Etikettarkiv: Röda stan

Grindbild

Standard
Grindbild


Jag måste visa upp mig med grinden igen. Stolt över grinden, som en granne har gjort, och stolt över att kunna visa mig rakt framifrån utan att tycka att det är jobbigt. En av de få bilder (rakt framifrån) som lyckats gå förbi mitt ”onda öga” utan att bli till is.


I sommar har jag INTE överträffat mig själv. Jag har träffat mig själv .

Novell- EN RÄDDANDE ÄNGEL I RÖDA STAN

Standard
Novell- EN RÄDDANDE ÄNGEL I RÖDA STAN

Länstidningen Östergötland

En sommarkväll hos familjen Engvall.

Bråbogatan 33 i Röda stan, Norrköping år 1922

röda stan-brabogForts från förra veckan:
Ester tittade med bedjande ögon så att alla sprack upp i ett leende och kvickt for ut till köket. Allt annat var framdukat, porslinet med rosorna utmed hela kanten och glasen som de hade fått i bröllopspresent. De hade fru Beda burit in så varsamt och försiktigt, och bordet var dukat för alla nio. Matservisen för tolv personer hade kostat arton kronor. Åh herregud, vad hon avskydde denna tanke på vad saker och ting kostade, och insåg att hon inte hade tänkt så innan hon blev fru Engvall.

När Teodor kom hörde de honom inte gå i ytterdörren. De satt alla i soffan och fåtöljerna i ett pärlande skratt av små toner. Det var bara Ester som var van vid ljudet och som hade lyssnat koncentrerat mot hallen som hörde honom. Samtidigt låtsades hon vara med i samtalet och den uppsluppna stämningen när hon hastigt reste sig upp och gick sin make till mötes. ”Åh, Teodor vilken tur att grannfrun har hjälpt mig med middagen. Utan henne hade det inte blivit så mycket av den varan idag. Min fot värker så”.

Ester visade svullnaden och grimaserade, något hon inte brukade göra, men hon spelade nu på alla strängar. Plötsligt kramade hon om honom, vilket heller inte hörde till vanligheten, mån som hon var att alltid göra det rätta, det som inte skulle väcka hans irritation. Men den här gången tänkte hon bringa kaos i hans sinne.

Samtidigt som hon fångade in honom i denna stela kram klev barnen fram och överräckte den handgjorda träsoldaten. Den var så fint gjord så Teodor häpnade. Med ben och armar samt ett utmärkt målat ansikte kunde man nästan se träsoldaten stå i givakt med sin allvarliga min. Teodor blev stum och undrade vem som berättat om hans nittionio tennsoldater, men visste svaret när han såg in i Sunes stolta ögon.

röda stan-brabog3Teodor blev totalt förvirrad, en liten irritation steg upp som snabbt avtog och ersattes av någon slags vördnad för det han såg. Sune berättade artigt hur de hade gjort och de andra barnen nickade samstämmigt. Då tvingade Teodor fram ett leende trots att de hade kommit innanför hans mur av kantig sten. Det hårda skalet hade därmed fått sig en törn och det var något som Teodor inte kunde förstå. Inte hur, och inte varför, bara att det var en märklig storm som drog över honom.

En fasad vittrar sönder Han hade blivit totalt överrumplad, och alla känslorna hade spretat åt olika håll som en bläckfisks armar som hade mist kontrollen. Och någonstans i dimman hade han sett ett ansikte i soffan som inte skulle vara där. Han kämpade för att inte visa vad som kändes fel inför barnen. Men vad var det som var fel? Snart satt han vid bordet och grytans dofter kittlade honom i näsan. Ljuvligt, hann han att tänka innan han fann sig med besticken i händerna. Varje tugga lyfte honom till höga höjder och alla tankar blev som bortblåsta. Det här, tänkte han, är det bästa jag vet. Gudomligt.

Han försvann in i aromernas värld och sköljde ned maten med vinet. Teodor märkte inte ens att hans glas blev påfyllt med jämna mellanrum, och ansiktet som inte skulle vara där hade så sakteligen försvunnit. Och var barnen hörde hemma brydde han sig inte längre om. Hans blick var på tallriken. Teodor stackaren, var helt uppslukad av det hans kropp så väl behövde och Esters dåliga samvete pockade som en iller på uppmärksamhet. Efter den fattiga matlådan han hade haft med sig, tänkte Ester, så kunde det inte bli annat. Det hade varit ett smart drag av mig, tänkte hon när hon mindes hur hon hade planerat varje detalj noga så att vägen skulle gå dit hon så hjärtligen önskade.

