Etikettarkiv: billie holiday

Billie Holidays röst klingar

Standard
Billie Holidays röst klingar

Billie Holiday: Hennes sånger finns med mig i duschen idag (”igår” sjöng vi ute på diverse ställen). Då är det alltid ”Strange fruit”, den som är så sorglig och vacker, som ploppar upp. Vacker i sin sorg och Sorgligt vacker. Man riktigt känner blodet som droppar ner från trädet där människan hänger. En svart människa, och”Strange fruit” ÄR den mannen, kvinnan, eller barnet. Så starkt, bara att sjunga orden får mig att känna sorg, det ofattbara, och det vansinniga i göra så med en människa bara för att några tycker sig ha rätt till vår gemensamma jord.

magnolia2

Orättvisan finns med i varje textrad, jag måste ge er hela texten ”Strange fruit”:

 

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

 

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

 

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

 

Text av Abel Meeropol år 1936

Annonser

Julkalender. Julklappstips!

Standard
Julkalender. Julklappstips!

18

Billie Holiday f. 7 april 1915, d. 17 juli 1959

billie-holiday

Hon skulle ha blivit 101 år den 7 april i år, men hon blev bara 44 år. Denna fantastiska sångerska som har berört mig in i det djupaste.

Det var hennes låtar jag ville sjunga i bandet, det var hennes låtar som betydde mest för mig. Hon kändes ända ner i mina fötter och ut i fingertopparna.

Texterna var, som jag har förstått, inte skrivna av henne (förutom en och annan, och som medförfattare till vissa) men många var ”som gjutna” för henne. Det var som hennes låtar. Och vissa var nog skrivna med henne i tanken.

De flesta handlar om katastrofala relationer, om män som svek, män som slog, män som kvinnan längtade efter. Ta bara ”Don’t Explain”, där hon var en av författarna, och som handlar om hur en otrogen man kommer hem och bara lyser av bevis på sin otrohet, men kvinnan säger Don’t explain”, ”But i love him”, och ”Right or wrong don’t matter, When you with me, sweet”.

Det var som om jag tänkte Billie Holiday direkt när jag hörde den och sjöng den låten. Nu har jag inga direkta bevis för att ”den är hon”, men det som jag har läst om henne och det jag känner får mig att ”greppa i det sura äpplet.”

Eller som i min älsklingslåt ”The man I love”, där hon inte skrev texten, men likväl kunde den ha varit om henne. Ta bara textraden ”I’m dreaming of the man I love” där texten drömmer om och lever sig in i en förväntansfull och hoppfull värld. Det känns som hon levde så, på drömmen, och att allt däremellan bara var en lätt axelryckning. Även om det i hennes relationer, vad jag förstod, var slag och hårda ord, så blev det livet som en del på vägen för att nå det hon drömde om.

Men vad var det hon drömde om?

Ja, om det kan man bara drömma om, fantisera, och nog var en fin kärlek högt på listan. Men en rättvis värld var nog högst upp på listan med all orättvisa som hon hade fått uppleva, svart som hon var, och i en rasistisk värld full av hot och slag. Ta bara USA där hon växte upp och sjöng i ett hett rasistiskt land där de svarta inte fick gå in i många lokaler eller åka i många av bussarna. ”Endast vita” stod det på många ställen. ”Endast vita” vibrerade som eldklot runt omkring henne. ”Endast vita” fick hon säkert som artist kämpa med varje gång hon skulle beträda en scen, och i hennes vardag. Det känsliga var ett självupplevt kaos, där döden hade en stämpel i hennes släkt.

Och så var det att sjunga hennes sånger, nära och känsliga. Plötsligt var min gråt där i strupen. Då var det svårt att sjunga ska jag säga, men ändå, det fanns inga andra låtar som överträffade hennes. De var hon, de var Billie Holiday.

billie

Hennes sånger, de som verkligen blev hennes, finns idag med mig i duschen. Då är det alltid ”Strange fruit”, den som är så sorglig och vacker, som ploppar upp. Vacker i sin sorg och Sorgligt vacker.

