Tag Archives: Luftens sötma

Natt, stjärnor, och jorden

Standard
Natt, stjärnor, och jorden

Stina1_web-inne
Bara vara
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Låta omgivningen smälta
in i mig
Låta vassen kittla mig
Bara vara
Vara vaken
När andra sov
Det var natt å
allt var stilla
Jag såg månen
spegla sig i mig
Stjärnorna sände
sina ögon på mig
Jag ville ha det så
Jag ville veta
Lukta, viska
Stormen kom
Kroppen skakar
Vassen gör ont
Stjärnorna har mist
sin klarhet
Det är en båt
på mitt vatten

Ur Luftens sötma

mane

 

VIND
Månen stormade
Havet blommade
Trädet darrade
Det var natt
Staden sov
Men jorden vakade
Det skrattades och
tjöt i natten
Vinden tog ett par extra
varv runt solen
Träden lade sina armar
om varandra
Och kysstes
Långa, hängivna kyssar
Marken vred sig av skratt
Men den ensamma stenen
Grät i sin orubblighet

Ur Eldens aska

mane-och-stjarna

Gott Nytt År!

Standard
Gott Nytt År!

Det nya bär med sig det gamla, och tillsammans traskar de ostadiga hand i hand för att möta det nya på darrande ben.

Västervik den härliga sommarstaden, den ljuvliga sommarstaden. Men att växa upp i den var ganska tufft. Ett starkt och trevligt minne är Susanne, en underbar och mild barndomskamrat.

En som jag hade kul med, en som lyssnade, en som var lätt och ”tung”(djup alltså) på samma gång. Det går ju som alltid inte att förklara varför det fungerar som handen i handsken, det bara gör det.

Kram Stina

Ur Luftens sötma:

Rytmer

En kylig klar vårmorgon

Stannade hela min kropp

Jag var vaken

Ända ut i lilltån

Var jag vaken

Näsan vibrerade

Av de ångor som

virvlade förbi

De var nakna och fyllde mig

Till bredden fyllde den mig

med sitt behag

Staden var känd

Jag var den okände

Men nu

Nu är jag här

Ur Luftens sötma