Etikettarkiv: boktips

Sommarhälsning

Standard
Sommarhälsning

En sommarhälsning från Sanden, Sankt Annas skärgård, och min fina dotter. På bryggan avhandlas det kaffe och bok. Som det ska vara, som det ska vara…

Spegeln i rummet utanför är på sin rätta plats. Det är i Sanden en del av handlingen utspelar sig 😉

 

fedra-spegeln4Recensioner av Spegeln i rummet utanför:

”…samma känsla som Jane Austen… mycket läsvärd. 5 av 5”/ Christina Wernersson

”…#MeToo berörs på många sätt.”/ BOOKSBYMARIE

”Omtumlande, stark och mörk. Bitvis hjärtskärande. 5 av 5 ”/ My Loved Books

fedra-spegeln3”Gripande, trovärdig och välgestaltad berättelse som berör.”/ I min bokhylla

”Månadens bästa bok. Jag älskade den! Betyg: 5/5″”/ Evas Boktankar

”Det persongalleri som målas upp är helt otrolig!”/biulasbooks

”Olika tids epoker & olika människors livs vävs samman som en sagolik väggbonad.”/ boksniffaren

”En trevlig läsning med härlig sommarkänsla.” /Systrarna Leos Bokprat

 

Alex Författarlexikon

Standard
Alex Författarlexikon

Land/region: Sverige Född: 13 juni 1963 (Västervik, Småland, Sverige)  Språk: Svenska Genrer: Prosa, Lyrik, Barn & Ungdom Fler namn: Nilsson, Stina Böcker på: Götabiblioteken

collage_stina_grekland_v7beskChristina Nilsson, med författarnamnet Stina Nilsson Bassell, föddes och växte upp i Västervik men tonårstiden tillbringade hon i Linköping. Lusten att skriva litterärt fanns tidigt. Till en början blev egna dikter låtar som hon uppträdde med. Senare utbildade hon sig inom skrivande och radioteater vid flera folkhögskolor. Med Färnebo folkhögskolas Södra Afrika-kurs kom hon på 1980-talet till Zimbabwe där intresset för radioreportage väcktes. Efter hemkomsten till Sverige började hon frilansa för olika radioprogram. På 1990-talet ändrades hennes liv radikalt när hon drabbades av flera hjärnblödningar. Efter att ha återhämtat sig är hon numera författare på heltid. Hon är bosatt med sin familj i Norrköping. Bassell, som är ett gammalt släktnamn, lade hon till i författarnamnet 2015.

Stina Nilsson Bassell är poet, sagoberätterska och romanförfattare. I antologier har hon bidragit med dikter och noveller. 2010 publicerades hennes första diktsamling, ”Eldens aska”. Samma år utkom barnboken ”Sagan om Smått och Gott” och romandebuten ”Andetag” utgavs 2011.

I romanen ”Eko av natt” från 2013 berättar hon om Tanja, som flyr ett destruktivt äktenskap och gömmer sig med sin mor tills hon bestämmer sig för att inte längre vara ett offer. Berättarrösten växlar mellan Tanja och modern. Det var framförallt skildringen av deras nära relation och berättelsens poetiska ton som lovordades. Även romanen ”I mjölnarens spår” (2015) skildrar ett kvinnoöde. Den unga Emma gifter sig med en mycket äldre man. Hon drömmer om trygghet men äktenskapet blir olyckligt. När sonen tar över faderns gård innebär det ingen lindring för Emma. Berättelsen skiftar mellan 1890-tal och 1930-tal och handlingen är förlagd till trakterna kring Åtvidaberg. Erfarenheter från arbetet med radioprogram, där tal och musik blandas, inspirerade Nilsson Bassell till att forma romanen som ett kollage.

Samlingen ”Luftens sötma” (2014) innehåller dikter och korta berättelser. ”Mannen i rocken” (2015) är en illustrerad novell om att se och ta tillvara möten med människor.

Stina Nilsson Bassell har tilldelats ett flertal stipendier.

Alex Författarlexikon

Efter dessa rader av Alex Författarlexikon 2017 har romanen Spegeln i rummet utanför, diktsamlingen Kärleken är en sekatör, och romanen I mjölnarens spår som häftad tillkommit. 2019 blev fem av dessa böcker ljudböcker.

