sin lyra och har sjungit i jazzband samt målat tavlor, en del av tidigare bokomslag är hennes egna tavlor.

I sina radioreportage var det personporträtt som fångade henne och det var också det reportagen i huvudsak handlade om. I sitt skrivande i dag har hon mycket nytta av det och likaså i hennes engagemang för de som har det svårt och behöver synas mer.

Stina har även arbetat som fritidsledare, inom äldreomsorgen och med psykiskt utvecklingsstörda. Hon har föreläst om Zimbabwe och södra Afrika, runt om i Sverige, och det var i Zimbabwe hennes radiointresse tog sin början. Sedan blev närradion i Linköping ett bra startskott med programmet Afromix. Där blandades musik med intervjuer. Efter ett tag blev Sveriges Radio hennes arbetsgivare och ämnena blev en mångfald.

——————————————————————

Matilda Aldsjö, Smile magazin:
”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

————————————————————————

Bibliografi

Mannen i rocken vuxensaga 2015

I mjölnarens spår roman 2015

Luftens sötma dikt 2014

Sagan om häxan Märta saga 2013

Eko av natt roman 2013

Vattnets ådra dikt 2011

Andetag roman 2011

Eldens aska dikt 2010

Sagan om smått och gott saga 2010

Medverkat i Over Yonder diktsamling 2012
Medverkat i Tjugoen röster blandade dikter och noveller 2006
Medverkat i Svensk poet dikter 2011

stina_rod_liten

Födelsedag: 13 juni 1963
Födelseort: Västervik

Bakgrund
Journalistlinjen, Bona fhs
Bildande & Skrivande, Marieborg fhs
Kreativt skrivande (distanskurs)
Fortsättningskurs kreativt skrivande
Radioproduktion projektår 1 år (radioteater)
Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs)
Manus för film (distanskurs)

Zimbabwe och södra Afrikakurs 1 år, Färneboskolan
Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan
Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918.
Ögonfärg: grön
Skonummer: 39
Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun
Favoritfärg: orange

Favoritmat: blåbärscheesecake
Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm
Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om
Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården

Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl
Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare)
Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik
Hatar: rasism, orättvisa

Foto Robert Svensson

En fin artikel i Västervikstidningen

Standard
En fin artikel i Västervikstidningen
Stina8_web-ute skratt

Stina Nilsson Basell.

Hon har skrivit en saga för vuxna

Litteratur Stina Nilsson Bassell har alltid haft livlig fantasi. Ända sedan de tidiga skolåren, i uppväxtstaden Västervik, har hon skrivit berättelser och dikter och i tonåren började hon att sätta sina betraktelser på pränt.

I höst är hon aktuell med sin nya bok ”Mannen i rocken”, en berättelse som hon själv beskriver som en vuxensaga.

Boken ges ut på det lilla Linköpingsbaserade Sjuttonde Förlaget.

– Jag skrev egentligen den här historien som en radiopjäs för flera år sedan. Det var i samband med att jag tog en radioteater-kurs över internet, berättar hon.

Den färdigskrivna pjäsen blev sedan liggande i en byrålådan några år för att så småningom plockas fram på nytt.

– Jag tyckte om berättelsen och kunde inte riktigt släppa taget om den, säger Stina Nilsson Basell som alltså bearbetat materialet och anpassat det till bokform.

– Det kändes synd att låta berättelsen bara bli liggande i byrålådan, menar hon.

För bokens illustrationer svarar Marika Lif som Stina samarbetet med även tidigare, bland annat med ”Sagan om smått och gott” (2010).

Mycket kortfattat är ”Mannen i rocken” en berättelse som handlar om vad som kan hända om man tillåter sig att att stanna upp och betrakta världen.

– Jag ville belysa hur viktigt det är att ta sig tid att känna efter.

En ensam och förtvivlad ung mamma halkar på de regnvåta höstlöven och blir liggande på marken. Då kommer en farbror fram till henne. Men i stället för att hjälpa henne upp sätter han sig bredvid henne och de två börjar samtala.

– Hans sätt att prata skiljer sig mycket från hennes eget. Det är som om han egentligen inte riktigt tillhör samtiden, säger Stina Nilsson Basell.

– Man vet inte vem han är. Det finns en del mystik inbakad i den här berättelsen.

Stina var 13 år när familjen lämnade Västervik, och Fredsgatan där hon växte upp, och flyttade till Linköping.

