Tag Archives: kvinnoöde

Små öar av storhet

Standard
Små öar av storhet

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Tematrio- Kvinnor skriver om män

Top ten Tuesday-Bästa böckerna 2015

Tematrio- Parrelationer

Tematrio- Sommarens minnesvärda

Sommarens bästa- en tisdagsenkät

Bäst 2015

Tematrio-Jobbiga böcker

torpet-holma

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

De bästa 2016…

Little Me and My Books

”Åh vad jag brann inombords när jag läste I mjölnarens spår! Må romanen vara något långsam men händelserna vars knytpunkt är ren och skär ondska involverade mig så pass att jag fick hjärtklappning under och efter läsningen!”

Sandenljugarbänk

Villa Freja

”Hon har lyckats med ett mästerverk.

Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”

Goodreads

Erika Lindblom

”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”

Goodreads

BookBeat

Vy i Sanden

Bokvideo av ”I mjölnarens spår”

Standard
Bokvideo av ”I mjölnarens spår”

 Fina bilder från Norrköpings stadsmuseum och Brukskultur Åtvidaberg. De som tillsammans med Hannah Schmitz formligen lyfter upp romanen till sanslösa höjder!

 

(foto Norrköpings stadsmuseum)
Finns på Storytel:
https://www.storytel.se/books/51374-I-mjolnarens-spar

Alla recensioner i en enda ”godbit”

Standard
Alla recensioner i en enda ”godbit”

Kultursidan

”När jag läst ut Stina Nilsson Bassells roman I mjölnarens spår kom Martin Luther Kings ord till mig: ”Den stora tragedin är inte de ondas brutalitet utan de goda människornas tystnad.” Fast jag skulle vilja lägga till ett citationstecken kring ”de goda människorna”, både i Kings citat och i romanen. Kan man vara god samtidigt som man bevittnar ondska utan att ingripa? Har man legitimitet när man säger att man inte vill bli inblandad?”

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

Folkbladet

”Språket i ”I mjölnarens spår” är rikt, blommigt”

Boktokig

”Fy tusan för att bli bortgift! är en av tankarna jag har när jag slår ihop boken.”

Bookis

”Det är en hjärtskärande roman jag har fått läsa och Stina Nilsson Bassell berör djupt med sitt personliga språk och sin berättelse.”

img_0102

En blogg.Helt enkelt.

”Det är en viktig berättelse om hur kvinnomisshandel kan ärvas från far till barn, och hur den misshandlande mannens syn på kvinnan kan ges vidare till barnen.

Jag gillar också greppet med de tre parallella tidsplanen. Det skapar ett starkt sammanhang mellan orsak och verkan.”

Jenniesboklista

”Bokens första mening:
Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar.”

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

Little Me and My Books

”Åh vad jag brann inombords när jag läste I mjölnarens spår! Må romanen vara något långsam men händelserna vars knytpunkt är ren och skär ondska involverade mig så pass att jag fick hjärtklappning under och efter läsningen!”

Tickmicks bokblogg

”Det här är en mörk men gripande berättelse om en ung kvinna vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. En berättelse som tyvärr är många kvinnors vardag, vilket innebär att det här är ett viktigt ämne att sprida vidare!”

Ugglan & Boken

”Jag tycker författaren lyckas skildra Emmas tragiska livsöde väl och hoppen i tid mellan de olika perioderna i hennes liv fungerar på ett spänningshöjande sätt.”

img_0102

villivonkansbooks:

Det är en tuff bok att läsa, man blir illa berörd av hur Emma behandlas. Språket följer tiden bra och den är väldigt lättläst.”

Bokstund

”Stina Bassell styrka ligger i känsloskildringarna, hon ger karaktärerna och inte minst huvudpersonen Emma ett avgörande djup. Det var intressant att få följa en ung kvinnas vardag i Sverige under det tidiga 1900-talet även om hennes tillvaro ofta var allt annat än god.”

Villa Freja

”Hon har lyckats med ett mästerverk.

Det är en så finstämd och känslomässig berättelse rakt igenom. Om den starkaste kärlek men också om fruktansvärda barndomar, svek, övergrepp, sorg och saknad.”

Bokhyllan

”Sorglig, känslosam och ärlig.” 

