Etikettarkiv: Röda stan

En novell

Standard
En novell

 

EN RÄDDANDE ÄNGEL I RÖDA STAN

av

Stina Nilsson Bassell

En sommarkväll hos Familjen Engvall på Bråbogatan 33 i Röda Stan år 1922

Per A. Johansson, en av Teodor och Esters grannar, satt i fängelse. Teodor gjorde som alla andra grannar gjorde och tittade med förakt på fru Beda Johansson. Hon och barnen fick uppleva både sorg och våldsamhet av allas elaka blickar och hårda slag. Familjen Johansson hade fem barn och fru Beda slet som ett djur för att allt skulle gå ihop. Ester såg med mildhet på dem och stack till dem lite mat då och då. Hon gjorde det i hemlighet, hennes make skulle inte ha sett på det med blida ögon, för deras jämnåriga söners skull, Sune och Isak. De var så ofta de kunde med varandra, men Sune sade inget till sin far. Han var en klok pojke som skulle börja skolan efter sommaren, Matteusskolan, i samma klass som Isak, tänkte Ester och log. Du milde tid vad de leker bra ihop. Ja, nästan som om det vore klister på dem, skrattade hon för sig själv. Men kände i samma stund sorgen torna upp sig i bröstet för att hon tvingades till det där eländiga smusslandet.

Den bästa lösningen kom Ester på när hon skadat sin fot. Hon bad fru Beda om hjälp med att laga en middag med Teodors favoriter, vilket var grönsaker från trädgården som skulle ligga till grund för den köttbit som Beda hade inhandlat samma dag. Barnen var i trädgården och snidade en tennsoldat i trä till Teodor när Beda kokade och stekte på vedspisen. I kökssoffan satt Ester och gav vänliga men bestämda order.

”Så tycker han om att man skär i så små skivor som man bara kan”, sade Ester och ögonen blev till smala streck, som om hon därmed ville visa Beda hur små skivorna skulle vara.

Radion stod på bordet och Ester lyssnade på tystnaden som ibland avbröts av korta sändningar vilket gjorde att hon hoppade högt, samtidigt som hon uppmärksamt följde Bedas göromål. Den hade kostat hela trettiofem kronor, rös Ester till. Varför i hela fridens namn ska vi ha en radioapparat? Jo, Teodor ville alltid ha det nyaste och det bästa för att därigenom skryta lite när han ville visa upp sig. Jo, märkvärdig ville han vara, tänkte Ester, men samtidigt hade hon sett hur han lät det hela bero när han inte fick några stora ögon för sitt skryt. En märklig man var han, men hans hjärta var gott som guld, och hon visste i samma stund hur rätt hon hade.

 

Fortsättning här: En räddande ängel i Röda stan

 

röda stan 1918

 

Tack till:

Norrköpings stadsbibliotek Anders Åklint, Norrköpings stadsarkiv Elisabeth Calderon och Björn Wahrby, Landsarkivet i Vadstena, Norrköpings stadsmuseum Sofia Hammarqvist.
Samt ett tack till familjen Engvalls dokument som så prydligt ligger i en hög, färdig att ses av andras ögon, och innehåller en sådan skatt att jag genast fick texten framför mig.

 

Annonser

Röda stan firar med Kulturrunda & 100-årsjubileum

Standard
Röda stan firar med Kulturrunda & 100-årsjubileum

Kulturrundan i Röda stan med omnejd & Röda stans 100-årsjubileum, i Norrköping Östergötland.

Den 16 juni 11-16

Det är 23 trädgårdar som öppnar sina grindar den 16 juni på kulturrundan. På Porsgärdet firas Röda stans 100-årsjubileum med pompa och ståt!

