Etikettarkiv: Sanden

Sommarhälsning

Standard
Sommarhälsning

En sommarhälsning från Sanden, Sankt Annas skärgård, och min fina dotter. På bryggan avhandlas det kaffe och bok. Som det ska vara, som det ska vara…

Spegeln i rummet utanför är på sin rätta plats. Det är i Sanden en del av handlingen utspelar sig 😉

 

fedra-spegeln4Recensioner av Spegeln i rummet utanför:

”…samma känsla som Jane Austen… mycket läsvärd. 5 av 5”/ Christina Wernersson

”…#MeToo berörs på många sätt.”/ BOOKSBYMARIE

”Omtumlande, stark och mörk. Bitvis hjärtskärande. 5 av 5 ”/ My Loved Books

fedra-spegeln3”Gripande, trovärdig och välgestaltad berättelse som berör.”/ I min bokhylla

”Månadens bästa bok. Jag älskade den! Betyg: 5/5″”/ Evas Boktankar

”Det persongalleri som målas upp är helt otrolig!”/biulasbooks

”Olika tids epoker & olika människors livs vävs samman som en sagolik väggbonad.”/ boksniffaren

”En trevlig läsning med härlig sommarkänsla.” /Systrarna Leos Bokprat

 

”En trevlig läsning med härlig sommarkänsla”

Standard
”En trevlig läsning med härlig sommarkänsla”

Recensioner av Spegeln i rummet utanför:

”…samma känsla som Jane Austen… mycket läsvärd. 5 av 5”/ Christina Wernersson

”…#MeToo berörs på många sätt.”/ BOOKSBYMARIE

”Omtumlande, stark och mörk. Bitvis hjärtskärande. 5 av 5 ”/ My Loved Books

. ”Gripande, trovärdig och välgestaltad berättelse som berör.”/ I min bokhylla

”Månadens bästa bok. Jag älskade den! Betyg: 5/5″”/ Evas Boktankar

”Det persongalleri som målas upp är helt otrolig!”/biulasbooks

”Olika tids epoker & olika människors livs vävs samman som en sagolik väggbonad.”/ boksniffaren

”En trevlig läsning med härlig sommarkänsla.” /Systrarna Leos Bokprat

Läs på: Omnible

 

 

Recension av Systrarna Leos Bokprat

Standard
Recension av Systrarna Leos Bokprat

Systrarna Leos Bokprat

Sommaren 2006: vi får följa de bofasta och sommargästerna i Sanden. Deras vardagsproblem med onda ryggar och tonårsdöttrar med svårt humör. Men allt är inte som det ska då dottern Clara får hotfulla meddelanden från en okänd stalker. Och Britas man blir lite väl våldsam emellanåt.
Suset har en sak som håller hennes humör uppe- en gammal skrivbok med en 300 år gammal berättelse.
📖
1673: Elsa flyr för sitt liv genom Sverige, efter att hennes man och systerdotter har avrättats till följd av ett brutalt mord. Mannen som jagar Elsa är hennes far, som också är inblandad i mordet. Han är beredd att jaga henne så långt det krävs för att få tag på henne – och för att en gång för alla tysta henne.
📖
Det är två spännande delar var för sig, men jag hade hoppats på lite tydligare kopplingar mellan dem. Jag skulle vilja fördjupa mig i de två berättelserna och tycker gott det finns utrymme för två böcker, en om folket i Sanden och en om Elsa.
En trevlig läsning med härlig sommarkänsla. //Anna

systrarnaleosbokprat-spegeln
Bild Systrarna Leos Bokprat

Mitt älskade Sanden

Standard
Mitt älskade Sanden

I rosens namn. Nej, varför ska det alltid bli en filmtitel eller en boktitel för mig (skärp dig nu Stina, lev i verkligheten, och det är ju det jag gör  )? Tja, vissa titlar etsar sig fast. Och filmen var himla bra!

Mitt älskade Sanden. Mitt älskade vatten. Min älskade ros.
Där är hustaken, berget, bryggan, släkten, historian (min släkts historia och väldigt mycket mer).
Lördagskram!

Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden- Epilog

Standard
Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden- Epilog

Länstidningen Östergötland

I Sanden är det alltid spår. Epilog.

