Monthly Archives: november 2017
Röda band av dikter

De här kommer att vara på mitt bord, och några till, på Östergötlands bokmässa på lördag i Linköping. Det blir mässpriser och Speakers Corner, De olika världarna för Stina Nilsson Bassell.
*
”Stina skriver om det stor och det lilla och hon låter dessa mötas i många av dikterna. Ett mikro- och makrokosmos som tydligt är åtskilda men som kommer att mötas och bli ett. Den lilla människan i det oändliga universum, där fruktan och längtan efter det oändliga blir till en mänsklig företeelse, ett mikrofenomen i det faktiska oändliga universum.”/ Tidningen kulturen
”Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. […] Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.”/ Kulturmagasinet Kulturbloggen
”… är detta en väldigt läsvärd bok och som man läser på en eftermiddag men det jag tyckte mest om i boken är helt klart språket. Det är vackert, flytande och underbart. Lite som att jag fick känslan av att flyta när jag läste den. Helt klart en liten fin bok i fin förpackning och med fint innehåll.”/ Lingonhjärta
”Hon har lyckats med ett mästerverk. Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”/ Villa Freja
Sagan om häxan Märta – och om trollen och spöket:
”Det är en förtjusande berättelse skriven i gammal sagotradition på ett poetiskt lekfullt språk som gör att man inte vill sluta läsa. Med Nilsson som berättarröst kan man kura ner sig i säng eller soffa för en stunds mysig högläsning och bara resa med.”/ Tidningen Kulturen
*
Jag på bokmässan
*
Mässtidning
Historisk roman
LÄS MER:
”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”
”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”
”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”
”Hon har lyckats med ett mästerverk.
Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”
”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”
Författarsamtal i romanens spår

Författarsamtal med underbara Marie-Louise Kristensson. Vi talar om I mjölnarens spår, vi talar om Mannen i rocken, och vi talar om hur det leder fram till den berättelse det blir. Vi språkar om mitt senaste romanprojekt Spegeln i rummet utanför, och vi språkar om mina olika bokprojekt. Livet som författare, med kaos och lugn, men där även lugnet innehåller en viss eld. När dör den då? Elden?
Ja, i väntan på att kaffet ska bli klart, eller i väntan på solen som ska värma mig. Men lusten dör inte, den bara vilar lite. Än så länge!
Kram Stina
Östergötlands bokmässa

2 december i Linköping
Bord 26
Där mina böcker är med, och tillsammans med min sambo vandrar de mellan bladen. Mässpriser så det slår gnistor mellan orden.
Programpunkt:
Speakers Corner ”De olika världarna för författaren Stina Nilsson Bassell.”
12.20- 12.30
Välkomna!
Foto av böcker på bord: Thomas Filipsson. Foto på mig Robert Svensson.
Region Östergötland Honnörsstipendium,2015. Motivering Honnörsstipendium:
”Stina Nilsson Bassell tilldelas Region Östergötlands honnörsstipendium för sitt enastående författarskap som rymmer många av livets frågeställningar kring det personliga och det allmänmänskliga.
Hennes inlevelseförmåga och erfarenheter som gestaltas i hennes skrivande gör hennes böcker till meningsskapande och till levande litteratur för läsaren.”
Sagan om Stina Nilsson Bassell

– Kvinnoöden ligger nära mitt hjärta. Främst de som har haft det svårt som reser sig och går, säger hon.
Hennes egen resa har varit känslosam. Som 27-åring drabbades hon av en stroke. Den var inte alltför allvarlig så Stina kom lindrigt undan. Ett år senare kom dock en stroke till som förlamade höger ansiktshalva. Det var år 1991.
TellUs bok- och berättarmässa:
2 december i Linköping
Monter 26
Där mina böcker är med, och tillsammans med min sambo vandrar de mellan bladen. Mässpriser så det slår gnistor mellan orden.
Programpunkt:
Speakers Corner ”De olika världarna för författaren Stina Nilsson Bassell.”
12.20- 12.30
Välkomna!
Zimbabwe i mitt hjärta

