Kategoriarkiv: Spegeln

Spegeln i Sjunde

Standard

Bokus                 Adlibris                Ginza                   Tallbergs Förlag

 

Året är 1673. En kvinna flyr för sitt liv. Elsas make och systerdotter har avrättats till följd av det brutala mord Elsa bevittnade. Utklädd till man sitter hon upp på hästryggen för att försöka undkomma mannen som förföljer henne.

Året är 2006. Efter att ha tröttnat på både sin makes och tonårsdotters svåra humör besöker Suset en äldre kvinna i den lilla byn på Norra Finnö. Där kommer hon över en gammal skrivbok som tar henne bakåt i tiden, till år 1673.

Detta är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i Småland år 1673.

 

”Gripande, stark och fängslande! 4 av 5”/Jenniesboklista

”Stina Nilsson Bassell har en alldeles egen och särpräglad berättarstil som jag nog skulle känna igen var som helst och som jag tycker väldigt mycket om.”/Boklysten

 

Det är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i Småland år 1673. Den här romanen har krävt mer research än hennes tidigare böcker.

– Jag har fått läsa in mig på tiden, hur vägarna var, och hur värdshusen såg ut.

Och hur långt rider man på två dagar?

Annonser

Medlem eller inte medlem. Det är frågan!

Standard

Spegeln i rummet utanför

av Stina Nilsson Bassell

Kartonnage, 2018

ALLTID BILLIGA BÖCKER- det kan fort löna sig att bli medlem

Förlagets pris 209,00 kr

 MEDLEMSPRIS info-icon

148 kr

Plusbok.se

Spegeln i rummet utanför

Standard
Spegeln i rummet utanför

Spegeln i rummet utanför

Jenniesboklista

”Gripande, stark och fängslande! 4 av 5”

 

Boklysten

”Stina Nilsson Bassell har en alldeles egen och särpräglad berättarstil som jag nog skulle känna igen var som helst och som jag tycker väldigt mycket om.”

I väntans tid

Standard
I väntans tid

Jag sitter och undrar, eller om jag fantiserar, eller väntar? Jo, väntar gör jag, och ”bara är” gör jag också. Lite nervös? Jo, det kan man nog kalla det.

Nervös, pirrig, och lite tom i huvudet. Fast värmen har nog gjort sitt till.

 

 

spegeln i 3d-tallbergs

En av de få dagar som jag kunde sitta i solen. Jag kommer ihåg den.

Underbart! Härligt! Sant!

jag & blommor1-bäst

Spegeln i rummet utanför

Standard
Spegeln i rummet utanför

Skönt att vara klar med redigeringen! Och skönt att ha en klippa att luta sig mot, Malin Karlbrink, som med en säker hand förde mig framåt i ”Spegeln i rummet utanför”. Tack för din korrektur!

Nu plåstrar jag om min axel

 

 

Det är speglar överallt

Standard
Det är speglar överallt

Känner mig tom, sådär som när jag ser Sveriges mästerkock. Fem, fyra, tre, två, ett, och noll. Ta ett steg bakåt, och man har lagt sin hand på sitt mästerverk eller det katastrofala, en extra gång.

Texten till nya manuset behöver många gånger till, Spegeln i rummet utanför behöver många duster än, innan den kan lägga sig ner för att vila. Vila, vad är det? Är det att lyssna på en bok? Eller höra fåglarna som kommer med sina starkare och tydligare röster när värmen omfamnar oss. Eller kan det vara att vända sitt ansikte mot solen?

Det är olika för alla. En del vilar när man diskar, lagar mat, eller plockar med något. Att pyssla kan vara vilande. Men en sak är säker: Det är inte vilande att skriva en roman.

IMG_0101

Det är spännande att treva runt i sina gömmor och hitta karaktärer som man har modellerat fram. Berättelserna i berättelsen börjar ta form, och i allt hänger, ska hänga, den röda/blå/svarta/vita tråden och dinglar. Ibland är den slak, och ibland spänner den sig som en katt, redo till attack. Det påminner mig om Slaka utanför Linköping där jag bodde på landet.

Är namnet en betydelse av någon slags ”slakhet” i den lilla byn? Lätt och ledig by? Med en hängmatte- känsla som genomsyrar hela landsbygden i Slaka? Nåja, det var härligt och det var fruktansvärt.

Att komma utifrån var som att se Änglagård framför sig. Folk stirrade, den hjälpande handen existerade knappt, och en del grannar såg man inte lyfta handen till en hälsning en kylig vinterdag. Hör här:

Min sambo skulle till jobbet klockan sex på morgonen en vinterdag. Det var nog tio minus och bilen skar ihop, som om marken hade krupit in i motorn. Det var en bit ner till bussen som han skulle tvingas att ta, men plötsligt kom en bil på den lilla vägen. Det var våra grannar som bodde i en klunga av hus en bit längre ner. Vad jag förstod hade de gamla anor i bygden. Min sambo vinkade glatt och kände glädjens minut fara upp i honom för att sedan dala långsamt ner. Han gjorde tecken att de skulle stanna, men bilen for rakt förbi. Och ingen hälsning kom tillbaka.

IMG_0100

Så kan livet vara på landet. En hägring, en illusion, en exotisk dimma. Som i morse, dimma, och jag älskar dimma. Det är så jag känner mig nu: Dimmig och tom. Eller, inte tom, men att jag inte är färdig än! Inte med något, i alla fall inte med Spegeln i rummet utanför.

/Kram Stina

*** 

 

har

Namnet på den nya romanen…

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet.

…Spegeln i rummet utanför.