Kära Teodor, tänkte Ester, han blev nog förvirrad av att höra fru Bedas röst i sitt eget hus, samtidigt som han nog var glad och lättad av att maten stod på bordet trots allt. I morse hade han övervägt om han ändå skulle komma hem tidigare för att bistå sin hustru med maten. Men det hade blivit så in i norden mycket att göra så det fanns ingen tid. Suckandes hade han traskat hemåt och väntade inget stordåd i matväg. Hur mycket ordning han än ville ha det i sin omgivning visste han att Ester inte på något vis kunde tillfredställa det behovet just nu. Och hon visade alltid ödmjukt men bestämt åt vilket håll det hela skulle gå, tänkte han med en liten irritation. Hur bar hon sig åt?

Trött och grinig skulle han just gå in genom grinden då han hade mötts av att grannen Eriksson, möbelsnickaren som han inte ens visste förnamnet på, kom från Bråbogatan. En märklig man som definitivt inte hade pli på sin hustru. Hon hade delat ut sina små blad om kvinnlig rösträtt. Bah, sade Teodor för sig själv, nu hade de ju fått som de velat. Förra året fick de ju rösta, tänkte Teodor och hade fnyst till. Dumheter, som tack och lov inte var något för Ester inte. Vad ska det vara bra för? frågade sig Teodor innan han hade gått in på sin tomt.

I sitt stilla sinne, som inte var så stilla, undrade han ändå lite oroligt om Ester trots allt velat rösta? Och om hon ändå hade gjort som hon behagade till slut? För han ville ju så hjärtligen behaga henne, och göra det rätta för henne. Men visst var det han som bestämde i huset? Han hade suckat, för han visste inte, men någonstans anade han att frågan hade fler svar än vad han kunde räkna ut.

Röda Stan-Upplandsgatan-BergslagsgatanbeskEster hade omfamnat Teodor och lett honom till bords. Då hade alla andra tystnat, för på något underligt sätt hade barnen förstått allvaret. Barnen gav honom det de hade tillverkat och han försvann in i något glatt och uppsluppet innan han ens reagerade. Hoppet tändes i Ester om att de var på rätt väg.

De åt en utmärkt måltid och alla berättade saker, framförallt Ester. Barnen fick gå från bordet när de var klara, och Ester började fråga ut frun om hennes man. Ingen i området visste varför han satt i fängelse, inte egentligen. Det var bara Ester som hade fått det berättat av Beda. Så hon visste hon, och här skulle slipstenar dras, tänkte hon när hon sneglade på Teodor som bara såg maten framför sig.

När Teodor tog sin andra portion så passade Ester på. Hon hade lärt sig med åren att lirka och finurligt tråckla så det blev en hård och fast söm. Allt för att få saker och ting dit hon själv ville. Han trodde alltid att det var han som bestämde. Hon suckade över att behöva spela det spelet för att få den perfekta och ordningsamma Teodor dit hon ville. Det hon tyckte var det enda rätta.

Ester var medveten om att det inte alltid var det mest riktiga, men hon var driven av en glöd som brann av iver över att hon nog hade rätt. Och hon behövde det ibland för att stå ut med de gånger hon fick bita ihop och följa med den eviga strömmen. Teodors ström. Hade hon åstadkommit sin vilja med ilska och driven irritation så hade Teodors ilska blossat upp som en kraftig storm på havet. Det visste hon. Hon hade sett det flera gånger då hennes knän hade skakat och hon aldrig hade vetat vad han skulle ta sig till.

Ester tittade på sin guldring och med sitt finger snuddade hon vid den, och plötsligt gnistrade den till. Solen tittade in med sitt svaga leende och hon kände den dagens frukt lysa som det mognaste äpplet. Det var den 28 oktober 1911, dagen då hon blev fru Engvall. Tjugosju år var hon, och skulle ingå äktenskap med mannen som utstrålade sådan säkerhet och klarhet att lugnet hade spridit sig om en god framtid.

Idag visste hon mer, tänkte hon, för han var en gåta som svängde än hit och än dit, likt en pendel. Gode Gud, gör så att han lyssnar på en kvinna i nöd, tänkte hon men visste att om Teodor väl hade bestämt sig för att vägra låta Beda komma till tals, så hade han stängt av sina öron. Hon kastade iväg en suck ner till ringen och sträckte på sig. Den kostade trots allt femton kronor, tänkte hon, och stramade upp sig.

