Tag Archives: spegeln i rummet utanför

Författarsamtal i romanens spår

Standard
Författarsamtal i romanens spår

Författarsamtal med underbara Marie-Louise Kristensson. Vi talar om I mjölnarens spår, vi talar om Mannen i rocken, och vi talar om hur det leder fram till den berättelse det blir. Vi språkar om mitt senaste romanprojekt Spegeln i rummet utanför, och vi språkar om mina olika bokprojekt. Livet som författare, med kaos och lugn, men där även lugnet innehåller en viss eld. När dör den då? Elden?

Ja, i väntan på att kaffet ska bli klart, eller i väntan på solen som ska värma mig. Men lusten dör inte, den bara vilar lite. Än så länge!

Kram Stina

fotocollage-författarsamtal

Annonser

Sanden, Åtvidaberg, och världen

Standard
Sanden, Åtvidaberg, och världen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu sitter jag i väntans tider. Den är kort, och lång. Svår och otillgänglig. Kraftig och vördnadsfull, som livet självt. Snart blir mina ögon svedda av märken som ska leda till mer förståelse och närhet. Till mer glädje och sång. För då knackar det på porten och några ord slinker in. Mer lätta och som ett andetag pustar de välmående ut sina behag. Nu kan livet ha sin början, nu är tiden inne för att se bortom tid och evighet.

Spegeln i rummet utanför heter mitt nya manus.

Mina andra böcker heter: I mjölnarens spår, Eko av natt, Andetag (romaner). Luftens sötma, Vattnets ådra, Eldens aska (dikt). Sagan om häxan Märta, Sagan om smått och gott (sagoböcker). Mannen i rocken (vuxensaga).

Boklystens listor där I mjölnarens spår är med:

 

Tematrio- Kvinnor skriver om män

 

Top ten Tuesday-Bästa böckerna 2015

 

Tematrio- Parrelationer

 

Tematrio- Sommarens minnesvärda

 

Sommarens bästa- en tisdagsenkät

 

Bäst 2015

 

Tematrio-Jobbiga böcker

——

Erikas bokprats lista där I mjölnarens spår är med:

 

De bästa 2016

 

Foto: Anders Axelsson

Foto:Monica Stangel Löfvall

Foto: Norrköpings stadsmuseum

Tavlor som omslag

Standard
Tavlor som omslag

Vykort på mina böcker

barn-tavla

vatten_web

 

Tavlor som omslag.

 

ansikte2-tavla

andetag_web

 

Eller i stol?

Som sängbord?

Eller att sitta på?

blastol2-en stol

                                                                                     Stol eller bok…

trad-tavla

luftenssotma_cover_01

***

***

 

kroki

Mina tavlor blev alltså bokomslag, ja förutom ”Eko av natt”. Det var en barndomsbild som spökade i min hjärna. En tavla som hade hängt på väggen i vardagsrummet och som femåring hade jag tyckt att den var ganska märklig. Men drogs till den och ett leende lekte på mina läppar varje gång.

Det stod, ”Ka do ikke se den er gal” , tror jag, och allt var galet i den. I tavlan fanns inte ett rätt utan bara fel.
Och jag minns hur märklig jag tyckte att den var. Men idag är det en värme som sprider sig gott när jag tänker på den.
Jag måste ha, redan där och då, gillat det annorlunda och det som var snett och galet, för jag får en himla massa JAG känsla av den.
Den är som ”Eko av natt”, det som jag vill förmedla i den.

Vad passar bättre än den, tänkte jag och blev svettig. Hjärtat bankade fortare när jag hittade ett foto av ett kök som passade och vred till det som jag ville ha det. Så som känslan hade varit i tavlan, då när jag var fem år och det kittlade i mig av spänning.
Och mitt i det galna köket satte jag fyra grafikbilder med kvinnoansikten i en ram.
Perfekt, en känsla av vanmakt och panik, ett kaos i huvudpersonens inre.
Det är vad det handlade om i romanen ”Eko av natt”, det är ju exakt det jag vill säga. Tydligare än så kan du ju inte vara, tänkte jag och vi började vrida och dra.

face_2 

En del tavlor har prytt mina diktböcker och en del har inte blivit bokomslag än.
Inte än, men kanske senare?
Så ni ser att allt är en ”kompost”, allt kan man omvandla till andra saker. Ja, nästan allt…
Älskar att vara med om att forma hela boken, att få lägga min hand på alla bokstäver och bilder. Tankar på en helhet, det gör mig lycklig.
Mitt huvud går igång och snurrar fort och eldigt.

Det här är kärlek det, det känner jag och vill förmedla. Dela med mig av det till er läsare och hoppas att ni ska få en dos av det, och det lilla extra av mina böcker. Det är för er jag skriver, och för min brinnande lust och fantasi.
Tack för mig och hoppas ni ska få en trevlig läsestund.
Kram till er alla!
Stina

frukt

 

Gammalt och nytt manus

Standard
Gammalt och nytt manus

Han var den första som läste I mjölnarens spår när den hade klivit ut från tryckeriet i sitt gula omslag, och jag blev så glad. Låt vara att det är min bror, men hans intresse ligger en bit utanför mina romaner så en förvåning spred sig, som tillsammans med glädjen gjorde varandra sällskap på den bitiga vägen.

