Det nya bär med sig det gamla, och tillsammans traskar de ostadiga hand i hand för att möta det nya på darrande ben.
Västervik den härliga sommarstaden, den ljuvliga sommarstaden. Men att växa upp i den var ganska tufft. Ett starkt och trevligt minne är Susanne, en underbar och mild barndomskamrat.
En som jag hade kul med, en som lyssnade, en som var lätt och ”tung”(djup alltså) på samma gång. Det går ju som alltid inte att förklara varför det fungerar som handen i handsken, det bara gör det.
Kram Stina
Ur Luftens sötma:
Rytmer
En kylig klar vårmorgon
Stannade hela min kropp
Jag var vaken
Ända ut i lilltån
Var jag vaken
Näsan vibrerade
Av de ångor som
virvlade förbi
De var nakna och fyllde mig
Till bredden fyllde den mig
med sitt behag
Staden var känd
Jag var den okände
Men nu
Nu är jag här
Ur Luftens sötma
