Norrköpings Tidningar

12:05 | 2018-09-08

Läs här

Annonser

Folkbladet-Nutid och dåtid i fjärde romanen

Stina Nilsson Bassell, Norrköping, har kommit ut med en ny roman, ”Spegeln i rummet utanför”.

Nutid och dåtid i fjärde romanen

BÖCKER Skärgårdssamhället Sanden på Norra Finnö år 2006 och en dramatisk historia inspirerad av en avrättning i Småland 1673.

Susanna Beskow Norgren

06:00 | 2018-09-17

I Stina Nilsson Bassells nya bok ”Spegeln i rummet utanför” knyts de båda parallella historierna från nutid och dåtid ihop.

Norrköpingsförfattaren Stina Nilsson Bassell, 55, född i Västervik, bor och verkar i Röda stan i Norrköping. Hon har överlevt två hjärnblödningar, frilansat som reporter, är utbildad journalist och har sjungit i band.

”Spegeln i rummet utanför” som i dagarna kommit ut på Tallbergs förlag är hennes tionde bok, hennes fjärde roman. Hon har också skrivit sagoböcker och diktböcker.

BILD: Susanna Beskow Norgren | ”Spegeln i rummet utanför”.

 

Stina Nilsson Bassell lyfter gärna fram kvinnor i sina böcker, kvinnoöden och orättvisor, utsatta kvinnor som frigör sig.

– Jag vill skildra hur tufft det har varit, och är, säger hon.

Den första romanen ”Andetag” handlar till exempel om en kvinna som slår sig fri från ett äktenskap.

Också i den nya romanen är huvudpersonerna kvinnor. Nutidshistorien utspelar sig år 2006.

Efter att ha tröttnat på sin makes och tonårsdotters svåra humör, besöker Suset en äldre kvinna i den lilla byn Sanden på Norra Finnö i Sankt Anna skärgård. Där kommer hon över en gammal skrivbok som tar henne bakåt i tiden, till år 1673.

Stina Nilsson Bassell talar om spänningen mellan nutid och dåtid, och om hur skrivboken blev ett sätt att få ihop det på ett bra sätt. Det visar sig också att det finns fler kopplingar än den.

Stina Nilsson Bassell har sedan hon var liten ofta varit i Sanden, och har ett sommarhus där, hennes mormors gamla stuga. Mormor Olga Wass kom till Sanden 1932, med sin familj, och drev lanthandel och pensionat.

I dag finns varken lanthandeln eller pensionatet kvar.

Det är första gången som Stina Nilsson Bassell använder sig av den bekanta skärgårdsmiljön i en av sina böcker.

– Jag ville ha med Sanden, för det är ett så underbart fint ställe, säger Stina Nilsson Bassell.

Den historiska parallellhistorien handlar om Elsa, vars make och systerdotter avrättats till följd av ett brutalt mord som Elsa bevittnat. Nu flyr hon för sitt liv. Utklädd till man rider hon mot Östergötland.

Det är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i Småland år 1673. Den här romanen har krävt mer research än hennes tidigare böcker.

– Jag har fått läsa in mig på tiden, hur vägarna var, och hur värdshusen såg ut.

Och hur långt rider man på två dagar?

”Spegeln i rummet utanför” är Stina Nilsson Bassells första bok hos Tallbergs förlag.

Läs här

STINA NILSSON BASSELL

Pressrelease

 

I väntans tid

Jag sitter och undrar, eller om jag fantiserar, eller väntar? Jo, väntar gör jag, och ”bara är” gör jag också. Lite nervös? Jo, det kan man nog kalla det.

Nervös, pirrig, och lite tom i huvudet. Fast värmen har nog gjort sitt till.

 

 

En av de få dagar som jag kunde sitta i solen. Jag kommer ihåg den.

Underbart! Härligt! Sant!

Tapet

Jag vet inte vad det är med mig och tapet, men något kärleksfullt är det. Det kanske började bli mer och mer när mormors gamla tapet gjorde sig synlig i hennes hus (vårt sommarhus). Eller kanske startade det för länge sedan i mitt barndomsrum?

Vad hade jag för tapet? Jag minns inte, men en sak är säker att mormors tapet berättar om hus från söderut i Europa. Hade hon förkärlek till andra soliga länder? Trots att hon aldrig var utomlands (inte vad jag vet). Hon var nöjd med Sanden, lanthandeln och pensionatet. Lycklig över ett liv som hon aldrig fick som barn.

Läs mer (släkt).

 

 

…och jag fortsätter med den gula färgen

Gult, gult, gult. Det lyser om färgen. Vacker och behaglig, som omslaget till

I mjölnarens spår, min historiska roman.

Detaljer, detaljer, vad vore livet utan detaljer! Sanden, Östergötlands skärgård. Detaljen är en dörr som sitter på ett gammalt magasin. Se här

 

Gul är färgen

Kiosk i Sanden. Modell äldre. Nyrenoverad. Kanske var det den som stod framför den nu nedlagda lanthandeln?

En dörr i Sanden. En fin dörr till ett magasin. Undrar hur länge den har stått där?

 

Gult, gult, gult. Det lyser om färgen. Vacker och behaglig, som omslaget till I mjölnarens spår, min historiska roman.

Vilken dörr! Och vilket läge!

 

Ny roman ute i september

Året är 1673. En kvinna flyr för sitt liv. Elsas make och systerdotter har avrättats till följd av det brutala mord Elsa bevittnade. Utklädd till man sitter hon upp på hästryggen för att försöka undkomma mannen som förföljer henne.

Året är 2006. Efter att ha tröttnat på både sin makes och tonårsdotters svåra humör besöker Suset en äldre kvinna i den lilla byn på Norra Finnö. Där kommer hon över en gammal skrivbok som tar henne bakåt i tiden, till år 1673.

Detta är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i Småland år 1673.

Tallbergs Förlag

Bokus

 

 

Sankt Annas skärgård

Sanden 1890-?, bild Anders Axelsson.
Min kommande roman Spegeln i rummet utanför utspelar sig delvis där, år 2006 och år 1673.
Spännande med platser där det hänt helt andra saker, det vill säga alla platser, ta bankhuset, Göteborgs bank, som låg där (det ligger där fortfarande, nu är det sommarhus), eller ångbåtsbryggan där folket på Norra Finnö stod och väntade på båten till Söderköping.
De sista bilderna är min mormor och morfar, och deras barn (min mamma).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Författarsamtal & Lyssnarbok

Ja, det var trevligt på Edgards på Lagnö. Jag pratade om ”I mjölnarens spår”, jag pratade om ”Spegeln i rummet utanför”. Romanerna, diktböckerna och sagoböckerna pratade jag också om.

Ljudboken uppläst av Hannah Schmitz glömde jag, men ej om ordet författare, och om att skriva (lustigt vaJ).

 

Men nu siktar vi mot tomma intet! Lyssnarboken”Lady Chatterleys älskare” inläst av Sven Wolter (och det finns en fin version inläst av Hannah Schmitz), för, vilken gång i ordningen minns jag inte riktigt, låt oss säga tionde gången.

Efter Emile Zolas ”Damernas Paradis” måste det bli något väldigt bra, tänkte jag. ”Damernas Paradis” var som ett kraftigt famntag, och det vet jag att ”Lady Chatterleys älskare” är!

 

 

Kram Stina!