Category Archives: Dikt

Snödroppar som dikt

Standard
Snödroppar som dikt

Vakna tupp

Eldens hav piskar

mot trädens ömma blad och

gråten en skugga

Som sakta söker sig mot

den sjungande koltrasten

Ur diktboken Eldens aska

snödroppar 2017 besk

Rytmer

En kylig klar vårmorgon

Stannade hela min kropp

Jag var vaken

Ända ut i lilltån

Var jag vaken

Näsan vibrerade

Av de ångor som

virvlade förbi

De var nakna och fyllde mig

Till bredden fyllde den mig

med sitt behag

Staden var känd

Jag var den okände

Men nu

Nu är jag här

Ur diktboken Luftens sötma

 

måne i fönster besk

Hjärtslag

molnen viker sig

likt papper

i den fattiges hand

de formar sig som

gravar

på tapetens böljande

mönster

de sträcker sig som

stjärnor

på vattnet 

tag mig

säger de

tag mig och

bär mig över

floden

där vill jag sen

flyta ut

i sanden

där smälter

isen

där formas

en andning

i vågornas hjärta 

Ur diktboken Luftens sötma

kalender besk

Vilka härliga droppar som tittar fram och lyser starkt vitt i dagen. Månen lyser som en extra lampa på kvällen. Helt fantastiskt.
Och inne glittrar Bertil Almlöfs konstalmanacka 2017 på väggen. Vilka bilder, tack Malena! Jag väljer blad efter mitt humör och idag är det ingen månad. Kanske det blir april imorgon?

Natt, stjärnor, och jorden

Standard
Natt, stjärnor, och jorden

Stina1_web-inne
Bara vara
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Låta omgivningen smälta
in i mig
Låta vassen kittla mig
Bara vara
Vara vaken
När andra sov
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Lukta, viska
Stormen kom
Kroppen skakar
Vassen gör ont
Stjärnorna har mist
sin klarhet
Det är en båt
på mitt vatten

Ur Luftens sötma

mane

 

VIND
Månen stormade
Havet blommade
Trädet darrade
Det var natt
Staden sov
Men jorden vakade
Det skrattades och
tjöt i natten
Vinden tog ett par extra
varv runt solen
Träden lade sina armar
om varandra
Och kysstes
Långa, hängivna kyssar
Marken vred sig av skratt
Men den ensamma stenen
Grät i sin orubblighet

Ur Eldens aska

mane-och-stjarna

Dikt i höst

Standard
Dikt i höst

 

DEMETER

Du viskar i trädet

Du moder av lugn

Du skallrar i gräset

Du fader av skratt

Du moder av glädje

Du fader av hopp

Vad gör det dig

Att kvistar faller

Att knivens spets

skär ut en del av dig

Du talar ändå

Du väntar ändå

Tålamod är ditt namn

Godhet är din föda

Kärlek är din gåva

sma-familjen-beskuren

VAKNA TUPP

Eldens hav piskar

mot trädens ömma blad och

gråten en skugga

Som sakta söker sig mot

den sjungande koltrasten

 

liten-jag-beskuren

ÅSKMULLER

Mamma är på jakt

Mamma tar sin sko

Och drämmer den

I väggen

Men lilla mamma ska gå nu

Innan väggen rasar

Ur Eldens Aska

bild-lov-beskuren

LÖV

 

 

 

Kram Stina!

I ett skåp finns dikt

Standard
I ett skåp finns dikt

När ett skåp väntade på en annan ägare låg några papper bakom en låda. Väl dolda, de hade gömt sig och likt fnittriga barn ville de visa sig för de nya ägarna. Men tji fick de, de fick allt ta och träda fram i ljuset och visa sig. Och här är de:

 

farmar å liten fedra gäsp

Vår dotter och farmor

 

JORDBÄRAREN

 

Hon springer ut på fältet

och tar dig i sin hand

Hon är en lyckans fågel

som viskar ljuvt ditt namn

 

Du är bron som fört henne

till glädjens långa land

 

Där färgerna som sprakar

Där elden plötsligt flammar

Där glädjens varma läppar

virar runt en mun

 

De ler och mätta är

Orden som honung bär

 

Kvistar vävs samman

 

Hand i hand

Kind mot kind

Går de fria å lyckliga

 

I sångerna möts de

I vindarna skrattar de

 

Omfamnar livet

 

Sång är på läpparna

Sång heter deras språk

Ur Eldens aska

 

 

bild-tre stenar3-pensel Kram Stina!