Rollup & Recension

Standard
Rollup & Recension

rollup_20_korr4Recensioner:

bokannicka

”Svek, lögner, psykisk misshandel, övergrepp och en kvinnosyn som får mig att rysa. Emmas öde berör mig ända in i hjärtat.” Betyg 4 av 5

 

Ett Kapitel

”Med ett poetiskt vackert språk får vi följa Emmas kamp för tillvaron. Stina beskriver allt så fint, fast det är så hemskt.”

 

stinas boksida
”Det är en mörk berättelse och Emmas öde griper verkligen tag i mig. Ett så tragiskt liv på grund av pappans oväntade beslut.” Betyg: 4 av 5

 

Bokprataren

”Det här är en mörk gripande berättelse om Emma vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. hon tvingas gifta sig med Niklas mot sin vilja och äktenskapet blir en katastrof.” Betyg: 3 av 4                 

                                                                          

Kultursidan

”När jag läst ut Stina Nilsson Bassells roman I mjölnarens spår kom Martin Luther Kings ord till mig: ”Den stora tragedin är inte de ondas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Fast jag skulle vilja lägga till ett citationstecken kring ”de goda människorna”, både i Kings citat och i romanen. Kan man vara god samtidigt som man bevittnar ondska utan att ingripa? Har man legitimitet när man säger att man inte vill bli inblandad?”

 

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Tematrio- Kvinnor skriver om män

Top ten Tuesday-Bästa böckerna 2015

Tematrio- Parrelationer

Tematrio- Sommarens minnesvärda

Sommarens bästa- en tisdagsenkät

Bäst 2015

Tematrio-Jobbiga böcker

 

rollup_20_korr4Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

 

Folkbladet

”Språket i ”I mjölnarens spår” är rikt, blommigt”

 

Boktokig

”Fy tusan för att bli bortgift! är en av tankarna jag har när jag slår ihop boken.”

 

Bookis

”Det är en hjärtskärande roman jag har fått läsa och Stina Nilsson Bassell berör djupt med sitt personliga språk och sin berättelse.”

 

En blogg.Helt enkelt.

”Det är en viktig berättelse om hur kvinnomisshandel kan ärvas från far till barn, och hur den misshandlande mannens syn på kvinnan kan ges vidare till barnen.

Jag gillar också greppet med de tre parallella tidsplanen. Det skapar ett starkt sammanhang mellan orsak och verkan.”

 

Hanneles bibliotek– En smakbit

”En välskriven delvis gåtfull roman som väcker många tankar, man vill bara fortsätta att läsa, igenkänning, stark närvaro.”

 

Jenniesboklista

” Fängslande & gripande! 3 av 5”

 

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

De bästa 2016

 

 

rollup_20_korr4Little Me and My Books

”Åh vad jag brann inombords när jag läste I mjölnarens spår! Må romanen vara något långsam men händelserna vars knytpunkt är ren och skär ondska involverade mig så pass att jag fick hjärtklappning under och efter läsningen!”

 

Tickmicks bokblogg

”Det här är en mörk men gripande berättelse om en ung kvinna vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. En berättelse som tyvärr är många kvinnors vardag, vilket innebär att det här är ett viktigt ämne att sprida vidare!”

 

Ugglan & Boken

”Jag tycker författaren lyckas skildra Emmas tragiska livsöde väl och hoppen i tid mellan de olika perioderna i hennes liv fungerar på ett spänningshöjande sätt.”

 

villivonkansbooks:

”Det är en tuff bok att läsa, man blir illa berörd av hur Emma behandlas. Språket följer tiden bra och den är väldigt lättläst.”

 

Bokstund

”Stina Bassell styrka ligger i känsloskildringarna, hon ger karaktärerna och inte minst huvudpersonen Emma ett avgörande djup. Det var intressant att få följa en ung kvinnas vardag i Sverige under det tidiga 1900-talet även om hennes tillvaro ofta var allt annat än god.”

 

Villa Freja

”Hon har lyckats med ett mästerverk. Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”/⭐ ⭐ ⭐ ⭐ 

villa frejas bokblogg

 

rollup_20_korr4Bokhyllan

”Sorglig, känslosam och ärlig.” 

 

Erika Lindblom

”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”

 

bokmalin

”Boken är en känslomässig berg-och-dalbana med hopp, kärlek, svek och förtvivlan. En berättelse som berör på djupet och som jag gärna rekommenderar!”

