Julkalender. Julklappstips!

Standard

 

 

9

sid. 9-11

Ur I mjölnarens spår

Havdellska gården 1936

Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar. Ut genom elden. Den som bränner i hennes kropp och lägger sig som en hinna. Det vackra, det livfulla därute, kan hon inte nå. Livet är förbi, livet har sprungit ifrån henne.

Hon är rädd. Rädd att han ska se, rädd att han ska upptäcka den. Orolig över det som är en illusion, en dröm. Hon tror att det är en dröm. För henne är det ogreppbart, kanske ofattbart, eller bara ett rökmoln. Det som inte går att fånga in, eller finns där. Hon sätter handen för munnen:

”Oh, gode Gud”, flämtar hon, ”vad har jag gjort?” Hon har gjort det fruktansvärda, det som aldrig får ske. Hon inser det nu, att allt är för sent.

Som hon ångrar sig nu, hon visste ju att alla pärlor lyser starkt, och att man inte kan släcka dem. Inte nu när det är för sent. Det mörker som hon fruktar är bara en liten viskning av folkmassans skrik när den faller i det svarta hålet. Det skriket kan hon höra i sitt huvud, men det som kommer är henne övermäktigt.

Det är ingenting mot det som väntar, då det stora dånet blir till en djup avgrund.

Nu när det är gjort vet hon inte vem som gör vad, och var hon hör hemma. Har hon någonsin vetat det? Sedan hon satte sin fot på den här platsen är allting suddigt. Hon ser dimmolnen gå ihop och skratta åt henne. Hon är fångad i en fälla. Hänvisad till detta märkli­ga, som kallas livet. Till det här båset.

Som ett djur på väg till slakt kände hon sig den dagen hon anlände till gården. Jag kan inte göra det ogjort, tänker hon, Gud förbarme mig. Vad ska ske nu?

Vem trodde jag att jag var?

10

Någon märkvärdig varelse som trodde att jag kunde ändra på världen? Låta det som alltid har skett, inte ske just med mig? Som om jag var någon gudsdotter. Som om jag var klädd i en sidenklän­ning och bars upp av molnen.

För ett ögonblick tänkte jag just så. Hon suckar och sätter sin nariga hand ovanpå den andra. Hon tittar på dem men ser ingen skillnad, bägge ser likadana ut. Nariga och svullna, fula och skräm­mande av alla år i vatten.

Vatten, tänker hon och skrattar till, precis det jag befann mig i innan det mörka kom in i mitt liv. Jag flöt och kände lyckan skölja över mig. Likt en fisk trivdes jag med livet och såg bara det fina i varje blomma och i varje slitet ansikte. Som driven av en lust, en övermäktig kraft, en som malde och malde i huvudet tills det bara var att följa den, gick jag in i förvandlingen för att känna lycka.

Du kommer att få ditt straff, tänker hon. Visst ska jag ha ett straff, visst finns det sådant man får och inte får göra, eller hur är det nu det är?

”Du ska veta din plats”, mumlar hon, ”du ska lyda”, fortsätter hon att mumla ännu högre.

Då hör hon ett svagt igenkännande; rösten, tänker hon, den där rösten, är det jag?

Hennes ord vibrerar som om hon sällan har använt sig av den, som om hon sällan använder sig av det redskapet som hon älskade. Älskade, tänker hon, jag älskade att prata, men vad hände sedan?

Nu är det bara förknippat med ett obehag. Ett konstigt beteende är det, det här med att forma munnen till ord.

Jag behöver dem inte längre, tänker hon och känner den syrliga smaken i munnen. Det är inget viktigt längre, det kan inte vägra det grumliga och fasansfulla. Skräcken, tänker hon och ryser till, den som sitter som fastgjuten.

Nålar sig som iglar i hålet och gör det större. Hon tycker det, att -11-

det blir större och större för varje minut. Hon vågar inte titta på det, hon kan inte titta på det. För då skulle hon tvingas att se det mörka, och då skulle hon; ja, vad skulle jag göra då? Dö?

Döden skulle vara en befrielse. Men jag vill inte dö, vill inte lämna livet, inte riktigt än. Varför tänker jag så? Varför stretar jag emot det enkla? Det skulle vara lättare att gå den vägen. Hon andas snabbare nu. Men herregud vad det skriker i mig att jag inte vill dö. Att jag inte vill, hon andas lugnare; ja att jag vadå, dö?

Varför ser jag bara på när det händer saker? Utan att ingripa, och utan att hata. Jag skulle kunna hata och älska, hon ryser till vid ordet. Hon tycker inte om det längre, det har ingen plats här. Men titta då för jösse namn vad du har ställt till med!

På tyget. Ser in i väven. Granskar varje millimeter på det rutiga tyget och känner på lukten. Såsom han kommer att göra, såsom hans rutiner är.

Hon stelnar till, fryser fast med sina nariga händer som hon har fört fram och tillbaka i en evig kamp om att se en väg ut ur detta. Det vansinniga tempot i hennes händer hade skakat om bordet re­jält. En kopp åkte i golvet och allt blev fruktansvärt stilla.

För där är den, fläcken, den obetydliga lilla fläcken. Den som är helt oskyldig till det som väntar den. Den som inte gjort någonting ont, inget ont alls. Bara varit just så blå som den kan vara.

Den vackra klänningen är just så vacker, trots allt är den det, den är bara lite skamfilad, tänker hon.

”Tja, det är väl inte så konstigt efter alla dessa år”, snäser hon till i ett försök att morska upp sig. Men det går inte så bra, det blir mest en rädd fnysning som darrar till i näsborren.

Han kommer att tycka att den är ett missfoster när han ser den. I hans ögon blir allt svart och fult, tänker hon desperat. Som en grötig massa i massor av små bitar kommer den att bli efter hans behand­ling. Emma suckar djupt med en lätt darrning.

En svart spindel med håriga ben, det är det Emma ser framför sig. För det är det värsta Emma vet, spindlar med håriga ben.

Köp på:
mfl.

Fortsättning följer…

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s