Tag Archives: bok

Kanna & Bok

Standard
Kanna & Bok

Jag kunde inte motstå frestelsen när jag såg färgerna. Mina favoritfärger: Orange & Limegrönt. Men inuti boken är färgerna blandade i svart. Ibland lyser färgerna, ibland lyser det svarta.

bok & kanna4

 

Inuti kannan är det inte svart te, ej heller grönt, utan servetter som serveras!

Allt behöver inte ha sitt riktiga syfte, eller hur:)

Fast vi kan nog vara överrens om att en boks syfte kan inte användas till något annat. Men å andra sidan kan den ge så mycket olika tankar som spretar över hela världen. Insikt, längtan, glädje. Sorg, förståelse med mera.

Kram!

bok & kanna3

 

Omslag av Bertil Almlöf (I mjölnarens spår)

(givetvis ger boken en färgklick för synen, något att dekorera med, fast inte BARA som dekoration med syfte att ”visa” upp sin litterära sida utan att ha vänt blad)

 

bok & kanna5

 

 

Annonser

Kattbilder

Standard
Kattbilder

Vispen, Assar, Vincent, Elsa, Sally, Saga, Ester, och Majsan. Kattnamnen virvlar runt precis som de själva gjorde, och fortfarande händer det att Majsan gör små volter då pinnen kittlar hennes svans. Majsan har efter hennes kullar med vilda barn börjat spinna (hon kunde inte det förut). Hon har äntligen börjat få vara den ensamkatt som hon så länge velat vara. Men hon (tror jag) och jag skulle aldrig velat vara utan mötet med alla dess otroliga kattpersonligheter som alla har haft.

Ossa (numera Sebastian), som vi trodde var en hon men som var en han, var en försiktig katt med en prinsessas finess och värdighet. Motsatsen var Ester som likt en mysig vilding spanade in nya saker. Däremellan fanns Sture som lugnt och intresserat tittade när jag borstade mitt hår. Han följde varje hårstrå till sin plats på väg till knuten på mitt huvud.

Sture som i Majsans födsel hade fallit utanför kattkudden och som jag upptäckte flera timmar senare…

Jag trodde inte att han skulle överleva när jag snabbt la honom till mamman alldeles uttorkad. Ett par timmar senare grät jag av lycka: Han skulle överleva!

Elsa som var som en hund, trofast min dotter, och kloka ögon som pratade hela tiden. Och Vincent som var med mig hela tiden vid datorn och vilade lugnt på den eller på min axel.

Ester vilade inte, kattunge som hon var, hon jagade pilen på skärmen, och hon spann med kärleksfulla ögon.

Vilket kattliv jag har haft, och har fortfarande med Majsan. Och visst har det smugit sig in en och annan katt i mina böcker:)

Kram/Stina

Gransök, skrivsök, och julklappstips!

Standard
Gransök, skrivsök, och julklappstips!

Gransök som vanligt ute i Melby i Östergötland.
Pengarna går till Afghanistan. Det är glädje!

Det att förena nöje med nytta!

gransök

 

När de söker gran och lyckan i skogen, så söker jag det i orden. Men när vi väl kommer samman skiner jag upp som ett solsken som glittrar i snön, och då har jag glömt orden. Jag vill för en stund glömma orden för att medverka i ett jule-liv. Sedan tar jag tag i dem igen för att brottas med dem som den värsta brott-drottningen. 

 

kajsajul3

 

Men med lite god mat, god gran och goda familj/vänner ska vi nog kunna sätta en liten guldkant på vardagen.

 

bild-röda i Röda

 

Vi ska skänka en tanke till alla som inte har allt det där som vi har, och vi kan ge en riktigt fin julklapp till några av dem genom PLAN International .

Vi kan förhindra barnäktenskap eller lära en flicka läsa genom att stödja PLAN International.

Kram Stina!

 

Julklappstips

Standard
Julklappstips

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs mer

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet. Spegeln i rummet utanför heter mitt nya manus. Mina andra böcker heter: I mjölnarens spår, Eko av natt, Andetag (romaner). Luftens sötma, Vattnets ådra, Eldens aska (dikt). Sagan om häxan Märta, Sagan om smått och gott (sagoböcker). Mannen i rocken (vuxensaga).

