12 december, och jag vill ge er en plats i Östergötland:

Standard
12 december, och jag vill ge er en plats i Östergötland:

 

blandat röda stan 002blandat röda stan 003

 

blandat röda stan 004

 

Linköping med alla fina människor och den händelserika tiden,

jag var tretton till tjugosju år , och platsen fick en stort utrymme i mitt hjärta.

Gyllenfiket och alla andra fik (jag älskar att fika), Afrikagruppen och kören Motvalls. Allting har ett stort utrymme i min ”kropp och själ”.

Det var väldigt mycket musik, att gå och lyssna på musik och att sjunga med Motvalls. Att sjunga vid Afrikagruppens bokbord och när vi sålde Tanzania imports fantastiska saker på Öland.

 

 

Engagemanget var stort och brett.

I olika föreningar som Linköping mot rasism, Afrikagruppen och Harambee, fann jag andra härliga och engagerade människor. Där började jag med  att ha en timme i veckan i närradion, ”Afromix”, och där hittade jag de underbara människorna som skulle handleda en folkhögskolekurs, Zimbabwe/södra Afrika.

 

 

 

IMG_0088

 

IMG_0094

 

 

Motvalls, kören som jag var med i, den var så STOR och betydde så mycket Stor-Stor i mitt hjärta, och kom att betyda så mycket i mitt liv. Dessa underbara människor som sjöng fantastiska sånger från södra Afrika. Den som fick en underbar man att titta extra på mig, den som fick mig att alltid vilja dansa. Dansa fram till honom på en perrong i Gärdala och säga ”hej”.

 

 

 

Mitt i vårt uppsluppna prat gick han med bestämda steg och fällde ut semaforen. Pendeltåget måste ju veta att den skulle stanna, sa han. Och det är klart, så långt hade jag inte tänkt. Det hade varit en för lång tanke i den kraftiga eld som sprutade ut mellan oss. Jag tyckte att det kändes så starkt och magin flödade.
Hade det inte varit för honom hade jag stått där än. Nej förresten jag hade legat död om ingen kommit just då och där. Om ingen sett mig i tid som han hade gjort. Det var så jag kände och skit också vad jag kände det. Obegripligt var det, helt förbaskat obegripligt. Bara för ett par gröna strumpor. Just det, bara, ett par gröna strumpor som dansade och sjöng. Ja, strumporna sjöng inte men, jo det gjorde de den gången i Norrköping. De sjöng alltid när min mun tog sig an de afrikanska låtarna, och nu sjöng jag också i mitt inre i det snötäckta landskapet där olika former reste sig upp ur snön. Som ett litet ”tittut”, och som en stor böljande massa.

 

 

Ett halvår senare var vi ett par

 

 

IMG_0087

 

 

Sen kom vår underbara dotter, till tonerna av Vollenwider

och med min hand i hans.

 

 

bild-fedraliten

 

Kram Stina

 

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s