Etikettarkiv: roman

Sommarljudbokstips

Standard
Sommarljudbokstips

Här är några sommarljudbokstips till hängmattan, eller till trappan, eller på bryggan, eller på stranden, ja eller på favoritstenen…

Vad man tycker bäst om. Vilken är din favoritplats? Jag älskar att sitta på min trappa.

Sagan om häxan Märta – och om trollen och spöket,

Sagan om Smått och Gott – om trollen, häxan och spöket,

Andetag, Eko av natt, I mjölnarens spår och Spegeln i rummet utanför.

 

 

 

Melodi i tiden

Standard
Melodi i tiden

Melodi i tiden. En liten melodislinga som bet sig fast, som en melodislinga. Man gör det man gör, och man är den man är. Klockan, tiden, tavlor, Spegeln i rummet utanför, I mjölnarens spår, och Plan International Sverige. Lite vad livet innehåller för mig.

Plan International Sverige

Recensioner av Spegeln i rummet utanför:

Kultursidan.nu

”För mig personligen blir det känslan som när jag läser en roman av Jane Austen. Miljöbeskrivningarna blir mindre viktiga än det som händer inombords i romanens karaktärer. Stina har gjort det lika mästerligt som Jane Austen gjorde.”

 

BOOKSBYMARIE

”En intressant berättelse som underhåller men också tar upp kvinnans utsatthet då och nu. Både dåtidens Elsa och nutidens Suset, Clara mfl är karaktärer och har historier som berör. Läs! Bli berörd! Bli engagerad! Kvinnors utsatthet och kamp är alltid lika viktig!  #MeToo

 

My Loved Books

Poäng: 5 av 5 ”Det här är den andra boken som jag läst av författaren och även fast jag gillade ”I mjölnarens spår” (som jag mer än gärna rekommenderar) så är den här boken ett strå vassare enligt mig! Omtumlande, stark och mörk. Bitvis hjärtskärande  ”

 

Boktanten

”Det tog ett tag innan jag vant mig, men sen gillade jag hennes vackra och målande språk. Det var extra kul att läsa eftersom jag själv varit i Sanden flera gånger.” (4/5)

 

Evas Boktankar
”Karaktärerna i boken var starka, djupa och så korkade ibland att jag inte visste vad. Det hände att jag skakade om boken i ren frustration, och undrade varför personen var en sån idiot! Vilket innebär att alla karaktärer, stora som små, var väl gestaltade och hade en viktig del i berättelsen. Jag kan nog inte säga mer om boken, förutom att jag älskade den! 
Betyg: 5/5″

”Månadens bästa bok var helt klart Spegeln i rummet utanför, som berörde mig djupt. ”

Topp fem 2019: ”Spegeln i rummet utanför av Stina Nilsson Bassell
Med det fina språket och den otroliga handlingen var det svårt att INTE fastna! Det här är definitivt en sån bok som jag kan (och kommer) läsa flera gånger.”

 

enkoppoenbok
”Stina Nilsson Bassell har skrivit en roman med ett starkt feministiskt fokus. Hon belyser kvinnans roll, och samhällets (männens) kvinnosyn, i både dåtid och nutid.
Jag rekommenderar Spegeln i rummet utanför och ger den 4 av 5.”

 

Recensioner av I mjölnarens spår:

Corren

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”

 

bokannicka

”Svek, lögner, psykisk misshandel, övergrepp och en kvinnosyn som får mig att rysa. Emmas öde berör mig ända in i hjärtat.” Betyg 4 av 5

 

Ett Kapitel

”Med ett poetiskt vackert språk får vi följa Emmas kamp för tillvaron. Stina beskriver allt så fint, fast det är så hemskt.”

 

stinas boksida
”Det är en mörk berättelse och Emmas öde griper verkligen tag i mig. Ett så tragiskt liv på grund av pappans oväntade beslut.” Betyg: 4 av 5

                                                                          

Boklysten

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Boklistor hos Boklysten där I mjölnarens spår är med: Kvinnor skriver om män, Parrelationer, Sommarens minnesvärda, Sommarens bästa, Bäst 2015, Jobbiga böcker

 

Kram, och ta hand om er alla därute!

