Recension, Tidningen Kulturen

Standard
Recension, Tidningen Kulturen

Litteratur: Stina Nilsson Bassell – Mannen i rocken

Litteraturkritik

Att se sig själv

Det är en fin kortberättelse om att se och ta tillvara möten med människor och alltid byta ett ord eller två. Marika Lifs illustrationer är geniala.

 

 

mannen_i_rocken_fram

 

Det är höst, mörkret rinner ner genom träden, bilderna blir alltmera åt brunt och svart till, det är fukt och dimma, fuktigheten bestämmer färgerna. Det mesta är förutsägbart på promenaden, men det finns utrymme för avvikelser, för slumpmässiga händelser.

Selma halkar på några fuktiga löv, drattar omkull, det är lätt gjort, det naturliga är att någon sträcker ut en hand och hjälper till, det gör inte Arne, han sätter sig ner, bredvid i löven och så börjar ett samtal.

Självklart blir Selma fundersam, vem är detta, som gör så, är det något fel på människan, så i största allmänhet eller är han kanske ensam och behöver någon att tala med. Under hela samtalet har hon svårt att värja sig för ordet knäpphet, det gnager och skaver. Arne Simonsson, han heter så, har faktiskt en del att visa på och berätta om.

Det handlar inte om storslagna världsbilder, utan om det som är närvarande, det som är i nuet, allt det vackra, som går att se och upptäcka, med öppna och generösa ögon. Träd, buskar, människor och hundar. Han berättar på ett fint sätt, Selma blir både lugn och glad. De skrattar tillsammans.

Selma märker att hon tränger undan sina vanliga måstetankar, Arnes ord får henne att se det som är runt omkring, det självklara, det som finns där varje dag och som alltid har nya berättelser. Hon blir lugn och eftertänksam, hon låter det bagatellartade glida förbi och det retliga glömmer hon.

Arne ger henne detta eftertänksamma, detta reflekterande för en stund. Visst, det är för ett andetag, men det går att återkalla och återvända till. Det är bara att låta höstbilden växa fram igen och igen!

Bo Bjelvehammar

Läs mer:

Tidningen Kulturen

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s