I vår trädgård har vi:

Starka kvinnor- Vi hyllar de kvinnor som banade väg för den kvinnliga rösträtten, år 1919, och fortsatte sprida det viktiga budskapet så vi kvinnor kan stå här idag. Med sång, musik, tavlor, stickning och böcker tar vi er med på en resa till oanade höjder för att där uppleva Röda stans 100 års dag. Och det fanns kanske någon här för 100 år sedan som höjde rösten för kvinnornas väg till frihet…

krundan18_affisch_a3_v2

 

Kulturrundan i Röda stan med omnejd för sjunde året i rad.

Välkomna!

 

Bokslut & Vardag 2017

Standard
Bokslut & Vardag 2017

År 2017 härjade rabarbermannen i Röda Stan, samtidigt som dagens skörd inbringade höstlöv och mitt pågående skrivprojekt från 1918. Hand i hand ska de vandra, höst och familjen Engvall som flyttade in för nästan 100 år sedan till Röda Stan i samma hus som vi bor i nu. Och i nya soffan blev det reklamfilm.

Hemmaklipp! Ett klipp som är lika bra hemma som borta (borta bra men hemma bäst liksom) och med dottern vid saxen är jag lugn som ett ljus i ett mörker. Och sedan var det gransök som vanligt ute i Melby i Östergötland, och pengarna går till Afghanistan. Det är glädje att förena nöje med nytta!

 

Påsken snurrade förbi i en bröllopsvals, ”blåmesen hänger i talgbollen och visar sin gula mage. Det är vitt på taken och påskliljan kämpar för sin överlevnad. Det är aprilväder. Fåglarna sjunger så det visslar i varje buske, och jag undrar ”vad är det för fågel”? Nöjd med det låter jag deras olika läten skölja över mig i en kaskad av toner. Ibland får de mig att skratta, ibland finner jag att en längtans tråd spinner i mig. Och över allting hänger min brors bröllop och fladdrar i vinden.”

 

De alternativa scenerna blev verklighet! Tack till min fina stand-in på Världskulturmuseet. Utan dig inget Scener & Samtal för mig. Ingen protest för mig personligen för att visa mitt motstånd mot att Nya Tider återigen befann sig på Bokmässan Göteborg. Tack alla som gjorde att dessa dagar blev verklighet!

Det blev det en förändring. Nya Tider får inte ställa ut på Bokmässan i Göteborg 2018. 2018 smakar redan gott i munnen

 

collage_03

Dagens skörd

Standard
Dagens skörd
Dagens skörd, tillsammans med mitt pågående skrivprojekt. Hand i hand ska de vandra, höst och familjen Engvall. Teodor & Ester Engvall med sonen Sune flyttade in för nästan 100 år sedan (om ett år blir det 100 år). Första världskriget var slut och för familjen Engvall började något nytt att spira på Bråbogatan 33 i det nya huset i Röda Stan Norrköping.
(dokument över vilka som köpte och bodde i Röda Stan 1918, hus mot Bråbogatan och åker 1918, Bråbogatan-Skånegatan 1918, Upplandsgatan-Bergslagsgatan 1918)

8 december, och jag vill ge er Röda stan:

Standard
8 december, och jag vill ge er Röda stan:

Mitt i Röda stan med de röda husen från 1918, var min målarplats och skrivarplats vardagsrummet. Nu är det skrivarhörnan som gnistrar av energi (som oftast, men jag tar i tusen träbitar och är tacksam för att det är så).
Teodor och Ester Engvall hade nog sett fundersamma ut om de hade sett mig nu. Och jag hade haft stora ögon om jag hade sett dem då, år 1918.
De var husets första ägare och han arbetade som vaktkonstapel (vad nu en sådan gjorde). Jag har försökt att få fram det, och någon typ av tjänsteman inom polisen var vad jag fick fram…
Men hur många barn hade de?
En son hade de, en son som ärvde huset någon gång på 60-talet. Han bodde aldrig själv i huset.