Alex Författarlexikon

Standard
Alex Författarlexikon

Land/region: Sverige Född: 13 juni 1963 (Västervik, Småland, Sverige)  Språk: Svenska Genrer: Prosa, Lyrik, Barn & Ungdom Fler namn: Nilsson, Stina Böcker på: Götabiblioteken

collage_stina_grekland_v7beskChristina Nilsson, med författarnamnet Stina Nilsson Bassell, föddes och växte upp i Västervik men tonårstiden tillbringade hon i Linköping. Lusten att skriva litterärt fanns tidigt. Till en början blev egna dikter låtar som hon uppträdde med. Senare utbildade hon sig inom skrivande och radioteater vid flera folkhögskolor. Med Färnebo folkhögskolas Södra Afrika-kurs kom hon på 1980-talet till Zimbabwe där intresset för radioreportage väcktes. Efter hemkomsten till Sverige började hon frilansa för olika radioprogram. På 1990-talet ändrades hennes liv radikalt när hon drabbades av flera hjärnblödningar. Efter att ha återhämtat sig är hon numera författare på heltid. Hon är bosatt med sin familj i Norrköping. Bassell, som är ett gammalt släktnamn, lade hon till i författarnamnet 2015.

Stina Nilsson Bassell är poet, sagoberätterska och romanförfattare. I antologier har hon bidragit med dikter och noveller. 2010 publicerades hennes första diktsamling, ”Eldens aska”. Samma år utkom barnboken ”Sagan om Smått och Gott” och romandebuten ”Andetag” utgavs 2011.

I romanen ”Eko av natt” från 2013 berättar hon om Tanja, som flyr ett destruktivt äktenskap och gömmer sig med sin mor tills hon bestämmer sig för att inte längre vara ett offer. Berättarrösten växlar mellan Tanja och modern. Det var framförallt skildringen av deras nära relation och berättelsens poetiska ton som lovordades. Även romanen ”I mjölnarens spår” (2015) skildrar ett kvinnoöde. Den unga Emma gifter sig med en mycket äldre man. Hon drömmer om trygghet men äktenskapet blir olyckligt. När sonen tar över faderns gård innebär det ingen lindring för Emma. Berättelsen skiftar mellan 1890-tal och 1930-tal och handlingen är förlagd till trakterna kring Åtvidaberg. Erfarenheter från arbetet med radioprogram, där tal och musik blandas, inspirerade Nilsson Bassell till att forma romanen som ett kollage.

Samlingen ”Luftens sötma” (2014) innehåller dikter och korta berättelser. ”Mannen i rocken” (2015) är en illustrerad novell om att se och ta tillvara möten med människor.

Stina Nilsson Bassell har tilldelats ett flertal stipendier.

Alex Författarlexikon

Efter dessa rader av Alex Författarlexikon 2017 har romanen Spegeln i rummet utanför, diktsamlingen Kärleken är en sekatör, och romanen I mjölnarens spår som häftad tillkommit. 2019 blev fem av dessa böcker ljudböcker.

Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Standard
Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Länstidningen Östergötland

I Sanden är det alltid spår

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskMin mamma och mormor Olga med pensionatspersonal 1943-44. Mamma i randig blus med huvudet lutat mot mormor.

Sankt Anna (LT)

Mormor Olga ville nog inte ha det som i uppväxten, med åtta syskon och ensam mamma (fadern dog tidigt) och arrenderade av Adelsnäs utanför Åtvidaberg. Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Ture Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sedan arrendera en lanthandel vid kusten.

Ett stort kliv rakt ut i havet. Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst. Men de kom dit och kunde överta den för att senare ge affären ett nytt och större hem. Sedan dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

Jag har hört att det började med färdiga smörgåsar på dansbanan. Hon hade stolt gått dit för att med sin nyfikna blick och prövande gestalt, rak i ryggen och stilig, sälja sina smörgåsar.

”Det här var en affärsidé” hade hon kanske tänkt, ivrig som hon var att inte hamna i samma situation som det hon hade växt upp i. I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört) som kortade hans liv? Och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol. (1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter). Troligtvis ingick det i arrendet av Fjärsbo, vilket han så gjorde till sin död 1897.