Boklystens listor där I mjölnarens spår är med:

Tematrio- Kvinnor skriver om män

Top ten Tuesday-Bästa böckerna 2015

Tematrio- Parrelationer

Tematrio- Sommarens minnesvärda

Sommarens bästa- en tisdagsenkät

Bäst 2015

Tematrio-Jobbiga böcker

——

Erikas bokprats lista där I mjölnarens spår är med:

De bästa 2016

*

Var säljs mina böcker?
Fråga efter böckerna i din närmsta bokhandel. De går också att beställa via Bokus, Adlibris m.fl.

Adlibris, Bokus

Ebes förlag (I mjölnarens spår, Mannen i rocken)

Ljudbok:

 NextoryStorytel, dito, Bokon, BookBeat, Adlibris Bokus 

Alla recensioner i en enda ”godbit”

Standard
Alla recensioner i en enda ”godbit”

Kultursidan

”När jag läst ut Stina Nilsson Bassells roman I mjölnarens spår kom Martin Luther Kings ord till mig: ”Den stora tragedin är inte de ondas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Fast jag skulle vilja lägga till ett citationstecken kring ”de goda människorna”, både i Kings citat och i romanen. Kan man vara god samtidigt som man bevittnar ondska utan att ingripa? Har man legitimitet när man säger att man inte vill bli inblandad?”

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

Folkbladet

”Språket i ”I mjölnarens spår” är rikt, blommigt”

Boktokig

”Fy tusan för att bli bortgift! är en av tankarna jag har när jag slår ihop boken.”

Bookis

”Det är en hjärtskärande roman jag har fått läsa och Stina Nilsson Bassell berör djupt med sitt personliga språk och sin berättelse.”

img_0102

En blogg.Helt enkelt.

”Det är en viktig berättelse om hur kvinnomisshandel kan ärvas från far till barn, och hur den misshandlande mannens syn på kvinnan kan ges vidare till barnen.

Jag gillar också greppet med de tre parallella tidsplanen. Det skapar ett starkt sammanhang mellan orsak och verkan.”

Jenniesboklista

”Bokens första mening:
Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar.”

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

Little Me and My Books

”Åh vad jag brann inombords när jag läste I mjölnarens spår! Må romanen vara något långsam men händelserna vars knytpunkt är ren och skär ondska involverade mig så pass att jag fick hjärtklappning under och efter läsningen!”

Tickmicks bokblogg

”Det här är en mörk men gripande berättelse om en ung kvinna vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. En berättelse som tyvärr är många kvinnors vardag, vilket innebär att det här är ett viktigt ämne att sprida vidare!”

Ugglan & Boken

”Jag tycker författaren lyckas skildra Emmas tragiska livsöde väl och hoppen i tid mellan de olika perioderna i hennes liv fungerar på ett spänningshöjande sätt.”

img_0102

villivonkansbooks:

Det är en tuff bok att läsa, man blir illa berörd av hur Emma behandlas. Språket följer tiden bra och den är väldigt lättläst.”

Bokstund

”Stina Bassell styrka ligger i känsloskildringarna, hon ger karaktärerna och inte minst huvudpersonen Emma ett avgörande djup. Det var intressant att få följa en ung kvinnas vardag i Sverige under det tidiga 1900-talet även om hennes tillvaro ofta var allt annat än god.”

Villa Freja

”Hon har lyckats med ett mästerverk.

Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”

Bokhyllan

”Sorglig, känslosam och ärlig.” 

Erika Lindblom

”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”

bokmalin

”Boken är en känslomässig berg-och-dalbana med hopp, kärlek, svek och förtvivlan. En berättelse som berör på djupet och som jag gärna rekommenderar!”

img_0102

Kram på er alla som lyft mig till höga höjder. Med fina ord kommer man långt. Ska försöka lyfta er, men ni är ju så många…

Stina

Köp den på Adlibris Bokus eller lyssna på den  BookBeat Storytel

Internationella kvinnodagen

Standard
Internationella kvinnodagen

 

I dag är det internationella kvinnodagen och jag vill uppmärksamma min mormors mor samt mina tre romaner. Starka kvinnor i, mellan, och på raderna.

mormorsmor AnnaKarin-Olgas morBild Monica Stangel Löfvall

Anna Katarina Svensdotter.

Född 1853-12-31 i Hårsbo, Kättilstad.