Man riktigt känner blodet som droppar ner från trädet där en människa hänger. En svart människa. ”Strange fruit” är den hängande mannen, kvinnan, eller barnet. En konstig frukt som hänger i trädet.

Så starkt, bara att sjunga orden får mig att känna ett litet sår i fingret, en avskyvärd doft av lidandet. Det ofattbara och knäppa i att hänga en människa i ett träd för att några tycker sig vara mer värda, eller rättare sagt vara värda något, än de som hänger där. De är bara ingenting, de är inte ens luften vi andas i, inte ens lika mycket värda som boskapen.

Orättvisan finns med i varje textrad, jag måste ge er hela texten ”Strange fruit”:

Strange fruit

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

Lyrics

Youtube

Ginza

Det är raderna med magnolians söta och ljuvliga doft i luften som plötsligt blandas med en doft av bränt kött som får klumpen i min hals att växa.

Det är som om jag känner lite av den smärta som rasism handlar om (fast jag kommer aldrig att riktigt förstå trots att rullatorn vid 28 års ålder fick folk att stirra och se mig som dum i huvudet så hamnar det långt från hatets kalla väggar), plus att det speglar hennes egen smärta.

Tack Billie Holiday för allt du gett mig med din röst och din känsla, din närvaro och din sanning!

Kram Stina

billie-holiday

Och här lite fakta:

Trefaldig hyllning av ”Lady Day”

Fakta. Fem punkter om Billie Holiday.

  1. Billie Holiday föddes 1915 och dog 1959, svårt alkoholiserad och drogberoende. Biografin ”Lady sings the blues” spökskrevs av William Dufty 1956. Faktafel och självförhärliganden gör den tyvärr opålitlig som informationskälla. 1972 filmatiserades den likafullt med Diana Ross i huvudrollen (bilden).
  1. ”Strange fruit” skildrar lynchning av svarta medborgare i den amerikanska södern; ”frukten” i poppelträdet i texten är i själva verket offret för en hängning. Text och melodi skrevs 1936 av Abel Meeropol under pseudonymen Lewis Allen. Billie Holiday påstod sig felaktigt ha medverkat. Låten fångades påpassligt upp av medborgarrättsrörelsen.
  1. 1935 till 1942 spelade Holiday in med små grupper i eget namn eller under ledning av Teddy Wilson. På flera låtar medverkar tenorsaxofonisten Lester Young. Från mitten till slutet av 40-talet gjordes en rad inspelningar med stråksektion. En del har mindre med jazz att göra, men vokalt är Holiday i sitt esse. Efter 1950 var hon i dåligt skick men hennes förmåga att levandegöra sångtexter höll ännu hög klass.
  1. Trots att ordet blues ofta nämns i samband med Holiday så sjöng hon sällan regelrätta blueslåtar. Inte desto mindre var hon mästerlig på just det och efterlämnade bland andra ”Billie’s blues” åt Cassandra Wilson och ”Fine and mellow” åt José James och Rebecca Ferguson.
  1. I skörden av nya samlingsalbum föreslås två alternativ från Legacy/Sony. Boxen ”Lady Day. The master takes & singles” innefattar fyra skivor utöver en informativ inlaga och täcker det mesta. Men även budget- eller tidsspararalternativet ”The centennial collection”, med tjugo låtar på en skiva, vittnar väl om Holidays storhet.

Den 7 april skulle Billie Holiday ha fyllt hundra år. I själva verket blev hon inte ens hälften så gammal och hade slagit världen med häpnad om hon stod på benen i dag. Lady Day, som hennes musikaliska tvillingsjäl Lester Young började kalla henne tidigt i karriären, levde ett hårt liv från början till slut. Det ska inte romantiseras. Men för eftervärlden är hon förstås oskiljaktig från tragedin, såväl sin egen som den hon kunde se omkring sig och – i båda fallen – återge med sitt enastående uttryck som jazzsångerska.

Johannes Cornell

DN

 Fortsättning följer…