När han dog var där nio barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år. Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var att få det dagliga att fungera. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

Länstidningen3Så Olga började bygga upp ett pensionat. Jämsides med affären startades alltså en pensionatsliknande verksamhet på husets övervåning. Dit kom militärer under kriget för att få sig ett skrovmål, och mormor gnuggade kanske sina händer och gav dem det finaste av det finaste (hur det nu gick till, med ransonering och allt). Wass pensionat kom sedan som en våg av de vågor som hade börjat rulla, dess födelse var på 40-talet. Enligt min mamma så stod pappa Ture i affären och mamma Olga i pensionatet. Min mamma hade mest varit på pensionatet och hjälpt till med tvätt av lakan och allt som ska göras för att hålla ett pensionat fräscht.

Jag hörde mamma berätta om att de tvättade i sjön, eller havet som det nu är, fast det liknar mer en sjö för det är så inbäddat av små öar. Men så fort du åker en liten bit ut på vattnet så ser du horisonten och strax är du i Harstena. Där i havet hamnade tvätten och mamma dök i för att hämta upp den. ”Roligt”, har hon sagt.

Morbror Olle i affären var alltid så underfundig. Han hade ett skimmer över sig och ögonen kunde plira när han sa en kommentar. Jag blev alltid varm i hela kroppen. Han fick en att känna sig varm och nära. Mamma berättade att han hade rullat ett hjul nedför backen och sagt med glimten i ögonen ”Nu är det hjul igen”. Alltid något på tungan, men ibland inte så mycket bara en gåtfull blick och en klurig mun.

I affären fanns det spik och mjölk. Jag tyckte alltid det var så spännande att gå där. Det var som en mystisk grotta med hällristningar. Ett affärscentrum mitt i byn Sanden. Jag var tonåring och jag älskade att se spikkartongen och mjölkpaketet bredvid varandra. Men vad låg alldeles intill dem? Det var saker att utforska varje dag. Det låg ju bara fem sekunder bort och mitt emot vårt sommarhus. Det var mitt tempel, min brunn. Därur kunde jag dricka, insupa ny luft i form av människor och saker. Det var en ynnest att ha haft denna affär runt husknuten. Nästan så man bodde där. Dit kom båtfolket från öarna, där gjorde campingfolket sina dagliga inköp, och dit kom sommargästerna och åretruntfolket ifrån hela ön Norra Finnö.

Det fanns också gott om folk från fastlandet som gästade ön, och så dök de upp från badplatsen i byn och köpte sin glass. När morbror Olle hade affären, till 1986, var den öppen året om. Sedan dröjde det inte länge förrän det bara var sommaröppet. I affären kunde man allt som oftast prata engelska, om man inte behärskade tyska. För det var tyskar de bestod av som oftast, turisterna. Min dotter arbetade i affären under sex somrar, och hon kunde lite av språket. Gissa om hon hade nära till jobbet. Fem sekunder till sommarjobbet är väl ett supersommarjobb?

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskI många år fanns en (flera) tysk familj boendes på pensionatet. Jag fann en mycket härlig kompis i ena dottern. Hon och jag utforskade Sanden-världen. Tonåringar som vi var hade vi alltid något spännande på gång och vi var på något sätt lika. Var det åldern? Eller var det en likhet? Och att vi fungerade så bra ihop berodde det också på en närhet med varandras tankar? Vi kände igen oss i varandra. Jag sov allt som oftast i hennes pensionatsrum, och hela världen var så rolig med denna tonårskompis.

När jag var tonåring fanns det alltid varma, färska bullar man kunde köpa. Lukten letade sig alltid ut som en omfamnande varm kram och blandade sig med den värme som dagen skulle ge. Alltid sol i min tonårstid. Alltid ett morgondopp. Jag älskade att gå barfota ner till den tomma stranden, förutom de två solstolarna som de äldre pensionatsgästerna alltid ställt ut på morgonen, och gå ut i vattnet för att sjunka ned i med hela kroppen. Jag sprang inte, inte på morgonen, det gjorde jag senare på dagen. Fantastiskt ställe att hamna på 1932, och fantastiskt idag att se platsen var och varannan sommar i så många somrar. Ända sedan barnsben.