Fortsättning följer…

Länstidningen Östergötland

LÄS HELA PÅ RÖDA STAN SIDA

 

 

 

Youtube- Författare Stina Nilsson Bassell

Standard
Youtube- Författare Stina Nilsson Bassell

När det inte blir några författarsamtal utanför hemmet så får ni komma hem till mig i Röda stan Norrköping genom min video.. Välkomna!
Kram, och ta hand om er!

Här är en längre version:
Youtube

 

Romanen Spegeln i rummet utanför- En delvis historisk roman om kvinnoöden.
”Så småningom kommer huvudkaraktären från år 1673 till Sankt Annas skärgård och till Sanden från Finnveden, Småland. På hästryggen utklädd till man får vi följa Elsas gropiga resa. Historiska vingslag, fiktiva och sanna händelser. Huvudkaraktären från år 2006 befinner sig i Sanden. Susets inre resa tar henne till år 1673 genom en skrivbok.”

Tallbergs Förlag

youtubebesk

Historisk roman i nya kläder- Nyutgåva i mjukband.
”I mjölnarens spår” är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande hade drömmar. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården, utanför Åtvidaberg, blir bara värre och värre. Emma Klasdotter, 22 år, gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan som pockar på uppmärksamhet i varje steg.”

Ebes förlag

Kvinnan i centrum i mina romaner!

Länstidningen Östergötland- Novell del 4

Standard
Länstidningen Östergötland- Novell del 4

Här kommer del 4 av min novell. Sista delen. De andra tre kan ni läsa på min författarsida eller i Länstidningen Östergötland. Den handlar om familjen Engvall, familjen som bodde på Bråbogatan 33, år 1918, där vi bor nu, år 2020. I Röda stan i Norrköping i Sverige i Världen.
Kram!

Hur ser kopparna ut? Jo på den ena älsklingskoppen (från Gotland) är det en fisk och på den andra älsklingskoppen (från farmor) är det en blå blomma.

Länstidningen Östergötland- Novell & Minnen från Sanden

Standard
Länstidningen Östergötland- Novell & Minnen från Sanden

I Länstidningen Östergötland kan man läsa min novell om familjen i Röda stan Norrköping år 1918 del 1, 2, 3, 4. En novell som utspelar sig i Sanden Sankt Annas skärgård ”Glass och nybakade bullar”.

”Minnen från Sanden” Sankt Annas skärgård 1, 2, 3, 4 där min roman Spegeln i rummet utanför utspelar sig. Ett minne från Fjärsbo utanför Åtvidaberg där min roman I mjölnarens spår utspelar sig. Samt om mig, och min hjärnblödning i dessa corona- tider.

En berättelse om berättelsen i berättelsen som berättar. Gå in på min författarsida eller Länstidningar Östergötland.

 

Novell ”Glass och nybakade bullar”.

*

Om Stina och hjärnblödningen.

Länstidningar- hjärnbl.+ fjärsbo
*
*
 
*

Länstidningen Östergötland

 

Gå in och tävla på Länstidningen ÖstergötlandOm min historiska roman  I mjölnarens spår. Avslutad.

 

länstidningen7bäst

 

Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3 & Novell

Standard
Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3 & Novell

Vad kul! Två artikel/novell i gårdagens tidning. Trevligt!
I gårdagens Länstidningen Östergötland fortsätter mina minnen från Sanden Sankt Annas skärgård. Del 3. 1, 2, och 3 kan ni läsa  här.

Sedan kan man också läsa min novell om familjen Engvall (familjen som bodde på Bråbogatan 33, år 1918) i Röda stan, Norrköping,  i gårdagens Länstidningen Östergötland.

Länstidningen Östergötland: Författaren Stina Nilsson Bassell berättar om sina minnen från Sanden där hennes senaste roman, Spegeln i rummet utanför, utspelar sig.

 

Andra adventsbilder

Standard

 

Sanden, gamla affären

 

8.

Det var en gång en lanthandel som blev 133 år. 2017.

 

Bild 1769.

Chattillion i Frankrike. Den heliga vinthunden. 2005.

 

bild-assar 4

10.

Usch vad självförtroendet sviktar. 2008.

(vad bryr sig Assar om det)

 

majsan4

11.

Majsan har fått korn på något. 2019.

Mitt i sin vila.

röda stan

12.

En vacker morgon i Röda stan 2019.