Levde som bonddotter 1876 i Hårsbo, Kättilstad.

Flyttade som gift 1876 från Hårsbo, Kättilstad till Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som gift 1889 i Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som änka 1897 i Fjärsbo, Kättilstad.

Död 1927-08-26 i Fjärsbo.

Hon levde själv från år 1897, då hennes make dog av magkatarr, med nio barn. Varav den yngsta var två år gammal, Amalia Justina Petersson, och den äldsta var tjugo år, Karl Erik Svensson. Utanför Åtvidaberg på en gård som heter Fjärsbo arrenderade de gården och utförde dagsverke åt Adelsnäs.

I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret, som därmed hade det ganska tufft, var det nog slitigt värre. När fadern dog var mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla. Trångboddheten och det svåra i att få allt att gå ihop måste ha utvecklat den styrka mormor ägde. Hur tufft det var, det vet jag inte, men man kan ju föreställa sig. Tänk er många barn, och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus där de utförde dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att hon var astmatisk. Då kanske man kan ana den styrka hon besatt, och då kanske man kan förstå den kamp som utspelade sig varje dag. Och då inser man hur tacksam man ska vara idag av att vi börjar närma oss ett jämlikt samhälle. Men än är det ett bra stycke kvar.

I mina tre romaner är, eller blir, mina kvinnor starka. De drivs av orättvisor och fruktan för en man.

andetag_2013_omslag_e

Andetag e-bok, recension

Eleni Schmidt, Tidningen Kulturen

”Elsa är en vacker och högdragen sekreterare. Hon har ett vackert hem där hon och maken bor ”försiktigt och varsamt”. Elsa älskar sitt hem. Det är det enda hon älskar, människorna i hennes omgivning går henne på nerverna. Vissa mer än andra. Hennes man Bo till exempel, blir henne alltmer förhatlig; hon fantiserar om att klösa honom i ansiktet så blodet sprutar. Symbolen för deras havererade äktenskap blir en julgardin som Elsa förnedrar sig för att be Bo att hänga upp, och som han inte vill hänga upp. Elsa rasar. Hon skulle trivas i sitt perfekta hem med obefläckade möbler, om det inte vore för den där julgardinen…

Åtminstone tror Elsa det, läsaren får en annan bild. Parallellt medan Elsa vantrivs med livet får vi läsa om Pelle, en stillsam bokhandlare som är en helt annan sort. Pelles prioriteringar är motsatta till Elsas, Pelle är mer intresserad av innehåll än yta och han läser filosofi på jobbet. Deras vägar korsas så småningom.

Stina Nilsson har gett ut flera diktsamlingar; Eldens aska och Vattnets ådra. Det märks att hon poet, hennes språk är målande. Ibland blir det lite fel, men ofta blir det vackert. Texten vimlar av kreativa bilder. Eller vad sägs som den här skildringen av Elsas hem;

”Hemmet blottar sitt skal. Möblerna darrar i sina kläder”. När Elsa blir upprörd ”bildas det en vak inom henne. ”

En person som är glad ”ler med hela kroppen.” Nilsson är absolut en nyskapande ordkonstnär. Problemet med boken är att historien är väl förutsägbar och ibland slår som sagt metaforerna fel. Karaktärsskildringarna är ett annat problem.

Porträttet av Elsa är inkännande, men bokens övriga personer blir närmast statister. Beskrivningen av Pelle är endimensionell. Kanske är det ett medvetet val från författarens sida; huvudpersonen är trots allt en egocentrisk kvinna som tycker mer om möbler än om människor.

Trots detta är språket så pass fascinerande att man förlåter boken dess brister. Läsaren väntar med hela kroppen på Nilssons nästa roman.”

Provläs här

 ekoavnatt_omslag

Eko av natt e-bok, recension

Jenny Bång, Kulturmagasinet Kulturbloggen

” Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.

Eko av natt handlar om Tanja, som efter att ha levt med Jan, i ett oerhört destruktivt förhållande, nu försöker gå vidare i livet. Hon har gömt sig, tillsammans med sin mamma, för att återfå sina krafter. Men det finns en ständig rädsla över att Jan ska hitta henne och, med sitt manipulativa leende, lura henne tillbaka.