Det andas historia, så mycket finns det där som bara skriker om att få bli berättat. Och det är ju det jag är ute efter, små eller stora händelser eller människor som har bott eller fortfarande bor i hus, byar, eller städer. Hur många gånger har man inte sagt att ”tänk om stenar kunde tala” eller träden för den delen. Nu kan de inte det. Till en viss del så kan de det, men i ord och meningar så behöver jag människor. Människor som minns eller har hört något. Jag älskar att höra gamla människor berätta. Och på tal om det så ska jag berätta… (det blir en annan historia)

Jag vill fånga upp något som är begravet, något som längtar efter att få visa sig, om inte i det rätta ljuset så i alla fall i ett ljus. Döden ska få visa sig, eller rättare sagt livet innan döden inträffade. Den är märklig, döden, eller märklig och märklig den är ju en del av livet. Så enkelt att säga men så svårt att förstå, men nu rör jag till det och återkommer om detta en annan dag.

Mormor Olga satt i sin trädgård omgiven av sina rosor. De var överallt. Rosorna. Ofta vinkade folk som gick förbi. Som till en drottning. Hon var rosornas drottning. Sandens drottning. Finklädda gick de nedför berget från Örnboet som majestätiskt tornade upp sig mellan trädtopparna och vidrörde himlen. De vinkade till mormor som satt rakryggad och drottninglikt vinkade tillbaka. Tack mamma, mormor och alla andra släktingar för att jag finns!

Text: STINA NILSSON BASSELL Bild: PRIVAT

Läs i Länstidningen Östergötland

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

spegeln_sanden_ver2

Länstidningen Östergötland-Novell- ”Glass och nybakade bullar”

Standard
Länstidningen Östergötland-Novell- ”Glass och nybakade bullar”

Länstidningen Östergötland.

En novell– ”Glass och nybakade bullar”-Sommar i Sanden

”Med sina 98 små flätor i håret hade hon virvlat runt med Olle som fascinerat hade tagit i dem under hela kvällen”.

SÖDERKÖPING (LT)

dansbeskbeskHon låg där på stranden. Solen var så varm nu att hon flera gånger hade lyft ena foten som för att väcka sig själv. Hon sov inte, inte på riktigt, hon var i en enda djup utandning. Den var för henne behaglig, nödvändig, för att få tillbaka den balans som hon annars bar på med stolthet. Kroppen värmdes i hettan, men själen var i uppror, eller hade varit i uppror. Sommaren hade redan bleknat bort kändes det som. Det var som om den var miltals bort därifrån, trots att den precis hade kommit.

Hon kisade med ena ögat och såg havet, stranden. Barn och vuxna lekte tillsammans. Den gamla gårdspumpen som hon som barn aldrig sprang förbi utan att lägga handen på det vackra handtaget som liknade ett s för att pumpa ut det vatten som alltid hade forsat fram som en kanon efter ett tag. Det var alltid efter fyra eller fem försök som ansträngningen hade gett resultat. De ståtliga enarna som skilde dem åt, på ena sidan pensionatet och de andra sommarhusen och på den andra sidan om de ståtliga enarna som tornade upp sig likt pelare, stranden och vattnet.

Det var som om naturen sa ”Bebyggelse eller stranden. Vilket vill du ha?” Allt var så vackert, tänkte Erlina och tittade på sina släktingar som var överallt. Är inte detta en hemma-känsla så vad är då hemma-känsla, sa hon för sig själv och log. Varje sandkorn var för henne som luften, lika nödvändig och lika igenkännande. Något som bara finns där. Det är som vågorna på vattnet, tänkte hon, lätt och rogivande och i samma takt. Hon blundade igen, men då dök bilden upp av hur hennes faster hade gått fram som en torped i sommarhuset. Där hade enligt henne ingenting varit bra. Ingenting stod på rätt plats och det var smutsigt. Ingenting, ingenting var sommar för henne. Fastern hade skrikit och svurit.

”Vad tror du att det här är? Ett förbannat hotell? Va? Du din satans bortskämda snorunge som tror att hela världen ligger framför dina jävla fötter”. Erlina rös när de inre bilderna kom framför henne och formligen krossade de vattenstänkta bilderna. Hon slog snabbt upp ögonen och tvingade sig att se på allt runtomkring sig. Ta in det ögonen såg just då, allt för att slippa se den kalla, hårda bilden av den svärande och kraftigt dreglande fastern. Hon satte sig raskt upp för att suga in varje detalj runt omkring henne ännu mer. Hon ville fångas av nuet. Hon tittade på dem som plaskade i vattnet.