Sedan 25 år är hon bosatt i Norrköping eller Röda stan som hon själv kallar sin nuvarande hemstad.

Stina är utbildad journalist och har bland annat arbetat som frilansade radioreporter.

För fjorton år sedan drabbades hon dock av en hjärnblödning som fått till följd att hon numera är sjukpensionär. Men skriver och målar gör hon trots allt. Det är ingredienser som alltid varit mycket viktiga i hennes liv.

Två nya skrivprojekt har hon inlett parallellt. Dels en självbiografisk berättelse, dels en spänningsroman som ska utspela sig i S:t Anna skärgård där Stina och sambon Holger har sommarbostad (i Stinas mormor Olgas åretrunthus).

Men båda projekten ligger ännu i startgroparna, och hon kan inte avslöja så mycket om dem än. Vi har all anledning att återkomma med andra ord.

Författarsamtal på Antikvariatet i Norrköping

Standard
Författarsamtal på Antikvariatet i Norrköping

Texten låg klar för fem år sedan och nu ligger den här, andas frisk luft mitt emellan bladen.
Mitt emellan romanen och bokmässan i Linköping.

Hur kan det bli så fel? Men ändå så rätt på något sätt.
Egentligen är väl allt rätt? Om man gör det till det.

Och en vuxenroman mellan en roman för vuxna och en bokmässa med temat barn, känns ju VÄLDIGT rätt:)

Så här är den, min och Marika Lifs vuxensaga Mannen i rocken.

mannen_i_rocken_fram
”Vem är mannen i rocken som slår sig ned bredvid Selma på de blöta löven när hon halkat? Vem är han som får henne att sakta ner och se sig omkring?

Mannen i rocken är en vuxensaga om att stanna upp och betrakta världen. Om att tillåta sig själv att känna efter. Kanske löser det inga problem, men det skänker ork att gå vidare, även om det är en regnig höstdag.”

mannen_i_rocken_bak

I början var det en radioteater. En radioteater som blev en vuxensaga som blev en bok!
Och i begynnelsen hette den Höstmöte.

665c1-i2bmjolnarens2bspar
I mjölnarens spår var en novell som jag inte kunde släppa taget om. Så den blev bara längre och längre!
Och den har hetat väldigt många olika saker. Men ganska snart landade den på I mjölnarens spår.

”I mjölnarens spår är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande kunde andas.

Emma Klasdotter, 22 år gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.

bild-i mjölnarens spår-beskuren

Vi befinner oss på en gård i Östergötland, utanför Åtvidaberg. Boken rör sig mellan lycka och olycka. En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan i varje steg som pockar på uppmärksamhet.

Vart tog människan Emma vägen? Och varför har Niklas och senare sonen Axel ett hat mot Emma? Hur kunde Emmas far förkasta sin starka faderskärlek till henne?

Vi får följa en kvinnas tid när hon blommar ut och när hon redan som 22-åring falnar och dör. Där vistas vi i både mörker och ljus, ett mörker som mynnar ut i ett svagt, flämtande sken från fotogenlampan.”

affisch_14nov-antiset

Recension i Folkbladet den 4 september

Standard
Recension i Folkbladet  den 4 september

Stina9_cut_web-ute

Författaren. Stina Nilsson Bassell är född i Västervik, men bor och verkar i Norrköping.
Foto: Robert Svensson

Mörk skildring av kvinnlig utsatthet

Ny Bok Författaren Stina Nilsson Bassell, som bor i Röda stan i Norrköping, har skrivit ”I mjölnarens spår” – en historisk roman som pendlar mellan spröd lycka och djupaste olycka.

”I mjölnarens spår” berättas om den 22-åriga Emma Klasdotter som gifter sig med storbonden Niklas Niklasson, år 1895. Hennes nya hem blir Havdellska gården, strax utanför Åtvidaberg. Den unga kvinnan, som var förälskad i en annan man och full av livslust, kastas in i ett äktenskap som blir kantat av vidrigheter. Den egna familjen sviker henne också när hon gifts bort med Niklas som är hänsynslös och elak. Livet på gården blir bara värre och värre. Den blir till ett riktigt fängelse, där det starka kvinnoföraktet går i arv från far till son.

Romanen påminner om en våldsam melodram – den för mina tankar till ”Räddad”, som spelades på Östgötateatern för några år sedan, där 1800-talsdramatikern Alfhild Agrell utvecklar sin syn på kvinnans små möjligheter att förverkliga sig själv inom äktenskapet i slutet av 1800-talet.

