Category Archives: Saga

Något tar slut och något nytt tar vid

Standard
Något tar slut och något nytt tar vid

I morgon är slutet för ”Sagan om smått och gott” med Marika Lif som illustratör. Men upp flammar något nytt. Likt fågel fenix höjer sig något nytt över marken och breder ut sina vingar ända till Afrika.
Men det är med sorg i hjärtat och en brusande lycka som jag minns Marikas och mitt första möte på en målarkurs på nätet år 2007. Det var som att allting stämde.
Plötsligt var de där, illustrationerna till min saga, som fann sig väl tillrätta med min text. De hade funnit varandra.
Året var 2010 och vår lycka var gjord. Det blev en bok. Lyckliga svävade vi på trädens alla toppar och det viskades ”troll” överallt. Gläntan blev en glänta och trollen blev mysiga troll som guppade omkring.

Det började vid min dotters säng, i en enda stor fantasi, och slutade i en bok.

Tack för den här tiden. Fem år tillsammans, fem år av lycka och glädje, fem år av andra böcker som har vilat vid bokens sida. Men illustratören och jag är inte klara med varandra än.
Vi kommer att ses under päronträdet, alltid där och det med en kopp kaffe och se på när murgrönan sakta klättrar uppför stammen.
Om ni vill ha boken så passa på och köp den, i dag eller i morgon, för sedan väntar en vila för den.

Vill ge er vad sagan handlar om och vilka som är med i boken:

Trollen:

Knarros
Lefskis
Bryngolf
Singolf
Frensko

Häxan Märta

Spöket

smatt_o_gott_omslag_bak

Recension Bookisblogg

”Jag har precis läst Sagan om Smått och Gott: om trollen, häxan och spöket, skriven av Stina Nilsson, i pdf-format. Det här är en saga med alla sagoingredienser som behövs för att sätta igång barns fantasi. De sköna bilderna av Marika Lif passar utmärkt till texten, men jag önskar att de små trollen hade sett lite vänligare ut och att teckningarna hade varit lite färgstarkare. Nilsson beskriver trollen som ”de snällaste, raraste trollen i hela landet”, men de ser inte riktigt rara ut på bilderna.
Dessa urmysiga små gestalter, trollen, bor i elva små hus som det lyser om. Plötsligt händer det något otäckt. De lyckliga trollen blir olyckliga. De måste söka sanningen för att allt ska ställas till rätta. Trollen får hjälp av det snälla spöket som också brukar hjälpa alla blåbärsplockare och svampletare. Kommer de att finna sanningen med hjälp av spöket?
Boken passar bra som högläsningsbok och trots att det är en saga, kan jag inte låta bli att undra om Nilsson beskriver det dåliga samhället.”
Sagan om smått och gott
se bokvideo

Recension Förskoleburken från 2012:

Det första jag slås av är de fantastiska illustrationerna. Bilderna ger en verkligen känslan av en “riktig” saga. Jag gillar att boken för övrigt är vit, vilket ger en möjlighet att verkligen fokusera på bilderna. Jag tror att boken passar bäst till äldsta barnen på förskolan, för det är mycket dialog och ganska mycket text och historien stannar liksom upp ibland vilket gör att man måste komma ihåg lite längre i taget.
Sagan handlar om de goda trollen och deras förskräckelse när de möter ondska, och man rycks med i deras kamp för det goda. Det här är en bok med ett ganska avancerat språk som ger många möjligheter att utveckla barnens ordförråd. Det är en bok som passar att prata om när man läser, som garanterat kommer ge upphov till diskussion hos barnen.
Recension: Monsterum

”Sagan om Smått och Gott – om trollen, häxan och spöket”
är en barn bok skriven av Stina Nilsson. Betoningen ligger
på SAGA och det är en berättelse som har alla ingredienser
som man vill hitta i en saga också.

Man kliver in i en fint fångad värld och får möta ett gäng troll
som har blivit bestulna på tillhörigheter. Det är ett mysterium
vem som ligger bakom stölderna och Singolf bestämmer sig
för att gå till botten med brotten.
Till hjälp har han ett skogsspöke och de sätter igång sin lilla
utredning.

Det är en naturälskande, poetisk ton i Stinas ord och berättelsen
är långsam på ett trevligt sätt. Boken känns som en skön och
kanske behövlig kontrast mot de ofta skränigt speedade
barnprogram som ofta slöflimmrar i barnfamiljshemmen.
En högläsningsbok skriver Stina att det är tänkt som och det kan
jag skriva under på också. Lite för lång möjligen för de minsta
som nattningsbok men och andra sidan en bok som i de fallen
räcker flera dagar.

