Etikettarkiv: norrköpings stadsbibliotek

Norrköpings stadsbibliotek 2015

Standard
Norrköpings stadsbibliotek 2015

 

rollup-jag3bästbeskbeskTommy Jansson, Norrköpings stadsbibliotek

Vi pratar över en lätt svajig telefonlinje, men trots att ljudet ibland försvinner går det inte att missa glädjen och stoltheten hos Stina Nilsson Bassell när hon berättar om sitt författarskap. Under 2015 kom hon ut med både sin åttonde och nionde bok. Och vi hoppas att det blir många fler framöver. 

– Berättelsen! Med inlevelse i rösten betonar Stina Nilsson Bassell om kraften i orden, om att lyssna och att berätta. Det var när hon jobbade på servicehus med äldre människor och hörde dem prata om sina liv som Stina riktigt förstod vad hon ville ägna sig åt.

– Jag blev hänförd av deras berättelser. Och då förstod jag också hur starkt jag ville berätta något själv.

Stina växte upp i Västervik, men bodde från och med högstadietiden i Linköping. Skrivandet hade alltid funnits där, hon skrev kortare betraktelser i tonåren, hon älskade papper och penna. Under en resa till Zimbabwe med Färneboskolan växte längtan att berätta allt mer.

När hon kom hem testade hon att jobba med närradio och trivdes med det. Hon började på journalistlinjen på Bona folkhögskola och fick en gedigen utbildning. På skolan insåg Stina alltmer att det var radio hon ville hålla på med. När hon läst färdigt jobbade hon som frilansande radioreporter under många år. Radio var roligt. Kreativt. Härliga möten.

– I skrivandet kunde jag inte bolla så med musik och effekter. Jag gillade collagegrejen med radio, få ihop en känsla och inte bara beskriva rakt upp och ner.

Och kort efter att hon kommit igång träffade Stina också sin stora kärlek och sambo, Holger Thell. De fann varandra på en gång, de sjöng och spelade tillsammans. Men samtidigt som det riktiga livet med man och arbete skulle börja råkade Stina ut för en hjärnblödning. Ett kärl i hennes hjärna sprack och allt ställdes på ända. Med stor möda hämtade hon sig och återvände till arbetslivet, men sedan fick hon en hjärnblödning till.

Hon fick svårt att röra sig, att åka runt som hon hade gjort tidigare var inte längre möjligt. Livet som radioreporter fick hon lämna, men längtan efter att uttrycka sig fanns kvar.Och absurt nog gav hjärnblödningarna Stina mer tid att ägna sig åt sitt skrivande. För att sluta att berätta, att ha en röst, det var inte möjligt.

Det egna skrivandet tog allt större plats i Stinas liv. Hon gick skrivarkurser, skickade in noveller och texter till olika tidningar. Och när hon gick en målarkurs fick hon kontakt med illustratören Marika Lif och tanken om att de skulle göra en bok tillsammans föddes. 2010 kom sagoboken ”Sagan om smått och gott” ut. En sagobok om elva småstugor som såg ut som bulliga hjärtan och om höstvemodiga troll.

BOKVIDEO

Att bli publicerad gav Stina blodad tand och hemma i sitt röda hus i Norrköping skrev hon alltmer. Efter sagoboken kom diktsamlingen ”Eldens aska”. Poesin gav Stina möjligheter till att få ut känslor, att beskriva tillvaron i kortare meningar och med andra ord.

– Jag älskar ord. I mina dikter är det är många ord som betyder något annat än vad de brukar göra. Jag skriver dikter hela tiden, utom när jag har något längre projekt på gång. Jag samlar på nya intryck. Jag samlar på hög. Det ploppar upp då och då. Ibland har jag suttit mig ned och skrivit i ilska eller utifrån en känsla.

Det har sedan blivit två diktsamlingar till, ”Vattnets ådra” och ”Luftens sötma”.

Efter sagoboken och diktsamlingen kom den första romanen ”Andetag”, 2011. En bok som handlar om Elsa som lever i ett jobbigt äktenskap och om hur hon lyckas ta sig ur det. Mannen försvinner i väg och kvinnan blommar upp och blir som en ny person.

Just kvinnors utsatthet är ett återkommande tema som Stina Nilsson Bassell återkommer till. Kvinnor som har fastnat i förhållanden, fast i männens värld, i samhällets normer.

– Jag har alltid ogillat orättvisor. Som hur kvinnor blir och har blivit behandlade. Ibland drar jag det till sin spets, så att jag kan visa, så här kan det vara.

Och precis så är det i den andra romanen ”Eko av natt” från 2013. Huvudpersonen Tanja har rymt från sin man. Hon får hjälp att komma vidare och tar sedan hämnd på ett ganska ovanligt sätt.

Romanerna har blivit tjockare och tjockare. Den tredje romanen ”I mjölnarens spår” från 2015 är med sina 328 sidor mer än dubbelt så tjock som romandebuten.

