Etikettarkiv: ångbåtsbrygga

Sankt Annas skärgård

Standard
Sankt Annas skärgård

Sanden 1890-?, bild Anders Axelsson.
Min kommande roman Spegeln i rummet utanför utspelar sig delvis där, år 2006 och år 1673.
Spännande med platser där det hänt helt andra saker, det vill säga alla platser, ta bankhuset, Göteborgs bank, som låg där (det ligger där fortfarande, nu är det sommarhus), eller ångbåtsbryggan där folket på Norra Finnö stod och väntade på båten till Söderköping.
De sista bilderna är min mormor och morfar, och deras barn (min mamma).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Naken i den gamla affären

Standard

Sanden, gamla affären

Norrköpings Tidningar:

Nu stänger lanthandeln för gott

Trist men Sant!
Ett vemod sköljer över mig som ett svart moln, samtidigt som en stilla vind lägger sig framför mig. Det skriker saknad inuti mitt bröst, och historia. Som aldrig vill tystna.
(vi går mot en ny tid, kanske det är dags med små hantverksbutiker i Sanden, kanske vi ska visa vad vi hittar för skatter inom oss själva, vi som bor där sommar som vinter, i kyla och värme, det skulle vara en ny tid det!

Efter köttaffär, ångbåtsbrygga, bank, kiosk, festplats, och pensionat kommer…

Sanden, gamla affären

Tänk att befinna sig på just den där fläcken där allt började. Det var där Sandens lanthandel tog sin form, och som nu täcktes av en dubbelsäng. Där det förut hade varit varor av tusen slag, var det nu en väldigt skön säng.

Historien speglade sig inte i nuet, inte vad man kunde se med blotta ögat. Men att vistas i det rummet gjorde att min fantasi tog sig ett dubbelskutt. Tankarna virvlade och havet yrde, allt kom och gick igen. Ljugarbänken stod där i sol och skugga, i regn och dimma. Barnen fiskade på bryggan, och båtarna anlände för att inhandla sina varor i nya affären (den har funnits där sedan mormor Olga lät bygga nya affärshuset år 1939).

Jag (vi) funderade var disken hade stått, och var ingången hade legat. Sedan kom tanken på toalett, var fanns den? Och plötsligt fick vi det berättat, och allt blev klart som vatten. Utedasset förstås!

Jag tänkte aldrig på utedass, att det var tiden då utedass i allra högsta grad var befintliga. Annars finns det med som en självklarhet, att det var utedass som gällde, men inte när jag bodde i det huset som betyder extra mycket för mig. För badrummet lyste i solskenet och allt var vackert.

Denna tid när jag stirrade på golvplankor och väggar var den underbaraste tiden på länge. Då jag även slapp att försöka ta mig ner för backen för att njuta av havet och bryggans sång. Då jag kunde känna allt i hela min kropp, bara jag tog ett par steg ut på balkongen. Och där fick ögonen sin godiskorg, samt det härliga hav av allt det som Sanden har att ge.

Kram Stina!

Foto av gamla affären: Monica Stangel Löfvall

Foto med grön ram: Anders Axelsson

Detta bildspel kräver JavaScript.