Sanden/Norra Finnö historia sökes av skötsam författare

Standard
Sanden/Norra Finnö historia sökes av skötsam författare

Jag söker med ljus och lykta, med stickor och vedspis, lite historia om Sanden i Sankt Annas skärgård.
Det kan vara vad som helst och innefatta hela Norra Finnö. Om du vet något som hände eller bara hur livet var på 1940-talet eller rent av på 1600-talet, så vill jag veta, tack. Eller du kanske vet någon som vet lite om de tiderna? Eller vilka tider som helst i Sanden/Norra Finnös historia.
Jag tänkte ta med det i nästa romanprojekt, väva in, omvandla och kanske göra det osynligt:)

Lite vet jag eftersom min mormor startade Wass pensionat och drev Sandens lanthandel. Numera är mormor Olga Wass hus mitt emot affären, vår sommarbostad. Där är jag på sommaren och drömmer mig bort när jag ser den gamla byggnaden som har varit lanthandel. Det var där lanthandelns historia började.
1884 öppnade Sven Petter Svensson affär i Sanden och 1894 övertog sonen Albin Svensson affären. 1910 Gick bröderna Albin och Gustav Svensson tillsammans och drev rörelsen Albin Svensson & Co.
Där började det alltså när familjen Wass kom 1932 från Kisa-trakten för att driva den vidare.

Sanden_1890_bilder.012                                                        Bild Anders Axelsson

Thure Wass med familj kom alltså, närmast från Svalsjö i Kisa-trakten, och arrenderade affären. !938 köpte de lanthandeln, då blev familjen affärsinnehavare.
Det måste ha varit en stor glädje när de äntligen kunde köpa affären och känna att det gick bra. Den gick så bra att det byggdes en ny affärsbyggnad, strax intill den gamla.

  

1939 stod den klar och nu var det inte en vitrappad länga inte. Nej, det var två våningar med källare varav nedre botten skulle bli affärslokal och den övre blev bostad åt familjen Wass.
De hade tidigare bott i bankhuset, där en del fortfarande hade varit bank och en annan del bostad åt dem. (Tänk er en bank och många fler rörelser, har jag hört, i den lilla byn Sanden). Vilka fler rörelser fanns i den lilla byn?

Sanden_1890_bilder.022                                                            Bild Anders Axelsson
Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Thure Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sen arrendera en lanthandel vid kusten. Ett stort kliv rakt ut i havet:)

Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst.
Men de kom dit och kunde överta den för att ge affären ett nytt och större hem. Sen dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

blandat röda stan 020

Jag har hört att det började med färdiga smörgåsar på dansbanan. Hon hade stolt gått dit för att med sin nyfikna blick och prövande gestalt, rak i ryggen och stiligt, sälja sina smörgåsar.
”Det här var en affärsidé” hade hon kanske tänkt, ivrig som hon var att inte hamna i samma situation som det hon växte upp i. I en familj med åtta barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört). Och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol.( 1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter).
Troligtvis ingick det i arrendet av Fjärsbo, vilket han så gjorde till sin död 1897.

När han dog var där åtta barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år.
Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var, det vet jag inte. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

Så Olga började bygga upp ett pensionat. Jämsides med affären startades alltså en pensionatsliknande verksamhet på husets övervåning.

Dit kom militärer under kriget för att få sig ett skrovmål, och mormor gnuggade kanske sina händer och gav dem det finaste av det finaste.(hur det nu gick till, med ransonering och allt)

Wass pensionat kom sedan som en våg av de vågor som hade börjat rulla, dess födelse var på 40-talet.
Enligt min mamma så stod pappa Thure i affären och mamma Olga i pensionatet. Min mamma hade mest varit på pensionatet och hjälp till med tvätt av lakan och allt som ska göras för att hålla ett pensionat fräscht.
Jag hörde mamma berätta om att de tvättade i sjön, eller havet som det nu är, fast det liknar mer en sjö för det är så inbäddat av små öar. Men så fort du åker en liten bit ut på vattnet så ser du horisonten och strax är du i Harstena. Där i havet hamnade tvätten och mamma dök i för att hämta upp den.

bild-sanden oktober

Fantastiskt ställe att hamna på 1932, och fantastiskt idag att se platsen var och varannan sommar i så många somrar. Ända sedan barnsben.
Det andas historia, så mycket finns det där som bara skriker om att få berätta. Och det är ju det jag är ute efter, små eller stora händelser eller människor som har bott eller fortfarande bor i Sanden eller Tyrislöt eller var som helst på ön.
Hur många gånger har man inte sagt att ”tänk om stenar kunde tala” eller trädet för den delen. Nu kan de inte det…
Till en viss del så kan de det, men i ord och meningar så behöver jag människor. Människor som minns eller har hört något. Jag älskar att höra gamla människor berätta. Och på tal om det så ska jag berätta…(det blir en annan historia)

Sanden_1890_bilder.015

Jag vill fånga upp något som är begravet, något som längtar efter att få visa sig, om inte i det rätta ljuset så i alla fall i ett ljus.
Döden ska få visa sig, eller rättare sagt livet innan döden inträffade. Den är märklig, döden, eller märklig och märklig den är ju en del av livet.                                                                Bild Anders Axelsson
Så enkelt att säga men så svårt att förstå, men nu rör jag till det och återkommer om detta en annan dag.

Tillbaka till historia om Sanden och Norra Finnö, så vet ni något eller någon som kan eller vet något om det jag vill veta så maila eller skriv här.
Ha det så skönt nu när hösten sakta smyger sig fram med röda löv och kyliga vindpustar.

Kram Stina

Bild Anders Axelsson

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s