Det hade varit roligt att läsa mer om trollen och deras olika
personligheter. Vissa inslag pekar på att det finns fler äventyr
för dem i framtiden. Det saknas lite i boken.

Illustrationerna är vackra akvareller av Marika Lif och de har
samma milda ton som Stinas berättelse. Det två passar ihop riktigt
fint. Trollen ser snälla och skojiga ut. De skulle varit trevligt
med mer troll som busar runt i bakgrunden.

En positiv bok och ett riktigt shysst alternativ till Pokemon

Betyget blir 3 af 5

smatt_o_gott_omslag_fram
Här kan du köpa den:
bokus adlibris

Kram Stina

Sagan om smått och gott

Standard
Sagan om smått och gott

smatt_o_gott_omslag_bak

Sagan om smått och gott

se bokvideo

Baksidestext:

image

Recension Förskoleburken från 2012:

Det första jag slås av är de fantastiska illustrationerna. Bilderna ger en verkligen känslan av en “riktig” saga. Jag gillar att boken för övrigt är vit, vilket ger en möjlighet att verkligen fokusera på bilderna. Jag tror att boken passar bäst till äldsta barnen på förskolan, för det är mycket dialog och ganska mycket text och historien stannar liksom upp ibland vilket gör att man måste komma ihåg lite längre i taget.

Sagan handlar om de goda trollen och deras förskräckelse när de möter ondska, och man rycks med i deras kamp för det goda. Det här är en bok med ett ganska avancerat språk som ger många möjligheter att utveckla barnens ordförråd. Det är en bok som passar att prata om när man läser, som garanterat kommer ge upphov till diskussion hos barnen.

En god kopp kaffe i en kopp från Gotland och en saga från en bakgård i stan

Standard

Vad vore livet utan en god kopp kaffe?

Starkt och med skummad mjölk, så måste det vara…

En liten saga till kaffet, istället för en kaka…

Eller både och…

bild-koppkaffe

Fågeln i trädet
av Stina Nilsson Bassell

Det var en gång en söt liten fågel som var ledsen där han satt.
Högt uppe i ett träd, hopkurad, ensam och uttråkad.
Det värsta var, mitt i all elände, att han hade skadat sin vinge, han kom alltså ingen vart.
Vinden skrattade åt honom. Gräset viskade om honom.
Solen spretade åt alla håll, där och dit han inte kunde flyga.
Han satt i mörkret och burrade upp sig likt en igelkott.
För ack något kletigt hade fastnat i hans fjädrar så han var näst intill orörlig.
Hans mage hade svällt lite av den ensidiga kosten som han trots allt fick i sig av det lilla som fanns uppe på grenen, högt uppe i trädet.

En fjäril flög förbi med ett par vackra vingslag. Det fick fågeln att kura ihop sig ännu mer.
Till och med löven rörde sig, tänkte fågeln tjurigt. Framåt, bakåt och åt sidan.
En kråka flög över hans huvud och skrattade åt honom.
Han liksom sa ”Där sitter du och här flyger jag”.
Han tog givetvis tillvara på vad livet hade gett honom. Någonstans kanske det fanns en viss taggande oro att han en dag skulle bli där hans släkting tvingades vara.
Så han stannade inte, han sökte ej efter en lösning.
Kråkan gjorde det han visste att han kunde, kraxa och flyga. Lite elakt och snålt, men kraxande.
Fågeln suckade djupt och hade nästan börjat stänga av alla ljud runt omkring.
De hördes som en lätt viskning och som ett evigt kraxande. Hela tiden surrade det omkring honom som en jämn matta. Huvudet var fullt av kraxanden eller viskningar.

Gungan stod alldeles stilla, någon gick snabbt över gården, en dörr öppnades. Någon kikade ut genom ett fönster, men ingen, ingen såg honom. Ingen, ingen grät över honom. Ingen, ingen försökte befria honom från bojorna.
Där, titta där var en annan fågel. Han såg inte det missfoster som satt högt uppe i trädet.
Och även om han hade sett, vad hade han sett då?
Inte en fågel, inte ett djur, utan en, en grotesk massa.