 

bettansboktips

”Jag upplevde så starka reaktioner när jag läste boken. Niklas brev till sin syster…. Uppfostran och hur Niklas var mot sonen Axel…”

 

 

jennys bokhylla

”…en bra historia som inte lämnar någon oberörd!”

 

bokligt

”…och har ett egenartat språk som kräver en del koncentration, men är väldigt medryckande.”

 

bokladan

”Den här boken påminner mig lite om ”Svindlande höjder”, med sina tragiska livsöden och dysfunktionella relationer”.

 

rollup_20_korr4My loved books

I mjölnarens spår” av Stina Nilsson Bassell (4 av 5⭐)
Jag kan inte komma på en enda bok som jag läst där jag måste påminna mig själv om att andas…”

my.loved.books

 

annalinasboktips

”Emmas öde kan inte lämna någon oberörd, boken är målande och språket oklanderligt.”

 

bokladan_therese

”… Emmas ofattbara livsöde, att bli bortgift med en man som är så oerhört grym… Mot slutet var den riktigt spännande och jag ville bara läsa vidare…”

 

Bara Böcker

”En sak som är central och berättas på ett detaljerat och beskrivande sätt i boken är Emmas relation till sin far. Relationen är en intressant blandning av aktning och svek som lyfter läsarens intresse för historien.”

bara_bocker

 

Pias Lilla Kulturblogg

”En av de lyckligaste scenerna är när hon och Elsa drar lakan av möblerna och hon lägger sig på golvet för att skratta. Den scenen såg jag framför mig, klart och tydligt.”

 

lässtunder

”Det här är en mycket mörk berättelse. Som läsare får man en klump i magen från första sidan och den följer på sätt eller annat med genom hela berättelsen.”

 

booksbyjennifer

”Det är både spännande och även ganska otäckt stundvis. Språket är otroligt vackert och…”

 

 

malinsboksida

”En sådan mörk berättelse, om ett dåtidens Sverige där Stina målar upp berättelsen så bra att man verkligen kan tänka sig att exakt såhär var det förr.”

 

rollup_20_korr4mikabookss

”Det är en sorglig och stundvis skrämmande skildring av ett kvinnoöde för 100 år sedan,”

 

booksofsweden

”En mörk historia som utspelar sig under en tid där kvinnor i Sverige inte fick höras. . Vackert språk, och en berättelse som inte lämnar någon oberörd.”

 

jezzysbokvarld

” Jag ger den ⭐⭐⭐/5. Klart läsvärd men se till att ha tid för boken 😊 ”

 

Speedreader

” Det här är en historia som berör, där man kan fundera på hur många ensamma personer det finns där ute som lidit för en annan människas lycka”/3,5  av 5 möjliga.

 

Boklunga

”Man blir arg när man läser den här. Och ledsen över det kvinnoförtryck som utspelar sig.”

 

bokresan

” Det är fiktion men Emmas levnadsöde känns mycket trovärdigt och tidsenligt.”

 

kulturladies

” Jag sträckläste boken och tänkte mycket på alla de kvinnor vars livsöden aldrig berättats…”

 

rollup_20_korr4Swedishbookowl

”Jag flög genom boken och ville veta vad som skulle hända med Emma och hennes familj. Det är en slående skildring över hur en familj faktiskt kan se ut i nutid och dåtid.”

 

Fiktiviteter

”I dessa dagar av kvinnokamp, uppror mot förtryck och #metoo är Emmas öde fortsatt aktuellt och djupt berörande. Den kyla och det förtryck hon utsätts för, som blir hennes liv, utövas inte bara av den som blir hennes make.”

 

 

i-mjc3b6lnarens-spc3a5r-ljudbok2

Ljudbok

”I mjölnarens spår” är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande hade drömmar. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården, utanför Åtvidaberg, blir bara värre och värre. Emma Klasdotter, 22 år, gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson.

i mjölnarens spår

En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan som pockar på uppmärksamhet i varje steg.

