Category Archives: tavla

Tavla som inspirerade

Standard
Tavla som inspirerade

Här är tavlan som förföljt mig hela mitt vuxna liv. Först i ovetskap sedan i allt klarare och pirrande känslor. Trodde jag ja! Hur fel hade jag inte när det gäller kvinnan som (enligt min barndomsbild) skulle stå som frontfigur och med sitt barska uttryck säga ”Ka do ikke se den er gal”…

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk-besk-besk

 

Det var ingen kvinna där! Istället sitter där några konstnärsmän och filosoferar, ritar och dricker kaffe. I bakgrunden på soffan (vad jag tror) ligger en kvinna, totalt utmattad efter att ha passat på männen. Eller (vad jag vill) så är hon är en av konstnärerna.

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk

Bilden som jag haft i mitt huvud sedan uppväxttiden, (det var i barndomshemmet den var) om kvinnan, tvättlinan, och allt det sneda och vinda, hade ett fel. Eller snarare två, för i min bild fanns inga andra människor än den där barska kvinnan som med hela sin kropp sa ”Ka do ikke se den er gal”. Hur fel kan tiden göra ett minne av ett föremål? Ett uttryck? Eller en händelse? Men känslan kommer alltid att bestå! Och den var rätt just då, det var den starka kvinnans tavla.

Känslan hos mig var vad jag såg, och som liten fnissade åt. Det kittlade lite extra var gång jag såg på tavlan som fyrtio år senare blev en inspirationskälla till omslaget på romanen Eko av natt. Då fanns den inte fysiskt framför mig, så jag hade bara bilden i mitt inre att gå på. Fyrtio år senare (då jag inte hade sett den sedan tolvårsåldern) ploppade den upp likt en svallvåg och bara sköljde över mig med sitt sanningsserum ”Ka do ikke se den er gal”. Den pryder nu min vägg och jag ser vad jag inte såg.

tavla-fran-barndomen-besk-besk-besk-besk

Jag mindes rätt i frågan om texten, tvättlinan, och det sneda och, nu kommer något märkligt, när jag ser på tavlan nu så känns det som om jag tänkt rätt (trots att jag tänkt fel i alla år). Min bild och den fysiska bilden går hand i hand (säger hjärtat, men hjärnan förstår att något är fel…). Hur kan det vara möjligt? Min bild var ju fel…

Budskapet gick fram i alla fall, du konstnär Nisse A. 1946, det gick fram till det lilla barnet som alltid burit denna tavla med sig. Det har inte varit en tung börda precis, och på något sätt känner jag när tavlan står framför mig: ”Det där är ju jag ju”!

Nu ställer jag den frågan som nyfiket plockar upp sina små trådar för att se vart de leder: Vem är Nisse A. som har signerat tavlan? Jag googlar efter det, får upp att orden ”Ka do ikke se den er gal”är danska, och stönar efter mer information. Så kära ni som läser detta, vet ni något så skriv gärna ett meddelande tack!

Kram Stina, som det sista jag gör innan jag lägger mig är att titta en lång stund på tavlan.

Tavlan som gav mig ett omslag.

”Mina egna tavlor blev alltså bokomslag, ja förutom ”Eko av natt”. Det var en barndomsbild som spökade i min hjärna. En tavla som hade hängt på väggen i vardagsrummet och som femåring hade jag tyckt att den var ganska märklig. Men drogs till den, och ett leende lekte på mina läppar varje gång jag såg på den.” Läs mer här

 

tavla-fran-barndomen-besk

 

Annonser

Tavla som inspirerade

Standard
Tavla som inspirerade

Här är tavlan som förföljt mig hela mitt vuxna liv. Först i ovetskap sedan i allt klarare och pirrande känslor. Trodde jag ja! Hur fel hade jag inte när det gäller kvinnan som skulle stå som frontfigur och med sitt barska uttryck säga ”Ka do ikke se den er gal”…

Det var ingen kvinna där! Istället sitter där några konstnärsmän och filosoferar, ritar och dricker kaffe. I bakgrunden på soffan (vad jag tror) ligger en kvinna, totalt utmattad efter att ha passat på männen. Eller (vad jag vill) så är hon är en av konstnärerna.

tavla-fran-barndomen-besk

Bilden som jag haft i mitt huvud sedan uppväxttiden, (det var i barndomshemmet den var) om kvinnan, tvättlinan och allt det sneda och vinda, hade ett fel. Eller snarare två, för i min bild fanns inga andra människor än den där barska kvinnan som med hela sin kropp säger ”Ka do ikke se den er gal”. Hur fel kan tiden göra ett minne av ett föremål? Ett uttryck? Eller en händelse? Men känslan kommer alltid att bestå! Och den var rätt just då.

Känslan hos mig var vad jag såg och som liten fnissade åt. Det kittlade lite extra var gång jag såg på den som fyrtio år senare blev en inspirationskälla till omslaget på romanen Eko av natt. Då fanns den inte framför mig, så jag hade bara bilden i mitt inre att gå på. Fyrtio år senare (då jag inte hade sett den sedan tolvårsåldern) ploppade den upp likt en svallvåg och bara sköljde över mig med sitt sanningsserum ”Ka do ikke se den er gal”.

tavla-fran-barndomen-besk-besk

Jag mindes rätt i frågan om texten, tvättlinan och det sneda och, nu kommer något märkligt, när jag ser på tavlan nu så känns det som om jag tänkt rätt (trots att jag tänkt fel i alla år). Min bild och den fysiska bilden går hand i hand (säger hjärtat, men hjärnan förstår att något är fel…). Hur kan det vara möjligt? Min bild var ju fel…

Budskapet gick fram i alla fall, du konstnär Nisse A. 1946, det gick fram till det lilla barnet som alltid burit denna tavla med sig. Det har inte varit en tung börda precis, och på något sätt känner jag när tavlan står framför mig: ”Det där är ju jag ju”!

Nu ställer jag den frågan som nyfiket plockar upp sina små trådar för att se vart de leder: Vem är Nisse A.? Jag googlar efter det, får upp att orden är danska och vill veta mer. Så kära ni som läser detta, vet ni något så skriv gärna ett meddelande tack!

Kram Stina, som det sista jag gör innan jag lägger mig är att titta en lång stund på tavlan.

Tavlan som gav mig ett omslag.

”Mina tavlor blev alltså bokomslag, ja förutom ”Eko av natt”. Det var en barndomsbild som spökade i min hjärna. En tavla som hade hängt på väggen i vardagsrummet och som femåring hade jag tyckt att den var ganska märklig. Men drogs till den, och ett leende lekte på mina läppar varje gång.” Läs mer här

ekoavnatt_omslag-besk

Eko av natt, e-bok”