Category Archives: Prata

TIGGARNA FRÅN NORR, en prata

Standard
TIGGARNA FRÅN NORR, en prata

face_2
A
Hur kan de där få smutsa ner våra rena gator?

B
Vilka då?

A
Ja, tiggarna!

B
Jaha, men är de så smutsiga?

A
Jamen det är ju klart de är. Jag menar, se på dem bara.
Titta på tanten där borta.

B
Ja, hon liknar faktiskt dig, är det inte din mamma?

A
Ha, prat, min mamma är hemma i sitt hus i Lindö. Och där du, där är det rent och snyggt.
Där har jag vuxit upp i rena lakan och med tårta till frukost. Där fanns inte den obehagliga och smutsiga lusten av att tigga.
Tänk jag ser det som en ren och skär lust som driver dem att komma hit för att titta på oss när vi blir lurade.

B
Jo, men är det så det är? Oj ojdå, så det finns ingen fattigdom då?

A
Nehe du, det finns det inte! Varken där de kommer från, och inte någon annan stans heller.

B
Men ojdå, den yngre kvinnan ser faktiskt ut som din dotter. Jo, jovisst ser det ut att vara Charlotta.

A
Prat. Henne har jag inte hört av på många år, hon har rest bort utomlands. Ja New York eller nåt. Ja, jag vet inte så noga, för hon har inte tid med sina föräldrar längre.

B
Jo, javisst är det Charlotta. Ser du hon vinkar till oss från där hon sitter på marken.
Ett ”pappa” hörs och B går fram till den unga tiggerskan och de hälsar glatt på varandra.
B
Kom hit och se själv, det är hon, din dotter.

A
Charlotta? Vad gör du här? I tiggarkläder, med de andra? Jag förstår inte.

C
Men pappa jag skrev ju och sa att jag hade gift mig och har tre barn. Men vi har knappt tak över huvudet och barnen får knappt någon mat. Så är det pappa.

A
Men, jo gift dig hade du gjort men i New York. New York var det, och med en rik man, så var det.

C
Nej pappa, jag skrev Rumänien pappa, och med en man som inte har så mycket mer än det han bär på.
Vi träffades på cirkusen där jag arbetade pappa. Det berättade jag i brevet, och att han är rom. Men du ville ju inte lyssna pappa.
Så nu sitter jag här.

B
Men käre barn. Kom med hem så ska du få något i dig och…

A
Nehä, det kommer inte på frågan! Uteslutet! Ska du ta med den där tiggaren hem?

B
Men det är ju ditt barn?

A
Nej! Hon luras och får oss att tro det. Men så är det inte. Hon är samma
slödder som resten av tiggarna. Bort med dem bara från våra gator.
Svälten hör inte hemma här.

B
Men du sa ju att det inte fanns någon fattigdom och svält?

C
Jo visst finns det det, en hel del av den varan. Men nu måste jag skynda mig att tigga klart för mina barn har det så svårt. Jag måste åka hem och ge dem mat.

B
Här ska du få det jag har Charlotta och till dig också, du äldre kvinna som sitter bredvid. Tänk att jag ser mormor i dig, hon var en god och rar liten gumma. Och log ofta, som du gör. Hon skulle ge bort allt om hon såg er nu, här ska ni få det jag går och står i. Jag hoppas det räcker till något i alla fall.
C
Tack snälla du, du har alltid varit så snäll. Den äldre kvinnan tackar dig också, men
hon kan inte språket. Men nu ska vi fara hem till våra barn i Rumänien för nu har vi för en veckas mat. Vi vill skynda oss hem innan det är för sent, men tack kära medmänniska och vän.
B vinkar och ler, men tittar på A:s ryggtavla som mumlar om att alla tiggare ljuger och att ingen är den de uppger sig att vara. Men så vänder han sig plötsligt om.
A
Va pratar du rumänska?

B
Nä, det var ju svenska ju.

A
Icke, så fan heller. Det var rumänska.

B
Men jag kan ju ingen rumänska, i alla fall så var det ju din dotter Charlotta.

A
Men hallå i huvudet, du vet ju att jag inte har några barn.
B
Men, men, Charlotta hette hon ju, som är din, eller, det är då någons…
Hon är någons dotter, ja hon kunde ha varit min. Jag har alltid velat ha en Charlotta.
Vi har alltid velat ha en Charlotta. Minns du hur vi har pratat om en Charlotta, och hur mycket vi skulle måna om och ta hand om henne.
Nu hade du chansen att göra det, och jag försökte i alla fall fast jag vet att det finns fler Charlottor och mormödrar och…
B ser mot kvinnorna och tårarna blänker i hans ögon. A tittar ner i marken och skrapar med foten. De står så länge, tittar, skrapar med foten, och ser på de springande kvinnorna.
Tills de upptäcker att det inte är kvinnorna som springer. Det är de själva.

Stina Nilsson Bassell

blandat röda stan 160

Annonser