 

Inbunden

 

 

 

Recensioner på Omnible

Standard
Recensioner på Omnible

”Spegeln i rummet utanför” är absolut en berättelse som fastnat hos mig! En verkligt gripande berättelse, som är skriven på ett så målande och underbart vackert sätt. Jag kan, kort sagt, VERKLIGEN rekommendera den här boken till alla som gillar spänning, historia och fina formuleringar.Betyg 5 ”/Eva Ljung

”Det persongalleri som målas upp är helt otroligt och jag vill lära känna dessa människor än mer och höra deras historier berättas. Betyg 4 ”/Ulrica

”Stina gav mig samma känsla som Jane Austen,det är det som händer med karaktärerna mentalt som gör den här boken till mycket läsvärd. Betyg 5 ”/Christina Wernersson

 

Läs på: Omnible

spegeln_sanden_ver2

Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Standard
Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Länstidningen Östergötland

I Sanden är det alltid spår

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskMin mamma och mormor Olga med pensionatspersonal 1943-44. Mamma i randig blus med huvudet lutat mot mormor.

Sankt Anna (LT)

Mormor Olga ville nog inte ha det som i uppväxten, med åtta syskon och ensam mamma (fadern dog tidigt) och arrenderade av Adelsnäs utanför Åtvidaberg. Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Ture Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sedan arrendera en lanthandel vid kusten.

Ett stort kliv rakt ut i havet. Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst. Men de kom dit och kunde överta den för att senare ge affären ett nytt och större hem. Sedan dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

Jag har hört att det började med färdiga smörgåsar på dansbanan. Hon hade stolt gått dit för att med sin nyfikna blick och prövande gestalt, rak i ryggen och stilig, sälja sina smörgåsar.

”Det här var en affärsidé” hade hon kanske tänkt, ivrig som hon var att inte hamna i samma situation som det hon hade växt upp i. I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört) som kortade hans liv? Och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol. (1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter). Troligtvis ingick det i arrendet av Fjärsbo, vilket han så gjorde till sin död 1897.

När han dog var där nio barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år. Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var att få det dagliga att fungera. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

Länstidningen3Så Olga började bygga upp ett pensionat. Jämsides med affären startades alltså en pensionatsliknande verksamhet på husets övervåning. Dit kom militärer under kriget för att få sig ett skrovmål, och mormor gnuggade kanske sina händer och gav dem det finaste av det finaste (hur det nu gick till, med ransonering och allt). Wass pensionat kom sedan som en våg av de vågor som hade börjat rulla, dess födelse var på 40-talet. Enligt min mamma så stod pappa Ture i affären och mamma Olga i pensionatet. Min mamma hade mest varit på pensionatet och hjälpt till med tvätt av lakan och allt som ska göras för att hålla ett pensionat fräscht.

Jag hörde mamma berätta om att de tvättade i sjön, eller havet som det nu är, fast det liknar mer en sjö för det är så inbäddat av små öar. Men så fort du åker en liten bit ut på vattnet så ser du horisonten och strax är du i Harstena. Där i havet hamnade tvätten och mamma dök i för att hämta upp den. ”Roligt”, har hon sagt.

Morbror Olle i affären var alltid så underfundig. Han hade ett skimmer över sig och ögonen kunde plira när han sa en kommentar. Jag blev alltid varm i hela kroppen. Han fick en att känna sig varm och nära. Mamma berättade att han hade rullat ett hjul nedför backen och sagt med glimten i ögonen ”Nu är det hjul igen”. Alltid något på tungan, men ibland inte så mycket bara en gåtfull blick och en klurig mun.

I affären fanns det spik och mjölk. Jag tyckte alltid det var så spännande att gå där. Det var som en mystisk grotta med hällristningar. Ett affärscentrum mitt i byn Sanden. Jag var tonåring och jag älskade att se spikkartongen och mjölkpaketet bredvid varandra. Men vad låg alldeles intill dem? Det var saker att utforska varje dag. Det låg ju bara fem sekunder bort och mitt emot vårt sommarhus. Det var mitt tempel, min brunn. Därur kunde jag dricka, insupa ny luft i form av människor och saker. Det var en ynnest att ha haft denna affär runt husknuten. Nästan så man bodde där. Dit kom båtfolket från öarna, där gjorde campingfolket sina dagliga inköp, och dit kom sommargästerna och åretruntfolket ifrån hela ön Norra Finnö.

