7 december, och jag vill ge er en av mina favoritresor:

Standard
7 december, och jag vill ge er en av mina favoritresor:

 

IMG_0212
Omkring år 1 började järnåldern i nuvarande Zimbabwe. Vid 800-talet hade mineralutvinningen lett till en omfattande handel med grannländer, i synnerhet handel med guld. Kuststäder som Sofala i öst kan tyda på att landet ingick som ett led i en betydande fjärrhandel. Från denna tid är hövdingarna begravda med praktfulla smycken och klasskillnader börjar bli märkbara.
Runt 1100-talet restes hörnstenen till staten Stora Zimbabwe, som på 1400-talet skulle utvecklas till Monomotapariket. Fynd från utgrävningar antyder att samhället skilde mellan dem som brukade mineraler och de styrande.(wikipedia)

 

Vi var i Zimbabwe 1986 genom Färnebo folkhögskola, då i Great Zimbabwe. En magisk plats med en känsla av den storhet som en gång funnits där.
Ett stort område med stenar, som vittnade om att där hade det legat hus och jag fick en stor känsla av att ”här hade det sprudlat av liv”.

bild-familjen i zimbabwe

Men först var vi i olika byar. Jag var i nordöstra Zimbabwe, på gränsen till Mocambique. I en och en halv månad bar vi vatten och plöjde på åkern.
Det vill säga min klasskamrat (kille) plöjde, och jag (tjej) hämta vatten tillsammans med faster Sara. Varje morgon kom hon till familjens stenhus (annars var det lerhyddor i resten av byn) och promenerade raskt till bäcken ett par kilometer bort (det var ändå rätt nära, de flesta fick gå en halv mil under torrperioden) för att hämta vatten.

 

I en lerkruka på huvudet med väldigt lite vatten (i min kruka) så balanserade vi hem.
Hon skulle lära mig det som en femåring klarade galant, och med full kruka. Jag fick hålla i krukan med bägge händer (de höll oftast bara med en hand) och den lilla bomullspuffen på huvudet gled allt som oftast ner och jag fick vara beredd att hålla emot.

 

 

Det var vanligt med nackproblem. Allt var inte så exotiskt som man trodde. Inte så vackert, en tuff värld.

 

 

IMG_0089

 

I Zimbabwe, södra Afrika, bodde jag i en by nära Mocambique. Där träffade jag en kvinna, en ensamstående tvåbarnsmor, som jag bara tog till mitt hjärta.
Vi lärde känna varandra, så gott det gick, med kroppsspråk och de fåtal ord jag kunde på shona. Men närheten av henne kunde jag inte få, förutom i sången. Vi sjöng ihop, samma sång hon hade sjungit med soldater i Mocambique Jag hade lärt mig den i ett klassrum i Sverige. Den sjöng vi gång på gång, glädjen och skrattet som följde gjorde oss behagliga och vi möttes.

Kram Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s