Erika Lindblom

”Det är sällan man läser en bok som är så hemsk och vacker på samma gång. Emmas liv är verkligen gripande och jag kommer på mig själv med att fundera över hur många kvinnor som i det tysta delat hennes öde.”

bokmalin

”Boken är en känslomässig berg-och-dalbana med hopp, kärlek, svek och förtvivlan. En berättelse som berör på djupet och som jag gärna rekommenderar!”

img_0102

Kram på er alla som lyft mig till höga höjder. Med fina ord kommer man långt. Ska försöka lyfta er, men ni är ju så många…

Stina

Köp den på Adlibris Bokus eller lyssna på den  BookBeat Storytel

Gammalt och nytt manus

Standard
Gammalt och nytt manus

Han var den första som läste I mjölnarens spår när den hade klivit ut från tryckeriet i sitt gula omslag, och jag blev så glad. Låt vara att det är min bror, men hans intresse ligger en bit utanför mina romaner så en förvåning spred sig, som tillsammans med glädjen gjorde varandra sällskap på den bitiga vägen.

2015/0714 Häromdagen när regnet öste ned blev denna bok räddningen och jag sträckläste den på en dag!! Tragisk men lättläst och gripande! Tack för en gripande historia om ett människoöde i en ”hård” värld. Ulf

Den person som jag med spänning väntade ut innan den tuffa korrekturläsningen med I mjölnarens spår(hon som skulle läsa manuset) gjorde samma ”resa” med det nya manuset Spegeln i rummet utanför, och det kändes fint. Tack för den läsningen, och tack till alla fina recensioner av I mjölnarens spår. Här kommer några:

Boklysten: ”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren: ”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”.

Erikas bokprat ”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”

De bästa 2016

Årets favoriter

Fler recensioner

Kram på er alla som lyft mig till höga höjder. Med fina ord kommer man långt. Ska försöka lyfta er, men ni är ju så många…

Stina

De äldre ska också ha sin plats

Standard
De äldre ska också ha sin plats

GP

 

Folkbladet

De tar sikte på TellUs

NORRKÖPING Stina Nilsson Bassell, Jan-Åke Sallermo och Sofia Jardviken är tre av Norrköpingsförfattarna som har sikte på Tellus Östergötlands bokmässa.

*

Kultursidan.nu

Norrköpingsförfattare till TellUs på lördag Berättade och läslust i fokus i år.

KORTKORT/NORRKÖPING Vi träffas i Stina Nilsson Bassells kök i Röda stan. Tre av de författare från Norrköping som deltar på Östergötlands bokmässa TellUs i Linköping lördag 3 december.

*

Linköpings-Posten

Kvinnoöden i egna händer

I röda stan i Norrköping hittar man författaren Stina Nilsson Bassell. Bakom de röda väggarna, i det lilla huset på blott 86 kvadratmeter byggt 1918, lever och verkar hon tillsammans med sin sambo. Det är här hon fattar pennan och formulerar sina romaner, noveller och sin poesi – ofta är det kvinnoöden hon skildrar.

har

Stina

 

 

Författarsamtal med romanen ”I mjölnarens spår”

Standard
Författarsamtal med romanen ”I mjölnarens spår”

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

När man ser tillbaka, då ser man bakåt och ser det härliga i samtalen om min roman. Hur ljuvligt bra det har känts, och hur bra ljuvligt det kan bli…

Det är fint när det stämmer mellan ”hon som frågar”, eller ”hon som för samtalet vidare” och mig själv. I mjölnarens spår handlar om Emma (där måste jag tänka, för i mitt nya manus heter en av huvudkaraktärerna Elsa) och hennes öde får vi följa.

 

Internationella kvinnodagen

Standard
Internationella kvinnodagen

 

I dag är det internationella kvinnodagen och jag vill uppmärksamma min mormors mor samt mina tre romaner. Starka kvinnor i, mellan, och på raderna.

mormorsmor AnnaKarin-Olgas morBild Monica Stangel Löfvall

Anna Katarina Svensdotter.

Född 1853-12-31 i Hårsbo, Kättilstad.

Levde som bonddotter 1876 i Hårsbo, Kättilstad.

