Tag Archives: stina nilsson bassell

Novell i Tidningen Kulturen

Standard

Tidningen Kulturen

Hatthyllan

 

altDet var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan.

Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han kände sig själv som en av dem.  Som en intorkad ostbit.

Han tittade upp och suckade. Det var tyst i rummet. Han satt på en hård pinnstol som var röd. Den röda färgen skulle pigga upp. Glädja honom. Men det gjorde den inte. Han bara suckade över raderna han hade läst för hundrade gången. Och som var lika tråkiga även denna gång. Men han var tvungen att göra så. Den behärskade. Allt runt omkring honom behärskade honom.

Mitt på golvet stod hans portfölj. Den var brun och dammig. Allt var dammigt i rummet. Inget hade rörts upp på åratal. Ingen hade upprörts i detta rum på decennier.

Väggen var full av dammiga böcker. En skinnsoffa stod i mitten och dammade ihop.

Han ville bara att tiden skulle komma. Komma in genom dörren och ändra på allt. Lite i taget. Annars skulle det göra så ont. Ögonen skulle tåras. Det blöta skulle sprida sig som askan för vinden. Till slut skulle det plaska om honom och han skulle ha svårt att sitta still. Och det måste han.

Det glimmade till utanför av blixtens skarpa sken. Den nådde inte in till honom. Med sina långa armar vässade den sina klor för att på nytt gå till attack.

De strama bokpärmarna skrattade åt honom där han satt. Förlöjligade honom. Pekade med sina bokstäver på honom och skrattade. Deras sidor vek sig av skratt. De tyckte att han såg löjlig ut i sin bruna kostym och den bruna slipsen. De pratade och viskade om hans underliga sätt gentemot omvärlden.

Han satt och svettades. Svettades och väntade. Som en rädd mus väntade han på ett ljud. Det som skulle befria honom. Det som skulle ta honom till den brännheta stranden med nakna kroppar som var inlindade i bananskal och som skulle få honom att vilja skala av sitt innersta. Det som skulle få honom att aldrig mer sakna rummet. Det rummet han nu vistades i. Satt fången i. Svettades i. Omringad av föremål som bråkade med honom. Och i sin bruna färg talade om hur tråkig han var.

Han sjönk djupare och djupare ner i boken. För att gömma sig. Komma bort från dessa ögon som smärtade så. Den vred sig i varv på varv runt hans höfter. Runt hans nacke. Det plågade honom att känna deras stickande fräna dofter. Deras krampaktiga händer runt hans fingrar.

Han måste stå ut. Han måste härda sig tills tiden kommer.

Det röda äpplet låg på bordet. Det var det enda i rummet som hade färg. Förutom den röda pinnstolen. Hungern slickade honom i ansiktet. Den fick honom ur balans. Han vacklade till på stolen, för ett ögonblick bara. Bara för ett ögonblick. Tiden stod stilla. Tiden stod alltid still nu för tiden. Och hans portfölj stod mitt på golvet och väntade. Brun och dammig. Smörgåsen låg där kladdig och svettig. Precis som han. Precis som alla andra dagar. Han var i ett tillstånd som liknade en seg kola. En seg kola där pappret satt på. Tätt omslöt det kolan som började vitna. Annars var den brun.

Det röda äpplet fick honom att återigen titta upp från boken. Det såg så lyckligt ut i sin röda färg. Han kände hur ögonen fuktades igen. Snart. Snart måste det vara dags.

Han stelnade till när han hörde hur dörren öppnades. In kom han och satte ned sitt arbetsredskap på golvet. Nu var det dags.

Han tog fram sina färger och hela rummet sprakade av blått, rött, grönt och gult. Mannen på stolen kunde inte räkna dem alla. Allting blev bara så glatt. Roligt. Spännande. Ett liv fyllt av färger.

Och mannen på stolen steg upp. Gick fram till sin mintgröna portfölj i mitten av rummet där det lyste av strålkastare. Strålkastarna var riktade på portföljen och fick den att gnistra mot mannen. Han tog den i vänsterhanden och log mot mannen med färgerna innan han gick ut ur rummet. Ett leende spred sig över hans ansikte.

Det här är en härlig dag, tänkte han när solen värmde hans ansikte.

En ljuvlig dag.

Också.

Ja.

 

Stina Nilsson Bassell

Annonser

Bokvideo

Standard
Bokvideo

~ Finns det några nackdelar med att vara författare?

I alla yrken finns det för och nackdelar. Så även i detta yrke. För mig personligen är det till nackdel att jag inte kan ta mig så långt. Min hjärnblödning och sviterna som har uppkommit senare tid efter denna gör mig lite låst. Och låst ska man inte vara i detta yrke om du vill nå en större läsekrets. Tyvärr är jag fast som i ett skruvstäd och försöker vrida mig runt så gott det går.

Läs hela intervjun här

Foto: Norrköpings stadsmuseum

Youtube. Storytel.

Standard

”Trots att jag bitvis nästan fick ont i magen av att läsa I mjölnarens spår så skulle jag definitivt inte vilja ha den oläst och den kommer att leva i mitt minne under lång tid. Och den här boken hamnar definitivt bland årets favoriter!”/Boklysten

”Romanens intrig är som hämtad från Vilhelm Moberg”/Corren

 

Youtube

 

Storytel

 

jag & blommor1-bäst

Ny roman ute i september

Standard
Ny roman ute i september

Året är 1673. En kvinna flyr för sitt liv. Elsas make och systerdotter har avrättats till följd av det brutala mord Elsa bevittnade. Utklädd till man sitter hon upp på hästryggen för att försöka undkomma mannen som förföljer henne.

Året är 2006. Efter att ha tröttnat på både sin makes och tonårsdotters svåra humör besöker Suset en äldre kvinna i den lilla byn på Norra Finnö. Där kommer hon över en gammal skrivbok som tar henne bakåt i tiden, till år 1673.

Detta är en fiktiv berättelse inspirerad av en avrättning som skedde i Finnveden i Småland år 1673.

Tallbergs Förlag

Bokus

 

spegeln i 3d-tallbergs

 

Sankt Annas skärgård

Standard
Sankt Annas skärgård

Sanden 1890-?, bild Anders Axelsson.
Min kommande roman Spegeln i rummet utanför utspelar sig delvis där, år 2006 och år 1673.
Spännande med platser där det hänt helt andra saker, det vill säga alla platser, ta bankhuset, Göteborgs bank, som låg där (det ligger där fortfarande, nu är det sommarhus), eller ångbåtsbryggan där folket på Norra Finnö stod och väntade på båten till Söderköping.
De sista bilderna är min mormor och morfar, och deras barn (min mamma).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Intervju med en författare

Standard
Intervju med en författare

”Jag har aldrig haft någon författardröm utan bara velat skriva ner mina berättelser. Sedan, när jag kom på att det inte var i lådan som jag ville att berättelsen eller dikterna skulle ligga utan i bokhyllan, då började skickandet till olika förlag. Det här var innan min debutbok, år 2010, med sagoboken Sagan om smått och gott och diktboken Eldens aska.”

skärmbild1

 

Intervju med en författare:

FRÖKEN RÖDLÖK

 

Jag+ute5-bäst