– Det är en smaksak. Ett sätt att resa med nyfikenhet. Allt vilja mer. Vilja ha in mer. Och så satt jag plötsligt där med 40 mappar under arbetet med boken. Jag hade behövt ett helt rum och kunna klistra upp saker på väggarna.

”I mjölnarens spår” är en historisk roman som utspelar sig i två parallella plan, dels i slutet av 1800-talet där läsaren får följa 22-åriga Emma Klasdotter som gifter sig med storbonden Niklas Niklasson och dels under 1930-talet där Emma ser tillbaka på ett liv och ett äktenskap fullt av hat och lidande. Trots sitt mörka stråk landar boken ändå i ett svagt flämtande ljus.

Inspiration till berättelsen fick Stina under en semesterresa till Gotland.

– Vi var på ett ställe på Gotland. En storbonde som hade gift sig med en ung kvinna från trakten. Mina tankar gick igång. Plus att jag också kollat med fakta från min egen släkt.

De senaste åren har varit produktiva. Sagoboken ”Sagan om Häxan Märta” släpptes 2013 och under 2015 kom förutom ”I Mjölnarens spår” även ”Mannen i rocken”. En sagobok för vuxna där grunden utgörs av en pjäs som Stina haft liggande i byrålådan. Mannen i rocken är en bok om att stanna upp och betrakta världen. Att tillåta sig själv att känna efter, att lyssna och om att våga tänja sina gränser. Kanske löser det inga problem, men det skänker ork att gå vidare, även om det är en regnig höstdag.

Författarskapet har inte bara gett resultat i böcker. Stina är också medlem i Svenska författarförbundet och hon har fått flera fina stipendier, nu senast Region Östergötlands honnörsstipendium. Det här ger henne ännu större möjligheter att koncentrera sig på sitt skrivande. Stina har redan börjat fundera på kommande böcker.

– Nästa projekt ska utspela sig i St. Anna. En spänningsroman med historisk bakgrund. Jag vill också skriva om mig själv, skriva min självbiografi. Berätta om mina hjärnblödningar.

Efter att ha hört lusten som bubblar fram i Stinas röst när hon berättar om vad hon vill skriva om framöver är det tydligt att hennes allt ökande läsarskara har mycket att se fram emot. Och om du inte har möjlighet att köpa hennes böcker, är du välkommen in på biblioteket för att låna hem dem.

 Dessa kan du låna:

Kärleken är en sekatör-Stina-Bassell-karleken-ar-en-sekator

eko av natt_cover

Ljudbok- Roman

Eko av natt

 

Författarsamtal på Norrköpings stadsbibliotek

Standard
Författarsamtal på Norrköpings stadsbibliotek

En väldigt intressant kväll när jag pratade om mina böcker samtidigt som jag slogs mot en snöstorm och bokreans folkstorm. Många stormar på en gång (jag har kallats för storm- Stina  ). Men på något sätt är det givande ändå, trots en liten publik. Tack för att jag fick vara där!

 

 

nytryckt

Ny rollup till Nytt författarsamtal

Standard
Ny rollup till Nytt författarsamtal

Idag kl.18.00 är det dags för författarsamtal. Dagen till ära har jag en ny rollup. Snygg va? Då menar jag rollupen

Norrköpings Stadsbibliotek tisdag 25/2 kl 18.00 i Mellanrummet. Pip.
Välkomna!

Jag tog med den rollup som är från 2018. Skön kontrast till den nya. En ljus och en mörk. Som livet.

Författarsamtal på Norrköpings stadsbibliotek

Standard
Författarsamtal på Norrköpings stadsbibliotek

Norrköpings stadsbibliotek:
Stina Nilsson Bassell 25/2 kl.18.00, Mellanrummet, Fri entré
Författarsamtal med Stina Nilsson Bassell med fokus på romanerna I mjölnarens spår och Spegeln i rummet utanför.
De bägge romanerna utspelar sig i Östergötland respektive Småland och berör båda kvinnoöden. I ett samtal med
Holger Thell berättar Stina Nilsson Bassell också om diktsamlingen Kärleken är en sekatör från 2019 såväl som det egna författarskapet.

nytryckt

Författarsamtal i fem år

Standard
Författarsamtal i fem år

Samtalen (och några författarmöten) har varit i Östergötland. De samtal som har handlat om mina böcker, mitt skrivande, och hur en bok kommit till. Dess födelse, men dock inte deras död (hoppas jag). De ska få leva länge (hoppas jag igen). Men utan Marie-Louise Kristensson eller Holger Thell hade det aldrig gått så bra. Säkert. De tar tag i de rätta trådarna och får mig på rätt spår igen (för spårar ur, och tar mig bortom alla gränser, det gör jag). Tack!

Tack alla ni som kom och lyssnade, samt för de fina fotona, och ni som har öppnat dörrarna för mig!

Ett lika stort tack till de som har läst ur min bok. Det gör ni så mycket bättre!