Category Archives: Lerkärl

Du var vårt Lerkärl

Standard

Jag tänker slott, jag tänker stort
Jag känner mig så liten.
Jag tänker vackert, jag tänker skönhet.
Jag känner mig så tom.
Visst visste jag att du fyllde mig med DIG, hela tiden kände jag hur du trampade upp små söta spår i parketten.
Du gillade inte sand mellan tårna men kom det in lite så hade du inget emot det.
Och framförallt så älskade du när ditt barnbarn fick stora sandkorn mellan tårna.

Jag duschar och tänker på dig, plötsligt är du där som en klar tanke som snabbt försvinner ner i mina tårar.
Jag tänker ringa dig och berätta den glada nyheten om mitt stipendium, men inser att du inte är där.
Du var den som uppskattade så mycket, däribland mitt skrivande som ibland känns tungt och svårjobbat.
Inte skrivandet i sig, men responsen som stundtals kan lysa med sin frånvaro, den fanns alltid där, i dig. Som alltid, fanns du för oss, alltid blev det ett möte.
För många var du just det, ett möte.
Du visade din kärlek, och vi visade vår.

Plötsligt står jag inför en känsla av att inget har någon betydelse, det varar en liten stund sen känner jag hur energin liksom bubblar över igen.
Allt är som det brukar.
Men detta vakuum av stillestånd handlar nog också om mitt eget tillstånd senaste tiden. Att inte fungera som jag vill.
Att inte kunna skriva så länge utan att få ont, och det blandas upp i en salig blandning av den stora ledsamheten jag har över dig. Den stora dosen vakuum är du, och sen kommer resten.
Men vad som är vad, det vet jag inte, och vad spelar det för roll. Den stora tyngden ÄR den stora tyngden, och den kommer jag att bära med mig, alltid.

Du var en förlängning av vårt föräldraskap, den trygga handen som fanns där för oss och för många fler.
Vill ge dig den här dikten som avslutning och tack för tiden jag fick av dig.

Lerkärl

Det viskar glädje
Det viskar sång
Det doftar vila på ditt bröst
Din kärlek
Omfamnar världen

Din kärlek viskar en sommarvind

luftenssotma_cover_01

Kram Stina

Bild Luften sötma (det var så mycket du)