Utanför mitt fönster

Standard
Utanför mitt fönster

Bokvideo-I mjölnarens spår musik Utanför mitt fönster

Sitter med fönstret öppet och tangenterna smattrar på i snabb fart. Och så tystnar de tvärt, jag behöver fundera, eller jag behöver ta det lugnt. Då sätter jag upp foten eller vilar mitt knä. Nackkragen är på hela tiden när jag skriver, den trixar lite väl mycket, nacken alltså, och när den gör det så kan man ge sig sjutton på att alla de andra svajande kroppsdelarna hänger på. Så just nu känner jag mig som en halvt inlindad mumie som kan göra väldigt lite i den form som nu är, men tangenterna går varma.

I det pågående läget, med min nya roman, och med de bokställen som jag vill besöka för att berätta om den, finns ibland bara ett ”kanske” att jag kan när de har frågat mig. Om det ligger ”för” långt bort, eller om det just då händer något mer ”spännande” med min kropp, kan jag inte säga ja. Det vore underbart med ”Kvinnofrukost” i Västervik, eller möta människorna på Valdemarsviks bibliotek, men det får vänta tills ”det ligger rätt i tiden”, eller att mina delar ligger rätt i kroppen.

Som författare är det ett måste att ge sig ut och göra reklam för sig, och jag älskar att möta människorna. Ta dem i hand, språka lite, och prata om boken, hur jag har tänkt och att jag har tänkt. Men också den fantasi som jag sedan som barn haft och som äntligen får sitt lystmäte. Det är det som vill sprida sig som små kristaller ut mot kronan (människorna).

Det är bara det jag vill säga, att jag vill, trots att ett nej är ett nej, så finns det en förklaring. Är det en ”dåres försvarstal”? Nej, det är bara en förlängning av sanningen.

Men hur det än är så skiner solen och jag går ut och sätter mig på trappan med en kopp kaffe. Låter solen värma bort mig till tomhet och så kommer det där jag söker efter, orden som jag vill fånga och pusslet får en bit till på plats.

Går sakta in igen, trots att jag vill snabbare (den lugna stilen är inte min stil), för att sätta mig vid tangentbordet. Nu så, nu är den här igen, min familj i min nya roman och den känns mer och mer närvarande, så jag försvinner in i den.

 

Tack för att ni lyssnade!

Ha en härlig vårdag i solens alla hörn.

Kram Stina

bild-tre stenar3-pensel

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s