Category Archives: Okategoriserade

Pappersbok eller Ljudbok

Bild

Snart slut på bokrean…

stina nilsson bassell

Bokrea I mjölnarens spår pappersbok eller ljudbok:

Bokus

Adlibris

dito

Bokon

annons

https://erikasbokprat.blogspot.se/2016/12/ostergotlands-bokmassa-tellus2016_2.html

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

Erikas bokprat

View original post

Konst, Dikt, och Spegeln

Standard
Konst, Dikt, och Spegeln

Konstkurs på Fårö 1994. Märkligt att skriva det årtalet, har det funnits? I allra högsta grad! Det var då jag blev gravid, och dagarna innan spelade vi i bandet på olika ställen på Gotland. Men minns jag namnen på kurskamraterna? Nej, inte ett namn! Jag kommer ihåg hur hon den unga tjejen var, och den äldre i hatt som jag delade rum med. Den ena var knappt tjugo år, och den andra var knappt åttio år.
Sköna bilder för att blanda upp trista telefonsamtal!

Konstkurs på Fårö 1994

Fårö konstkurs 1994

 TIVOLI

ska det verkligen

vara så här

dagarna går

likt en karusell

fly bort med

en gungande häst

från det som gör ont

i mig

jag vill att du ska

stanna hos mig

igen

men livet är hårt

och tufft

å jag är

bara luft

då är det som

tiden stannat har

å karusellen mist

sin charm

jag vill vara kvinnan

som bär upp

sin charm

som den

stoltaste

stoltaste

tupp

Ur Vattnets ådra

har

Namnet på den nya romanen…

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet.

…Spegeln i rummet utanför.

Kram Stina!

Författarsamtal med romanen ”I mjölnarens spår”

Standard
Författarsamtal med romanen ”I mjölnarens spår”

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

När man ser tillbaka, då ser man bakåt och ser det härliga i samtalen om min roman. Hur ljuvligt bra det har känts, och hur bra ljuvligt det kan bli…

Det är fint när det stämmer mellan ”hon som frågar”, eller ”hon som för samtalet vidare” och mig själv. I mjölnarens spår handlar om Emma (där måste jag tänka, för i mitt nya manus heter en av huvudkaraktärerna Elsa) och hennes öde får vi följa.

 

Snödroppar som dikt

Standard
Snödroppar som dikt

Vakna tupp

Eldens hav piskar

mot trädens ömma blad och

gråten en skugga

Som sakta söker sig mot

den sjungande koltrasten

Ur diktboken Eldens aska

snödroppar 2017 besk

Rytmer

En kylig klar vårmorgon

Stannade hela min kropp

Jag var vaken

Ända ut i lilltån

Var jag vaken

Näsan vibrerade

Av de ångor som

virvlade förbi

De var nakna och fyllde mig

Till bredden fyllde den mig

med sitt behag

Staden var känd

Jag var den okände

Men nu

Nu är jag här

Ur diktboken Luftens sötma

 

måne i fönster besk

Hjärtslag

molnen viker sig

likt papper

i den fattiges hand

de formar sig som

gravar

på tapetens böljande

mönster

de sträcker sig som

stjärnor

på vattnet 

tag mig

säger de

tag mig och

bär mig över

floden

där vill jag sen

flyta ut

i sanden

där smälter

isen

där formas

en andning

i vågornas hjärta 

Ur diktboken Luftens sötma

kalender besk

Vilka härliga droppar som tittar fram och lyser starkt vitt i dagen. Månen lyser som en extra lampa på kvällen. Helt fantastiskt.
Och inne glittrar Bertil Almlöfs konstalmanacka 2017 på väggen. Vilka bilder, tack Malena! Jag väljer blad efter mitt humör och idag är det ingen månad. Kanske det blir april imorgon?

Internationella kvinnodagen

Standard
Internationella kvinnodagen

 

I dag är det internationella kvinnodagen och jag vill uppmärksamma min mormors mor samt mina tre romaner. Starka kvinnor i, mellan, och på raderna.

mormorsmor AnnaKarin-Olgas morBild Monica Stangel Löfvall

Anna Katarina Svensdotter.

Född 1853-12-31 i Hårsbo, Kättilstad.

Levde som bonddotter 1876 i Hårsbo, Kättilstad.