Språket i ”I mjölnarens spår” är rikt, blommigt och kanske mer utvecklat än i Stina Nilsson Bassells tidigare böcker. Berättelsen är mörk och sker i två tidslinjer, 1936 och 30–40 år tidigare, ett grepp som borde kunna skapa dynamik och spänst. Men tyvärr känns boken ändå bitvis tungläst och en­dimensionell. Romanen har närmast formen av tät monolog. Kanske kunde författaren ha skapat mer livlig berättelse med hjälp av mera dialog. Alltför stor del av boken filtreras genom Emmas blick och minnen, och hur mycket man än förstår att författaren ställer sig på hennes sida, vill man som läsare själv få skapa sig en bild av karaktärerna genom deras egna handlingar och ord. Men i andra halvan av boken, får andra romanfigurer egen röst, bland annat genom brev av Emmas stora kärlek Alfred och hennes syster Helga.

Även i de tidigare romanerna ”Eko av natt” och ”Andetag” har Stina Nilsson Bassell skrivit om kvinnovåld och destruktiva relationer. Men romanen sätter inte bara ljuset på kvinnans utsatthet och begränsade frihet – utan även på omgivningens underlåtenhet att hjälpa. Grannarna ser den nedtryckta Emma komma klädd i eländiga trasor men nöjer sig med att viska, skvallra och skratta. Det är befriande när texten utvecklas till ett kraftfullt brandtal mot människornas feghet och brist på empati.

Men även Emma själv, som hör genom dörren hur hennes son misshandlas av sin far, undviker att agera. Och där ringar romanen in viktiga frågor om något bultande aktuellt i en tid då räddningstjänsten slår larm om att vittnen till olyckor inte hjälper till för att rädda liv – utan istället ställer sig och filmar.

Sanden/Norra Finnö historia sökes av skötsam författare

Standard
Sanden/Norra Finnö historia sökes av skötsam författare

Jag söker med ljus och lykta, med stickor och vedspis, lite historia om Sanden i Sankt Annas skärgård.
Det kan vara vad som helst och innefatta hela Norra Finnö. Om du vet något som hände eller bara hur livet var på 1940-talet eller rent av på 1600-talet, så vill jag veta, tack. Eller du kanske vet någon som vet lite om de tiderna? Eller vilka tider som helst i Sanden/Norra Finnös historia.
Jag tänkte ta med det i nästa romanprojekt, väva in, omvandla och kanske göra det osynligt:)

Lite vet jag eftersom min mormor startade Wass pensionat och drev Sandens lanthandel. Numera är mormor Olga Wass hus mitt emot affären, vår sommarbostad. Där är jag på sommaren och drömmer mig bort när jag ser den gamla byggnaden som har varit lanthandel. Det var där lanthandelns historia började.
1884 öppnade Sven Petter Svensson affär i Sanden och 1894 övertog sonen Albin Svensson affären. 1910 Gick bröderna Albin och Gustav Svensson tillsammans och drev rörelsen Albin Svensson & Co.
Där började det alltså när familjen Wass kom 1932 från Kisa-trakten för att driva den vidare.

Sanden_1890_bilder.012                                                        Bild Anders Axelsson

Thure Wass med familj kom alltså, närmast från Svalsjö i Kisa-trakten, och arrenderade affären. !938 köpte de lanthandeln, då blev familjen affärsinnehavare.
Det måste ha varit en stor glädje när de äntligen kunde köpa affären och känna att det gick bra. Den gick så bra att det byggdes en ny affärsbyggnad, strax intill den gamla.

  

1939 stod den klar och nu var det inte en vitrappad länga inte. Nej, det var två våningar med källare varav nedre botten skulle bli affärslokal och den övre blev bostad åt familjen Wass.
De hade tidigare bott i bankhuset, där en del fortfarande hade varit bank och en annan del bostad åt dem. (Tänk er en bank och många fler rörelser, har jag hört, i den lilla byn Sanden). Vilka fler rörelser fanns i den lilla byn?