Flyttade som gift 1876 från Hårsbo, Kättilstad till Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som gift 1889 i Fjärsbo, Kättilstad.

Levde som änka 1897 i Fjärsbo, Kättilstad.

Död 1927-08-26 i Fjärsbo.

Hon levde själv från år 1897, då hennes make dog av magkatarr, med nio barn. Varav den yngsta var två år gammal, Amalia Justina Petersson, och den äldsta var tjugo år, Karl Erik Svensson. Utanför Åtvidaberg på en gård som heter Fjärsbo arrenderade de gården och utförde dagsverke åt Adelsnäs.

I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret, som därmed hade det ganska tufft, var det nog slitigt värre. När fadern dog var mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla. Trångboddheten och det svåra i att få allt att gå ihop måste ha utvecklat den styrka mormor ägde. Hur tufft det var, det vet jag inte, men man kan ju föreställa sig. Tänk er många barn, och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus där de utförde dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att hon var astmatisk. Då kanske man kan ana den styrka hon besatt, och då kanske man kan förstå den kamp som utspelade sig varje dag. Och då inser man hur tacksam man ska vara idag av att vi börjar närma oss ett jämlikt samhälle. Men än är det ett bra stycke kvar.

I mina tre romaner är, eller blir, mina kvinnor starka. De drivs av orättvisor och fruktan för en man.

andetag_2013_omslag_e

Andetag e-bok, recension

Eleni Schmidt, Tidningen Kulturen

”Elsa är en vacker och högdragen sekreterare. Hon har ett vackert hem där hon och maken bor ”försiktigt och varsamt”. Elsa älskar sitt hem. Det är det enda hon älskar, människorna i hennes omgivning går henne på nerverna. Vissa mer än andra. Hennes man Bo till exempel, blir henne alltmer förhatlig; hon fantiserar om att klösa honom i ansiktet så blodet sprutar. Symbolen för deras havererade äktenskap blir en julgardin som Elsa förnedrar sig för att be Bo att hänga upp, och som han inte vill hänga upp. Elsa rasar. Hon skulle trivas i sitt perfekta hem med obefläckade möbler, om det inte vore för den där julgardinen…

Åtminstone tror Elsa det, läsaren får en annan bild. Parallellt medan Elsa vantrivs med livet får vi läsa om Pelle, en stillsam bokhandlare som är en helt annan sort. Pelles prioriteringar är motsatta till Elsas, Pelle är mer intresserad av innehåll än yta och han läser filosofi på jobbet. Deras vägar korsas så småningom.

Stina Nilsson har gett ut flera diktsamlingar; Eldens aska och Vattnets ådra. Det märks att hon poet, hennes språk är målande. Ibland blir det lite fel, men ofta blir det vackert. Texten vimlar av kreativa bilder. Eller vad sägs som den här skildringen av Elsas hem;

”Hemmet blottar sitt skal. Möblerna darrar i sina kläder”. När Elsa blir upprörd ”bildas det en vak inom henne. ”

En person som är glad ”ler med hela kroppen.” Nilsson är absolut en nyskapande ordkonstnär. Problemet med boken är att historien är väl förutsägbar och ibland slår som sagt metaforerna fel. Karaktärsskildringarna är ett annat problem.

Porträttet av Elsa är inkännande, men bokens övriga personer blir närmast statister. Beskrivningen av Pelle är endimensionell. Kanske är det ett medvetet val från författarens sida; huvudpersonen är trots allt en egocentrisk kvinna som tycker mer om möbler än om människor.

Trots detta är språket så pass fascinerande att man förlåter boken dess brister. Läsaren väntar med hela kroppen på Nilssons nästa roman.”

Provläs här

 ekoavnatt_omslag

Eko av natt e-bok, recension

Jenny Bång, Kulturmagasinet Kulturbloggen

” Som en kall bomb. Man vet bara att vilken sekund som helst kan den hettas upp. Ingenting är borta. Inga rädslor. De ligger i den djupaste grottan och kvävs. Ingen luft. Det ligger där och flämtar.”