Flyttade som gift 1876 från Hårsbo, Kättilstad till Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som gift 1889 i Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som änka 1897 i Fjärsbo, Kättilstad.

Död 1927-08-26 i Fjärsbo.

Hon levde själv från år 1897, då hennes make dog av magkatarr, med nio barn. Varav den yngsta var två år gammal, Amalia Justina Petersson, och den äldsta var tjugo år, Karl Erik Svensson. Utanför Åtvidaberg på en gård som heter Fjärsbo arrenderade de gården och utförde dagsverke åt Adelsnäs.

I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret, som därmed hade det ganska tufft, var det nog slitigt värre. När fadern dog var mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla. Trångboddheten och det svåra i att få allt att gå ihop måste ha utvecklat den styrka mormor ägde. Hur tufft det var, det vet jag inte, men man kan ju föreställa sig. Tänk er många barn, och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus där de utförde dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att hon var astmatisk. Då kanske man kan ana den styrka hon besatt, och då kanske man kan förstå den kamp som utspelade sig varje dag. Och då inser man hur tacksam man ska vara idag av att vi börjar närma oss ett jämlikt samhälle. Men än är det ett bra stycke kvar.

I mina tre romaner är, eller blir, mina kvinnor starka. De drivs av orättvisor och fruktan för en man.

andetag_2013_omslag_e

Andetag e-bok, recension

Eleni Schmidt, Tidningen Kulturen

”Elsa är en vacker och högdragen sekreterare. Hon har ett vackert hem där hon och maken bor ”försiktigt och varsamt”. Elsa älskar sitt hem. Det är det enda hon älskar, människorna i hennes omgivning går henne på nerverna. Vissa mer än andra. Hennes man Bo till exempel, blir henne alltmer förhatlig; hon fantiserar om att klösa honom i ansiktet så blodet sprutar. Symbolen för deras havererade äktenskap blir en julgardin som Elsa förnedrar sig för att be Bo att hänga upp, och som han inte vill hänga upp. Elsa rasar. Hon skulle trivas i sitt perfekta hem med obefläckade möbler, om det inte vore för den där julgardinen…

Åtminstone tror Elsa det, läsaren får en annan bild. Parallellt medan Elsa vantrivs med livet får vi läsa om Pelle, en stillsam bokhandlare som är en helt annan sort. Pelles prioriteringar är motsatta till Elsas, Pelle är mer intresserad av innehåll än yta och han läser filosofi på jobbet. Deras vägar korsas så småningom.

Stina Nilsson har gett ut flera diktsamlingar; Eldens aska och Vattnets ådra. Det märks att hon poet, hennes språk är målande. Ibland blir det lite fel, men ofta blir det vackert. Texten vimlar av kreativa bilder. Eller vad sägs som den här skildringen av Elsas hem;

”Hemmet blottar sitt skal. Möblerna darrar i sina kläder”. När Elsa blir upprörd ”bildas det en vak inom henne. ”

En person som är glad ”ler med hela kroppen.” Nilsson är absolut en nyskapande ordkonstnär. Problemet med boken är att historien är väl förutsägbar och ibland slår som sagt metaforerna fel. Karaktärsskildringarna är ett annat problem.

Porträttet av Elsa är inkännande, men bokens övriga personer blir närmast statister. Beskrivningen av Pelle är endimensionell. Kanske är det ett medvetet val från författarens sida; huvudpersonen är trots allt en egocentrisk kvinna som tycker mer om möbler än om människor.

Trots detta är språket så pass fascinerande att man förlåter boken dess brister. Läsaren väntar med hela kroppen på Nilssons nästa roman.”

Provläs här

 ekoavnatt_omslag

Eko av natt e-bok, recension

Jenny Bång, Kulturmagasinet Kulturbloggen

” Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.

Eko av natt handlar om Tanja, som efter att ha levt med Jan, i ett oerhört destruktivt förhållande, nu försöker gå vidare i livet. Hon har gömt sig, tillsammans med sin mamma, för att återfå sina krafter. Men det finns en ständig rädsla över att Jan ska hitta henne och, med sitt manipulativa leende, lura henne tillbaka.

Det märks tydligt att Stina Nilsson är en poet. Både på språket och i berättelsen. Här finns inga långa beskrivningar av yttre miljöer. Istället läggs fokus på det som pågår inom människorna, sådant som kanske bäst beskrivs med hjälp av poesi. Det är just här, som styrkan i Nilssons språk ligger. Tankar och känslor kring rädslor och nermald självkänsla, beskrivs på ett poetiskt och otroligt genomtänkt vis.