SANDEN (LT)

barn-tavlaJag satt och målade akvarell i vår trädgård i Sanden. Jag var 16 år och allt kändes så fridfullt med solsken och färger. Det lilla huset med två rum och kök hade gjorts om och hantverkaren hade anlänt med sin familj för att beskåda resultatet.

Mamma skulle bjuda dem på mat och jag målade när deras åttaåring satte sig blygt nyfiket bredvid mig. ”Måla du också”, sa jag. Hon skakade på huvudet ”Jag kan inte”, sa hon med sorgsen stämma. Jag blev alldeles illa berörd av denne söta, lilla flicka, som inte trodde hon ”kunde” måla. En sådan liten tjej som redan backade inför livet, tänkte jag, och gav henne försiktigt ett papper och en pensel.

Tveksamt började hon att måla med en min som sa ”Du ser, jag kan inte”. Jag sa gång på gång hur fint det blev. Inte överdrivet, utan med ett lugn som förvånade mig själv. Hon blev lugn, och skrattade till slut. —Jag kände en värme och en gemenskap som var så fin och nådde ända ut till havet. Och det var just dit jag skulle gå. Till havet, till stranden, för att skölja bort mina färger inuti mig för att sätta på andra mildare färger. Och jag började gå och flickan följde med..

Länstidningen ö-sanden- minnenVill du ta ett dopp”, frågade jag, och hennes ansikte lyste som var den av smaragd. ”Ja”, glittrade hon med ögonen. ”Men jag har inget badlakan”, sa hon och såg återigen sorgsen ut. Det var som om hela världen tyngde ned hennes axlar. ”Du kan torka dig på min”, sa jag och visade min stora handduk. Då sprang vi ner och hoppade i vattnet fortare än kvickt. När vi var uppe i huset igen kom flickans pappa, som när han såg flickan med min handduk på hennes kropp började storskälla.

Han skrek och drog henne hårt i armen varpå han väste ”Du ska inte låna andras handdukar. Förstått!” Flickan började småskaka i hela kroppen och tittade ner mot golvet. Jag sa högt och klart, så att han inte skulle missa det, att hon fick låna min handduk, och att jag med glädje lånade ut den. Jag betonade ”fick låna” och ”med glädje” med en extra vänlig ton. Sedan berättade jag högt om hur roligt vi hade haft det och hur skönt vattnet hade svalkat. Till slut släppte pappan flickans arm. I ren häpnad över mina ord, eller att jag sa dem med sådan kraft och (låtsas) glädje, jag vet inte. Förvåningen gjorde i all fall att han tystnade och släppte det hårda taget om flickans arm.

Jag blöder, kände jag ännu mer när flickan och jag var själva och hon nästan viskade fram att han inte var hennes riktiga pappa och att han brukade vara sådan mot henne.

Hennes mamma hade träffat denne man för några år sedan, sa hon, och de hade, förutom mammans dotter, fått ett gemensamt barn ”Som han är väldigt snäll mot”, viskade hon i en mycket sorgsen ton.

Stina Nilsson skriver böcker, målar och musiserar.Sedan gick vi in i vardagsrummet med den öppna spisen och hon tittade storögt på det svarta pianot. ”Spela om du vill”, sa jag, och hon satte sig för att klinka. Då kommer pappan inrusandes och skriker åt henne att sluta. Återigen sa jag lugnt, att det går jättebra och log mot honom trots att jag skulle vilja klösa honom i ansiktet. Flickan for hem, och jag kommer aldrig att glömma henne. Jag hoppas det gick bra för henne i livet, och jag kommer aldrig sluta tänka på henne. Det går inte många månader innan den märkliga händelsen spelas upp i mitt huvud. Och jag blir sorgsen. Namnet är glömt sedan länge, men inte i mitt hjärta.

Text: STINA NILSSON BASSELL

Läs i Länstidningen Östergötland

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

spegeln_sanden_ver2

 

Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Standard
Länstidningen Östergötland- Minnen från Sanden del 3

Länstidningen Östergötland

I Sanden är det alltid spår

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskMin mamma och mormor Olga med pensionatspersonal 1943-44. Mamma i randig blus med huvudet lutat mot mormor.