Plötsligt nere på det gröna gräset satt människor, en mamma och en dotter. De skrattade, skrattade så det gjorde ont i fågelns öron.
”De skrattar åt mig”, tänkte han.
”De glädjes åt hur skönt det är att vara fri och ser mina bojor, och är lyckliga för det”, tänkte han och snyftade.
Skrattet gick in i fågelns huvud. Men plötsligt var det tyst.
”Är det döden”, tänkte han.
”Är det här slutet”, tänkte han. Jamen, låt det komma. Låt det skölja över mig likt en våg. Snabbt och stort.”
Tystnaden avbröts av några svaga rörelser i trädet och viskningar.
”Är det dödens viskningar”, tänkte han.
Blundade och försökte finna frid. Men det pirrade i honom av, något slags, vad det hopp?
Var det nu än kom ifrån så tvingades han att öppna ögonen ty viskningarna hade blivit högre. Långsamt vande sig ögonen vid ljuset och skådade in i ett par blågröna ögon. De var små och snälla, de var lugna och orädda.

Flickan med det långa håret hade något mjukt i handen. Hennes händer slöt sig runt fågeln. Överallt.
Det mjuka var överallt, varmt och kärleksfullt lindade det in honom i flickans hand.
Fågeln slöt ögonen igen. För att efter en kort stund finna att de var öppna och tittade på flickans blågröna ögon.
I hennes värme och i värmen som infann sig runt omkring fågeln fick han känslan av att ha funnit kärleken. Den som ska göra allt bra, det som ger honom livet. Det som var tryggheten.
Fågeln, ja, den flög snart med frihetens vingslag.
Och, mina damer och herrar, flickan såg glädjen i fågelns ögon varje dag utanför sitt fönster.

Sagan om häxan Märta och om trollen och spöket med fina bilder av illustratör Ulricha Kindler, här med recension från Folkbladet.

saga2_web

saga_rec

Och blommor från boksläppfika, trevligt och tack.

Den här sagan är en fortsättning på Sagan om smått och gott.

kram Stina

bild-släppfika sagan

Saga och åter saga

Standard
Saga och åter saga

När jag gick en kurs i  att skriva ”Radioteater” på nätet 2002-2004 (jag var den enda i kursen som Björn Eriksson på Hola fhsk höll) då fick jag denna uppgift: Nämligen den att till ett fik, en plats, och lyssna noga på miljöljuden för att sen skriva ner dem. Och utifrån de orden eller korta meningarna skriva en berättelse. Här landade det på en liten saga. i andra fall blev det en radioteater, eller något annat jag ville skriva just då. I två år ”gick” jag denna distanskurs på halvfart som gav mig mig så mycket, bara den här uppgiften var kanon. Tack! saker!!!!! 032 Getingen av Stina Nilsson Bassell Det var en gång en geting som med glädje och exploderande livslusta ilade fram genom livet. Det gick i väldig fart. Han skrattade, slog kullerbyttor, och stack en och annan lite på skoj. Men aldrig aldrig med sin fulla kraft. Ty han var en snäll geting. ”Inte sticka i onödan”, sa alltid hans mamma. Han var intresserad av allt. Tittade, funderade och frågade. Han låg minsann aldrig på rygg. Men en dag, mitt i ett glädjetjut, tog det stopp. Han surrade febrilt, svetten rann och han tog i av alla krafter. Men stoppet var och förblev ett stopp. ”Hade han missat någon skylt”, tänkte han. ”Hade vinden stillat sig”, tänkte han. ”Var han alldeles uttröttad”, tänkte han också. Men då stirrade han in i ett par ögon och märkte alla trådar som omgav honom. Suckade och började kämpa för att komma till friheten igen. ”Jag ger aldrig upp”, tänkte han. Höstlöven föll omkring honom. Likt änglar seglade de ner för att vagga sig till ro på marken. ”Där ska jag vara och leka tafatt med löven”, tänkte han surt. ”Det är ju för böveln där jag hör hemma, inte här där man inte kan röra sig”, tänkte han ännu surare. Solen strålade in vackert mellan trådarna. ”Det ser ju riktigt vackert ut, jag undrar om spindeln vet om det här”, tänkte getingen och blev ännu mer frustrerad. Irritationen över att se allt vackert, se allt han ville delta i, allt som var fullt av liv, gjorde honom arg. Vansinnig helt enkelt. Styrkan växte, och växte, och växte. Men ingenstans kom han ty nätet var så starkt att inget kunde rubba det. Ilskan förvandlade sig sakta till sorg, en sorg som blott gav honom en stor sten av hopplöshet. ”Vad gör man när sorgen kryper in under skalet”, tänkte han. Till slut hade sorgen tagit över tankarna. Han såg inte barnen som skrattade, löven som dansade, fjärilen som sakta lättade ankar eller blommorna som drog sig mot solens strålar. I allt det där började getingens huvud att hänga allt mer. Hans ögon tårade sig, så mycket att han ej hörde stegen som närmande sig. Inte heller de viskande orden. Plötsligt kände han hur det gungade till. Tittade upp och in i ett par blågröna ögon. De log vackert, och de log snällt. Pratade liksom med honom. Plötsligt gungade det till igen. Flickans hand rörde sig försiktigt mot trådarna. Han kände frihet i halva kroppen, sen dunsade han ner på bordet. Vingarna rörde sig långsamt ,och dimmigt tittade han in i flickans ögon för att visa sin glädje. Flickan pratade varmt till honom, och snart var getingen uppe i luften och tänkte ”Denna flicka ska jag aldrig sticka”. ”Tack och farväl”, skrek han. Flickan hörde inte det, men hon förstod hur lycklig getingen blev, och log med hela sitt hjärta. smatt_o_gott_omslag_fram   SLÄPPFIKA”Boksläppfika” i min trädgård 2010 när vår första bok gavs ut ”Sagan om smått och gott” med Marika Lifs sköna illustrationer.

