8 december, och jag vill ge er Röda stan:

Standard
8 december, och jag vill ge er Röda stan:

Mitt i Röda stan med de röda husen från 1918, var min målarplats och skrivarplats vardagsrummet. Nu är det skrivarhörnan som gnistrar av energi (som oftast, men jag tar i tusen träbitar och är tacksam för att det är så).
Teodor och Ester Engvall hade nog sett fundersamma ut om de hade sett mig nu. Och jag hade haft stora ögon om jag hade sett dem då, år 1918.
De var husets första ägare och han arbetade som vaktkonstapel (vad nu en sådan gjorde). Jag har försökt att få fram det, och någon typ av tjänsteman inom polisen var vad jag fick fram…
Men hur många barn hade de?
En son hade de, en son som ärvde huset någon gång på 60-talet. Han bodde aldrig själv i huset.

 

 

blandat röda stan 401

Tavla: mitten, Ulf Ekervik

nederst, Helene Öfwerström

 

Nå, var var jag innan jag försvann i historiens mäktiga tunga, i det andlösa röda byggnaden, i det hänförande trappräcket från 1918…
Jo, mitt måleri som befunnits sig i en vrå bredvid skrivandet och som vackert fick sjunka undan för att ge plats till ordet, berättelserna och känslorna (nu slapp omgivningen plågas av mina känsloutrop och knäppa funderingar).

 

bild-kaprifolen vid vårt hus

Historik
Bebyggelsen i Röda stan kom till under krisåren 1917-1918. Bostadsbristen var stor i Norrköping, men genom ekonomiskt bidrag från staten kunde fastighetskontoret besluta om byggande av husen på fastigheten som hade namnet Marielundsjorden. Som arkitekt valdes S E Lundqvist från Stockholm.
Husen finansierades således i grunden med statsbidrag och blev s.k. egnahemsbyggen.
Norrköpings Stad gav också möjlighet till tecknande av egnahemslån. Detta var relativt nytt och en stor förmån för arbetarklassen, som på den tiden inte hade möjlighet att genom egna besparingar kunna skaffa sig ett eget hem.
I färdigt skick såldes sedan de 51 fastigheterna för en summa av mellan 10 000-16 000 kronor. Som referens kan nämnas att timförtjänsten för en yrkesarbetare vid den här tiden låg på cirka 1 krona.
I slutberättelsen från 1919 över bygget kan man läsa mycket tidstypisk historik. Titlar var viktiga, men de ger också en uppfattning om dåtidens yrken och vilka som kom att få förmånen att flytta in. Här finns som exempel baderska, pianosnickare, eldare, ruggare och ölutkörare.
De boende klarade ekonomin i stor utsträckning via självhushåll. Trädgårdarna odlades och man höll också höns och kaniner. Kött och mjölk kunde man också få tillgång till via jordbruken som var grannar västerut.
Röda stan

 

IMG_20150823_130712

 

 

Vi odlar vindruvor intill vårt röda hus från 1918. Bladen blir stora som elefantöron och bären är många som i en myrstack.
Vindruvor var väl inte det som odlades 1918 när Teodor och Ester Engvall flyttade in som första ägarna till huset.
Han var vaktkonstapel och hon var, jaa, hon var väl hemmafru?
På den tiden var det ju det som gällde. Eller så arbetade hon på Strykjärnet (väveri).

 

 

Kvalitéerna med området har också uppmärksammats på andra sätt. 1979 tilldelades föreningen Lidénmedaljen av Föreningen Gamla Norrköping under mottot “Bevara stadens årsringar” och 1980 blev det tidningen Expressens Miljöpris för ”påtagliga insatser för att berika genuin miljö”. Röda stans unika miljö har också uppmärksammats i media med många artiklar och även filmer. Som kuriosa kan också nämnas pjäsoperetten “Greven av Röda stan” från 1991 (skriven av norrköpings¬sonen Magnus Nilsson).
Stadsdelens intressen har alltsedan starten bevakats av de boende via styrelsen för Föreningen Röda stan.
Röda stan

Röda trädgårdsstaden firar i det gröna- NT

 

blandat röda stan 233

Men tänk att få komma till ett nytt hus med ett stort kök och ett stort rum (övervåningen användes inte då, där är nu två sovrum) och med veden i källaren.
Gamla ritningar talar också om att de hade en toalett inomhus (inte någon vattenklosett, men någon form av torrtoalett). Inget springandes ut i kylan till ett dass längre. Det måste ha varit skönt.
För visst hade de bott så innan, med utedass och ved i en bod på gården? (inne i staden eller på landet).

 

 

Röda stan var hus för arbetarna. Ett hus med mer rum inne och ute, för dem som inte var så rika.
Jag har sett i gamla papper att de flesta ägare var just arbetare, men en och annan ”fabrikör” blev det också som kanske hänfördes av de röda husen med de vita knutarna.(eller är det en förskönad bild…)
Stina

 

 

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s