Tre kvinnor, tre dagar

Standard
Tre kvinnor, tre dagar

Virginia Woolf

Virginia Woolf 1902

  Foto: George Charles Beresford.

 

Född Virginia Adeline Stephen
25 januari 1882
London, Storbritannien

Död 28 mars 1941 (59 år)
Nära Lewes, East Sussex, Storbritannien
Yrke Författare, förläggare, kritiker

Nationalitet Britt

Litterära rörelser Modernismen

Framstående verk Mrs Dalloway (1925), Mot fyren (1927), Orlando (1928), Ett eget rum (1929)

Make/maka Leonard Woolf (g. 1912–1941)

 

Virginia Adeline Woolf, född Virginia Adeline Stephen den 25 januari 1882 i London, död 28 mars 1941 nära Lewes i East Sussex, var en brittisk författare och feminist. Hon anses vara en av 1900-talets viktigaste engelskspråkiga författare.
Virginia Woolf var en av de tongivande modernistiska författarna och teoretikerna. Hennes experimentella prosa var nydanande. Även litteraturstudierna i essäsamlingen The Common Reader fick stort genomslag. Woolf ingick i Bloomsburygruppen.
Virginia Woolf var syster till Vanessa Bell och Thoby Stephen. Hon gifte sig 1912 med Leonard Woolf.

 

VIRGINIA WOOLF
av
Stina Nilsson Bassell
Fiktiv berättelse från en vän till Virginia Woolf skriven år 2001.

Min bästa väninna var Virginia Woolf, fast för henne var det okänt.
Trots det så visste jag hennes hemlighet. Dold för alla, dold även för mig, tills en dag…
Jag jobbade för henne och hennes man, författaren Leonard Woolf, på Hogarth Press.
Deras gemensamma förlag som blev vida känt.
Jag var som sekreterare en väl och ofta sedd gäst i deras utsökta hem. Utsökta är kanske inte det rätta ordet, det låter så rätt och riktigt, och det var det inte.
Snarare fanns det en doft av mystik, en doft av längtan, en doft av ord, i deras hem.
Statyer av människor och djur i keramik, uppblandade med några osägbara ting, prydde deras hem. Virginia kunde ju förstås alltid säga vad den och den tingesten gav för känsla, och då höll hon en monolog i timmar. Alltid lika vackra, alltid lika direkta.
De talade till henne. Och det stora och ärliga i deras hus, gjorde det till en fröjd att få vistas där.
Hon tittade, hon såg, hon såg på mig och visste att denna plats var vacker för mig. Likaså var jag ärlig och menade det jag sa, det jag nu sade. Orden var inte så många, men Virginia kunde läsa mig ganska bra.

Jag var nu inte en person i någon av hennes böcker, kanske var jag inte intressant nog, jag vet inte. Men det gjorde mig ingenting. Det var inte därför jag vistades i hennes närhet, utan jag bara tyckte om det, och det räckte för mig. Att hon gav mig mycket, hennes böcker riktigt smälte in i mig och blev så sanna.
Virginia kunde tala om en av personligheterna i böckerna, och då visste jag vem det var. Direkt visste jag. Och som jag njöt när hon talade.
För mig berättade Virginia om äktenskapet och om sina tankar. Men dock inte allt.
Oh, hur hon måste ha kämpat, lidit, i denna tid av oförstånd, då allt utanför ”det normala ” inte togs emot naket, den nakna sanningen. Men det var ju som det var.
Hon var full av liv, av kärlek till det andra könet. Ja, sitt eget kön. Och det var inte så legitimt.
Visserligen var det mer vanligt i hennes kretsar, men ändå. Hon kunde inte leva fullt ut. Det var kanske en del av sanningen i varför hennes böcker var så otroligt ”utanför” det som annars hade skrivits.

Hon hade en impressionistisk stil. Ett sätt att beskriva inre monologer, som ingen annan. Bara Virginia kunde, bara Virginia vågade.
Att jag visste hennes hemlighet, som få gjorde utanför hennes passioner, berodde på att jag av misstag råkade få se ett brev hemma hos paret Woolf. Ett brev som talade vackert och direkt, kärleksfullt från en kvinna.
Jag säger inte från vem, för så mycket tyckte jag om den kvinnan som spred nya tankar och styrka till oss kvinnor att jag inte vill säga mer.
Samtidigt som hon var stark var hon svag i sig själv på något märkligt sätt.
Hon berättade för mig, ja många ord kom från hennes mun men hon litade på mig så hon berättade sina innersta tankar. Kanske var det för att hon visste att min mor varit sinnessjuk, kanske bara för att jag inte sa så mycket.
Hon var bara så känslig den kvinnan, det var hon, och berättade om sin sorg när modern dog.

Virginia var bara 13 år, och det var bara början. Och, sen var det som att de tragiska händelserna bara kom, en efter en. Jag lyssnade och nickade men blinkade aldrig, utom då när tårarna kom.
Tårarna i hennes ögon uteblev, även när hon berättade att också styvsystern och fadern dog, inte lång tid efter varandra. Gråten uteblev under hela hennes berättelse.
Virginia beskrev dessa svåra plågor med smärta och inlevelse, ändå hade hon inte kommit till den första smärtan, förstod jag. Jag kände hela tiden att hon bar på något mer. Vad, det visste jag inte.
Sjukdomen som kom och gick, långa och korta perioder, självmordsförsök bara ett år efter att hon gift sig med Leonard. Ett år efter, bara ett år, ändå var hon lycklig med denne man, men hennes trasiga förgångna fanns alltid med. Och för Virginia hade det redan börjat i hennes barndomshem. I det trygga hemmet, det som ska vara tryggt.
Hennes halvbroder hade utnyttjat henne sexuellt, två år äldre och två år klokare.
Det var då mina tårar kom rullande nedför kinden.

