Kategoriarkiv: Farmor

Till farmor som skulle ha fyllt 98 år idag. Hon blev 95 år.

Standard
Till farmor som skulle ha fyllt 98 år idag. Hon blev 95 år.

Jag tänker slott, jag tänker stort

Jag känner mig så liten.

Jag tänker vackert, jag tänker skönhet.

Jag känner mig så tom.

Visst visste jag att du fyllde mig med DIG. Hela tiden kände jag hur du trampade upp små söta spår i parketten. Du gillade inte sand mellan tårna, men kom det in lite så hade du inget emot det. Och framförallt så älskade du när ditt barnbarn fick stora sandkorn mellan tårna.

Jag duschar och tänker på dig. Plötsligt är du där som en klar tanke som snabbt försvinner ner i mina tårar.

Jag tänker ringa dig och berätta den glada nyheten om mitt stipendium, men inser att du inte är där.

Du var den som uppskattade så mycket, däribland mitt skrivande som ibland känns tungt och svårjobbat. Inte skrivandet i sig, men responsen som stundtals kan lysa med sin frånvaro, den fanns alltid där i dig. Som alltid, fanns du för oss, alltid blev det ett möte.

För många var du just det, ett möte.

Du visade din kärlek, och vi visade vår.

Plötsligt står jag inför en känsla av att inget har någon betydelse, det varar en liten stund sen känner jag hur energin liksom bubblar över igen. Allt är som det brukar.

Men detta vakuum av stillestånd handlar nog också om mitt eget tillstånd senaste tiden. Att inte fungera som jag vill. Att inte kunna skriva så länge utan att få ont, och det blandas upp i en salig blandning av den stora ledsamheten jag har över dig. Den stora dosen vakuum är du, och sen kommer resten.

Men vad som är vad, det vet jag inte, och vad spelar det för roll. Den stora tyngden ÄR den stora tyngden och den kommer jag att bära med mig. Alltid.

Du var en förlängning av vårt föräldraskap, den trygga handen som fanns där för oss och för många fler. Vill ge dig den här dikten som avslutning, och tack för tiden jag fick av dig.

 

Lerkärl

Det viskar glädje

Det viskar sång

Det doftar vila på ditt bröst

Din kärlek

Omfamnar världen

Din kärlek viskar en sommarvind

Ur luftens sötma

 *

 Och här är några till:

*

SOLSILVER

Hon lade huvudet

bakåt

Och skrattade

Om tio spårvagnar

stod på rad för

att skrotas så

skakade de av

skratt

Om fem elefanter

sprang för sina liv så

lade de sig ned

för att rulla i leran

Av glädje

Av smittan

Då hennes skratt

Omfamnade världen

Ur Eldens aska

 farmor och fedra

SKULPTÖREN

Rynkorna var

som ett stormande hav

där båtar seglade

lugnt och behagligt

 

Ibland låg det stilla

och vackert

i månljuset

som mjukt la sig

likt ett täcke

på ytan

Hon sov

 

Ibland storma det

Vilt och fritt

över hela oändliga havet

Hon var arg

 

Ögonen var smala

och berättade om

dess storhet

De gnistrade

av liv

Det droppade från dem

Hon grät

 

Munnen formade sig

till en båt

De tänder som fanns kvar

visade hon

Och det stormiga havet

i hennes ansikte

for upp och ner

Hon skrattade

 

Hon var livet

Hon var båten

som bär sina segel

med värdighet

 Ur Eldens aska

 

Annonser