Det märks tydligt att Stina Nilsson är en poet. Både på språket och i berättelsen. Här finns inga långa beskrivningar av yttre miljöer. Istället läggs fokus på det som pågår inom människorna, sådant som kanske bäst beskrivs med hjälp av poesi. Det är just här, som styrkan i Nilssons språk ligger. Tankar och känslor kring rädslor och nermald självkänsla, beskrivs på ett poetiskt och otroligt genomtänkt vis.

Boken växlar mellan Tanjas egen röst och hennes mamma Saras röst. Tanja med mardrömmar och ständig flyktinstinkt. Sara med all den kärlek som en mor känner för sitt barn, och all den sorg hon känner över att se sin dotter falla samman.

Men så sker en vändning och Tanja väljer att inte längre vara offret. Frågan är bara hur långt hon är beredd att gå för att göra sig av med sin demon. Stina Nilsson väljer ett nytt sätt att skildra en misshandlad kvinnas öde och jag är ärligt talat inte beredd på den plötsligt vändningen. När rollerna byts, ändras även stämningen i boken. Det som i början framstod som en otroligt sorglig, känslosam och stark berättelse, som kretsade kring Tanjas rädsla och hennes mors försök att hjälpa, byts ut mot en jakt och hämndlust. Det är med ett särpräglat språk, som Stina Nilsson rör sig över genregränser och de starkaste av känslor. Tyvärr tappar det språk, som skapade driv och känsla i början av boken, kraft när den övergår till att bli för mycket av en spänningsroman. Det som fick mig att gripas tag av boken, närheten till känslorna och relationen mellan mamman och dottern, ebbar tyvärr ut i texten allteftersom Tanja stänger av sina känslor. Jag hade önskat att den poetiska spänningen hade kunnat hålla samman boken ända till sista sidan, men tyvärr tappar den greppet om mig när tempot och spänningen tar överhanden.” 

Provläs här

 

 aa18d-9188187004

I mjölnarens spår, recension

Jakob Carlander, Linköpings Corren

”Det finns en naiv och schablonmässig bild av landsbygden och jordbruksorter som pastorala idyller med glada grisar och goda människor. Som om ondska, hat och avund bara hör hemma i städer och tätorter. Författaren Stina Nilsson Bassell tar läsaren bort från den villfarelsen med sin roman ”I mjölnarens spår”.

Det är en tragisk berättelse om den unga levnadsglada Emma Klasdotter som i slutet på 1800-talet växer upp i en lika barnrik som lycklig familj i trakten av Åtvidaberg. Fattigdomen knackar på dörren då fadern mister sitt arbete. Kanske är det denna utsatthet, i kombination med föräldrarnas godtrogenhet, som leder till att Emma gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Niklasson, trots att hon haft en lycklig relation med drängen Alfred.

Hos Niklas Niklasson på den Havdellska gården stängs världen för Emma och hon finner sig leva i ett fängelse som senare ska vaktas vidare av sonen Axel. Axel är kränkt och utsatt av sin pappa men blir honom allt mer lik. Grannarna tiger och tittar bort, samtidigt som det pratas om mor och son på den Havdallska gården som allt mer förfaller. Fädernas missgärningar går i arv.

Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg. Ett tragiskt drama i en stillsam miljö. Det patriarkala förtrycket ställt mot kvinnor som lider men också kvinnor som räddar. ”I mjölnarens spår” är en berättelse som berör och som säkert rymmer mycket av sanning i sig. Den sanning som aldrig blev uppenbarad för att ingen ville se.

Samtidigt finns det något problematiskt med denna roman. Författaren står sina gestalter nära och är så ivrig att berätta deras historia med inre känslor och tankar, att hon till slut ställer sig i vägen för dem och skymmer sikten för läsaren. Särskilt i romanens första del staplas metaforer ovanpå varandra, utan att de får skapa den eftertanke en metafor är avsedd att vara. Ordrikedomen flödar och blir som en församlingsbo en gång sa om prästens predikan; ”vatten för en drunknande”.

Stina Nilsson Bassell kunde ha skalat av sin berättelse och därmed lämnat större plats för läsaren och även sina romanfigurer. Mot den reservationen står en berättelse och handling som berör och skakar om. Och den läsare som utrustar sig med lite tålamod får en bra läsupplevelse.”

Provläs här

Julkalender.Julklappstips!