FORTSÄTTNING HÄR

 

*

billie

     Billie Holiday,

                                                                fotograferad 1947 av William P. Gottlieb.
Födelsenamn Eleanora Fagan
Pseudonym(er) Lady Day
Född 7 april 1915
Födelseort Philadelphia, Pennsylvania, USA
Död 17 juli 1959 (44 år)
Dödsort New York, New York, USA
Bakgrund USA
Genre(r) Jazz, blues, swing
Roll Sångare, låtskrivare, skådespelare
År som aktiv 1933 – 1959

Skivbolag Brunswick Records, Vocalion Records, Okeh Records, Bluebird Records, Commodore Records, Capitol Records, Decca, Aladdin Records, Verve, Columbia, MGM
Artistsamarbeten Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Lena Horne, Carmen McRae
Billie Holiday, född Eleanora Fagan, sedan 1920 Eleonora Fagan Gough, även känd som Lady Day, född 7 april 1915 i Philadelphia i Pennsylvania, död 17 juli 1959 i New York i New York, var en amerikansk jazz- och blues-sångerska och låtskrivare. Hon anses ha en unik diktion och dramatisk intensitet och räknas som en av de största jazz- och blues-sångerskorna.
(Wikipedia)

 

Det var hennes låtar jag ville sjunga i bandet, det var hennes låtar som betydde mest för mig. Hon kändes ända ner i mina fötter och ut i fingertopparna.
Texterna var, som jag har förstått, inte skrivna av henne (förutom en och annan, och som medförfattare till vissa) men ibland var de skrivna till henne, och det känns verkligen som hennes låtar.
De flesta handlar om katastrofala relationer, om män som svek, män som slog, en man som kvinnan längtade efter. Ta bara ”Don’t Explain”, där hon var en av författarna, och som handlar om hur en otrogen man kommer hem och bara lyser av bevis på sin otrohet, men kvinnan bara säger ”Don´t explain”, ”but i love him”, och ”Right or wrong don´t matter, When you with me, sweet”.
Eller som i min älsklingslåt ”The man I love”, där hon inte skrev texten, men likväl kunde den ha varit om henne. Ta bara textraden ”I’m dreaming of the man I love” där personen drömmer om och lever sig in i en förväntansfull och hoppfull värld. Det känns som hon levde så, på drömmen, och att allt däremellan mest var en axelryckning.

 

Så kändes hon att sjunga, nära och känslig. Där var plötsligt min gråt i strupen. Då var det svårt att sjunga ska jag säga, men ändå så fanns det inga andra låtar som överträffade hennes. De var hon. De blev hennes.
Hennes sånger finns idag med mig i duschen. Då är det alltid ”Strange fruit”, den som är så sorglig och vacker, som ploppar upp. Vacker i sin sorg, eller Sorgligt vacker.
Man riktigt känner blodet som droppar ner från trädet där en människa hänger. En svart människas smärta.

Orättvisan finns med i varje textrad, jag måste ge er hela texten ”Strange fruit”:

 

Southern trees bear a strange fruit
Blood on the leaves and blood at the root
Black bodies swingin’ in the Southern breeze
Strange fruit hangin’ from the poplar trees
Pastoral scene of the gallant South
The bulgin’ eyes and the twisted mouth
Scent of magnolias sweet and fresh
Then the sudden smell of burnin’ flesh
Here is a fruit for the crows to pluck
For the rain to gather, for the wind to suck
For the sun to rot, for the tree to drop
Here is a strange and bitter crop

http://www.azlyrics.com/lyrics/billieholiday/strangefruit.html

 

Det är raderna med magnolians söta och ljuvliga doft i luften, den som plötsligt får en doft av bränt kött, som får klumpen i halsen att växa.
Det är som om jag känner lite av den smärta som rasism handlar om för den utsatte. Och att låten speglar hennes egen smärta.
Tack Billie Holiday för allt du gett mig med din röst och din känsla, din närvaro och din sanning!
Kram Stina

*

Frida K

 

  Frida Kahlo, 1932.   

 

Frida Kahlo
Frida Kahlo, 1932.
Födelsenamn Magdalena Carmen Frieda Kahlo y Calderón
Född 6 juli 1907
Coyoacán, Mexico City
Död 13 juli 1954 (47 år)
Coyoacán, Mexico City
Fält Måleri
Motiv Självporträtt
Rörelse Surrealism
Frida Kahlo som motiv i den nutida gatukonsten, Los Angeles
Frida Kahlo, egentligen Magdalena Carmen Frieda[1] Kahlo y Calderón, född 6 juli 1907 i Coyoacán, Mexico City, död 13 juli 1954 i Coyoacán, Mexico City, var en mexikansk konstnär.
Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först sedan hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också skulle påverka hennes konst. Det tog lång tid innan hon åter kunde gå. Den konst hon skapade var ofta slående och chockande, och återspeglade hennes turbulenta liv.
(Wikipedia)

 

frida-film

Frida är en amerikansk långfilm från 2002 med Salma Hayek, Alfred Molina, Antonio Banderas, Valeria Golino och Geoffrey Rush i rollerna.
Handling
Filmen handlar om den mexikanska konstnären Frida Kahlo och hennes liv som älskarinna, hustru och yrkesverksam konstnär. Kahlo börjar redan som ung med måleri och hon träffar den berömde konstnären Diego Rivera som hon inleder ett minst sagt stormigt förhållande med.

Frida Kahlo som kämpade med sitt handikapp och trotsade de hårda vindarna som det gav. Som om det inte var nog så var hennes kärlek ett kast mellan klippväggarna (den fantastiska filmen visade det).

 

 

 

 

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s