Se på Youtube

Sagan om smått och gott

Standard

Här är en av rösterna om min sagobok med Marika Lif som illustratör.

Sagan om Smått och Gott – Stina Nilsson

Bookisblogg

smatt_o_gott_omslag_bak

”Jag har precis läst Sagan om Smått och Gott: om trollen, häxan och spöket, skriven av Stina Nilsson, i pdf-format. Det här är en saga med alla sagoingredienser som behövs för att sätta igång barns fantasi. De sköna bilderna av Marika Lif passar utmärkt till texten, men jag önskar att de små trollen hade sett lite vänligare ut och att teckningarna hade varit lite färgstarkare. Nilsson beskriver trollen som ”de snällaste, raraste trollen i hela landet”, men de ser inte riktigt rara ut på bilderna.

Dessa urmysiga små gestalter, trollen, bor i elva små hus som det lyser om. Plötsligt händer det något otäckt. De lyckliga trollen blir olyckliga. De måste söka sanningen för att allt ska ställas till rätta. Trollen får hjälp av det snälla spöket som också brukar hjälpa alla blåbärsplockare och svampletare. Kommer de att finna sanningen med hjälp av spöket?

Boken passar bra som högläsningsbok och trots att det är en saga, kan jag inte låta bli att undra om Nilsson beskriver det dåliga samhället.”

Sagan om häxan Märta- och om trollen och spöket

Standard
Sagan om häxan Märta- och om trollen och spöket

Sagan om Häxan Märta – och om trollen och spöket.
Denna mystiskt skimrande saga handlar om den elaka häxan
Märta som nu är en snäll häxa. Tack vare trollens snällpulver.
Märta bor hos de lyckliga trollen i den lyckliga gläntan.
Där det bara är lyckligt… eller?
En gång i månaden förvandlas häxan till den fasansfulla elaka
häxan som hon en gång varit.
Trollen är lite oroliga.
Kommer den elaka häxan kunna hålla sig borta från gläntan?
Boken är främst en högläsningsbok som ger möjlighet till
språklig utveckling eftersom många ord måste förklaras.
text Stina Nilsson
illustrationer Ulricha Kindler

Här är några röster om sagan:

Sagan om häxan Märta
Kultursidan

När Märta blivit elak blir hon påhittig och hon lurar två små barn, som gått vilse, att gå hennes ärende för att stjäla asken med snällpulver.

De öser snällpulver över henne, så mycket att hon inte ens minns att hon varit elak, vilket blir lite komiskt.

Sagan om häxan Märta
Tidningen Kulturen
Det är en förtjusande berättelse skriven i gammal sagotradition på ett poetiskt lekfullt språk som gör att man inte vill sluta läsa.
Med Nilsson som berättarröst kan man kura ner sig i säng eller soffa för en stunds mysig högläsning och bara resa med.

Sagan om häxan Märta
Folkbladet

Precis som i den klassiska sagan leds barnen in på tankar om ont och gott, rätt och fel. Men skillnaden här är att den elaka personen inte är ond rakt igenom. Det tyder på en lovvärd vilja att nyansera sagans svartvita värld. … det är lätt att charmas – och dras med – av det bubblande ordflödet i Stina Nilssons saga. Lusten och viljan att berätta går inte att ta miste på och entusiasmen smittar.