Länstidningar- hjärnbl.+ fjärsboDet var barn hon kände igen, vuxna hon hade sett sedan hon var barn. Det andades igenkännande, det andades lugn, och hon kunde känna hur hennes andning blev lugnare. Erlina skrattade till när hon såg Olle sakta ta sig ner i vattnet på ett komiskt sätt. Han som alltid är lite försiktig med att bada om det är för kallt, log hon. Men samtidigt vill han aldrig visa det utan går kaxigt på och är som en pajas när vattnet möter hans kropp. Hon minns den underbara kvällen när ungdomarna i byn hade haft fest på stranden och hur de hade dansat hela kvällen. Med sina 98 små flätor i håret hade hon virvlat runt med Olle som fascinerat hade tagit i dem under hela kvällen. Vilken tur att en av personaltjejerna hade gjort dem, tänkte hon och kände hur det pirriga fyllde hela hennes kropp. Ska jag behöva göra dem igen för att få Olles uppmärksamhet? Hon funderade på hur hon skulle fånga hans blick på samma sätt som under den magiska kvällen.

Hon visste med ens hur hon skulle göra och tittade åter på barnen som lekte. De vuxna som lekte. Alla lekte på sommaren. Till och med solen lekte mellan molnen. Båtarna lekte. De guppade fram och tillbaka. Lekte tafatt. Båtfolket som med lätta steg, skrattade, pratade om vad som skulle handlas. Glass, alla pratade glass eller åt glass, tänkte Erlina. Hon svettades och sög in orden, ljuden, människorna. Som om allting var ljuvlig musik. Något klassiskt eller jazz. Hon började sakta bli ett med sig själv, tack vare livet runt omkring. Tankarna flög bort med skratten, pratandet och det sköna ljudet av vattnet mot klipporna. Solen dansade och Erlina blundade av välbehag. Den var som en smekning. En lätt beröring på hennes kind.

Plötsligt kom bilden på hennes faster fram igen. I sommarhuset, i byn, i kylan. Fastern hade bott där länge, så länge så hon verkade tro att hon ägde byn. Hon hade knappt några vänner, och det verkade som hon inte ville ha heller, tänkte Erlina. Fast någon gång hade hon kommit på henne med att sitta med ett kort i handen och det hade blänkt till i hennes ögon som hon kvickt hade torkat bort när hon hade hört Erlina komma. Sorgligt kände Erlina att fastern bar på något tungt, men som hon var kom man inte ens i närheten av att försöka fråga, funderade en ilsken Erlina. Snabbt öppnade hon ögonen igen för att inte förlora sig själv i den hopplösa ilskan som bar henne miltals därifrån. Hon fick en bitter smak i munnen och tog en klunk vatten.

Nu måste jag svalka mig, tänkte Erlina. Hon sprang ner till vattnet och kastade sig i. Snabbt sköljde vattnet av svetten och det obehagliga. Hon hade fått en ny styrka. Hon kände sig som Tarzan eller mer som Artemis. Artemis som var en Grekisk gudinna som Erlina en gång läst om och beundrat. Hon som sköt med sin pil och riktade pilen väl för att fånga sitt byte. En jaktgudinna. En som visste vad hon ville. Erlina gick sakta upp ur vattnet. En boll kom åt hennes håll. Hon tog den och kastade den tillbaka till en pojke. Erlina sa något skämtsamt och pojken svarade henne och bägge log. Hon gled upp på stranden. Sanden kittlade under hennes fötter. Men den brände inte längre. Det fastnade sand under fötterna och på benen när hon la sig ner på filten.