Sankt Anna (LT)

Mormor Olga ville nog inte ha det som i uppväxten, med åtta syskon och ensam mamma (fadern dog tidigt) och arrenderade av Adelsnäs utanför Åtvidaberg. Tänk er att komma från inlandet, mormor Olga Wass från Fjärsbo utanför Åtvidaberg och Ture Wass från Rappestad utanför Linköping, ha en affär i Kisa-trakten för att sedan arrendera en lanthandel vid kusten.

Ett stort kliv rakt ut i havet. Modigt och vågat. Starkt och nyfiket. Jag undrar vad som drev dem? Vem som ville mest? Med tre barn var det ju inte hur enkelt som helst. Men de kom dit och kunde överta den för att senare ge affären ett nytt och större hem. Sedan dröjde det inte länge förrän min mormor Olga började tänka pensionatstankar.

Jag har hört att det började med färdiga smörgåsar på dansbanan. Hon hade stolt gått dit för att med sin nyfikna blick och prövande gestalt, rak i ryggen och stilig, sälja sina smörgåsar.

”Det här var en affärsidé” hade hon kanske tänkt, ivrig som hon var att inte hamna i samma situation som det hon hade växt upp i. I en familj med nio barn och där modern var ensam om ansvaret och därmed var det ganska tufft. Fadern hade nämligen dött tidigt, kanske att det var hans hårda slit med jordbruk och djur (skogsbruk har jag också hört) som kortade hans liv? Och att han levererade kol till Åtvidabergs Kopparverk, varje år 30-60 läster kol. (1 läst, kolläst eller tolftunnestig = 19,8 hektoliter). Troligtvis ingick det i arrendet av Fjärsbo, vilket han så gjorde till sin död 1897.

När han dog var där nio barn, därav mormor Olga och tvillingsystern Helga endast sex år gamla och resten av barnaskaran som var mellan två och tjugo år. Det ville hon kanske inte uppleva igen. Trångboddheten, det svåra i att få allt att gå ihop. Hur tufft det var att få det dagliga att fungera. Men man kan ju föreställa sig, tänk er många barn och en ensamstående mamma i ett arrenderat hus och dagsverke till Adelsnäs (som ägde gården) och lägg till att Olgas mamma var astmatisk.

Länstidningen3Så Olga började bygga upp ett pensionat. Jämsides med affären startades alltså en pensionatsliknande verksamhet på husets övervåning. Dit kom militärer under kriget för att få sig ett skrovmål, och mormor gnuggade kanske sina händer och gav dem det finaste av det finaste (hur det nu gick till, med ransonering och allt). Wass pensionat kom sedan som en våg av de vågor som hade börjat rulla, dess födelse var på 40-talet. Enligt min mamma så stod pappa Ture i affären och mamma Olga i pensionatet. Min mamma hade mest varit på pensionatet och hjälpt till med tvätt av lakan och allt som ska göras för att hålla ett pensionat fräscht.

Jag hörde mamma berätta om att de tvättade i sjön, eller havet som det nu är, fast det liknar mer en sjö för det är så inbäddat av små öar. Men så fort du åker en liten bit ut på vattnet så ser du horisonten och strax är du i Harstena. Där i havet hamnade tvätten och mamma dök i för att hämta upp den. ”Roligt”, har hon sagt.

Morbror Olle i affären var alltid så underfundig. Han hade ett skimmer över sig och ögonen kunde plira när han sa en kommentar. Jag blev alltid varm i hela kroppen. Han fick en att känna sig varm och nära. Mamma berättade att han hade rullat ett hjul nedför backen och sagt med glimten i ögonen ”Nu är det hjul igen”. Alltid något på tungan, men ibland inte så mycket bara en gåtfull blick och en klurig mun.

I affären fanns det spik och mjölk. Jag tyckte alltid det var så spännande att gå där. Det var som en mystisk grotta med hällristningar. Ett affärscentrum mitt i byn Sanden. Jag var tonåring och jag älskade att se spikkartongen och mjölkpaketet bredvid varandra. Men vad låg alldeles intill dem? Det var saker att utforska varje dag. Det låg ju bara fem sekunder bort och mitt emot vårt sommarhus. Det var mitt tempel, min brunn. Därur kunde jag dricka, insupa ny luft i form av människor och saker. Det var en ynnest att ha haft denna affär runt husknuten. Nästan så man bodde där. Dit kom båtfolket från öarna, där gjorde campingfolket sina dagliga inköp, och dit kom sommargästerna och åretruntfolket ifrån hela ön Norra Finnö.