”Det skimrade till på många håll och det var sång, musik och glädje, men också tungt och svårt. Som livet är överallt, det är bara det att vi inte varit koloniserade som Zimbabwe och stora delar av Afrika.
Zimbabwe blev fritt 1980 och det vi såg var stora rester som låg kvar i apartheids anda. Det var fruktansvärda orättvisor fortfarande. De vita hade det mesta och de bästa odlingsmarkerna. Vi var där för att dokumentera och föra det vidare till folket i Sverige.”/Zimbabwekurs 1986-87, Färnebo Folkhögskola
*
Mugabe (Zanu-PF) regerade med orättvisa metoder och fängslade Zapu-anhängare. Redan då gammal (tyckte jag), nu 93 år och äntligen tar hans övervåld slut. Men vad kommer istället…
Jag lider med mitt älskade Zimbabwe!
Bild: Kvinnor i Botswana
Till farmor som skulle ha fyllt 98 år idag. Hon blev 95 år.

Jag tänker slott, jag tänker stort
Jag känner mig så liten.
Jag tänker vackert, jag tänker skönhet.
Jag känner mig så tom.
Visst visste jag att du fyllde mig med DIG. Hela tiden kände jag hur du trampade upp små söta spår i parketten. Du gillade inte sand mellan tårna, men kom det in lite så hade du inget emot det. Och framförallt så älskade du när ditt barnbarn fick stora sandkorn mellan tårna.
Jag duschar och tänker på dig. Plötsligt är du där som en klar tanke som snabbt försvinner ner i mina tårar.
Jag tänker ringa dig och berätta den glada nyheten om mitt stipendium, men inser att du inte är där.
Du var den som uppskattade så mycket, däribland mitt skrivande som ibland känns tungt och svårjobbat. Inte skrivandet i sig, men responsen som stundtals kan lysa med sin frånvaro, den fanns alltid där i dig. Som alltid, fanns du för oss, alltid blev det ett möte.
För många var du just det, ett möte.
Du visade din kärlek, och vi visade vår.
Plötsligt står jag inför en känsla av att inget har någon betydelse, det varar en liten stund sen känner jag hur energin liksom bubblar över igen. Allt är som det brukar.
Men detta vakuum av stillestånd handlar nog också om mitt eget tillstånd senaste tiden. Att inte fungera som jag vill. Att inte kunna skriva så länge utan att få ont, och det blandas upp i en salig blandning av den stora ledsamheten jag har över dig. Den stora dosen vakuum är du, och sen kommer resten.
Men vad som är vad, det vet jag inte, och vad spelar det för roll. Den stora tyngden ÄR den stora tyngden och den kommer jag att bära med mig. Alltid.
Du var en förlängning av vårt föräldraskap, den trygga handen som fanns där för oss och för många fler. Vill ge dig den här dikten som avslutning, och tack för tiden jag fick av dig.
Lerkärl
Det viskar glädje
Det viskar sång
Det doftar vila på ditt bröst
Din kärlek
Omfamnar världen
Din kärlek viskar en sommarvind
Ur luftens sötma
*
Och här är några till:
*
SOLSILVER
Hon lade huvudet
bakåt
Och skrattade
Om tio spårvagnar
stod på rad för
att skrotas så
skakade de av
skratt
Om fem elefanter
sprang för sina liv så
lade de sig ned
för att rulla i leran
Av glädje
Av smittan
Då hennes skratt
Omfamnade världen
Ur Eldens aska
SKULPTÖREN
Rynkorna var
som ett stormande hav
där båtar seglade
lugnt och behagligt
Ibland låg det stilla
och vackert
i månljuset
som mjukt la sig
likt ett täcke
på ytan
Hon sov
Ibland storma det
Vilt och fritt
över hela oändliga havet
Hon var arg
Ögonen var smala
och berättade om
dess storhet
De gnistrade
av liv
Det droppade från dem
Hon grät
Munnen formade sig
till en båt
De tänder som fanns kvar
visade hon
Och det stormiga havet
i hennes ansikte
for upp och ner
Hon skrattade
Hon var livet
Hon var båten
som bär sina segel
med värdighet
Ur Eldens aska
Recensioner på BookBeat: 4.2

Emma Klasdotter, 22 år gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.
Vi får följa en kvinnas tid när hon blommar ut och när hon redan som 22-åring falnar och dör. Där vistas vi i både mörker och ljus, ett mörker som mynnar ut i ett svagt, flämtande sken från fotogenlampan.
”Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut.”

Språk: Svenska Kategori: Romaner