Category Archives: Hjärnblödning

Mina hjärnblödningar och mina böcker

Standard
Mina hjärnblödningar och mina böcker

Efter sju böcker ska jag ta tag i att skriva om mig själv, om hjärnblödningarna, det har alltid legat där och malt på som i ett inferno.
Jag har redan börjat, och börjat igen, för att sen fortsätta, och snart blir det att vända några blad igen. Svårigheten har varit att hitta en inte alltför tråkig form, en som känns rolig att skriva. Jag är ingen ”full med fakta” människa, men inte heller ”full i sjutton”.
Men nu har jag hittat en känsla i det jag skriver och inte bara MINkänsla. Men först ska jag andas ut efter mitt senaste manus ”I mjölnarens spår”.
Fast än är det inte på långa vägar slut med den, den har inget förlag än. Men jag hoppas och skickar runt så jag blir yr. Men när yrseln lagt sig och nackkragen vilar så ska jag på det igen.

Här är ett par rader från texten om mig själv:

Anteckningar från 1994

”Jag träffade min pojkvän ett halvår innan första hjärnblödningen. Det var en kanonträff, kan man säga. Han fanns kvar efter första och den andra. Den andra som var kraftigare än den första. I det fanns det ingen tvekan om att han verkligen skulle finnas kvar hos mig, vid min säng. Det var inte så romantiskt, men mellan hjärnblödningarna levde vi verkligen ihop. Värre var det efter andra. Då tog det ett tag innan det fanns någon gnista i mig. Jag sade då till honom ett otal gånger: Gå om du bara känner medlidande, seså stick iväg. Men han stod kvar som en eldgaffel som hade funnit sin plats bredvid eldstaden. Som en stark eld i eldstaden som fortfarande brann av kärlek till de falnande kolbitarna”.

Vill visa er den artikeln som var en av de bättre i både text och bild. Den är från tidningen TARA och äntligen kände jag hur fantastiskt det kan vara med en bra artikel.
Tidningarna har annars visat på en öken ibland, ivriga med att göra reportage om min så speciella hjärnblödning, men glömt bort att jag är en människa.
Inte lyssnat på mina behov, bara de har fått en snyfthistoria så har de kunnat vända mig ryggen.

Så nu när jag vill att de skriver om min senaste bok, eller någon av de andra sex, så finns jag inte längre. Då är det de som redan är kända som får ännu mer plats.
Är det inte en galen värld vi lever? Var är givandet och tagandet?
Var är den lilla människan? Var är det här att bry sig om?
Någon gång måste vi ta ansvar för varandra. Riktigt ta ansvar och inte bara låtsas ta ansvar.
Men det här med mig är ändå småpotatis mot det som sker i vår värld. Vårt samhälle börjar krackelera, våra medmänniskor börjar suddas ut.
Det är där vi måste börja ta ansvar och se alla som lika värda, ett liv med innehåll för alla.

Kram Stina

Annonser