Recension av ”I mjölnarens spår”

Standard
Recension av ”I mjölnarens spår”

Recension av Bara Böcker:

I boken får vi både följa den unga Emma som är lycklig och kär. Den unga Emma som har en tro på framtiden och ser framför sig ett lyckligt liv tillsammans med sin älskade Alfred. Så blir det dock inte. Emmas far gifter bort henne med den äldre och elake storbonden Niklas Nilsson. Vi får även följa med den mogna kvinnan Emma en dryga 40 år efter den ödesdigra dagen då hon blev tvungen att flytta in på Havdellska gården som Fru Nilsson. Tiden på Havdellska gården har brutit ner den levnadsglada Emma och kvar är bara en spillra av den starka och livliga kvinna hon en gång var. Hon har glömt hur det är att älska och att vara älskade. Sin ungdomskärlek Alfred har hon däremot inte glömt bort trots åren som gått. Emma och Niklas får en son, Axel. Niklas visar inte Emma någon kärlek, han ger all sin kärlek till Alex och lär honom hur han ska behandla Emma. Emma ska hållas med korta tyglar. Hon ska hålla sig inne i huset, städa och laga mat. Inte sitta i finsoffan och inte äta på det fina porslinet. En hushållerska mer än en hustru och moder. När Niklas dör är Emma fortfarande fast på Havdellska gården. Nedbruten och trasig, utan vänner och utan någon annan familj än sonen Axel som allt inte står rätt till med i huvudet.

Tidigt i boken låter Emma en klänning som hon fick av sin far i sin ungdom spela upp minnen från en svunnen tid. Detta fick oss att börja tänka på hur starkt kläder faktiskt är förknippade med minnen. Generellt är det faktiskt en sak som vi tänkte på då vi läste boken hur författaren inte viker från att utreda karaktären av minnen från ens eget liv. Hur och vad minns man?

Med risk för att framstå som naiva glädjesökare tyckte vi båda att boken kändes lite långdragen i mitten där väldigt mycket fokuserade på det tragiska och bedrövliga i Emmas liv. Inte minsta ljusglimt i sikte. När du vill läsa något upplyftande som man mår bra av bör du sträcka dig efter en annan bok. Med det inte sagt att boken inte är läsvärd. I mjölnarens spår är intressant och språket stundvis nästan poetiskt med den är tragisk och varken läsare eller Emma ser mycket hopp om att det ska ske en ljusning.

En sak som är central och berättas på ett detaljerat och beskrivande sätt i boken är Emmas relation till sin far. Relationen är en intressant blandning av aktning och svek som lyfter läsarens intresse för historien.

Antal sidor: 326

Utgivningsår: 2015

Förlag: Ebes förlag

Betyg Hjalmar: ***

Betyg Åsa: ***

Läs hela här.

bok & kanna3

Tack för en recension som gick på djupet. Det gillar jag!/Stina

Annonser

About stina bassell

Födelsedag: 13 juni 1963 Födelseort: Västervik Hemort: Norrköping Bakgrund: Journalistlinjen, Bona fhs Bildande & Skrivande, Marieborg fhs Kreativt skrivande (distanskurs) Fortsättningskurs kreativt skrivande Radioproduktion projektår 1 år (radioteater) Fortsättning radioteater 1 år (distanskurs) Manus för film (distanskurs) Familj: sambon Holger, dottern Fedra och katten Majsan Bor i ett rött hus med vita knutar som andas 1918. Ögonfärg: grön Skonummer: 39 Hårfärg: mörkblond, brun, kastanjebrun Favoritfärg: orange Favoritmat: blåbärscheesecake Favoritmusik: jazz, visor, afrikanskt, blues mm Favoritsysselsättning: skriva, sjunga, fika, njuta, plantera, möblera om Favoritplatser: Grekland, Frankrike, Zimbabwe, Sanden, Öland, Gotland, i Norrköping: Röda stan, Djurön, Färgargården Favoriförfattare: PD James, Robyn Young, Catharina Ingelman-Sundberg (hennes historiska romaner), Ildefonso Falcones, Camilla Läckberg mfl Ser gärna: film (från 1800-tal och bra deckare) Njuter av: tystnad, kärlek, familjen och vänner, att skriva (tänka och spekulera), musik Hatar: rasism, orättvisa Jag har medverkat i ”Over Yonder” (en diktsamling), skrivit tre diktböcker: ”Eldens aska", "Vattnets ådra" och ”Luftens sötma", två sagoböcker: ”Sagan om smått och gott” och ”Sagan om häxan Märta - och om trollen och spöket”. Och romanerna ”Andetag” och ”Eko av natt”. ”Idag sitter jag i mitt röda hus i röda stan och skriver röda tankar, ibland blir de blå. Jag skriver för att jag älskar det. Dikter för att de beskriver en känsla, sagovärlden tilltalar mig med sin lite galenhet och klokhet… samtidigt. Och i romanens värld går jag in i Elsa eller Tanja, och smyger in lite av min verklighet, min erfarenhet. Men en stor dos är fantasi. Hur fantastiskt, spännande är det inte att befinna sig i andra världar och låta tangenterna glöda? Och hur viktigt är det inte att belysa vissa ämnen? Det riktigt brinner i mig av längtan och lust över att få ur mig det.” Stina Matilda Aldsjö Smile magazin: ”Hon är en kattokig mamma som lever och bor i Norrköping, Röda stan, med sin sambo och dotter. Hon älskar att skriva och det har funnits där sedan tonåren. Stina är inte som alla andra, hon har tagit sig upp igen efter två hjärnblödningar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s