Ibland lyckas man komma över nyskapande litteratur. En bok, som inte riktigt passar in i något fack, hur mycket man än vrider och vänder på den. Stina Nilssons Eko av natt, är just en sådan bok. Nilssons språk passar inte in i någon tydlig genre, trots att ämnet är omskrivet många gånger förr. Poetisk spänning, är det närmsta jag kan komma en rättvis beskrivning.

Eko av natt handlar om Tanja, som efter att ha levt med Jan, i ett oerhört destruktivt förhållande, nu försöker gå vidare i livet. Hon har gömt sig, tillsammans med sin mamma, för att återfå sina krafter. Men det finns en ständig rädsla över att Jan ska hitta henne och, med sitt manipulativa leende, lura henne tillbaka.

Det märks tydligt att Stina Nilsson är en poet. Både på språket och i berättelsen. Här finns inga långa beskrivningar av yttre miljöer. Istället läggs fokus på det som pågår inom människorna, sådant som kanske bäst beskrivs med hjälp av poesi. Det är just här, som styrkan i Nilssons språk ligger. Tankar och känslor kring rädslor och nermald självkänsla, beskrivs på ett poetiskt och otroligt genomtänkt vis.

Boken växlar mellan Tanjas egen röst och hennes mamma Saras röst. Tanja med mardrömmar och ständig flyktinstinkt. Sara med all den kärlek som en mor känner för sitt barn, och all den sorg hon känner över att se sin dotter falla samman.

Men så sker en vändning och Tanja väljer att inte längre vara offret. Frågan är bara hur långt hon är beredd att gå för att göra sig av med sin demon. Stina Nilsson väljer ett nytt sätt att skildra en misshandlad kvinnas öde och jag är ärligt talat inte beredd på den plötsligt vändningen. När rollerna byts, ändras även stämningen i boken. Det som i början framstod som en otroligt sorglig, känslosam och stark berättelse, som kretsade kring Tanjas rädsla och hennes mors försök att hjälpa, byts ut mot en jakt och hämndlust. Det är med ett särpräglat språk, som Stina Nilsson rör sig över genregränser och de starkaste av känslor. Tyvärr tappar det språk, som skapade driv och känsla i början av boken, kraft när den övergår till att bli för mycket av en spänningsroman. Det som fick mig att gripas tag av boken, närheten till känslorna och relationen mellan mamman och dottern, ebbar tyvärr ut i texten allteftersom Tanja stänger av sina känslor. Jag hade önskat att den poetiska spänningen hade kunnat hålla samman boken ända till sista sidan, men tyvärr tappar den greppet om mig när tempot och spänningen tar överhanden.” 

Provläs här

 

 aa18d-9188187004

I mjölnarens spår, recension

Jakob Carlander, Linköpings Corren

”Det finns en naiv och schablonmässig bild av landsbygden och jordbruksorter som pastorala idyller med glada grisar och goda människor. Som om ondska, hat och avund bara hör hemma i städer och tätorter. Författaren Stina Nilsson Bassell tar läsaren bort från den villfarelsen med sin roman ”I mjölnarens spår”.

Det är en tragisk berättelse om den unga levnadsglada Emma Klasdotter som i slutet på 1800-talet växer upp i en lika barnrik som lycklig familj i trakten av Åtvidaberg. Fattigdomen knackar på dörren då fadern mister sitt arbete. Kanske är det denna utsatthet, i kombination med föräldrarnas godtrogenhet, som leder till att Emma gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Niklasson, trots att hon haft en lycklig relation med drängen Alfred.

Hos Niklas Niklasson på den Havdellska gården stängs världen för Emma och hon finner sig leva i ett fängelse som senare ska vaktas vidare av sonen Axel. Axel är kränkt och utsatt av sin pappa men blir honom allt mer lik. Grannarna tiger och tittar bort, samtidigt som det pratas om mor och son på den Havdallska gården som allt mer förfaller. Fädernas missgärningar går i arv.

Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg. Ett tragiskt drama i en stillsam miljö. Det patriarkala förtrycket ställt mot kvinnor som lider men också kvinnor som räddar. ”I mjölnarens spår” är en berättelse som berör och som säkert rymmer mycket av sanning i sig. Den sanning som aldrig blev uppenbarad för att ingen ville se.