Boken växlar mellan Tanjas egen röst och hennes mamma Saras röst. Tanja med mardrömmar och ständig flyktinstinkt. Sara med all den kärlek som en mor känner för sitt barn, och all den sorg hon känner över att se sin dotter falla samman.

Men så sker en vändning och Tanja väljer att inte längre vara offret. Frågan är bara hur långt hon är beredd att gå för att göra sig av med sin demon. Stina Nilsson väljer ett nytt sätt att skildra en misshandlad kvinnas öde och jag är ärligt talat inte beredd på den plötsligt vändningen. När rollerna byts, ändras även stämningen i boken. Det som i början framstod som en otroligt sorglig, känslosam och stark berättelse, som kretsade kring Tanjas rädsla och hennes mors försök att hjälpa, byts ut mot en jakt och hämndlust. Det är med ett särpräglat språk, som Stina Nilsson rör sig över genregränser och de starkaste av känslor. Tyvärr tappar det språk, som skapade driv och känsla i början av boken, kraft när den övergår till att bli för mycket av en spänningsroman. Det som fick mig att gripas tag av boken, närheten till känslorna och relationen mellan mamman och dottern, ebbar tyvärr ut i texten allteftersom Tanja stänger av sina känslor. Jag hade önskat att den poetiska spänningen hade kunnat hålla samman boken ända till sista sidan, men tyvärr tappar den greppet om mig när tempot och spänningen tar överhanden.” 

Provläs här

 

 aa18d-9188187004

I mjölnarens spår, recension

Jakob Carlander, Linköpings Corren

”Det finns en naiv och schablonmässig bild av landsbygden och jordbruksorter som pastorala idyller med glada grisar och goda människor. Som om ondska, hat och avund bara hör hemma i städer och tätorter. Författaren Stina Nilsson Bassell tar läsaren bort från den villfarelsen med sin roman ”I mjölnarens spår”.

Det är en tragisk berättelse om den unga levnadsglada Emma Klasdotter som i slutet på 1800-talet växer upp i en lika barnrik som lycklig familj i trakten av Åtvidaberg. Fattigdomen knackar på dörren då fadern mister sitt arbete. Kanske är det denna utsatthet, i kombination med föräldrarnas godtrogenhet, som leder till att Emma gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Niklasson, trots att hon haft en lycklig relation med drängen Alfred.

Hos Niklas Niklasson på den Havdellska gården stängs världen för Emma och hon finner sig leva i ett fängelse som senare ska vaktas vidare av sonen Axel. Axel är kränkt och utsatt av sin pappa men blir honom allt mer lik. Grannarna tiger och tittar bort, samtidigt som det pratas om mor och son på den Havdallska gården som allt mer förfaller. Fädernas missgärningar går i arv.

Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg. Ett tragiskt drama i en stillsam miljö. Det patriarkala förtrycket ställt mot kvinnor som lider men också kvinnor som räddar. ”I mjölnarens spår” är en berättelse som berör och som säkert rymmer mycket av sanning i sig. Den sanning som aldrig blev uppenbarad för att ingen ville se.

Samtidigt finns det något problematiskt med denna roman. Författaren står sina gestalter nära och är så ivrig att berätta deras historia med inre känslor och tankar, att hon till slut ställer sig i vägen för dem och skymmer sikten för läsaren. Särskilt i romanens första del staplas metaforer ovanpå varandra, utan att de får skapa den eftertanke en metafor är avsedd att vara. Ordrikedomen flödar och blir som en församlingsbo en gång sa om prästens predikan; ”vatten för en drunknande”.

Stina Nilsson Bassell kunde ha skalat av sin berättelse och därmed lämnat större plats för läsaren och även sina romanfigurer. Mot den reservationen står en berättelse och handling som berör och skakar om. Och den läsare som utrustar sig med lite tålamod får en bra läsupplevelse.”