Sanden_1890_bilder.022                                                            Bild Anders Axelsson
Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Thure Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sen arrendera en lanthandel vid kusten. Ett stort kliv rakt ut i havet:)

Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst.
Men de kom dit och kunde överta den för att ge affären ett nytt och större hem. Sen dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

blandat röda stan 020

Jag har hört att det började med färdiga smörgåsar på dansbanan. Hon hade stolt gått dit för att med sin nyfikna blick och prövande gestalt, rak i ryggen och stiligt, sälja sina smörgåsar.
”Det här var en affärsidé” hade hon kanske tänkt, ivrig som hon var att inte hamna i samma situation som det hon växte upp i. I en familj med åtta barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört). Och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol.( 1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter).
Troligtvis ingick det i arrendet av Fjärsbo, vilket han så gjorde till sin död 1897.

När han dog var där åtta barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år.
Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var, det vet jag inte. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

Så Olga började bygga upp ett pensionat. Jämsides med affären startades alltså en pensionatsliknande verksamhet på husets övervåning.

Dit kom militärer under kriget för att få sig ett skrovmål, och mormor gnuggade kanske sina händer och gav dem det finaste av det finaste.(hur det nu gick till, med ransonering och allt)

Wass pensionat kom sedan som en våg av de vågor som hade börjat rulla, dess födelse var på 40-talet.
Enligt min mamma så stod pappa Thure i affären och mamma Olga i pensionatet. Min mamma hade mest varit på pensionatet och hjälp till med tvätt av lakan och allt som ska göras för att hålla ett pensionat fräscht.
Jag hörde mamma berätta om att de tvättade i sjön, eller havet som det nu är, fast det liknar mer en sjö för det är så inbäddat av små öar. Men så fort du åker en liten bit ut på vattnet så ser du horisonten och strax är du i Harstena. Där i havet hamnade tvätten och mamma dök i för att hämta upp den.

bild-sanden oktober

Fantastiskt ställe att hamna på 1932, och fantastiskt idag att se platsen var och varannan sommar i så många somrar. Ända sedan barnsben.
Det andas historia, så mycket finns det där som bara skriker om att få berätta. Och det är ju det jag är ute efter, små eller stora händelser eller människor som har bott eller fortfarande bor i Sanden eller Tyrislöt eller var som helst på ön.
Hur många gånger har man inte sagt att ”tänk om stenar kunde tala” eller trädet för den delen. Nu kan de inte det…
Till en viss del så kan de det, men i ord och meningar så behöver jag människor. Människor som minns eller har hört något. Jag älskar att höra gamla människor berätta. Och på tal om det så ska jag berätta…(det blir en annan historia)

Sanden_1890_bilder.015

Jag vill fånga upp något som är begravet, något som längtar efter att få visa sig, om inte i det rätta ljuset så i alla fall i ett ljus.
Döden ska få visa sig, eller rättare sagt livet innan döden inträffade. Den är märklig, döden, eller märklig och märklig den är ju en del av livet.                                                                Bild Anders Axelsson
Så enkelt att säga men så svårt att förstå, men nu rör jag till det och återkommer om detta en annan dag.

Tillbaka till historia om Sanden och Norra Finnö, så vet ni något eller någon som kan eller vet något om det jag vill veta så maila eller skriv här.
Ha det så skönt nu när hösten sakta smyger sig fram med röda löv och kyliga vindpustar.

Kram Stina

Bild Anders Axelsson

Boken utanför rummet

Standard
Boken utanför rummet

Mina böcker I mjölnarens spår, Mannen i rocken på vift:)

I Antikvariatet i Norrköpings skyltfönster finns några av mina böcker :

antiset-fönster
Och på Stadsmuseet i Norrköping:

stadsmuseum

I en bokcirkel diskuterar de I mjölnarens spår:

ingelas gäng

De finns även i:

Åtvidabergs pappers- och bokhandel.

Och Akademibokhandeln Linköping.
Söderköpings bokhandel

Strömstads bokhandel

Akademibokhandeln Västra Hamnen Göteborg

Kan beställas hos alla bokhandlare och de finns i nätbokhandeln.

Det är ju jättekul!

Kram Stina

Hon som aldrig fick det!

Standard
Hon som aldrig fick det!

Bokbörsen:

”De som aldrig fick Nobelpriset

Tio författare som inte kommer till Stockholm i år heller.

Texterna här nedanför är citat från Lina Klamtegs intressanta artikel i SvD från 2008. Där listar hon några av de litterära tungviktare som aldrig fick Nobelpriset och varför.”