Standard
Julkalender.Julklappstips!

12

Underbart samtal med Mannen i rocken (recension)- Kultursidan.nu                                                                                                                

Mannen som en förlösande barnmorska

Mannen i rocken är en vuxensaga. Innan jag läste boken visste jag inte att även vi vuxna behöver sagor. Nu vet jag det. Eller ska man kalla boken en poetisk betraktelse av livet? När det gäller författaren Stina Nilsson Bassell finns både sagans och poesins värld i hennes själ. Därifrån smyger de sig ut i hennes fingrar för att så småningom fastna på papper. Att dela in hennes litteratur i fack kan vara svårt. Det här är en text som är sin egen. Den har integritet. Men låt oss för enkelhetens skull kalla den för en saga.

Stina Nilsson Bassell har givit ut flera diktsamlingar, romaner och sagor. Hon bor i Röda stan i Norrköping och är sedan en tid tillbaka medlem i Sveriges Författarförbund. Hon har en särpräglad författarröst, en helt egen stil. Mannen i rocken är hennes första vuxensaga.

En kall och blöt höstdag tappar mannen i rocken sin anteckningsbok. Förrädiskt glider den förbi hans ficka och ner på marken. En kvinna ser den och springer efter mannen men hon har otur och halkar. Hon har lyckats fånga mannens uppmärksamhet men när han kommer för att hjälpa henne blir hon förvånad. Istället för att dra henne upp tar han hennes hand i sin och sätter sig bredvid henne. Och där börjar ett underbart samtal mellan de två.

Kvinnan är arg på sin mamma som inte har tid, varken för henne eller hennes dotter – barnbarnet. Mannen vidgar hennes vy, ber henne att se sig omkring. Med all respekt för hennes sorg får han henne att lyfta blicken. ”Under hela tiden har hon lyssnat på det mannen sagt och plötsligt kommer det där kornet av knäpphet. Ett litet korn som får hela världen att gunga, löven att mysa och regnet att dansa en befriande dans.”

Det är tur att jag inte är en rabiat feminist. Då skulle jag inte tåla att mannen är ”den kloka”. Nu är jag lyckligtvis bara en vanlig feminist som tycker att det är fint när en man och en kvinna innerligt delar på åsikter och insikter. Kan en kvinna vara klok så kan mannen också vara det. Och… man kan nästan se mannen som en barnmorska som förlöser kvinnan. Det ni!

Jag glömmer ju allt som är jobbigt. Hur går det till? Är det så här det ska vara? Lättsamt och befriande? Livet, menar jag.

Som sig bör i sagans värld så finns illustrationer i boken. Marika Lif har med säker och lyhörd inlevelse tecknat bilder som har en personlig utstrålning. På dagen är hon farmaceut men på kvällen får hon chansen att teckna. Stina Nilsson Bassell och Marika Lif är en lyckad kombo.

Jag har inte läst författarens hela produktion men jag har läst en stor del av den. Aldrig har jag upplevt henne så stringent och koncis som nu, samtidigt som hon breder ut sina poetiska och fantasifulla sagovingar i luften. Därmed börjar en flygtur som ingen vet var den ska landa. Det gäller att stanna upp, betrakta världen och tillåta sig själv att känna efter.

– Stina Nilsson Bassell! Jag tar av mig hatten!

Text: Carina Johansson Foto: Robert Svensson

Kultursidan.nu

Mannen i rocken av Stina Nilsson Bassell och Marika Lif.

Köp på:
mfl.

Julkalender. Julklappstips!

Standard

 

 

9

sid. 9-11

Ur I mjölnarens spår

Havdellska gården 1936

Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar. Ut genom elden. Den som bränner i hennes kropp och lägger sig som en hinna. Det vackra, det livfulla därute, kan hon inte nå. Livet är förbi, livet har sprungit ifrån henne.

Hon är rädd. Rädd att han ska se, rädd att han ska upptäcka den. Orolig över det som är en illusion, en dröm. Hon tror att det är en dröm. För henne är det ogreppbart, kanske ofattbart, eller bara ett rökmoln. Det som inte går att fånga in, eller finns där. Hon sätter handen för munnen:

”Oh, gode Gud”, flämtar hon, ”vad har jag gjort?” Hon har gjort det fruktansvärda, det som aldrig får ske. Hon inser det nu, att allt är för sent.