Det fanns också gott om folk från fastlandet som gästade ön, och så dök de upp från badplatsen i byn och köpte sin glass. När morbror Olle hade affären, till 1986, var den öppen året om. Sedan dröjde det inte länge förrän det bara var sommaröppet. I affären kunde man allt som oftast prata engelska, om man inte behärskade tyska. För det var tyskar de bestod av som oftast, turisterna. Min dotter arbetade i affären under sex somrar, och hon kunde lite av språket. Gissa om hon hade nära till jobbet. Fem sekunder till sommarjobbet är väl ett supersommarjobb?

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskI många år fanns en (flera) tysk familj boendes på pensionatet. Jag fann en mycket härlig kompis i ena dottern. Hon och jag utforskade Sanden-världen. Tonåringar som vi var hade vi alltid något spännande på gång och vi var på något sätt lika. Var det åldern? Eller var det en likhet? Och att vi fungerade så bra ihop berodde det också på en närhet med varandras tankar? Vi kände igen oss i varandra. Jag sov allt som oftast i hennes pensionatsrum, och hela världen var så rolig med denna tonårskompis.

När jag var tonåring fanns det alltid varma, färska bullar man kunde köpa. Lukten letade sig alltid ut som en omfamnande varm kram och blandade sig med den värme som dagen skulle ge. Alltid sol i min tonårstid. Alltid ett morgondopp. Jag älskade att gå barfota ner till den tomma stranden, förutom de två solstolarna som de äldre pensionatsgästerna alltid ställt ut på morgonen, och gå ut i vattnet för att sjunka ned i med hela kroppen. Jag sprang inte, inte på morgonen, det gjorde jag senare på dagen. Fantastiskt ställe att hamna på 1932, och fantastiskt idag att se platsen var och varannan sommar i så många somrar. Ända sedan barnsben.

Det andas historia, så mycket finns det där som bara skriker om att få bli berättat. Och det är ju det jag är ute efter, små eller stora händelser eller människor som har bott eller fortfarande bor i hus, byar, eller städer. Hur många gånger har man inte sagt att ”tänk om stenar kunde tala” eller träden för den delen. Nu kan de inte det. Till en viss del så kan de det, men i ord och meningar så behöver jag människor. Människor som minns eller har hört något. Jag älskar att höra gamla människor berätta. Och på tal om det så ska jag berätta… (det blir en annan historia)

Jag vill fånga upp något som är begravet, något som längtar efter att få visa sig, om inte i det rätta ljuset så i alla fall i ett ljus. Döden ska få visa sig, eller rättare sagt livet innan döden inträffade. Den är märklig, döden, eller märklig och märklig den är ju en del av livet. Så enkelt att säga men så svårt att förstå, men nu rör jag till det och återkommer om detta en annan dag.

Mormor Olga satt i sin trädgård omgiven av sina rosor. De var överallt. Rosorna. Ofta vinkade folk som gick förbi. Som till en drottning. Hon var rosornas drottning. Sandens drottning. Finklädda gick de nedför berget från Örnboet som majestätiskt tornade upp sig mellan trädtopparna och vidrörde himlen. De vinkade till mormor som satt rakryggad och drottninglikt vinkade tillbaka. Tack mamma, mormor och alla andra släktingar för att jag finns!

Text: STINA NILSSON BASSELL Bild: PRIVAT

Läs i Länstidningen Östergötland

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

spegeln_sanden_ver2

Länstidningen Östergötland-Novell- ”Glass och nybakade bullar”

Standard
Länstidningen Östergötland-Novell- ”Glass och nybakade bullar”

Länstidningen Östergötland.

En novell– ”Glass och nybakade bullar”-Sommar i Sanden

”Med sina 98 små flätor i håret hade hon virvlat runt med Olle som fascinerat hade tagit i dem under hela kvällen”.

SÖDERKÖPING (LT)

dansbeskbeskHon låg där på stranden. Solen var så varm nu att hon flera gånger hade lyft ena foten som för att väcka sig själv. Hon sov inte, inte på riktigt, hon var i en enda djup utandning. Den var för henne behaglig, nödvändig, för att få tillbaka den balans som hon annars bar på med stolthet. Kroppen värmdes i hettan, men själen var i uppror, eller hade varit i uppror. Sommaren hade redan bleknat bort kändes det som. Det var som om den var miltals bort därifrån, trots att den precis hade kommit.

