Tag Archives: vattnets ådra

Andra adventsbilder

Standard

 

 

Sanden, gamla affären

 

4.

”Gamla affärshuset i Sanden. ”

I Sanden har mitt målande och skrivande tagit sina första stapplande steg.

Naken i den gamla affären.

 

 

Barn i Ljugarn

 

5.

”Ljugarns barn.”

Ljugarn ljuger inte. Se själva.

Den som blev en tavla, och omslag till ”Vattnets ådra.”

fedra och tor

6.

”Barnen och raukarna.”

Ett hus på Gotland  inspirerade mig till  den historiska romanen”I mjölnarens spår.”


bild-pappa claes_v2-claes

7.

”Han som jag aldrig fick träffa.”

Han som var min far.

 

 

Annonser

Vatten, vatten, och vatten

Standard
Vatten, vatten, och vatten

FÖRVANDLING

I den ljumma vinternatten

ligger snön som katten

Lika stilla

Lika vaket

och vet att den snart blir vatten

Ur Eldens aska

***

BARA VARA

Det var natt å

allt var stilla

Jag såg månen

spegla sig i mig

Stjärnorna sände

sina ögon på mig

Jag ville ha det så

Jag ville veta

Låta omgivningen smälta

in i mig

Låta vassen kittla mig

Bara vara

Vara vaken

När andra sov

Det var natt å

Allt var stilla

Jag såg månen

spegla sig i mig

Stjärnorna sände

sina ögon på mig

Jag ville ha det så

Jag ville veta

Lukta, viska

Stormen kom

Kroppen skakar

Vassen gör ont

Stjärnorna har mist

sin klarhet

Det är en båt

på mitt vatten

Ur luftens sötma

***

DROTTNING AV SAND

Det bränner och glimmar

Av guld

vid horisonten

Det bränner och glimmar

Av ådror

i havet

Det pulserar som hjärtat

i sitt bristande

Svekfullhet

Det böljar som

vemodet i

hans ådror

Kvistande lägger

trädet sin gestalt i

jordens kärna

Trevar sig fram

mot havet

Den åra som

fötts ur det

längtansfulla havet

Knyter in sig själv

i en vändpunkt

Knyter sig mot

vattenbrynet

Knyter

Bryter

Tryter

Ve den hägring

som lossar den

Ve det motstånd

som vägrar ge upp

Allt formar sig

mot vattnet

Mot det knutna

Mot det stilla

Ur Vattnets ådra

***

Bild av Sanden och båten Elsa: Anders Axelsson

***

Alla i hela världen behöver vatten. Tänkte mycket på det när jag var i Zimbabwe 1986 och alla, inklusive den åttaåriga flickan, fick gå en halv mil för att hämta vatten. Med hinken på huvudet gick de som vanligt (inte jag, som hade det knepigt att hålla hinken kvar på huvudet) hemåt med den tunga bördan. Faster Sara skrattade gott åt mig när jag koncentrerade mig på att ha det lilla vattnet kvar i min hink. De själva bar alltid fulla hinkar.
En flicka bar en hink som nästan var lika stor som henne själv…/Kram Stina

Livets karusell

Standard
Livets karusell

liten-jag-beskuren

TIVOLI

ska det verkligen vara så här

dagarna går likt en karusell

fly bort med en gungande häst

från det som gör ont i mig

jag vill att du ska stanna hos mig

igen

men livet är hårt  och tufft

å jag är bara luft

då är det som tiden stannat har

å karusellen mist sin charm

jag vill vara kvinnan som bär upp sin charm

som den stoltaste stoltaste tupp

Ur Vattnets ådra

har

Och sedan blev allt till speglar…

Kram Stina

Bröllop och sambo

Standard
Bröllop och sambo

Påsken har snurrat förbi i en bröllopsvals, blåmesen hänger i talgbollen och visar sin gula mage. Det är vitt på taken och påskliljan kämpar för sin överlevnad.

”Det är aprilväder”.

Fåglarna sjunger så det visslar i varje buske, och jag undrar ”vad det är för fågel”? Nöjd med det, låter jag deras olika läten skölja över mig i en kaskad av toner. Ibland får de mig att skratta, ibland finner jag att en längtans tråd spinner i mig.

Och över allting hänger min brors bröllop och fladdrar i vinden.

LÄNGTAN

I äpplets kärna

Exploderar det

Av längtans röst

Du finns där

inom mig

Jag spricker sakta

sen blir det höst

Då äntligen

kommer det en vår

Jag är frukten i

dina händer

Som vill att du

ska få

Ta del av min

kärlek

Krama min

hand

Viska din

Längtan

Vara i passionens

Land

      Ur Vattnets ådra

 

bild 1-vårpromenad-besk

I lördags var det min brors bröllop, och samma dag fyllde min sambo och jag 27 år. Tänk, det blev på samma dag. Tänk, det har gått 27 år i varandras händer och med blicken i varandras ryggar. Man går i fotspår, man går i fotändan, man går på moln, och man går i gyttja.

Och ingen märker att siffrorna ändras.

Det är tid, tid som talar, tid som spelar oss ett spratt, tid som jag är glad över att få ha tillbringat med honom (mest glad). Han har haft huvudrollen i mitt liv, men ni andra har spelar en stor roll. I sorg och glädje (är det inte så man säger…), hopp och förtvivlan, och i vågor av rus. För sanningen ligger där och skvalpar, i ett hav av skum.

IMG_0087Kram Stina