Där låg hon, sandig och blöt, men hon njöt. Hon njöt och hon blundade. Plötsligt sa en röst. ”Ska du ha glass”. Rösten var skarp och överlägsen. Som om rösten hade sagt, att ”Här ligger du och skräpar ner och jag måste köpa dig en glass, för det har väl du inga pengar till”. Erlina lät orden rulla ut ur sitt huvud och hon tittade upp. Det var hennes faster, precis som hon redan visste. Men bara för att försäkra sig om det utan att vilja ha den försäkran så tittade hon upp för att möta det kalla och hårda. Vilken kontrast, tänkte Erlina, det är som taget ur en film där kvinnan står i fokus som en istapp och runtomkring svävar bollar, solen, och skrattande munnar. Fastern log inte. Hon kunde lika gärna spottat och fräst och med mer avsmak i rösten sagt ”Ska du ha glass”. Erlina svalde hårt för att inte skrika ilsket tillbaka. Hon sa ”Javisst det blir gott”. ”Tack säger man. Och vad ska du ha?”

Fastern lät ännu mer överlägsen nu, ingen tvekan om vad hon tyckte och tänkte. Egentligen. Erlina fick hålla hårt på sig för att inte brista ut i sång eller något annat galet. Erlina var utan pengar, Erlina var en lort, Erlina var arbetslös, sa fastern i Erlinas öron. Fastern visade sin makt, sin överlägsenhet i endast några få ord, tänkte Erlina. Hon sa snabbt och så glatt som hon förmådde sitt glassval, en 88:a, det var inte det hon valde om hon fick tid på sig att tänka. Men här fanns ingen tid, tänkte Erlina och svettades. Obehagliga svettdroppar.

dansbeskbeskMen fastern försvann, och det var inte bara Erlinas blickar som såg på fasterns breda ryggtavla. Plötsligt mötte hon Olles varma ögon som närmade sig henne. ”Jag har med mig kaffe”, sa han, ”Vill du ha?” Hon gjorde plats åt honom på hennes filt och han dukade upp av bullar och kaffe. ”Mamma har gjort”, blinkade han till. Hans bruna ögon smälte i hennes hjärta och allt annat var lika plötsligt borta som det hade kommit. Hans långa gestalt kastade sig ner på filten och öppnade famnen för att omfamna världen såg det ut som. ”Åh, vad skönt att vara här i Sanden”, sa han och solglasögonen åkte snabbt av för att se in i hennes ögon. Erlina kände det overkliga sakta gå upp för henne att han verkligen hade slagit sig ner hos henne. Och att han hade med sig kaffe och bullar. Det var som om världen hade tagit ett skutt i i evigheten.

”Mamma har bakat till gästerna”, sa han och log försiktigt. En försiktig Olle, tänkte Erlina och häpnade över den förvandling som hon stirrade på. Förläget slog hon ner sin blick när hon upptäckte sitt stirrande. ”Ja, pensionatet är ju navet i Sanden”, sa hon snabbt för att skyla över sitt korkade sätt. Så idiotiskt att göra så när han väl har landat på min filt, tänkte hon och skämdes över hur den bilden av Olle hade tagit över hennes sinne. Den som faktiskt inte hade någon som helst grund, tänkte Erlina som visste med ens hur lite hon kände honom. Hur andras och hennes tankar alltid hade gått till ”Pajasen Olle” och ”Han som alltid skämtar, och menar aldrig något med det”.

Hennes ögon öppnas för att känna att något gott strålar ut från dem. ”Ja, jag måste snart gå och hjälpa henne. Men en liten fika ska jag väl ha tid med. Och med den finaste tjejen i byn”, blinkade han och såg samtidigt allvarlig ut. Som om han verkligen menade det, tänkte Erlina. Som om allt det skämtsamma över honom hade blåst bort i ett enda andetag. I en enda våg, tänkte hon och lät sig föras med i vågornas mjuka rörelser. ”Vad trevligt att fika med dig”, sa hon och tog en bulle för att åter känna pirret i kroppen då hans ögon värmde henne på ett helt annat sätt än solen.

De behövde inte säga så mycket, det gjorde kropparna åt dem. Deras händer vidrörde varandra när de samtidigt skulle ta en bulle till. De lät händerna stanna i den frusna positionen där fingrarna sakta och trevande slingrade om varandra. Så satt de, i en lång utdragen tid, så länge de kunde innan verkligen tog ett kraftigt tag om dem. ”Oj, jag måste verkligen hjälpa mamma med gästerna”, sa han i en uppgiven stämma, ”jag är ledsen”, sa han sedan och kramade om henne. Kramen varade i evigheter kände Erlina det som, och hon var allt annat än ledsen när han vinkades gick därifrån.