Hon kisade med ena ögat och såg havet, stranden. Barn och vuxna lekte tillsammans. Den gamla gårdspumpen som hon som barn aldrig sprang förbi utan att lägga handen på det vackra handtaget som liknade ett s för att pumpa ut det vatten som alltid hade forsat fram som en kanon efter ett tag. Det var alltid efter fyra eller fem försök som ansträngningen hade gett resultat. De ståtliga enarna som skilde dem åt, på ena sidan pensionatet och de andra sommarhusen och på den andra sidan om de ståtliga enarna som tornade upp sig likt pelare, stranden och vattnet.

Det var som om naturen sa ”Bebyggelse eller stranden. Vilket vill du ha?” Allt var så vackert, tänkte Erlina och tittade på sina släktingar som var överallt. Är inte detta en hemma-känsla så vad är då hemma-känsla, sa hon för sig själv och log. Varje sandkorn var för henne som luften, lika nödvändig och lika igenkännande. Något som bara finns där. Det är som vågorna på vattnet, tänkte hon, lätt och rogivande och i samma takt. Hon blundade igen, men då dök bilden upp av hur hennes faster hade gått fram som en torped i sommarhuset. Där hade enligt henne ingenting varit bra. Ingenting stod på rätt plats och det var smutsigt. Ingenting, ingenting var sommar för henne. Fastern hade skrikit och svurit.

”Vad tror du att det här är? Ett förbannat hotell? Va? Du din satans bortskämda snorunge som tror att hela världen ligger framför dina jävla fötter”. Erlina rös när de inre bilderna kom framför henne och formligen krossade de vattenstänkta bilderna. Hon slog snabbt upp ögonen och tvingade sig att se på allt runtomkring sig. Ta in det ögonen såg just då, allt för att slippa se den kalla, hårda bilden av den svärande och kraftigt dreglande fastern. Hon satte sig raskt upp för att suga in varje detalj runt omkring henne ännu mer. Hon ville fångas av nuet. Hon tittade på dem som plaskade i vattnet.

Länstidningar- hjärnbl.+ fjärsboDet var barn hon kände igen, vuxna hon hade sett sedan hon var barn. Det andades igenkännande, det andades lugn, och hon kunde känna hur hennes andning blev lugnare. Erlina skrattade till när hon såg Olle sakta ta sig ner i vattnet på ett komiskt sätt. Han som alltid är lite försiktig med att bada om det är för kallt, log hon. Men samtidigt vill han aldrig visa det utan går kaxigt på och är som en pajas när vattnet möter hans kropp. Hon minns den underbara kvällen när ungdomarna i byn hade haft fest på stranden och hur de hade dansat hela kvällen. Med sina 98 små flätor i håret hade hon virvlat runt med Olle som fascinerat hade tagit i dem under hela kvällen. Vilken tur att en av personaltjejerna hade gjort dem, tänkte hon och kände hur det pirriga fyllde hela hennes kropp. Ska jag behöva göra dem igen för att få Olles uppmärksamhet? Hon funderade på hur hon skulle fånga hans blick på samma sätt som under den magiska kvällen.

Hon visste med ens hur hon skulle göra och tittade åter på barnen som lekte. De vuxna som lekte. Alla lekte på sommaren. Till och med solen lekte mellan molnen. Båtarna lekte. De guppade fram och tillbaka. Lekte tafatt. Båtfolket som med lätta steg, skrattade, pratade om vad som skulle handlas. Glass, alla pratade glass eller åt glass, tänkte Erlina. Hon svettades och sög in orden, ljuden, människorna. Som om allting var ljuvlig musik. Något klassiskt eller jazz. Hon började sakta bli ett med sig själv, tack vare livet runt omkring. Tankarna flög bort med skratten, pratandet och det sköna ljudet av vattnet mot klipporna. Solen dansade och Erlina blundade av välbehag. Den var som en smekning. En lätt beröring på hennes kind.

Plötsligt kom bilden på hennes faster fram igen. I sommarhuset, i byn, i kylan. Fastern hade bott där länge, så länge så hon verkade tro att hon ägde byn. Hon hade knappt några vänner, och det verkade som hon inte ville ha heller, tänkte Erlina. Fast någon gång hade hon kommit på henne med att sitta med ett kort i handen och det hade blänkt till i hennes ögon som hon kvickt hade torkat bort när hon hade hört Erlina komma. Sorgligt kände Erlina att fastern bar på något tungt, men som hon var kom man inte ens i närheten av att försöka fråga, funderade en ilsken Erlina. Snabbt öppnade hon ögonen igen för att inte förlora sig själv i den hopplösa ilskan som bar henne miltals därifrån. Hon fick en bitter smak i munnen och tog en klunk vatten.