Som hon ångrar sig nu, hon visste ju att alla pärlor lyser starkt, och att man inte kan släcka dem. Inte nu när det är för sent. Det mörker som hon fruktar är bara en liten viskning av folkmassans skrik när den faller i det svarta hålet. Det skriket kan hon höra i sitt huvud, men det som kommer är henne övermäktigt.

Det är ingenting mot det som väntar, då det stora dånet blir till en djup avgrund.

Nu när det är gjort vet hon inte vem som gör vad, och var hon hör hemma. Har hon någonsin vetat det? Sedan hon satte sin fot på den här platsen är allting suddigt. Hon ser dimmolnen gå ihop och skratta åt henne. Hon är fångad i en fälla. Hänvisad till detta märkli­ga, som kallas livet. Till det här båset.

Som ett djur på väg till slakt kände hon sig den dagen hon anlände till gården. Jag kan inte göra det ogjort, tänker hon, Gud förbarme mig. Vad ska ske nu?

Vem trodde jag att jag var?

10

Någon märkvärdig varelse som trodde att jag kunde ändra på världen? Låta det som alltid har skett, inte ske just med mig? Som om jag var någon gudsdotter. Som om jag var klädd i en sidenklän­ning och bars upp av molnen.

För ett ögonblick tänkte jag just så. Hon suckar och sätter sin nariga hand ovanpå den andra. Hon tittar på dem men ser ingen skillnad, bägge ser likadana ut. Nariga och svullna, fula och skräm­mande av alla år i vatten.

Vatten, tänker hon och skrattar till, precis det jag befann mig i innan det mörka kom in i mitt liv. Jag flöt och kände lyckan skölja över mig. Likt en fisk trivdes jag med livet och såg bara det fina i varje blomma och i varje slitet ansikte. Som driven av en lust, en övermäktig kraft, en som malde och malde i huvudet tills det bara var att följa den, gick jag in i förvandlingen för att känna lycka.

Du kommer att få ditt straff, tänker hon. Visst ska jag ha ett straff, visst finns det sådant man får och inte får göra, eller hur är det nu det är?

”Du ska veta din plats”, mumlar hon, ”du ska lyda”, fortsätter hon att mumla ännu högre.

Då hör hon ett svagt igenkännande; rösten, tänker hon, den där rösten, är det jag?

Hennes ord vibrerar som om hon sällan har använt sig av den, som om hon sällan använder sig av det redskapet som hon älskade. Älskade, tänker hon, jag älskade att prata, men vad hände sedan?

Nu är det bara förknippat med ett obehag. Ett konstigt beteende är det, det här med att forma munnen till ord.

Jag behöver dem inte längre, tänker hon och känner den syrliga smaken i munnen. Det är inget viktigt längre, det kan inte vägra det grumliga och fasansfulla. Skräcken, tänker hon och ryser till, den som sitter som fastgjuten.

Nålar sig som iglar i hålet och gör det större. Hon tycker det, att -11-

det blir större och större för varje minut. Hon vågar inte titta på det, hon kan inte titta på det. För då skulle hon tvingas att se det mörka, och då skulle hon; ja, vad skulle jag göra då? Dö?

Döden skulle vara en befrielse. Men jag vill inte dö, vill inte lämna livet, inte riktigt än. Varför tänker jag så? Varför stretar jag emot det enkla? Det skulle vara lättare att gå den vägen. Hon andas snabbare nu. Men herregud vad det skriker i mig att jag inte vill dö. Att jag inte vill, hon andas lugnare; ja att jag vadå, dö?

Varför ser jag bara på när det händer saker? Utan att ingripa, och utan att hata. Jag skulle kunna hata och älska, hon ryser till vid ordet. Hon tycker inte om det längre, det har ingen plats här. Men titta då för jösse namn vad du har ställt till med!

På tyget. Ser in i väven. Granskar varje millimeter på det rutiga tyget och känner på lukten. Såsom han kommer att göra, såsom hans rutiner är.

Hon stelnar till, fryser fast med sina nariga händer som hon har fört fram och tillbaka i en evig kamp om att se en väg ut ur detta. Det vansinniga tempot i hennes händer hade skakat om bordet re­jält. En kopp åkte i golvet och allt blev fruktansvärt stilla.