Provläs här

Namnet på den nya romanen…

Standard
Namnet på den nya romanen…
Den nya romanen ska heta…
Jag hade namnet klart redan när jag skrev de första raderna. Tänk, det radade upp sig som ett klart vatten i ett morgondis. För en dimma är var det är, när sidorna plötsligt inte längre existerar och orden blir dansanta och spräckliga. De kan vara svårfångade, men det är ändå ett äventyr. Är humöret på topp? Nej, det kan jag inte påstå. Det är som att brottas med hin håle!
Jag gömmer mig i orden, och jag glömmer mig i orden.

spegeljag

Ta bort Ta in Ta ut!
Jag har redigerat hela dagen så snart är alla ord borta Nog för att diverse kroppsdelar bråkar och jag klagar, men då är det själen som får sig en känga.
Vad har jag skrivit här? Hur kom det här ordet hit? Och vad sjutton menar jag? Det är frågor som upptar hela mina dagar just nu. Sedan slinker det in lite annat, typ fika och nysningar, ballonger och smulor.

har2

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet.

…Spegeln i rummet utanför!

Natt, stjärnor, och jorden

Standard
Natt, stjärnor, och jorden

Stina1_web-inne
Bara vara
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Låta omgivningen smälta
in i mig
Låta vassen kittla mig
Bara vara
Vara vaken
När andra sov
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Lukta, viska
Stormen kom
Kroppen skakar
Vassen gör ont
Stjärnorna har mist
sin klarhet
Det är en båt
på mitt vatten

Ur Luftens sötma

mane

 

VIND
Månen stormade
Havet blommade
Trädet darrade
Det var natt
Staden sov
Men jorden vakade
Det skrattades och
tjöt i natten
Vinden tog ett par extra
varv runt solen
Träden lade sina armar
om varandra
Och kysstes
Långa, hängivna kyssar
Marken vred sig av skratt
Men den ensamma stenen
Grät i sin orubblighet

Ur Eldens aska

mane-och-stjarna

Pappersbok eller Ljudbok

Bild

Bokrea I mjölnarens spår pappersbok eller ljudbok:

Bokus

 

Adlibris

 

dito

 

Bokon

annons

https://erikasbokprat.blogspot.se/2016/12/ostergotlands-bokmassa-tellus2016_2.html

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

Erikas bokprat

Erikas bokprats boklista 2016

Standard
Erikas bokprats boklista 2016

Erikas bokprat

De bästa 2016…

Listor presenteras som sig bör på många bokbloggar så här några dagar runt och efter nyår. Det inspirerade mig till att själv ta mig en funderare på mitt läsår 2016. Jag har plockat ut några titlar i andan av ”årets bästa” och lagt till min motivering till mitt val.

Varsågoda!

Bästa roman
En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

”… Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad… det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit. Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade..”

Bästa språk
I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell

”…det är Stina Nilsson Bassells sätt att på ett så personligt sätt hantera språket som gör att jag kan sätta mig in i karaktärernas känslor och tankar. Jag är på plats och upplever känslor och tankar på ett äkta och trovärdigt sätt. En historia fylld av olycka men som ändå går i kärlekens tecken skapad av Stina Nilsson Bassells finstämda penna…”


Bästa relation
Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger

”…Eva Rydinger gestaltar säkert de båda kvinnornas känslor och djupa sorg som de på olika sätt hanterar och bär på. Jag dras mellan Marianne och Karin…en stark och fin berättelse som utmanar mig både som dotter, mamma och kvinna…”

Bästa ljudbok
Prio ett av Emelie Schepp

”…snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett  fokus ligger på de två ambulanssjuksköterskorna som karaktärer och att jag får följa dem både  privat och i yrkeslivet. Detta utan att för den skull förringa utvecklingen av huvudkaraktärerna Jana Berzelius och polisteamet med Henrik och Mia i spetsen. Pusslet kring deras personligheter läggs bit för bit och kopplingarna till de tidigare böckerna är tydliga. Jag får följa dem i deras privatliv i lagom doser parallellt med en röst från det förflutna som i kapitel med jämna mellanrum kommer till tals. Det är ett snyggt grepp att locka mig som läsare (läs lyssnare) att försöka komma på hur det hela egentligen ligger till. Mina funderingar på vem det är som kommer till tals i de kapitlen gör att jag vill vidare och hitta svaren…”

Stina:

Fantastiskt roligt och hedrande att vara med på den här listan. Jag tackar och bockar mig djupt inför Erikas bokprat. Det är sådana här glimtar som gör att pennan går varmare (datorn). /Kram Stina