Luften tar, som farmor sa.

Standard
Luften tar, som farmor sa.

luftenssotma_cover_01

Luftens sötma

Dikter och korta berättelser, 88 sidor, utgiven 2014

Döden

jag känner jordgolvet under mig
det luktar ishav i mina fingrar
hjärtat vibrerar som en tickande klocka

Provläs här

————————–

blandat röda stan 019

LÄS I TIDNINGEN SID 15

———————————-

———————

Recension

Luftens sötma
Tidningen kulturen
Stina skriver om det stor och det lilla och hon låter dessa mötas i många av dikterna. Ett mikro- och makrokosmos som tydligt är åtskilda men som kommer att mötas och bli ett. Den lilla människan i det oändliga universum, där fruktan och längtan efter det oändliga blir till en mänsklig företeelse, ett mikrofenomen i det faktiska oändliga universum.

 

Jenniesboklista
Nummer: 3919
Titel: Luftens sötma
Författare: Stina Nilsson
Förlag: BoD
Utgivningsår: 2014
ISBN: 978-91-74631937
Betyg: 3 av 5

Kultursidan

Stina är framför allt poet. Hon har förmågan till de vackra och över¬raskande bildassociationer som poesin består av. Dessutom binds, den till innehållet spretande, bok¬en samman av en härlig livsbe¬jakelse och en förmåga att se det stora i det lilla.

Hanneles bokparadis
Luftens sötma har en härlig närvaro, glädje över att finnas till, den känslan smittar till läsaren, ”att vara helt uppslukad av en bok är ju som att vara i en bok”.

Populär poesi

I de dikter som fungerar bäst närmar sin Stina Nilsson Eva-Stina Byggmästars munterhet – också hon använder sig som bekant av ovanstående verktyg, men på ett mer originellt sätt. Första strofen i dikten ”Barnet” är exempelvis medryckande:
En vante är inte bara
en vante
Den kan vara
Gul
Röd
Grön
Svart
den kan vara alldeles svart
Den kan vara
Stickad
Vävd
Tovad
alldeles förskräckligt tovad
Sådär mysigt mjuk eller
Stramt hård

——————————

Och här  finns den att köpa:

Bokus

Adlibris

Pasta, fil, och dikt

Standard
Pasta, fil, och dikt

Det tillverkas pasta,

 

och fil är inte alltid bara fil!

 

bild-fil

Fladdermus

Tänk vad ”knepande och knåpande” kan ge olika resultat!

 

NYSTANET

Idag sjunger isen
Visslar fåglarna
Tisslar gräset

Imorgon kylar
kinden
Mörkar himmelen
Knastrar marken

Nästa dag
skiner solen
Leker myggorna sin
första lek

En tråd för oss
sakta
Mot nystanet

Den för oss i
Sick sack
Och säger
Tick tack

Vi följer med
som en vante
Mot okända delar
av det som är
Nystanet

ur Vattnets ådra

Kylan kryper och kärleken vandrar

Standard
Kylan kryper och kärleken vandrar

När hon kliver över tröskeln är det som när jag såg Picassos äventyr. Ni vet den med Gösta Ekman, Lena Nyman och många fler.

Den scenen där Lena Nyman kliver in i sin familjs kök och allt blir i färg och glatt. Hon kliver ut, och allt blir i gråtoner och trist.

Det är så jag känner mig, ja nästan. Det är några sekunder av denna film som spelas upp och hör ihop med denna känsla. På ett roligt och insiktsfullt sätt blir det så.

Sorgen ligger givetvis också där och lockar med sin harpa. I sina darrande toner finns den där som en blå bakgrund. Vacker och lite kall.

 

 

 

fedra fika

 

stina med kanna

Vill ge min dotter denna dikt och hela världens dikter. Med massor av kärlek och en väldig massa kramar så hon tappar andan och därav tänker på mig ibland.

Jag tänker och känner, och det är tomt efter den stora byrån. Och skohyllan är ersatt med en stol, OCH det är underbart att se hennes lycka.

Knack, knack…

LÅT DET NYA KOMMA IN!

 

 

DEMETER

Du viskar i trädet
Du moder av lugn
Du skallrar i gräset
Du fader av skratt

Du moder av glädje
Du fader av hopp

Vad gör det dig
Att kvistar faller
Att knivens spets
skär ut en del av dig

Du talar ändå
Du väntar ändå

Tålamod är ditt namn
Godhet är din föda
Kärlek är din gåva

Kram Stina

HJÄLP!