Nu måste jag svalka mig, tänkte Erlina. Hon sprang ner till vattnet och kastade sig i. Snabbt sköljde vattnet av svetten och det obehagliga. Hon hade fått en ny styrka. Hon kände sig som Tarzan eller mer som Artemis. Artemis som var en Grekisk gudinna som Erlina en gång läst om och beundrat. Hon som sköt med sin pil och riktade pilen väl för att fånga sitt byte. En jaktgudinna. En som visste vad hon ville. Erlina gick sakta upp ur vattnet. En boll kom åt hennes håll. Hon tog den och kastade den tillbaka till en pojke. Erlina sa något skämtsamt och pojken svarade henne och bägge log. Hon gled upp på stranden. Sanden kittlade under hennes fötter. Men den brände inte längre. Det fastnade sand under fötterna och på benen när hon la sig ner på filten.

Där låg hon, sandig och blöt, men hon njöt. Hon njöt och hon blundade. Plötsligt sa en röst. ”Ska du ha glass”. Rösten var skarp och överlägsen. Som om rösten hade sagt, att ”Här ligger du och skräpar ner och jag måste köpa dig en glass, för det har väl du inga pengar till”. Erlina lät orden rulla ut ur sitt huvud och hon tittade upp. Det var hennes faster, precis som hon redan visste. Men bara för att försäkra sig om det utan att vilja ha den försäkran så tittade hon upp för att möta det kalla och hårda. Vilken kontrast, tänkte Erlina, det är som taget ur en film där kvinnan står i fokus som en istapp och runtomkring svävar bollar, solen, och skrattande munnar. Fastern log inte. Hon kunde lika gärna spottat och fräst och med mer avsmak i rösten sagt ”Ska du ha glass”. Erlina svalde hårt för att inte skrika ilsket tillbaka. Hon sa ”Javisst det blir gott”. ”Tack säger man. Och vad ska du ha?”

Fastern lät ännu mer överlägsen nu, ingen tvekan om vad hon tyckte och tänkte. Egentligen. Erlina fick hålla hårt på sig för att inte brista ut i sång eller något annat galet. Erlina var utan pengar, Erlina var en lort, Erlina var arbetslös, sa fastern i Erlinas öron. Fastern visade sin makt, sin överlägsenhet i endast några få ord, tänkte Erlina. Hon sa snabbt och så glatt som hon förmådde sitt glassval, en 88:a, det var inte det hon valde om hon fick tid på sig att tänka. Men här fanns ingen tid, tänkte Erlina och svettades. Obehagliga svettdroppar.

dansbeskbeskMen fastern försvann, och det var inte bara Erlinas blickar som såg på fasterns breda ryggtavla. Plötsligt mötte hon Olles varma ögon som närmade sig henne. ”Jag har med mig kaffe”, sa han, ”Vill du ha?” Hon gjorde plats åt honom på hennes filt och han dukade upp av bullar och kaffe. ”Mamma har gjort”, blinkade han till. Hans bruna ögon smälte i hennes hjärta och allt annat var lika plötsligt borta som det hade kommit. Hans långa gestalt kastade sig ner på filten och öppnade famnen för att omfamna världen såg det ut som. ”Åh, vad skönt att vara här i Sanden”, sa han och solglasögonen åkte snabbt av för att se in i hennes ögon. Erlina kände det overkliga sakta gå upp för henne att han verkligen hade slagit sig ner hos henne. Och att han hade med sig kaffe och bullar. Det var som om världen hade tagit ett skutt i i evigheten.

”Mamma har bakat till gästerna”, sa han och log försiktigt. En försiktig Olle, tänkte Erlina och häpnade över den förvandling som hon stirrade på. Förläget slog hon ner sin blick när hon upptäckte sitt stirrande. ”Ja, pensionatet är ju navet i Sanden”, sa hon snabbt för att skyla över sitt korkade sätt. Så idiotiskt att göra så när han väl har landat på min filt, tänkte hon och skämdes över hur den bilden av Olle hade tagit över hennes sinne. Den som faktiskt inte hade någon som helst grund, tänkte Erlina som visste med ens hur lite hon kände honom. Hur andras och hennes tankar alltid hade gått till ”Pajasen Olle” och ”Han som alltid skämtar, och menar aldrig något med det”.

