Recension – Den blå gardinen – Linnjbookis
Den blå gardinen | Stina Nilsson Bassell | Lumenos förlag | Inbunden | 473 sidor | 2021
Året är 1860-talet och två fruntimren, Olga och Helga, bor på fattighuset och har sina gedigna förmågor och kunskaper. Dock blir de illa behandlade som Kulla-Gulla eller Cosette, och likt de berättelserna så hamnar även Olga och Helga hos något äldre herrskap som verkar god och är en stadig hand i det hårda livet.
Det är en historisk roman med bred efterforskning. Språket är gammalt och ibland tappade jag tyvärr bort mig med så många karaktärer och få ordiga introduktioner. Det är nämligen ett brett persongalleri och skiftande perspektiv. Utöver perspektiv växlas berättandet mellan nutid och dåtid, så ibland undrade man var man var…
Med den begränsade allvetande berättaren visste man aldrig vad som skulle hända och det har ju sin charm.
Gillade de kvinnliga skildringarna som uppstod och kunde se flera drag av andra kända litterära historiska verk som utspelar sig på 1860-1870-talet. Fattigdomen är påtaglig och kvinnornas plats i hierarkin likaså. Man får en gedigen historisk miljö, atmosfär och tillvaro. Det är som en tidsresa som fängslar en som läsare. Den blå gardinen är scenisk, med välformulerade miljöbeskrivningar och skådespeleri hos karaktärerna. Mycket konsthistoria och kvinnohistoria inryms i boken. Även mysteriet avseende mordet var bra utfört. Men det hade gärna innehållit mer om kvinnoföreningen, och mer om Helgas historia.
Jag hade nog hellre sett boken uppdelad som en bokserie som Kulla-Gulla för att få en bra struktur.
Trots textens brister är innehållet stark med fantastiska teman och efterforskningar. Det var inslag av kärlek, gemenskap, familjekonstellationer, svek, girighet, mord, tjuveri, släktband och kvinnorättigheter. Det är en tung bladvändare men riklig på historia.
Betyg 4 av 5 🌟🌟🌟🌟
Foto Linnjbookis
Stina Nilsson Bassell 