Samtidigt finns det något problematiskt med denna roman. Författaren står sina gestalter nära och är så ivrig att berätta deras historia med inre känslor och tankar, att hon till slut ställer sig i vägen för dem och skymmer sikten för läsaren. Särskilt i romanens första del staplas metaforer ovanpå varandra, utan att de får skapa den eftertanke en metafor är avsedd att vara. Ordrikedomen flödar och blir som en församlingsbo en gång sa om prästens predikan; ”vatten för en drunknande”.

Stina Nilsson Bassell kunde ha skalat av sin berättelse och därmed lämnat större plats för läsaren och även sina romanfigurer. Mot den reservationen står en berättelse och handling som berör och skakar om. Och den läsare som utrustar sig med lite tålamod får en bra läsupplevelse.”

Provläs här

Historisk roman

Standard
Historisk roman

I mjölnarens spår

Roman, 328, inbunden, utgiven 2015
”I mjölnarens spår” är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande kunde andas.

Emma Klasdotter, 22 år gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.

Vi befinner oss på en gård i Östergötland, utanför Åtvidaberg. Boken rör sig mellan lycka och olycka. En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan i varje steg som pockar på uppmärksamhet.

Vart tog människan Emma vägen? Och varför har Niklas och senare sonen Axel ett hat mot Emma? Hur kunde Emmas far förkasta sin starka faderskärlek till henne?

Vi får följa en kvinnas tid när hon blommar ut och när hon redan som 22-åring falnar och dör. Där vistas vi i både mörker och ljus, ett mörker som mynnar ut i ett svagt, flämtande sken från fotogenlampan.

Provläs här

Och här finns den:

Ebes förlag, Bokus, Adlibris, CDON

med fler

Som ljudbok:

s-n-b

Ja, här finns den:

Nextory, Storytel, dito, Bokon, 

load2hear, Adlibris,   Bokus

med  fler                                                                                                                   

***

Recensioner

I mjölnarens spår

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

Bookis

”Det är en hjärtskärande roman jag har fått läsa och Stina Nilsson Bassell berör djupt med sitt personliga språk och sin berättelse.”

En blogg.Helt enkelt.

”Jag gillar också greppet med de tre parallella tidsplanen. Det skapar ett starkt sammanhang mellan orsak och verkan.”

Erikas bokprat

”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö? ”

Julkalender. Julklappstips!

Standard

 

 

9

sid. 9-11

Ur I mjölnarens spår

Havdellska gården 1936

Hon stirrar ut genom fönstret, bara stirrar. Ut genom elden. Den som bränner i hennes kropp och lägger sig som en hinna. Det vackra, det livfulla därute, kan hon inte nå. Livet är förbi, livet har sprungit ifrån henne.

Hon är rädd. Rädd att han ska se, rädd att han ska upptäcka den. Orolig över det som är en illusion, en dröm. Hon tror att det är en dröm. För henne är det ogreppbart, kanske ofattbart, eller bara ett rökmoln. Det som inte går att fånga in, eller finns där. Hon sätter handen för munnen:

”Oh, gode Gud”, flämtar hon, ”vad har jag gjort?” Hon har gjort det fruktansvärda, det som aldrig får ske. Hon inser det nu, att allt är för sent.

Som hon ångrar sig nu, hon visste ju att alla pärlor lyser starkt, och att man inte kan släcka dem. Inte nu när det är för sent. Det mörker som hon fruktar är bara en liten viskning av folkmassans skrik när den faller i det svarta hålet. Det skriket kan hon höra i sitt huvud, men det som kommer är henne övermäktigt.

Det är ingenting mot det som väntar, då det stora dånet blir till en djup avgrund.

Nu när det är gjort vet hon inte vem som gör vad, och var hon hör hemma. Har hon någonsin vetat det? Sedan hon satte sin fot på den här platsen är allting suddigt. Hon ser dimmolnen gå ihop och skratta åt henne. Hon är fångad i en fälla. Hänvisad till detta märkli­ga, som kallas livet. Till det här båset.

Som ett djur på väg till slakt kände hon sig den dagen hon anlände till gården. Jag kan inte göra det ogjort, tänker hon, Gud förbarme mig. Vad ska ske nu?

Vem trodde jag att jag var?