Standard
HJÄLP!

Världen är full av båtlåtar, men det var några som dök upp i mitt huvud och ut på pappret (datorn)med raketfart. Det var Båtlåten av Robert Broberg förstås:

”Det var en båt som sa till en annan
vad du var stilig,
vi borde borda varann”

Och underbara Cornelis:

Ångbåtsblues

Givetvis (fast jag tänkte Povel Ramel)Sven Arefeldt:

”Res med mig Stina
i en roddbåt till Kina”

Så kom Björn Skifs befriande låt in i mitt huvud:

”Vi bygger oss en båt
och alla går ombord”

Visst är det något speciellt med båtar när man skriver text/dikt. En räddningsplanka, en resa, en väg ut ur någonting och in i ett främmande land. En säker eller en osäker färd.

bild-sanden

Här är en text som jag skrivit. Den blev en låt som flertalet av mina dikter, en låt om en svajig färd i livet.

Hjälp
Jag är i en båt
och ser andra båtar
Men min är skadad
tar in vatten

Jag paddlar för livet
Jag paddlar som besatt

Utan någon energi
Utan elektrik
Ska det inte finnas hopp

Men är inte framme snabbare ändå
Väl iland är de utvilade
Och jag, som en
flåsande elvisp

Utan energi
Utan elektrik
Ska det inte finnas hopp

Kram Stina

Verkligheten är här

Standard
Verkligheten är här

Det är ju något speciellt med att vara människa. Att kunna stå där och hjälpa andra människor över gatan.
Om man inte väljer att knuffa dem rakt ut framför en bil förstås.

Då är det illa. Riktigt illa.

Är man inte en människohatare då? Jo, visst är det så!
Så om vi kan välja mellan att vara en människohatare eller att hjälpa så mycket man bara kan, så säger väl både hjärta och hjärna att ”jag vill hjälpa”!

Om jag stod där själv en dag, så skulle jag vilja bli mött av kärlek och en varm hand. Inte av hat och ovilja.

Vi lever inte på stenåldern, vi lever nu, år 2015. Och det, det ska vi vara så himla glada för.
Vi har tak och ombonade väggar. Vi har mat. Så nu är det bara att sträcka ut handen till de som inte har det.

Vi har en del i allt, allt hänger ihop. Nu får vi ta vårt ansvar som världsmedborgare.

Här vill jag ge er några ord från mina diktböcker:
Bild av grässtrå

Min blick fastnade
fastnade på dig
Du barn som skrattade
in i kamerans öga
In i ovetandet

Vi tar in dig
Vi tar in det
som vi vill
Tar in

Inte det som är rätt
Inte det sanna

Vi bombas med ord
Vi knuffas in i ett hörn
Av bilden på dig
mitt barn

Bilder av hat
Kärleken är borta

Dörren stod öppen
Jag gick in
Där stod livet

Sakta försvann det
Sakta smulades det
sönder
Till ingenting

De knäppte på fingrarna
och borta var de

Kroppar av kärlek
Kroppar av liv

Å du barn
som finns i mitt hjärta
Hjälp oss att
förstå
Att livet är
som din mjuka
kind

Ta oss med
ut ur falskheten och
In i verkligheten

ur Eldens aska

eldensaska_2013_frams

Hjärtslag

molnen viker sig
likt papper
i den fattiges hand

de formar sig som
gravar
på tapetens böljande
mönster

de sträcker sig som
stjärnor
på vattnet

tag mig
säger de
tag mig och
bär mig över
floden

där vill jag sen
flyta ut
i sanden

där smälter
isen

där formas
en andning
i vågornas hjärta

ur Vattnets ådra

vatten_web
Hallå i huvudet

Det finns många
som är som vi
Det finns många
som inte är som vi

Fast vadå
man kan ju
Tro
Anta

Gissa
då finner man svar

Nej, jag är nöjd
Över det svar
jag bär inom mig

Jag menar
allt är så lätt då

Inga konflikter
Inget surrande

Som biet
vet om blomman
Lika bra vet jag
vad som är sant

Livet är så
himla enkelt
När man vet
vad man vet om

Tänk bara om
biet skulle
Flyga överallt

Vilket surrande

Nej, nu vet den
vad den vill
Tar sig en blomma

Precis som jag
aldrig frågar
mig själv

Nej, då skulle
biet fara omkring

Så småningom
sätta sig till ro
Så småningom

Nej, men hallå
Vänta
Jag har alltid
Rätt

ur Luftens sötma

luftenssotma_cover_01