1918 såg familjen Engvall också en sådan här morgon. Kanske…

 

kärleken är en sekatör-jag o boken

13.

Diktsamlingen Kärleken är en sekatör 2019.

 

14.

Kulturrundan i Röda stan 2019.

En doft av skärgår´n.

 

En novell

Standard
En novell

 

EN RÄDDANDE ÄNGEL I RÖDA STAN

av

Stina Nilsson Bassell

En sommarkväll hos Familjen Engvall på Bråbogatan 33 i Röda Stan år 1922

Per A. Johansson, en av Teodor och Esters grannar, satt i fängelse. Teodor gjorde som alla andra grannar gjorde och tittade med förakt på fru Beda Johansson. Hon och barnen fick uppleva både sorg och våldsamhet av allas elaka blickar och hårda slag. Familjen Johansson hade fem barn och fru Beda slet som ett djur för att allt skulle gå ihop. Ester såg med mildhet på dem och stack till dem lite mat då och då. Hon gjorde det i hemlighet, hennes make skulle inte ha sett på det med blida ögon, för deras jämnåriga söners skull, Sune och Isak. De var så ofta de kunde med varandra, men Sune sade inget till sin far. Han var en klok pojke som skulle börja skolan efter sommaren, Matteusskolan, i samma klass som Isak, tänkte Ester och log. Du milde tid vad de leker bra ihop. Ja, nästan som om det vore klister på dem, skrattade hon för sig själv. Men kände i samma stund sorgen torna upp sig i bröstet för att hon tvingades till det där eländiga smusslandet.

Den bästa lösningen kom Ester på när hon skadat sin fot. Hon bad fru Beda om hjälp med att laga en middag med Teodors favoriter, vilket var grönsaker från trädgården som skulle ligga till grund för den köttbit som Beda hade inhandlat samma dag. Barnen var i trädgården och snidade en tennsoldat i trä till Teodor när Beda kokade och stekte på vedspisen. I kökssoffan satt Ester och gav vänliga men bestämda order.

”Så tycker han om att man skär i så små skivor som man bara kan”, sade Ester och ögonen blev till smala streck, som om hon därmed ville visa Beda hur små skivorna skulle vara.

Radion stod på bordet och Ester lyssnade på tystnaden som ibland avbröts av korta sändningar vilket gjorde att hon hoppade högt, samtidigt som hon uppmärksamt följde Bedas göromål. Den hade kostat hela trettiofem kronor, rös Ester till. Varför i hela fridens namn ska vi ha en radioapparat? Jo, Teodor ville alltid ha det nyaste och det bästa för att därigenom skryta lite när han ville visa upp sig. Jo, märkvärdig ville han vara, tänkte Ester, men samtidigt hade hon sett hur han lät det hela bero när han inte fick några stora ögon för sitt skryt. En märklig man var han, men hans hjärta var gott som guld, och hon visste i samma stund hur rätt hon hade.

 

Fortsättning här: En räddande ängel i Röda stan

 

röda stan 1918

 

Tack till:

Norrköpings stadsbibliotek Anders Åklint, Norrköpings stadsarkiv Elisabeth Calderon och Björn Wahrby, Landsarkivet i Vadstena, Norrköpings stadsmuseum Sofia Hammarqvist.
Samt ett tack till familjen Engvalls dokument som så prydligt ligger i en hög, färdig att ses av andras ögon, och innehåller en sådan skatt att jag genast fick texten framför mig.

 

Röda stan firar med Kulturrunda & 100-årsjubileum

Standard
Röda stan firar med Kulturrunda & 100-årsjubileum

Kulturrundan i Röda stan med omnejd & Röda stans 100-årsjubileum, i Norrköping Östergötland.

Den 16 juni 11-16

Det är 23 trädgårdar som öppnar sina grindar den 16 juni på kulturrundan. På Porsgärdet firas Röda stans 100-årsjubileum med pompa och ståt!

I vår trädgård har vi:

Starka kvinnor- Vi hyllar de kvinnor som banade väg för den kvinnliga rösträtten, år 1919, och fortsatte sprida det viktiga budskapet så vi kvinnor kan stå här idag. Med sång, musik, tavlor, stickning och böcker tar vi er med på en resa till oanade höjder för att där uppleva Röda stans 100 års dag. Och det fanns kanske någon här för 100 år sedan som höjde rösten för kvinnornas väg till frihet…

krundan18_affisch_a3_v2

 

Kulturrundan i Röda stan med omnejd för sjunde året i rad.

Välkomna!