2015/0714 Häromdagen när regnet öste ned blev denna bok räddningen och jag sträckläste den på en dag!! Tragisk men lättläst och gripande! Tack för en gripande historia om ett människoöde i en ”hård” värld. /Ulf

kajakbok1

Den person som jag med spänning väntade ut innan den tuffa korrekturläsningen med I mjölnarens spår(hon som skulle läsa manuset) gjorde samma ”resa” med det nya manuset Spegeln i rummet utanför, och det kändes fint. Tack för den läsningen, och tack till alla fina recensioner av I mjölnarens spår. Här kommer några:

Boklysten: ”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”

Corren: ”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”.

Erikas bokprat ”Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?”          

                                                                                  De bästa 2016

Årets favoriter

 

Kram på er alla som lyft mig till höga höjder. Med fina ord kommer man långt. Ska försöka lyfta er, men ni är ju så många…

Stina

Författarsamtal på ”Edgards på Lagnö” i Sankt Annas skärgård

Standard
Författarsamtal på ”Edgards på Lagnö” i Sankt Annas skärgård

Alltid lika kul att berätta för en lugn och trygg människa om skrivandet. Radioreportern Marie-Louise Kristensson gjorde samtalet till ett härligt möte, och det kändes som att äta honung!
Vilket trevligt ställe Edgards på Lagnö i Sankt Annas skärgård!
En superfin publik! Tack alla!
Kram! (ett utropstecken till )

Visst är det så!

Standard
Visst är det så!
Magnolian blommar, plommonträdet blommar, körsbärsträdet blommar, och tulpanerna har kommit upp. Plötsligt faller det snö från ovan, som i nästa sekund är borta och fram kommer solen som om ingenting har hänt. Det är som man undrar: Var det en dröm?
Men det är precis så jag känner mig nu när jag kastas mellan en väntan och en ivrighet att fortsätta. Jag är en centrifug som har avstannat och som en struts tittar jag fånigt ut i världen. Jag slungas mellan ord som sårar och ord som är varma. Vilket är vilket, och vad är vad? Om det vet jag ej för jag är blott en fundersam figur som fortsätter framåt vad de än har att säga!
Kram Stina som har skickat iväg det nya manuset “Spegeln i rummet utanför”, och som alltid faller allt isär samtidigt som det byggs upp igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är speglar överallt

Standard
Det är speglar överallt

Känner mig tom, sådär som när jag ser Sveriges mästerkock. Fem, fyra, tre, två, ett, och noll. Ta ett steg bakåt, och man har lagt sin hand på sitt mästerverk eller det katastrofala, en extra gång.

Texten till nya manuset behöver många gånger till, Spegeln i rummet utanför behöver många duster än, innan den kan lägga sig ner för att vila. Vila, vad är det? Är det att lyssna på en bok? Eller höra fåglarna som kommer med sina starkare och tydligare röster när värmen omfamnar oss. Eller kan det vara att vända sitt ansikte mot solen?

Det är olika för alla. En del vilar när man diskar, lagar mat, eller plockar med något. Att pyssla kan vara vilande. Men en sak är säker: Det är inte vilande att skriva en roman.

Det är spännande att treva runt i sina gömmor och hitta karaktärer som man har modellerat fram. Berättelserna i berättelsen börjar ta form, och i allt hänger, ska hänga, den röda/blå/svarta/vita tråden och dinglar. Ibland är den slak, och ibland spänner den sig som en katt, redo till attack. Det påminner mig om Slaka utanför Linköping där jag bodde på landet.

Är namnet en betydelse av någon slags ”slakhet” i den lilla byn? Lätt och ledig by? Med en hängmatte- känsla som genomsyrar hela landsbygden i Slaka? Nåja, det var härligt och det var fruktansvärt.

Att komma utifrån var som att se Änglagård framför sig. Folk stirrade, den hjälpande handen existerade knappt, och en del grannar såg man inte lyfta handen till en hälsning en kylig vinterdag. Hör här:

Min sambo skulle till jobbet klockan sex på morgonen en vinterdag. Det var nog tio minus och bilen skar ihop, som om marken hade krupit in i motorn. Det var en bit ner till bussen som han skulle tvingas att ta, men plötsligt kom en bil på den lilla vägen. Det var våra grannar som bodde i en klunga av hus en bit längre ner. Vad jag förstod hade de gamla anor i bygden. Min sambo vinkade glatt och kände glädjens minut fara upp i honom för att sedan dala långsamt ner. Han gjorde tecken att de skulle stanna, men bilen for rakt förbi. Och ingen hälsning kom tillbaka.

Så kan livet vara på landet. En hägring, en illusion, en exotisk dimma. Som i morse, dimma, och jag älskar dimma. Det är så jag känner mig nu: Dimmig och tom. Eller, inte tom, men att jag inte är färdig än! Inte med något, i alla fall inte med Spegeln i rummet utanför.

/Kram Stina

img_0100