Det fanns också gott om folk från fastlandet som gästade ön, och så dök de upp från badplatsen i byn och köpte sin glass. När morbror Olle hade affären, till 1986, var den öppen året om. Sedan dröjde det inte länge förrän det bara var sommaröppet. I affären kunde man allt som oftast prata engelska, om man inte behärskade tyska. För det var tyskar de bestod av som oftast, turisterna. Min dotter arbetade i affären under sex somrar, och hon kunde lite av språket. Gissa om hon hade nära till jobbet. Fem sekunder till sommarjobbet är väl ett supersommarjobb?

mamma-Wass pensionat Sanden. 1943-44 beskI många år fanns en (flera) tysk familj boendes på pensionatet. Jag fann en mycket härlig kompis i ena dottern. Hon och jag utforskade Sanden-världen. Tonåringar som vi var hade vi alltid något spännande på gång och vi var på något sätt lika. Var det åldern? Eller var det en likhet? Och att vi fungerade så bra ihop berodde det också på en närhet med varandras tankar? Vi kände igen oss i varandra. Jag sov allt som oftast i hennes pensionatsrum, och hela världen var så rolig med denna tonårskompis.

När jag var tonåring fanns det alltid varma, färska bullar man kunde köpa. Lukten letade sig alltid ut som en omfamnande varm kram och blandade sig med den värme som dagen skulle ge. Alltid sol i min tonårstid. Alltid ett morgondopp. Jag älskade att gå barfota ner till den tomma stranden, förutom de två solstolarna som de äldre pensionatsgästerna alltid ställt ut på morgonen, och gå ut i vattnet för att sjunka ned i med hela kroppen. Jag sprang inte, inte på morgonen, det gjorde jag senare på dagen. Fantastiskt ställe att hamna på 1932, och fantastiskt idag att se platsen var och varannan sommar i så många somrar. Ända sedan barnsben.

Det andas historia, så mycket finns det där som bara skriker om att få bli berättat. Och det är ju det jag är ute efter, små eller stora händelser eller människor som har bott eller fortfarande bor i hus, byar, eller städer. Hur många gånger har man inte sagt att ”tänk om stenar kunde tala” eller träden för den delen. Nu kan de inte det. Till en viss del så kan de det, men i ord och meningar så behöver jag människor. Människor som minns eller har hört något. Jag älskar att höra gamla människor berätta. Och på tal om det så ska jag berätta… (det blir en annan historia)

Jag vill fånga upp något som är begravet, något som längtar efter att få visa sig, om inte i det rätta ljuset så i alla fall i ett ljus. Döden ska få visa sig, eller rättare sagt livet innan döden inträffade. Den är märklig, döden, eller märklig och märklig den är ju en del av livet. Så enkelt att säga men så svårt att förstå, men nu rör jag till det och återkommer om detta en annan dag.

Mormor Olga satt i sin trädgård omgiven av sina rosor. De var överallt. Rosorna. Ofta vinkade folk som gick förbi. Som till en drottning. Hon var rosornas drottning. Sandens drottning. Finklädda gick de nedför berget från Örnboet som majestätiskt tornade upp sig mellan trädtopparna och vidrörde himlen. De vinkade till mormor som satt rakryggad och drottninglikt vinkade tillbaka. Tack mamma, mormor och alla andra släktingar för att jag finns!

Text: STINA NILSSON BASSELL Bild: PRIVAT

Läs i Länstidningen Östergötland

Det är i Sanden, Sankt Annas skärgård Östergötland, som berättelsen i romanen Spegeln i rummet utanför äger rum. Det är där ni får möta Elsa, Suset, och många andra, i Spegeln i rummet utanför. Fiktion förstås 🙂

spegeln_sanden_ver2

Berättelser i skärgården & utanför Åtvidaberg

Standard
Berättelser i skärgården & utanför Åtvidaberg

Några nytillverkade bilder i bokens rätta miljö. Sanden, Sankt Annas skärgård, för ”Spegeln i rummet utanför”, och utanför Åtvidaberg för ”I mjölnarens spår”. Det är där berättelsen äger rum, det är där ni får möta Elsa, Suset i ”Spegeln i rummet utanför”och Emma, och Elsa (igen) i ”I mjölnarens spår”.

