Månadsarkiv: september 2017

Handväskan mot nazism

Standard
Handväskan mot nazism

Idag skulle demonstranterna mot rasism och nazism i Göteborg ha handväskor. Eller ännu hellre, en glimt i ögat av stolthet och övertygelse om att godhet ska segra!

Aftonbladet

 

(jag tänker ”själv har jag också använt handväskan i försvar, det får mig att fundera vidare på en värld full med handväskor i händerna som försvar, eller ännu hellre, en värld full av välkomnande och varma händer”)

Ni som vill demonstrera i lugnare takt gå till Världskulturmueet och lyssna på min stand-in som berättar och läser ur ”I mjölnarens spår”.

Läsa & Lyssna (seminarierum 2) någon gång mellan kl.13.30-14.20.

 Välkomna!

face_2

Foto Carl Biörsmark

Tavla Stina Nilsson Bassell

Annonser

Recension av jennys bokhylla

Standard
Recension av jennys bokhylla

jennys bokhylla

”…en bra historia som inte lämnar någon oberörd!”

Läs fler recensioner här

 

jennys bokhylla

 

En fin recension av jennys bokhylla. Tack för den, och för den fina bilden! De värmde som de röda löven runt boken./Stina

Foto jennys bokhylla

Världskulturmuseet, Scener & Samtal/Läsa & Lyssna den 30 september

Standard
Världskulturmuseet, Scener & Samtal/Läsa & Lyssna den 30 september

Här kommer min stand-in att vara. Himmelskt skönt att du Sara Sandbacka är min stand-in!
Kram till dig, och alla som hjälper mig att göra det jag själv inte bemästrar! Icke att förglömma de vänliga orden som bär mig framåt. De som vi alla behöver för att känna att världen trots allt är mjuk, varm, och go. Och givetvis vill vi visa var ”skåpet” ska stå, att vi vill ha ett samhälle med värme, och där alla är välkomna!

Världskulturmuseet den 30 september, seminarierum 2, Läsa & Lyssna, någon gång mellan 13.30-14.20 berättar Sara Sandbacka om Stina Nilsson Bassells senaste roman ”I mjölnarens spår”.

Underbara ord, och härliga recensioner av I mjölnarens spår

Standard
Underbara ord, och härliga recensioner av I mjölnarens spår

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

Boktokig

”Fy tusan för att bli bortgift! är en av tankarna jag har när jag slår ihop boken.”

Bookis

”Det är en hjärtskärande roman jag har fått läsa och Stina Nilsson Bassell berör djupt med sitt personliga språk och sin berättelse.”

En blogg.Helt enkelt.

”Det är en viktig berättelse om hur kvinnomisshandel kan ärvas från far till barn, och hur den misshandlande mannens syn på kvinnan kan ges vidare till barnen.

Jag gillar också greppet med de tre parallella tidsplanen. Det skapar ett starkt sammanhang mellan orsak och verkan.”

Jenniesboklista

”Bokens första mening: Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar.”

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

Little Me and My Books

”Åh vad jag brann inombords när jag läste I mjölnarens spår! Må romanen vara något långsam men händelserna vars knytpunkt är ren och skär ondska involverade mig så pass att jag fick hjärtklappning under och efter läsningen!”

Tickmicks bokblogg

”Det här är en mörk men gripande berättelse om en ung kvinna vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. En berättelse som tyvärr är många kvinnors vardag, vilket innebär att det här är ett viktigt ämne att sprida vidare!”

Ugglan & Boken

”Jag tycker författaren lyckas skildra Emmas tragiska livsöde väl och hoppen i tid mellan de olika perioderna i hennes liv fungerar på ett spänningshöjande sätt.”

villivonkansbooks:

”Det är en tuff bok att läsa, man blir illa berörd av hur Emma behandlas. Språket följer tiden bra och den är väldigt lättläst.”

Bokstund

”Stina Bassell styrka ligger i känsloskildringarna, hon ger karaktärerna och inte minst huvudpersonen Emma ett avgörande djup. Det var intressant att få följa en ung kvinnas vardag i Sverige under det tidiga 1900-talet även om hennes tillvaro ofta var allt annat än god.”

Villa Freja

”Hon har lyckats med ett mästerverk.

Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”

Erika Lindblom

”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”

bokmalin

”Boken är en känslomässig berg-och-dalbana med hopp, kärlek, svek och förtvivlan. En berättelse som berör på djupet och som jag gärna rekommenderar!”

bettansboktips

”Jag upplevde så starka reaktioner när jag läste boken. Niklas brev till sin syster…. Uppfostran och hur Niklas var mot sonen Axel…”

Läs fler här

annons1

 

Bokblogg ger smakbit från 2016

Standard
Bokblogg ger smakbit från 2016

Hanneles bokparadis

I mjölnarens spår – smakbit

Så hörs nyckeln i låset. Och livet stelnar till en prick. Emma blir liten som ett dammkorn. Försvinner ut i atmosfären, eller vill försvinna bort till evigheten. Dit vill hon, men hon förmår inte ens att gå till dörren. 
Hon visste inte vad han gjorde de gånger han försvann. Men hem kom han alltid. Snabbt. Skyndsamt. Som en vessla. Lika snabbt och lika fort for han förbi alla varelser som kom i hans väg. 
”Kryp”, som han brukar säga åt både människor och blommor när han far förbi, ”kryp, det är vad ni är”, brukar han hojta. 
Hojta och skrika, och dregla. Rätt upp i ansiktet. Då höjdes hans smala läppar mot skyn, och blev till ett regn mot allt och alla som var i hans väg.

I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell handlar om den unga Emma som älskade Alfred, ung vacker kärlek. Alfred skriver brev från Amerika och vill att Emma ska komma dit. Men hon gifter sig 1895 med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson, inget hon hade valt själv. Fadern hade ljugit, hans svek smärtar. Kanske ännu värre; varken maken Niklas eller sonen Axel gillade henne, en underdrift, de hatade henne. Hon ser tillbaka till sitt tunga glädjelösa liv 1936, och ångrar sig. En välskriven delvis gåtfull roman som väcker många tankar, man vill bara fortsätta att läsa, igenkänning, stark närvaro.

Att ha läshuvud hjälpte föga, flickor behövdes till annat än gå i skolan, hjälpa hemma och hjälpa andras barn. Tänker på Elsie Johansson som också beskriver kvinnors liv på landsbygden, med små möjligheter att förändra sitt liv. Ett öde som fortfarande drabbar många kvinnor i världen.

Dagens skörd

Standard
Dagens skörd
Dagens skörd, tillsammans med mitt pågående skrivprojekt. Hand i hand ska de vandra, höst och familjen Engvall. Teodor & Ester Engvall med sonen Sune flyttade in för nästan 100 år sedan (om ett år blir det 100 år). Första världskriget var slut och för familjen Engvall började något nytt att spira på Bråbogatan 33 i det nya huset i Röda Stan Norrköping.
(dokument över vilka som köpte och bodde i Röda Stan 1918, hus mot Bråbogatan och åker 1918, Bråbogatan-Skånegatan 1918, Upplandsgatan-Bergslagsgatan 1918)

Scener & Samtal den 30 september i Göteborg

Standard
Scener & Samtal den 30 september i Göteborg

Scener och samtal –
Göteborgs litteraturhus
c/o Världskulturmuseet
30 september 2017 kl. 11:30-20:15

Världskulturmuseet

Läsa & Lyssna:

11.30-12.20
Gunnar Ardelius, Rasha Alqasim (läser med sin översättare Elisabeth Hjorth) Andrzej Tichy,Jenny Högström
12.30 – 13.20
Karin Brygger,Mattias Hagberg, Kristofer Folkhammar, Jenny Tunedal. Petra Mölstad

13.30-14.20
Adrian Pereira, Tove Folkesson, Hanna Hallgren, Johannes Ekholm
Stina Nilsson Bassell

14.30-15.30
Sara Stridsberg, Evin Ahmad, Tone Schunnesson, Jila Mossaed
mfl.
För mer info

lasalyssna_gbg2

Det är speglar överallt

Standard
Det är speglar överallt

Känner mig tom, sådär som när jag ser Sveriges mästerkock. Fem, fyra, tre, två, ett, och noll. Ta ett steg bakåt, och man har lagt sin hand på sitt mästerverk eller det katastrofala, en extra gång.

Texten till nya manuset behöver många gånger till, Spegeln i rummet utanför behöver många duster än, innan den kan lägga sig ner för att vila. Vila, vad är det? Är det att lyssna på en bok? Eller höra fåglarna som kommer med sina starkare och tydligare röster när värmen omfamnar oss. Eller kan det vara att vända sitt ansikte mot solen?

Det är olika för alla. En del vilar när man diskar, lagar mat, eller plockar med något. Att pyssla kan vara vilande. Men en sak är säker: Det är inte vilande att skriva en roman.

IMG_0101

Det är spännande att treva runt i sina gömmor och hitta karaktärer som man har modellerat fram. Berättelserna i berättelsen börjar ta form, och i allt hänger, ska hänga, den röda/blå/svarta/vita tråden och dinglar. Ibland är den slak, och ibland spänner den sig som en katt, redo till attack. Det påminner mig om Slaka utanför Linköping där jag bodde på landet.

Är namnet en betydelse av någon slags ”slakhet” i den lilla byn? Lätt och ledig by? Med en hängmatte- känsla som genomsyrar hela landsbygden i Slaka? Nåja, det var härligt och det var fruktansvärt.