Virginia Woolf

Virginia Woolf (1882–1941)
”Nominerades aldrig. Det brukar anses att hon borde ha fått det istället för exempelvis det kritiserade valet Pearl Buck (fick det 1938). Var det så enkelt som att hon var kvinna? Kvinnorna är som bekant i minoritet bland pris¬tagarna. Bara elva av samtliga pristagare har varit kvinnor. Och det beror inte bara på Akademien utan på att så få kvinnor över huvud taget blev föreslagna under förra -seklets första hälft. Den ryska poeten Anna Achmatova (1889–1966) var en av få kvinnor som ens förekom i diskussionerna och då ganska perifert.”

V.Woolf

IMG_0102

Jag vill hedra henne med en novell.

VIRGINIA WOOLF
av
Stina Nilsson Bassell

Fiktiv berättelse från en vän till Virginia Woolf skriven år 2001.

 

Min bästa väninna var Virginia Woolf, fast för henne var det okänt.
Trots det så visste jag hennes hemlighet. Dold för alla, dold även för mig, tills en dag…
Jag jobbade för henne och hennes man, författaren Leonard Woolf, på Hogarth Press.
Deras gemensamma förlag som blev vida känt.
Jag var som sekreterare en väl och ofta sedd gäst i deras utsökta hem. Utsökta är kanske inte det rätta ordet, det låter så rätt och riktigt, och det var det inte.
Snarare fanns det en doft av mystik, en doft av längtan, en doft av ord, i deras hem.
Statyer av människor och djur i keramik, uppblandade med några osägbara ting, prydde deras hem. Virginia kunde ju förstås alltid säga vad den och den tingesten gav för känsla, och då höll hon en monolog i timmar. Alltid lika vackra, alltid lika direkta.
De talade till henne. Och det stora och ärliga i deras hus, gjorde det till en fröjd att få vistas där.

Hon tittade, hon såg, hon såg på mig och visste att denna plats var vacker för mig. Likaså var jag ärlig och menade det jag sa, det jag nu sade. Orden var inte så många, men Virginia kunde läsa mig ganska bra.
Jag var nu inte en person i någon av hennes böcker, kanske var jag inte intressant nog, jag vet inte. Men det gjorde mig ingenting. Det var inte därför jag vistades i hennes närhet, utan jag bara tyckte om det, och det räckte för mig. Att hon gav mig mycket, hennes böcker riktigt smälte in i mig och blev så sanna.
Virginia kunde tala om en av personligheterna i böckerna, och då visste jag vem det var. Direkt visste jag. Och som jag njöt när hon talade.
För mig berättade Virginia om äktenskapet och om sina tankar. Men dock inte allt.

Oh, hur hon måste ha kämpat, lidit, i denna tid av oförstånd, då allt utanför ”det normala ” inte togs emot naket, den nakna sanningen. Men det var ju som det var.
Hon var full av liv, av kärlek till det andra könet. Ja, sitt eget kön. Och det var inte så legitimt.
Visserligen var det mer vanligt i hennes kretsar, men ändå. Hon kunde inte leva fullt ut. Det var kanske en del av sanningen i varför hennes böcker var så otroligt ”utanför” det som annars hade skrivits.
Hon hade en impressionistisk stil. Ett sätt att beskriva inre monologer, som ingen annan. Bara Virginia kunde, bara Virginia vågade.
Att jag visste hennes hemlighet, som få gjorde utanför hennes passioner, berodde på att jag av misstag råkade få se ett brev hemma hos paret Woolf. Ett brev som talade vackert och direkt, kärleksfullt från en kvinna.
Jag säger inte från vem, för så mycket tyckte jag om den kvinnan som spred nya tankar och styrka till oss kvinnor att jag inte vill säga mer.
Samtidigt som hon var stark var hon svag i sig själv på något märkligt sätt.
Hon berättade för mig, ja många ord kom från hennes mun men hon litade på mig så hon berättade sina innersta tankar. Kanske var det för att hon visste att min mor varit sinnessjuk, kanske bara för att jag inte sa så mycket.
Hon var bara så känslig den kvinnan, det var hon, och berättade om sin sorg när modern dog.