Det här var det största hon någonsin har känt, och med det kaotiska, men märkliga lugnet, svepte plötsligt en obehaglig vind som fick henne på fötter. Glassen, hann hon att tänka innan hon såg fasterns stora gestalt komma gungades långt bort mellan husen. Erlina andades djupt och såg sig omkring där allting blev plötsligt för mycket. För mycket bad. För mycket skrik. För mycket sol. För mycket faster. Snabbt tog hon på sig och skyndade sig. Nästan sprang till tryggheten. En ljugarbänk.

Den stod bland träden nära havet. Där var det stilla och tyst, endast fåglarna skrattade och vattnet sköljde över stenarna. Vinden lekte i Erlinas hår och solens behagliga strålar kittlade hennes kropp. Den lättade upp den is som plötsligt hade bildats inom henne och hon andades ut i ett bubbligt skratt. Det var som om en mjuk hand lade sig över Erlina. Igen. Hon blundade och kunde tänka fritt på kärleken.

Text: Stina Nilsson Bassell  Bild: Privat

Läs i Länstidningen Östergötland.

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

stina_spegeln_sanden

Kärlek & Spegeln

Standard
Kärlek & Spegeln

Diktsamlingen Kärleken är en sekatör framför syrenhäcken som sattes 2016. Äntligen blommar det! Den som väntar på något gott…
Kärlek! Och fram med sekatören. (skulle jag få bestämma så skulle en sekatör knappt aldrig användas, och häcken växte kämpahög, ni vet…)

Romanen Spegeln i rummet utanför framför syrenhäcken. Nu är det som om det är fullt av speglar ute i ute- rummet.
Och hoppsi vad mer tydlig jag blev 

 

Tavlor & Mina böcker

Standard
Tavlor & Mina böcker

Tavlor & Mina böcker. Hallen är klar (hoppsi, köket fick också tavlor) . Ha en bra tisdag, och ta hand om er!
Kram!

 

Länstidningen Östergötland- Tävling!

Standard
Länstidningen Östergötland- Tävling!

Vinn Stina Nilsson Bassells bok Spegeln i rummet utanför. ”Året är 1673: En kvinna flyr för sitt liv. Året är 2006: Efter att ha tröttnat på både sin makes och tonårsdotters svåra humör besöker Suset en äldre kvinna i den lilla byn på Norra Finnö.”

”5 av 5 stjärnor” – I min bokhylla
”Vackert och målande språk” – Boktanten
”Berörde mig djupt” – Evas bokhylla

 

Länstidningen Östergötland

)

Författarsamtal i fem år

Standard
Författarsamtal i fem år

Samtalen (och några författarmöten) har varit i Östergötland. De samtal som har handlat om mina böcker, mitt skrivande, och hur en bok kommit till. Dess födelse, men dock inte deras död (hoppas jag). De ska få leva länge (hoppas jag igen). Men utan Marie-Louise Kristensson eller Holger Thell hade det aldrig gått så bra. Säkert. De tar tag i de rätta trådarna och får mig på rätt spår igen (för spårar ur, och tar mig bortom alla gränser, det gör jag). Tack!

Tack alla ni som kom och lyssnade, samt för de fina fotona, och ni som har öppnat dörrarna för mig!

Ett lika stort tack till de som har läst ur min bok. Det gör ni så mycket bättre!

Kommer snart: Nytryck av I mjölnarens spår

Standard
Kommer snart: Nytryck av    I mjölnarens spår

Kommer snart. Nyutgåva i mjukband: Det gula vackra omslaget på I mjölnarens spår har ersatts med ett nytt. Här har ni det nya superfina omslaget av Snezana Lindskog. Snyggt, vackert, och där en gåtfullhet gömmer sig i bilden. Redigerad igen av duktiga Ebes förlag. Tack ni som format både min ut- och insida!

Nu är jag vacker.

Tack för alla fina recensioner. Några finns med på baksidan på bokomslaget: Fiktiviteter, Villa Freja, Boklysten. Ett stort tack till er, och kram!

 

bokus

Om I mjölnarens spår– recensioner

i mjölnarens spår-baksida i mjölnarens spår-framsida

PR_mjolnaren_nytryck_v1