Att komma utifrån var som att se Änglagård framför sig. Folk stirrade, den hjälpande handen existerade knappt, och en del grannar såg man inte lyfta handen till en hälsning en kylig vinterdag. Hör här:

Min sambo skulle till jobbet klockan sex på morgonen en vinterdag. Det var nog tio minus och bilen skar ihop, som om marken hade krupit in i motorn. Det var en bit ner till bussen som han skulle tvingas att ta, men plötsligt kom en bil på den lilla vägen. Det var våra grannar som bodde i en klunga av hus en bit längre ner. Vad jag förstod hade de gamla anor i bygden. Min sambo vinkade glatt och kände glädjens minut fara upp i honom för att sedan dala långsamt ner. Han gjorde tecken att de skulle stanna, men bilen for rakt förbi. Och ingen hälsning kom tillbaka.

IMG_0100

Så kan livet vara på landet. En hägring, en illusion, en exotisk dimma. Som i morse, dimma, och jag älskar dimma. Det är så jag känner mig nu: Dimmig och tom. Eller, inte tom, men att jag inte är färdig än! Inte med något, i alla fall inte med Spegeln i rummet utanför.

/Kram Stina

*** 

 

har

Namnet på den nya romanen…

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet.

…Spegeln i rummet utanför.

Tavla som inspirerade

Standard
Tavla som inspirerade

Här är tavlan som förföljt mig hela mitt vuxna liv. Först i ovetskap sedan i allt klarare och pirrande känslor. Trodde jag ja! Hur fel hade jag inte när det gäller kvinnan som (enligt min barndomsbild) skulle stå som frontfigur och med sitt barska uttryck säga ”Ka do ikke se den er gal”…

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk-besk-besk

 

Det var ingen kvinna där! Istället sitter där några konstnärsmän och filosoferar, ritar och dricker kaffe. I bakgrunden på soffan (vad jag tror) ligger en kvinna, totalt utmattad efter att ha passat på männen. Eller (vad jag vill) så är hon är en av konstnärerna.

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk

Bilden som jag haft i mitt huvud sedan uppväxttiden, (det var i barndomshemmet den var) om kvinnan, tvättlinan, och allt det sneda och vinda, hade ett fel. Eller snarare två, för i min bild fanns inga andra människor än den där barska kvinnan som med hela sin kropp sa ”Ka do ikke se den er gal”. Hur fel kan tiden göra ett minne av ett föremål? Ett uttryck? Eller en händelse? Men känslan kommer alltid att bestå! Och den var rätt just då, det var den starka kvinnans tavla.

Känslan hos mig var vad jag såg, och som liten fnissade åt. Det kittlade lite extra var gång jag såg på tavlan som fyrtio år senare blev en inspirationskälla till omslaget på romanen Eko av natt. Då fanns den inte fysiskt framför mig, så jag hade bara bilden i mitt inre att gå på. Fyrtio år senare (då jag inte hade sett den sedan tolvårsåldern) ploppade den upp likt en svallvåg och bara sköljde över mig med sitt sanningsserum ”Ka do ikke se den er gal”. Den pryder nu min vägg och jag ser vad jag inte såg.

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk-besk

Jag mindes rätt i frågan om texten, tvättlinan, och det sneda och, nu kommer något märkligt, när jag ser på tavlan nu så känns det som om jag tänkt rätt (trots att jag tänkt fel i alla år). Min bild och den fysiska bilden går hand i hand (säger hjärtat, men hjärnan förstår att något är fel…). Hur kan det vara möjligt? Min bild var ju fel…

Budskapet gick fram i alla fall, du konstnär Nisse A. 1946, det gick fram till det lilla barnet som alltid burit denna tavla med sig. Det har inte varit en tung börda precis, och på något sätt känner jag när tavlan står framför mig: ”Det där är ju jag ju”!

Nu ställer jag den frågan som nyfiket plockar upp sina små trådar för att se vart de leder: Vem är Nisse A. som har signerat tavlan? Jag googlar efter det, får upp att orden ”Ka do ikke se den er gal”är danska, och stönar efter mer information. Så kära ni som läser detta, vet ni något så skriv gärna ett meddelande tack!

Kram Stina, som det sista jag gör innan jag lägger mig är att titta en lång stund på tavlan.

Tavlan som gav mig ett omslag.

”Mina egna tavlor blev alltså bokomslag, ja förutom ”Eko av natt”. Det var en barndomsbild som spökade i min hjärna. En tavla som hade hängt på väggen i vardagsrummet och som femåring hade jag tyckt att den var ganska märklig. Men drogs till den, och ett leende lekte på mina läppar varje gång jag såg på den.” Läs mer här

 

tavla-fran-barndomen-besk

 

Bokvideo och författarsamtal

Standard
Bokvideo och författarsamtal

BOKVIDEO- Mannen i rocken

BOKVIDEO- I mjölnarens spår

BOKVIDEO- I mjölnarens spår som Ljudbok

BOKVIDEO- Sagan om smått och gott

FÖRFATTARINTERVJU- Stina Nilsson Bassell