Virginia var bara 13 år, och det var bara början. Och, sen var det som att de tragiska händelserna bara kom, en efter en. Jag lyssnade och nickade men blinkade aldrig, utom då när tårarna kom.
Tårarna i hennes ögon uteblev, även när hon berättade att också styvsystern och fadern dog, inte lång tid efter varandra. Gråten uteblev under hela hennes berättelse.
Virginia beskrev dessa svåra plågor med smärta och inlevelse, ändå hade hon inte kommit till den första smärtan, förstod jag. Jag kände hela tiden att hon bar på något mer. Vad, det visste jag inte.
Sjukdomen som kom och gick, långa och korta perioder, självmordsförsök bara ett år efter att hon gift sig med Leonard. Ett år efter, bara ett år, ändå var hon lycklig med denne man, men hennes trasiga förgångna fanns alltid med. Och för Virginia hade det redan börjat i hennes barndomshem. I det trygga hemmet, det som ska vara tryggt.
Hennes halvbroder hade utnyttjat henne sexuellt, två år äldre och två år klokare.
Det var då mina tårar kom rullande nedför kinden.

 

FORTSÄTTNING HÄR

IMG_0102

Så här ser det ut NU!!!!!!!!!!!???????????????

Standard
Så här ser det ut NU!!!!!!!!!!!???????????????

Vi har halkat in i oktober och det är INTE snö i luften!
Det är det mest fantastiska vädret jag har skådat i kvinnominne. Det är en fröjd att se molnen sakta glida iväg till andra ställen.
Molnen är lätta och behagliga, bildar olika gestalter. Titta där är en näsa, där borta glider en svans som tillhör en ekorre.
Och där är ett troll.
Man kan ju se en hel berättelse i molnen, men just nu tittar jag ut över trädgården:)

bild-kapifrolbär

bild-rosa stockrosbild-buske

VÅR JORD

Sänk dina läppar
mot marken
och känn
smärtan i dina ådror

Låt de vila i
köldens is
Låt de brinna i
tungans njutning

Häv vågorna till
skyarna
Känn hur det gungar
av beröring

Se på hur masken
rör sig
Se hur fisken
tvivlar
i månljuset

Så sänk dina läppar
mot marken
Sänk
Sänk

ur Vattnets ådra

Kram Stina

Författaren Stina Nilsson Bassell

Den eld som brinner skola vi släcka

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

*malins bokblogg*

läsning är för själen vad motion är för kroppen

bokbloggenblog

Boktips för och av elever på mellanstadiet.

Prekambrium bokblogg

En blogg om litteratur, kultur och samhället i litteraturen. Not your random bokblogg.

stinanilssonbassellwordpresscom

Författare Stina Nilsson Bassell

Skriva läsa leva

om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur

Emma Askling

skriver barn och ungdomsböcker

Bokbabbel

"Fanatisk och fantastisk"

cakes, tea and dreams

savoring the beauty in the everyday

BookPeople's Blog

Austin's largest independent bookstore since 1970 - 603 N. Lamar Blvd.

enligt O

Tankar från en bokberoende

LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR

Om böcker. Om livet. Om småtankarna dessemellan.

TOLVNITTON FÖRLAG

små människor stora ord

Debutantbloggen

Litterära debutanter om drömmar, ångest och vedermödor

Läsa & Lyssna

Läsa & Lyssna - tips om att läsa, lyssna och skriva deckare, skräck och spänning

Bokhuset

We´re all stories in the end

Johannas Deckarhörna

Litteraturblogg med förkärlek för det förskräckande

Lottens Bokblogg

Lottens tankar och funderingar om berättande i litteratur och film

Rebecca Mörtberg

Böcker, skrivande och läsning

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Bokfreak

Bokfreak är bomben!

Lydia läser

En trevare i intellektets pool

40+

vardagliga betraktelser om livet runt fyrtio

ytterligare några ord

dikten-ordet-tanken-bilden

i elinas hylla

- där böcker är en del av livet -

Bara jag

Inget djupt och svårmodigt alls... en vanlig oansenlig "dagboks-blogg"...

Idas Bokblogg

För att underhålla läslusten

Bokberoende

Ännu en bokblogg

Fröken Fräkens tok- och bokblogg

Just another WordPress.com site

Mettes pocketblogg

Det här är en blogg om böcker och allting runt omkring.

Kajsas bokblogg

Sida upp och sida ner...

Books on my mind

Böcker, böcker, böcker

Square and Fair

Just another WordPress.com weblog

safemansays

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mathias Brandin Beltramo

MBB Music'n'Stuff

Dick Wåhlin bloggar om släktforskning och även lite annat.

Små viktiga händelser i livet både nu och inte minst från förr i tiden.

Don Charisma

because anything is possible with Charisma