 

blandat röda stan 401

Tavla: mitten, Ulf Ekervik, nederst, Helene Öfwerström

Nå, var var jag innan jag försvann i historiens mäktiga tunga, i det andlösa röda byggnaden, i det hänförande trappräcket från 1918…
Jo, mitt måleri som befunnits sig i en vrå bredvid skrivandet och som vackert fick sjunka undan för att ge plats till ordet, berättelserna och känslorna (nu slapp omgivningen plågas av mina känsloutrop och knäppa funderingar).

bild-kaprifolen vid vårt hus

Historik
Bebyggelsen i Röda stan kom till under krisåren 1917-1918. Bostadsbristen var stor i Norrköping, men genom ekonomiskt bidrag från staten kunde fastighetskontoret besluta om byggande av husen på fastigheten som hade namnet Marielundsjorden. Som arkitekt valdes S E Lundqvist från Stockholm.
Husen finansierades således i grunden med statsbidrag och blev s.k. egnahemsbyggen.
Norrköpings Stad gav också möjlighet till tecknande av egnahemslån. Detta var relativt nytt och en stor förmån för arbetarklassen, som på den tiden inte hade möjlighet att genom egna besparingar kunna skaffa sig ett eget hem.
I färdigt skick såldes sedan de 51 fastigheterna för en summa av mellan 10 000-16 000 kronor. Som referens kan nämnas att timförtjänsten för en yrkesarbetare vid den här tiden låg på cirka 1 krona.
I slutberättelsen från 1919 över bygget kan man läsa mycket tidstypisk historik. Titlar var viktiga, men de ger också en uppfattning om dåtidens yrken och vilka som kom att få förmånen att flytta in. Här finns som exempel baderska, pianosnickare, eldare, ruggare och ölutkörare.
De boende klarade ekonomin i stor utsträckning via självhushåll. Trädgårdarna odlades och man höll också höns och kaniner. Kött och mjölk kunde man också få tillgång till via jordbruken som var grannar västerut.
Röda stan

IMG_20150823_130712

Vi odlar vindruvor intill vårt röda hus från 1918. Bladen blir stora som elefantöron och bären är många som i en myrstack.
Vindruvor var väl inte det som odlades 1918 när Teodor och Ester Engvall flyttade in som första ägarna till huset.
Han var vaktkonstapel och hon var, jaa, hon var väl hemmafru?
På den tiden var det ju det som gällde. Eller så arbetade hon på Strykjärnet (väveri).

Kvalitéerna med området har också uppmärksammats på andra sätt. 1979 tilldelades föreningen Lidénmedaljen av Föreningen Gamla Norrköping under mottot “Bevara stadens årsringar” och 1980 blev det tidningen Expressens Miljöpris för ”påtagliga insatser för att berika genuin miljö”. Röda stans unika miljö har också uppmärksammats i media med många artiklar och även filmer. Som kuriosa kan också nämnas pjäsoperetten “Greven av Röda stan” från 1991 (skriven av norrköpings¬sonen Magnus Nilsson).
Stadsdelens intressen har alltsedan starten bevakats av de boende via styrelsen för Föreningen Röda stan.
Röda stan

Röda trädgårdsstaden firar i det gröna- NT

blandat röda stan 233

Men tänk att få komma till ett nytt hus med ett stort kök och ett stort rum (övervåningen användes inte då, där är nu två sovrum) och med veden i källaren.
Gamla ritningar talar också om att de hade en toalett inomhus (inte någon vattenklosett, men någon form av torrtoalett). Inget springandes ut i kylan till ett dass längre. Det måste ha varit skönt.
För visst hade de bott så innan, med utedass och ved i en bod på gården? (inne i staden eller på landet).

 

Röda stan var hus för arbetarna. Ett hus med mer rum inne och ute, för dem som inte var så rika.
Jag har sett i gamla papper att de flesta ägare var just arbetare, men en och annan ”fabrikör” blev det också som kanske hänfördes av de röda husen med de vita knutarna.(eller är det en förskönad bild…)
Stina