För där är den, fläcken, den obetydliga lilla fläcken. Den som är helt oskyldig till det som väntar den. Den som inte gjort någonting ont, inget ont alls. Bara varit just så blå som den kan vara.

Den vackra klänningen är just så vacker, trots allt är den det, den är bara lite skamfilad, tänker hon.

”Tja, det är väl inte så konstigt efter alla dessa år”, snäser hon till i ett försök att morska upp sig. Men det går inte så bra, det blir mest en rädd fnysning som darrar till i näsborren.

Han kommer att tycka att den är ett missfoster när han ser den. I hans ögon blir allt svart och fult, tänker hon desperat. Som en grötig massa i massor av små bitar kommer den att bli efter hans behand­ling. Emma suckar djupt med en lätt darrning.

En svart spindel med håriga ben, det är det Emma ser framför sig. För det är det värsta Emma vet, spindlar med håriga ben.

Köp på:
mfl.

Fortsättning följer…

Jag berättar! Julklappstips!

Standard

 

Ett steg till!(oj, återigen musik, nämligen en LP). Jag kommer ofta in på en låt, det hänger ihop för mig, eftersom det var låtar de blev, några av mina dikter. Inte de första, men de jag ville dela med mig av. Från dikt till saga för att sedan bli roman. Och romanen som blev ljudbok var som en saga för mig.

 

i-mjc3b6lnarens-spc3a5r-ljudbok2

I mjölnarens spår

Författare: Stina Nilsson Bassell

Inläsare: Hannah Schmitz

Finns som ljudbok.
I mjölnarens spår är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster…

Språk: Svenska Kategori: Romaner

Mer info om ljudboken:

Förlag: Word Audio Publishing
Utgiven: 2016-06-09
Längd: 11T 21M
ISBN: 9789175236179

Storytel

*

Recension av Erikas bokprat

I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell…   

Stina Nilsson Bassell hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa

I mjölnarens spår-Ebes

hennes I mjölnarens spår. Tack för det Stina. Det här är en berättelse som berör djupt och som inte går spårlöst förbi. Hjärtskärande, starkt, naket, avskalat, känslofyllt, finstämt, kärleksfullt, trovärdigt. Ja det är bara några av många ord som kan beskriva berättelsen om Emma.

Året är 1895, Emma Klasdotter är 22 år och förälskad i Alfred. I ett slag slås lyckan i spillror för de unga tu när Emma helt utan förklaring blir bortgift med storbonden Niklas Nilsson. Med bedrövat sinne lämnar Emma föräldrahemmet och flyttar in på Havdellska gården belägen utanför Åtvidaberg i Östergötland.
 *
Året är 1936, 41 år har förflutit och Emma är en kuvad och bruten kvinna efter alla år av makens misshandel, hat och förtryck. Emma lever nu, efter makens död, tillsammans med sonen Axel som är uppfostrad av fadern till samma kvinnohat. Emma lever fortfarande i skräck och förtryck när nu sonen styr över hennes tillvaro på gården.I mjölnarens spår är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde.
 *
Stina Nilsson Bassell berättar Emmas historia i tre parallella spår. Tiden för ungdomen i föräldrahemmet, livet som ung hustru till Niklas Nilsson och som änka tillsammans med sonen Axel.
De tre delarna växlar och kompletterar varandra, förklarar och ger svar under läsningen gång. Emmas öde berör, men det är Stina Nilsson Bassells sätt att på ett så personligt sätt hantera språket som gör att jag kan sätta mig in i karaktärernas känslor och tankar. Jag är på plats och upplever känslor och tankar på ett äkta och trovärdigt sätt.
 *
En historia fylld av olycka men som ändå går i kärlekens tecken skapat av Stina Nilsson Bassells finstämda penna. Extra fängslande har det varit att läsa om Emma när handlingen utspelar sig på hemmaplan i Östergötland.
Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta.
 *
Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?
 *

Erikas bokprat

**

Recension av  Boklysten 

”Jag har tidigare recenserat Stina Nilsson Bassells bok Eko av Natt och blev väldigt berörd av den så när författaren tog kontakt och frågade om jag kunde tänka mig att läsa och recensera I mjölnarens spå så var det självklart att tacka ja. Och det är lika bra att jag redan nu medger att den här boken inte är lätt att recensera men jag ska försöka sortera alla mina intryck och hitta ord för känslorna. Men jag ber om ursäkt redan nu om recensionen blir lite kaotisk.
*