Hennes ögon öppnas för att känna att något gott strålar ut från dem. ”Ja, jag måste snart gå och hjälpa henne. Men en liten fika ska jag väl ha tid med. Och med den finaste tjejen i byn”, blinkade han och såg samtidigt allvarlig ut. Som om han verkligen menade det, tänkte Erlina. Som om allt det skämtsamma över honom hade blåst bort i ett enda andetag. I en enda våg, tänkte hon och lät sig föras med i vågornas mjuka rörelser. ”Vad trevligt att fika med dig”, sa hon och tog en bulle för att åter känna pirret i kroppen då hans ögon värmde henne på ett helt annat sätt än solen.

De behövde inte säga så mycket, det gjorde kropparna åt dem. Deras händer vidrörde varandra när de samtidigt skulle ta en bulle till. De lät händerna stanna i den frusna positionen där fingrarna sakta och trevande slingrade om varandra. Så satt de, i en lång utdragen tid, så länge de kunde innan verkligen tog ett kraftigt tag om dem. ”Oj, jag måste verkligen hjälpa mamma med gästerna”, sa han i en uppgiven stämma, ”jag är ledsen”, sa han sedan och kramade om henne. Kramen varade i evigheter kände Erlina det som, och hon var allt annat än ledsen när han vinkades gick därifrån.

Det här var det största hon någonsin har känt, och med det kaotiska, men märkliga lugnet, svepte plötsligt en obehaglig vind som fick henne på fötter. Glassen, hann hon att tänka innan hon såg fasterns stora gestalt komma gungades långt bort mellan husen. Erlina andades djupt och såg sig omkring där allting blev plötsligt för mycket. För mycket bad. För mycket skrik. För mycket sol. För mycket faster. Snabbt tog hon på sig och skyndade sig. Nästan sprang till tryggheten. En ljugarbänk.

Den stod bland träden nära havet. Där var det stilla och tyst, endast fåglarna skrattade och vattnet sköljde över stenarna. Vinden lekte i Erlinas hår och solens behagliga strålar kittlade hennes kropp. Den lättade upp den is som plötsligt hade bildats inom henne och hon andades ut i ett bubbligt skratt. Det var som om en mjuk hand lade sig över Erlina. Igen. Hon blundade och kunde tänka fritt på kärleken.

Text: Stina Nilsson Bassell  Bild: Privat

Läs i Länstidningen Östergötland.

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

stina_spegeln_sanden

Kärlek & Spegeln

Standard
Kärlek & Spegeln

Diktsamlingen Kärleken är en sekatör framför syrenhäcken som sattes 2016. Äntligen blommar det! Den som väntar på något gott…
Kärlek! Och fram med sekatören. (skulle jag få bestämma så skulle en sekatör knappt aldrig användas, och häcken växte kämpahög, ni vet…)

Romanen Spegeln i rummet utanför framför syrenhäcken. Nu är det som om det är fullt av speglar ute i ute- rummet.
Och hoppsi vad mer tydlig jag blev 

 

Evas Boktankar

Standard

Trevlig alla hjärtans dag på er! Vill ge er detta trevliga. Tack för att jag får vara med på din lista!

Här är evasboktankars recension:

Evas Boktankar:
”Karaktärerna i boken var starka, djupa och så korkade ibland att jag inte visste vad. Det hände att jag skakade om boken i ren frustration, och undrade varför personen var en sån idiot! Vilket innebär att alla karaktärer, stora som små, var väl gestaltade och hade en viktig del i berättelsen. Jag kan nog inte säga mer om boken, förutom att jag älskade den!
Betyg: 5/5″

”Månadens bästa bok var helt klart Spegeln i rummet utanför, som berörde mig djupt. ”

Topp fem 2019:
”Spegeln i rummet utanför av Stina Nilsson Bassell
Med det fina språket och den otroliga handlingen var det svårt att INTE fastna! Det här är definitivt en sån bok som jag kan (och kommer) läsa flera gånger.”