En trasig vägg, ett hål, lite lappat och lagat för diktsamlingen ”Kärleken är en sekatör”.

Läs mer och köp här: Adlibris, Bokus

 

”Det persongalleri som målas upp är helt otroligt”

Standard
”Det persongalleri som målas upp är helt otroligt”

biulasbooks: Recension Spegeln i Rummet Utanför av Stina Nilsson Bassell
Dåtid möter nutid och kvinnans kamp fortgår. Stina låter oss möta Elsa från 1600-talet som desperat flyr sin despotiske far. Utklädd till man flyr hon på sin häst genom ett kallt Sverige men med hjälp av starka kvinnor klarar hon sig undan och dag för dag kämpar hon för att nå sitt mål, byn Sanden.

Sommaren 2006 tillbringar kvinnan Suset sommaren i Sanden tillsammans med sin familj. Långa soliga, lata dagar i sommarparadiset störs av en butter make och en trotsig tonåring. I sin längtan att komma bort får Suset låna en gammal skrivbok av en äldre kvinna i byn, boken tar henne på en resa tillbaka till 1600-talet.

Elsas och Susets resa blir allt mer sammanlänkade ju längre in i boken man kommer och trots att det skiljer 400 år mellan händelserna så har mäns syn på kvinnor till viss del inte alls förändrats.

Efter en liten trög inledning för mig att komma in i boken så rinner sidorna iväg. Stina Nilsson Bassell målar upp en fantastisk värld beskriven med ett otroligt fint språk, det är nästan som att läsa poesi bitvis. Ibland är det faktiskt språket och inte berättelserna som trollbinder mig. Det sätt som hon beskriver miljön, naturen och människorna får mig att vilja vara där, det är nästan som man är där.

Historien om Elsa fångar mig utifrån ett historiskt perspektiv men det är nutiden och sommaren i Sanden som får mig att vilja ha mer. Det persongalleri som målas upp är helt otroligt och jag vill lära känna dessa människor än mer och höra deras historier berättas.

Betyg: 🦋🦋🦋🦋

biulasbooks

Foto biulasbooks

Köp här:

bokus 

adlibris

ginza

cdon

m.fl.

Ljudbok:

bokus             Mp3-Cd                      CD- Bok

adlibris         Mp3- Cd                       CD- Bok

bokon

storytel

ginza          Mp3-Cd                            CD- Bok

m.fl.

 

Lyssna på Storytel

Standard
Lyssna på Storytel

Marie i Skrifvarstugan: ”Hennes berättarkonst greppar tag i mig direkt med sitt alldeles egna sätt att skriva på och hennes historia som är dels från 1600-talet och dels i nutid som vävts samman på ett fint sätt. Boken rekommenderas varmt ! 4+ /5”

enkoppoenbok:”Stina Nilsson Bassell har skrivit en roman med ett starkt feministiskt fokus. Hon belyser kvinnans roll, och samhällets (männens) kvinnosyn, i både dåtid och nutid. Jag rekommenderar Spegeln i rummet utanför och ger den 4 av 5.”

 

Lyssna på Storytel.

sanden_spegeln_ljud

Bokusrecension

Standard
Bokusrecension

Tack för att my.loved.books la ut sin recension på Bokus. Och tack igen för hennes superhärliga recension. Den värmde!

my.loved.books:
”En sak som jag fascinerades av redan när jag läste den första boken är att författaren är Riktigt duktig på att återberätta händelser som skett i dåtid. Boken bygger på händelser i nutid (2006) men som är tätt sammanlänkade med händelser som skett under 1670-talet. Omtumlande, stark och mörk. Bitvis hjärtskärande.. 5 av 5”

Recension av my.loved.books på Bokus.

spegeln-bild8besk