I mjölnarens spår är på ett sätt helt annorlunda än Eko av natt – Eko av natt tilldrog sig mer i nutid medan den här boken mera är en historisk roman. Det båda böckerna har gemensamt är mörkret och att de skildrar ett tragiskt kvinnoöde.
*
Berättelsen pendlar mellan två tidsperioder, 1895 då hon kommer till Havdellska gården och 1936 då hon har levt ett helt liv där. Och vilket liv det är! Mörkret under de åren är ganska kompakt och det är skrämmande hur enkelt det egentligen är att bryta ner en människa helt så att hon själv uppfattar en onaturlig tillvaro som normal.
*
Stina Nilsson Bassell har ett alldeles eget sätt att skriva och uttrycka sig på även om det inte är riktigt lika uttalat i den här boken som i Eko av natt. Och det sättet gör att huvudpersonen har en så stark närvaro i boken att jag engagerar mig djupt i henne och hennes tankar och känslor.
Emmas liv och öde är hjärtskärande och det som gör det ännu hemskare är att det fortfarande finns människor som beter sig som de som finns runt Emma, som ser men inte ingriper.
*
Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Boklysten

*
Köp på:
Ebes förlag, Rea 10%
mfl.

jag-a-mia-forfattarsamtal

Författarsamtal  -youtube

Tankar efter lördagens bokmässa i Linköping

Standard
Tankar efter lördagens bokmässa i Linköping

 

massan

Fantastiskt med en bokmässa som var så bra ordnad att till och med min sambo som ”håll lådan” för mig på Speakers corner fick en blomma. Ett vilt arrangemang där boksidorna fladdrade i en cirkel i sitt ivriga försök att stilla den hunger som alla gick och bar på. Då jag inte kunde vara där så höll min sambo ”i lådan” vid mina böcker. Och en underbar vän höll ett stadigt tag i lådan så sambon slapp den tunga bördan själv.Vi bjöd på pepparkakor och ett författarsamtal på datorn (tänkte att lite av mig själv vill jag ge de intresserade och läslystna). Samt ett youtubeklipp med två av mina böcker och romanens ljudbok där Hannah Schmitz läser med sin känslighet och sin underbara närvaro.

jag-a-mia-forfattarsamtal

Författarsamtal

 

 

Otroligt bra jobbat Östergötlands Bokmässa som för femte året orkar dra i alla trådar. För mig var det tredje året, eller rättare sagt för min sambo, då det liksom inte funkar med fysiken riktigt. För långt och för mycket folk då min nacke skulle vrida sig alldeles ur led (det kanske skulle vara bra, allt kanske skulle bli bättre…).

massan

Klas Östergren hade skymtat förbi och Johan Hagesund vinkade glatt medan folket applåderade efter min sambos tal i Speakers corner. En bokblogg, Erikas bokprat, var en gäst vid vårt bord. Tog hon en pepparkaka månne? Jag hoppas det, hon som skrev en sådan fin recension av I mjölnarens spår var värd mer än så. En gammal klasskamrat från gymnasiet besökte också vårt bord, honom har jag inte sett på trettio år. De, och alla de andra skulle jag velat träffa. Det kommer en annan dag viskar snöflingan som nu försvunnit för att snart bli synlig igen. Det är min gamla stad, Linköping, som alltid är det ett trevligt och sprittande möte. Som att möta en god gammal vän, fast jag inte var där och mötte dem personligen så var min sambo mina ögon och öron. Kanske var han mitt hjärta också…

massan

Speakers corner är ett toppendrag av arrangörerna då jag tänkte vara där, men ledsen, den förhoppningen bet mig i tån. I skrivandets stund funderar jag, och känslan av att göra ett collage kryper sig allt närmare. De små flämtande ljusen tar istället stora kliv in mot verklighetens ljus, och det som förut glimmade till där borta lyser nu i vårt fönstret.

Tack alla ni som gjorde Östergötlands Bokmässa möjlig med alla kända och okända namn. Nästa år är det sjätte året och tills dess ska alla ha det så bra och en förhoppning att vi alla försöker omge oss med kärlek.

Kram Stina!