10

Någon märkvärdig varelse som trodde att jag kunde ändra på världen? Låta det som alltid har skett, inte ske just med mig? Som om jag var någon gudsdotter. Som om jag var klädd i en sidenklän­ning och bars upp av molnen.

För ett ögonblick tänkte jag just så. Hon suckar och sätter sin nariga hand ovanpå den andra. Hon tittar på dem men ser ingen skillnad, bägge ser likadana ut. Nariga och svullna, fula och skräm­mande av alla år i vatten.

Vatten, tänker hon och skrattar till, precis det jag befann mig i innan det mörka kom in i mitt liv. Jag flöt och kände lyckan skölja över mig. Likt en fisk trivdes jag med livet och såg bara det fina i varje blomma och i varje slitet ansikte. Som driven av en lust, en övermäktig kraft, en som malde och malde i huvudet tills det bara var att följa den, gick jag in i förvandlingen för att känna lycka.

Du kommer att få ditt straff, tänker hon. Visst ska jag ha ett straff, visst finns det sådant man får och inte får göra, eller hur är det nu det är?

”Du ska veta din plats”, mumlar hon, ”du ska lyda”, fortsätter hon att mumla ännu högre.

Då hör hon ett svagt igenkännande; rösten, tänker hon, den där rösten, är det jag?

Hennes ord vibrerar som om hon sällan har använt sig av den, som om hon sällan använder sig av det redskapet som hon älskade. Älskade, tänker hon, jag älskade att prata, men vad hände sedan?

Nu är det bara förknippat med ett obehag. Ett konstigt beteende är det, det här med att forma munnen till ord.

Jag behöver dem inte längre, tänker hon och känner den syrliga smaken i munnen. Det är inget viktigt längre, det kan inte vägra det grumliga och fasansfulla. Skräcken, tänker hon och ryser till, den som sitter som fastgjuten.

Nålar sig som iglar i hålet och gör det större. Hon tycker det, att -11-

det blir större och större för varje minut. Hon vågar inte titta på det, hon kan inte titta på det. För då skulle hon tvingas att se det mörka, och då skulle hon; ja, vad skulle jag göra då? Dö?

Döden skulle vara en befrielse. Men jag vill inte dö, vill inte lämna livet, inte riktigt än. Varför tänker jag så? Varför stretar jag emot det enkla? Det skulle vara lättare att gå den vägen. Hon andas snabbare nu. Men herregud vad det skriker i mig att jag inte vill dö. Att jag inte vill, hon andas lugnare; ja att jag vadå, dö?

Varför ser jag bara på när det händer saker? Utan att ingripa, och utan att hata. Jag skulle kunna hata och älska, hon ryser till vid ordet. Hon tycker inte om det längre, det har ingen plats här. Men titta då för jösse namn vad du har ställt till med!

På tyget. Ser in i väven. Granskar varje millimeter på det rutiga tyget och känner på lukten. Såsom han kommer att göra, såsom hans rutiner är.

Hon stelnar till, fryser fast med sina nariga händer som hon har fört fram och tillbaka i en evig kamp om att se en väg ut ur detta. Det vansinniga tempot i hennes händer hade skakat om bordet re­jält. En kopp åkte i golvet och allt blev fruktansvärt stilla.

För där är den, fläcken, den obetydliga lilla fläcken. Den som är helt oskyldig till det som väntar den. Den som inte gjort någonting ont, inget ont alls. Bara varit just så blå som den kan vara.

Den vackra klänningen är just så vacker, trots allt är den det, den är bara lite skamfilad, tänker hon.

”Tja, det är väl inte så konstigt efter alla dessa år”, snäser hon till i ett försök att morska upp sig. Men det går inte så bra, det blir mest en rädd fnysning som darrar till i näsborren.

Han kommer att tycka att den är ett missfoster när han ser den. I hans ögon blir allt svart och fult, tänker hon desperat. Som en grötig massa i massor av små bitar kommer den att bli efter hans behand­ling. Emma suckar djupt med en lätt darrning.

En svart spindel med håriga ben, det är det Emma ser framför sig. För det är det värsta Emma vet, spindlar med håriga ben.

Köp på:
mfl.

Fortsättning följer…